En kompis bad mig om en åsikt gällande en skoluppgift.
"Är det någonsin moraliskt accepterat att köpa sexuella tjänster? Om vi till exempel antar att den här personen som säljer de sexuella tjänsterna får bra betalt, har ställt upp helt frivilligt och inte är i händerna på till exempel en hallick som tar pengar eller har makt över personen på annat sätt."
Det är alltså frågeställningen.
Mina första tankar var säkerheten runt jobbet och jämställdhet men om vi förutsätter att vi lever i ett jämställt samhälle, säkerheten kring jobbet är välplanerad etc. Helt enkelt huruvida det är etiskt korrekt att köpa sex när hela situationen hanteras som vilket annat jobb som helst. Vad säger ni?
En väldigt hypotetisk fråga eftersom köparen inte har förutsättningarna, ofta inte heller viljan, att avgöra hur säljarens villkor ser ut.
Dessutom försöker man med frågeställningen helt väja för de problem som finns inbyggda i sexköp iom den ekonomiska maktobalansen, för att göra det måste man förstås skriva om verkligheten men frågan är vad nyttan och relevansen i frågeställningen är när man blundar för så mycket?
Men för att svara på frågan:
Skillnaden mellan att köpa sex och att köpa annat är att sex bör vara ömsesidigt, annars liknar det snart ett övergrepp, medan det spelar mindre roll om den som har ett annat jobb hellre tagit ledigt.
Om du har sex med någon som "hellre tagit ledigt" är du inne i en gråzon där sexet inte är helt ömsesidigt, medan det kanske inte spelar riktigt lika stor roll för dig om personen som sitter i kassan när du handlar hellre gått hem.
Förutom att frågeställningen är utopisk och saknar verklighetsförankring är problemet alltså graden av frivillighet och ömsesidighet. Vad är "helt frivilligt"? Är det enbart avsaknaden av en hallick? Om jag är i desperat behov av pengar, är det att betrakta som "helt frivilligt"? Om jag inte är i desperat behov av pengar men inombords suckar, himlar med ögonen, känner mig lite spyfärdig eller sneglar på klockan under tiden jag säljer sex är det då "helt frivilligt"? Är det moraliskt rätt att köra på?
I dagens diskussion om samtycke brukar man säga att man ska ha aktivt, entusiastiskt samtycke för att ha sex och får man inte det kan det vara ett övergrepp att fortsätta, frågan är då i det här sammanhanget om man kan förvänta sig aktivt, entusiastisk samtycke vid sexköp?
Svaret är nej.
Säljande innebär skådespel (det vet även köparen om, annars är hen antingen otroligt naiv eller i förnekelse) så även när samtycke tycks vara entusiastiskt finns ingen som helst garanti för att det är genuint. Det är dessutom fullständigt orimligt att kräva att det ska vara genuint. Det är helt orealistiskt av dig att förvänta dig att personen som serverar ditt kaffe ler genuint från hjärtat, detsamma gäller för sexköp, du kan omöjligt kräva att det samtycket är genuint, så på det viset är ju handel med sex ungefär "som vilket annat jobb som helst". Folk positiva till sexköp frågar sig hur sexköp vore "om det var som vilket jobb som helst" men ofta vill de inte erkänna att det verkligen redan är ett jobb, med betoning på jobb, alltså ett jobb som man gör för att man
får betalt för det och inte för att det är ett supernöje.
Frågan är alltså i själva verket om du tycker det är moraliskt rätt att ha sex med någon trots brist på genuint, entusiastiskt samtycke? Tycker du det är helt ok och moraliskt rätt att ha sex med någon trots brist på genuint, entusiastiskt samtycke är du tyvärr på god väg att bli en förövare.
Jag har mött ganska många som köpt sex, vissa skiter fullständigt i om den som säljer gör det villigt eller inte, andra har haft svårt att genomföra sitt sexköp när de märkt att säljaren inte gått in för det helhjärtat, men resultatet blir ju i princip detsamma oavsett hur sexköparen känner inför sitt köp och inför den som säljer.
Personligen kommer jag aldrig se det som moraliskt rätt att köpa sex, bl a av de anledningar jag nämnt men även pga de negativa konsekvenser som frågeställningen försöker ignorera och sopa under mattan.