Petit brabancon? Någon som har?

[Nota]

Det är stor skillnad på korta ben och andningssvårigheter i min värld. Jag tycker det är orimligt att jämföra högfungerande, arbetande gårdshundar med hundar som knappt kan andas? Men ja, jag kanske är fel ute där.

Jag håller med dessutom brukar ju diskussionen om att höftstatus inte säger något alls gå varma i andra trådar.

 

[Piaff]

Jag håller med dessutom brukar ju diskussionen om att höftstatus inte säger något alls gå varma i andra trådar.

Nu har ju vi fått ett hälsoprogram för HD dessutom, och ja, jag vet att det gnälldes massor över det när det kom, men klubbens ordförande har exempelvis röntgat alla sina hundar för att uppmuntra att så många som möjligt gör samma. Det är redan hundratals hundar röntgade och kravet kom vid årsskiftet.

Men det är en enorm spridning på resultat, så det ser verkligen ut som att det inte bara är arv som spelar in utan mycket miljö. Jag har sett B till E i samma kull, svårt att dra några slutsatser än men vi jobbar på det och folk är väldigt villiga att röntga sina hundar. Jag skulle vilja se den inställningen och hälsoarbetet hos trubbnosarna. Jag vet inte hur det ser ut med tester, finns det något test för andningen motsvarande HD med graderingen?

 

[Nota]

Nu har ju vi fått ett hälsoprogram för HD dessutom, och ja, jag vet att det gnälldes massor över det när det kom, men klubbens ordförande har exempelvis röntgat alla sina hundar för att uppmuntra att så många som möjligt gör samma. Det är redan hundratals hundar röntgade och kravet kom vid årsskiftet.

Men det är en enorm spridning på resultat, så det ser verkligen ut som att det inte bara är arv som spelar in utan mycket miljö. Jag har sett B till E i samma kull, svårt att dra några slutsatser än men vi jobbar på det och folk är väldigt villiga att röntga sina hundar. Jag skulle vilja se den inställningen och hälsoarbetet hos trubbnosarna. Jag vet inte hur det ser ut med tester, finns det något test för andningen motsvarande HD med graderingen?

Har ingen aning slipper bekymra mig om sånt har en ras som inte har höftproblem.

Vet bara att jag ständigt läser här på forumet att bokstaven inte säger så mycket alls.

 

[Piaff]

Har ingen aning slipper bekymra mig om sånt har en ras som inte har höftproblem.

Vet bara att jag ständigt läser här på forumet att bokstaven inte säger så mycket alls.

Vi har ju tydligen det baserat på röntgenresultaten, men har aldrig mött en corgi som visar några symptom på det så jag vet inte jag! Sen vet jag att hundar döljer mycket men ja

 

[Dentaku]

Nu har ju vi fått ett hälsoprogram för HD dessutom, och ja, jag vet att det gnälldes massor över det när det kom, men klubbens ordförande har exempelvis röntgat alla sina hundar för att uppmuntra att så många som möjligt gör samma. Det är redan hundratals hundar röntgade och kravet kom vid årsskiftet.

Men det är en enorm spridning på resultat, så det ser verkligen ut som att det inte bara är arv som spelar in utan mycket miljö. Jag har sett B till E i samma kull, svårt att dra några slutsatser än men vi jobbar på det och folk är väldigt villiga att röntga sina hundar. Jag skulle vilja se den inställningen och hälsoarbetet hos trubbnosarna. Jag vet inte hur det ser ut med tester, finns det något test för andningen motsvarande HD med graderingen?

Angående HD så finns alltid arv med i grunden(om det inte handlar om ett rejält trauma i stil med bilolycka). Miljöfaktorer påverkar om och i hur hög utsträckning den genetiska belastningen för HD slår igenom. Avelsmässigt är det förstås bara den genetiska bekastningen som är relevant, och det är därför familjebilden är så viktig när det gäller HD och avel. En hund med B-höfter som har syskon med E-höfter är sämre avelsmaterial än en hund med B-höfter där alla kullsyskon är friröntgade.

Det finns ett andningstest för BOAS som är obligatoriskt för alla mopsar, fransk bulldogg och engelsk bulldogg som ska gå i avel. För dåligt resultat ger avelsförbud.

 

[Tantan]

Inte speciellt mycket alls hos pembroke, som jag förstått mer hos cardigan men är inte jätteinsatt i den rasen. Har förstått det som att det ofta feldiagnostiseras men som sagt, är inte så insatt. Det är ovanligt hos Pembrokes.

Jag känner väl att det inte innebär något direkt lidande att inte kunna springa lika snabbt som en större hund, det kan inte allmänt små hundar heller, men att inte kunna andas normalt gör det.

Min hund håller jämna steg med min häst i galopp och kan lätt hoppa in i bilen och upp på saker, så vet inte om det finns något direkt behov av att de skulle behöva kunna springa ännu snabbare och hoppa ännu högre? De kan ju redan springa fort och hoppa?

Problemet som jag ser är att många nya uppfödare inom cardigan avlar på skitstora hundar. De har blivit alldeles för stora i mitt tycke. En tik ska om jag får välja väga runt 12, hane 15-16. Nu finns många cardiganhanar på över 20 kilo och de blir bara större. De ska vara smidiga, det är få uppfödare som har såna numer.

 

[Linda_A]

Det är stor skillnad på korta ben och andningssvårigheter i min värld. Jag tycker det är orimligt att jämföra högfungerande, arbetande gårdshundar med hundar som knappt kan andas? Men ja, jag kanske är fel ute där.

Och det finns ett någorlunda stort antal (sett till rasens storlek) högfungerande, arbetande boxrar. Att boxer inte syns så ofta på de högre nivåerna är ju inte för att de är brakycefala utan för att de inte är de lättaste att få med sig i lydnaden.

De mindre brakycefala raserna är ju inte arbetande hundar i grunden, så där har man inte det att titta på. Men en bekant har en bostonterrier som är uppflyttat till elit i sök (hans största problem är högt blåbärsris) och en annan har en mops på hög nivå i agility. De är båda boxerägare och har kanske haft en annan inställning till vad trubbnosar klarar av och inte nöjt sig med promenader på 10 minuter.

 

[Tantan]

För mig säger sånt här allt. Hur kan man nånsin försvara den aveln som leder till avsaknad av nos? Jag har träffat supertrevliga frallor/mopsar/what ever men inte fasen ser det SUNT ut?
Precis som att jag har haft kortbeningar men då ska de vara nätta, sunda och friska. Jag vägrar köpa övertypade djur från nån som inte har ett sunt tänk och bevisat friska individer. Jag är dock mer ok med kortbeningarna, de är dvärgväxta och det ÄR en defekt, men det är inte automatiskt ett hinder för ett bra liv. De kan springa, härja, jobba osv. En tax är inte per automatik defekt.

 

[Breaktown]

Har ingen aning slipper bekymra mig om sånt har en ras som inte har höftproblem.

Inte har höftproblem i bemärkelsen att de flesta röntgas med bra resultat eller inte har höftproblem i bemärkelsen ingen röntgar och hundarna visar inte på kliniska besvär?

 

[Nota]

Inte har höftproblem i bemärkelsen att de flesta röntgas med bra resultat eller inte har höftproblem i bemärkelsen ingen röntgar och hundarna visar inte på kliniska besvär?

Liten lätt ras. Vissa röntgar.

 

[Myrten]

Nej (alla) jakthundarna har inte klarat sig bra:

taxarna
bassethound
labradorerna
cockerspaniel (i viss mån. Även utställningshundarna fungerar oftast som hundar, även om de kanske inte duger till jakt)

Sedan är de också utsatta för att människor som vill ha en liten, söt hund med krut i ofta skaffar sig jakthundar till sällskap/sport, vilket i förlängningen riskerar att göra raserna urvattnade och utan klart fokus i aveln. Jag har börjat se tysk jaktterrier som rena familjehundar Skillnaden i en border terrier av jagande linjer och inte av jagande linjer (båda är häftiga hundar men ofta inte med riktigt samma innehåll). Jakt-cocker i agilityn (mindre vanligt nu än tidigare)

På vilket sätt menar du att utställningsvarianten av cocker ”oftast” fungerar som hundar? Skulle de göra det i mindre grad än diverse andra ”vanliga” hundar pga att de är en utställnings- (och sällskaps) variant?

Jag vill nog påstå att cocker i de flesta fall fungerar utmärkt som hundar. De har generellt lätt att umgås med andra hundar, exempelvis. Oavsett rasvariant. Utställningscockern är på intet sätt ett dåligt exempel på hur en jakthund kan bli en sportig sällskapshund. Största problemet tycks faktiskt vara för mycket päls som måste hållas efter.

 

[Breaktown]

Liten lätt ras. Vissa röntgar.

Minns jag rätt att du har dvärgpudel?

 

[BornAgain]

Jag vill nog påstå att cocker i de flesta fall fungerar utmärkt som hundar. De har generellt lätt att umgås med andra hundar, exempelvis. Oavsett rasvariant. Utställningscockern är på intet sätt ett dåligt exempel på hur en jakthund kan bli en sportig sällskapshund. Största problemet tycks faktiskt vara för mycket päls som måste hållas efter.

Jag är ledsen att jag överförenklade - min uppfattning är att utställnings-/sällskapscockern oftast saknar de egenskaper som gjorde cockerspanieln till en bra jakthund, men att hundarna själva inte lider nämnvärt av det (de funkar bra som hundar men kanske inte som jakthundar)

 

[Puffindog]

Håller med till 100 %, jag förstår inte alls motståndet till en sundare anatomi.

Jag har ju Perserkatter och jag tycker aveln är totalt bedrövlig. Jag förstår inte varför inte sverak gör som skk och tar fram en målbild samt öppnar för inkorsning.
Jag har inte valt rasen pga utseendet, den första hamnade hos mig av en slump. Den andra valdes pga att hon inte följer rasstandard och då är hon fortfarande rätt kort om än inte extrem.
Jag kommer inte köpa någon kattunge, älskar rasen för egenskaperna men avskyr aveln.
Däremot kommer jag vara öppen för att ta en vuxen räddningskatt som Oscar.

Finns Traditional Longhair som är gamla perserkatten men tror inte den är godkänt i SVERAK/FIFé utan endast WCF

 

[Puffindog]

Litet inhopp… Vad jag inte för mitt liv kan förstå är VARFÖR det är så viktigt att behålla (och försvara) brakycefalin? Vad är det som är så hotfullt med längre och mer funktionella nosar? Utseendet? Utställningsdomare? Fattar verkligen inte hur det ens kan vara så känsligt…

Hur kan man, med gott samvete, leva med en hund (eller katt) som har svårt med det allra mest basala behovet som finns, att andas?

Jag läste en forskning att trubbnos är en form av neoteny, alltså bebisattribut. Människor är "programmerade" att älska allt bebisliknande och det är därför mopsar, frallor osv. är populära raser hos människor och skulle du ge dom längre nosar ser dom mindre ut som bebisar och mer som typiska hundar och därmed "fulare". Förklarar även kulturer som älskar allt gulligt (t.ex östasien) har trubbnosiga hund- och kattraser som populära husdjur.

Det finns ju numera dessutom en hel del raser som liksom "pensionerats" till sällskapsavel eftersom bruksbehovet de ursprungligen fyllde inte är lika utbrett längre. Tänk en hel del mindre terrierraser, schnauzers, pudlar, mindre spetsar, och en och annan vallhund. Korthåriga är de givetvis inte allihopa, men även utanför rasgrupp 9 finns självklart sällskapshundar.

Jag tycker också att det finns en del raser som förmodligen är bortom all räddning utan radikal och rask inkorsning, och även där är frågan hur snabbt förbättringen sker och om det är etiskt att avla fram ens korsningsvalparna. Mops, engbull och fralla är absolut där.

Ja, norsk lundehund har även klarat sig bra men det är inte heller en populär hundras. Tror populäritet också spelar en roll, särskilt populäritet inom utställning.

Norsk lundehund kanske? Söta, tåliga och lite knasiga små hundar med väldigt lite pälsvård utan att behöva packas in i massa kläder på vintern.

Jag hade en NL (som man kan se i profilbilden) och håller med om att den stämmer bra in på kraven. Dom brukar ligga mellan 7-8kg, har i princip noll jaktinstinkt och lätta att ha lösa, lätt att ta med dom överallt, tålig päls med väldigt lite pälsvårdsbehov (fäller två gånger om året), dock tre minus är att vissa linjer har problem med temperamentet/rädslor, det är en väldigt ovanlig ras med lång väntelista och sen att sjukdomar som IL dyker upp här och var. Skulle annars gärna ha en till för dom är otroliga och lätta hundar om man älskar spetsutseendet men gillar inte dvärghundsutseendet.

Men dvärgväxt är kopplat till kraftigt ökad risk för sjukdomar i rygg och leder. För mig är det lika mycket en defekt med extrem dvärgväxt som med kort nos. Sen ger den senare defekten oftare en mer påtaglig påverkan på hundens välbefinnande genom hela hundens liv. Men det gör inte dvägväxt till en "hälsosam" defekt.

Alla framavlade defekter som leder till påtagliga förändringar i anatomin kommer om de blir för extrema påverka hundarnas välbefinnande. Detta oavsett vad som förändras, noslängd, storlek, benlängd, päls, öron, svans, hud mm.

Hundutställning och avel i slutna populationer har gjort att många defekter i många raser passerat gränsen för när hundars välbefinnande i stor grad påverkar många hundars välbefinnande.

Västgötaspets vad jag förstår har inte problem med sina ryggar. Genen som ger problem i rygg och leder med b.la ökad risk för diskbråck är CDDY och finns b.la även hos fralla som inte har dvärgväxt. Den ger kortare ben men inte helt dvärgväxt, vilket också kan förklara varför taxen kan ha riktigt korta ben medan t.ex västgötaspetsen fortfarande har lite längre ben. Västgötaspetsen används ju inom arbete (dock i mindre skala) och hundsport fortfarande.

 

[Sassy]

Finns Traditional Longhair som är gamla perserkatten men tror inte den är godkänt i SVERAK/FIFé utan endast WCF

Många har ju valt tex Selkirk (rakhårig om man inte uppskattar lockarna som medför rätt mycket pälsvård) istället. Samma förtjusande temperament. Det finns också uppfödare som även inom sverak avlar på perser som har nos, även om det tyvärr medför att de inte funkar på utställning.

Tycker precis som jag gör på hundsidan; att förbundet borde sätta ner foten ordentligt ifråga om brachycefali.

 

[Sassy]

En sak som ofta kommer upp i diskussionerna är ju att "det är domarna som driver på utvecklingen åt det hållet och väljer man en annan väg kommer ingen vilja samarbeta för att djuren inte går att visa", men det är ju bara lata ursäkter för att man inte vill göra något. Domare är inte en allsmäktig överhet som alltid har rätt och inte kan påverkas. Rasringar och förbund kan bestämma sig för vilken riktning man vill se och utbilda sina domare därefter. Man kan boka de domare som tar till sig "nya ideal", osv.

Jag har själv en ras där delar av domarkåren ville se en utveckling som inte jag alls är med på, och därför valde jag att engagera mig i det internationella uppfödarrådet som bland annat håller i domarfortbildning och är "rasens remissinstans" när det gäller hälsoregler och standard. Är man själv inte meriterad nog för den typen av sammanhang kan man jobba mer med sitt eget nätverkande. Har man sin ras långsiktiga hälsa högt prioriterat har man inte råd att bara jamsa med om det finns en trög klick som skriker högt, då får man se till att skapa opinion för den förändring man vill se.

 

[Linda_A]

Jag läste en forskning att trubbnos är en form av neoteny, alltså bebisattribut. Människor är "programmerade" att älska allt bebisliknande och det är därför mopsar, frallor osv. är populära raser hos människor och skulle du ge dom längre nosar ser dom mindre ut som bebisar och mer som typiska hundar och därmed "fulare". Förklarar även kulturer som älskar allt gulligt (t.ex östasien) har trubbnosiga hund- och kattraser som populära husdjur.

Nyare forskning har även sett att brakycefala raser tar mer ögonkontakt med människor och verkar "se" människor på ett annat sätt och att det centrala området av deras näthinna är mer utvecklat. Dvs de har mindre "panoramavy" och mer av ett mänskligt seende.

 

[Stergo]

Nyare forskning har även sett att brakycefala raser tar mer ögonkontakt med människor och verkar "se" människor på ett annat sätt och att det centrala området av deras näthinna är mer utvecklat. Dvs de har mindre "panoramavy" och mer av ett mänskligt seende.

Är inte det studien som jämförde typ frallor med schäfer? Eller finns det något senare studie där man tex jämför boxer och schäfer och frallor/mopsar med typ bichoner?

 

[Fetaost]

Är det en studie eller forskning @Linda_A och @Stergo?
Det är en avsevärd skillnad i trovärdighet.