Så sjukt less!

[pulkaskurk]

När ska livet bara få vara bra?

Jag har en (flera) jobbiga sjukdomar som fan aldrig blir bra.
Får mängder med mediciner och åker på behandlingar på sjukhuset mest hela tiden om jag inte är inlagd.
Till och med sköterskorna har lärt sig mitt personnummer utantill nu...
Men förbättring går i snigelfart eller så får jag andra allvarliga sjukdomar som biverkningar av medicinen eller så blir jag sämre.
Nu går jag på cellgifter som hade behövt ökas på men min lever har redan blivit kass så det går visst inte.
Jag vill bara få vara frisk!
Ja eller iaf symtomfri, slippa ligga å spy som en gris av medicinerna, slippa ha så jävla ont.
Jag vill ha ork att kunna göra en massa roliga saker, kunna rida eller ta en långpromenad utan att hålla på å dö i flera dagar efteråt.
Gaah jag är så frustrerad! Så trött och sliten och samtidigt så himla rastlös men jag orkar ju typ ingenting.

Å inte vet jag vad jag ville med det här heller, skriva av mig lite bara.
Finns ju trots allt dem som har det sämre men det här är ändå skitjobbigt! Blää!

/Gnällspiken

 

[netia]

Det känns ju inte bättre för en själv, bara för att någon annan har det ännu värre.

 

[Raderad medlem 94602]

Ös ur dig skiten och gnäll på bara. Det behöver man ibland!!!
Gör mig ont att din hälsa går emot dig så. Jag vet precis hur det känns. Under några års tid satt jag i samma sits utan att jag kunde få någon diagnos eller att någon läkare kunde hitta orsaken till min smärta. Tack och lov så försvann den lika mystiskt som den dök upp!
Men frustrationen du beskriver minns jag så väl. Hur det kröp i kroppen av längtan att få göra allt det där som man psykiskt mår bra av. Och hur tröttheten gjorde en galet rastlös...men man orkade bara inte göra något åt rastlösheten...pga tröttheten. Moment 22.

Jag hoppas det vänder för dig snart. Att mediciner hjälper, biverkningar försvinner och du kommer på banan igen
Försök att hämta glädje och pepp i vänner, dina 3 skägg och familjen.
Styrkekram!

 

[tanten]

Buke är ett alldeles utmärkt ställe att få gnälla och klaga på.
Vi tål.
Ös på du.

 

[Kilauea]

Det brukar vara skönt att få gnälla av sig.
Trötthet är otroligt frustrerande, särskilt som det inte syns för utomstående och att man därför ofta möts av oförstående.

 

[Billy]

När ska livet bara få vara bra?

Jag har en (flera) jobbiga sjukdomar som fan aldrig blir bra.
Får mängder med mediciner och åker på behandlingar på sjukhuset mest hela tiden om jag inte är inlagd.
Till och med sköterskorna har lärt sig mitt personnummer utantill nu...
Men förbättring går i snigelfart eller så får jag andra allvarliga sjukdomar som biverkningar av medicinen eller så blir jag sämre.
Nu går jag på cellgifter som hade behövt ökas på men min lever har redan blivit kass så det går visst inte.
Jag vill bara få vara frisk!
Ja eller iaf symtomfri, slippa ligga å spy som en gris av medicinerna, slippa ha så jävla ont.
Jag vill ha ork att kunna göra en massa roliga saker, kunna rida eller ta en långpromenad utan att hålla på å dö i flera dagar efteråt.
Gaah jag är så frustrerad! Så trött och sliten och samtidigt så himla rastlös men jag orkar ju typ ingenting.

Å inte vet jag vad jag ville med det här heller, skriva av mig lite bara.
Finns ju trots allt dem som har det sämre men det här är ändå skitjobbigt! Blää!

/Gnällspiken

Förstår din frustration men kan inte göra så mycket mer än att läsa och säga att man förstår.

 

[sassiball]

När ska livet bara få vara bra?

Jag har en (flera) jobbiga sjukdomar som fan aldrig blir bra.
Får mängder med mediciner och åker på behandlingar på sjukhuset mest hela tiden om jag inte är inlagd.
Till och med sköterskorna har lärt sig mitt personnummer utantill nu...
Men förbättring går i snigelfart eller så får jag andra allvarliga sjukdomar som biverkningar av medicinen eller så blir jag sämre.
Nu går jag på cellgifter som hade behövt ökas på men min lever har redan blivit kass så det går visst inte.
Jag vill bara få vara frisk!
Ja eller iaf symtomfri, slippa ligga å spy som en gris av medicinerna, slippa ha så jävla ont.
Jag vill ha ork att kunna göra en massa roliga saker, kunna rida eller ta en långpromenad utan att hålla på å dö i flera dagar efteråt.
Gaah jag är så frustrerad! Så trött och sliten och samtidigt så himla rastlös men jag orkar ju typ ingenting.

Å inte vet jag vad jag ville med det här heller, skriva av mig lite bara.
Finns ju trots allt dem som har det sämre men det här är ändå skitjobbigt! Blää!

/Gnällspiken

Hoppas du snart blir bättre och det vänder.

 

[pulkaskurk]

Tack allihopa.
Det kändes lite bättre efteråt när jag fått kräka ur mig lite frustration

Snart ska jag till sjukhuset igen. Idag ska dem lära upp min sambo att ge mig sprutor så jag ska kunna vara lite mer hemma.
Känns skrämmande att han ska ge mig sprutor
Han är ju ingen sjuksköterska liksom...
Men det kommer bli bra, hur svårt kan det vara liksom?

 

[nexxa]

Bättre än att ge sig sprutor själv? Hade svimmat på stört
Jag hoppas du kan se lite ljusning snart!
Har själv hamnat i någon sjukdomskaos sedan 2011 och det verkar heller aldrig ta slut och får också biverkningar som blir allvarliga. Är ganska så välkänd på sjukhuset också

 

[athena_arabians]

@nexxa: Jag sprutar mig själv i låret varje måndag (ytterligare ett skäl att avsky måndagar! )

@pulkaskurk: Gnäll på du, man behöver inte vara så dj-la käck jämt. Ibland är allt skit och det är nog bättre att ventilera på Buke än hemma.

 

[martha]

Kram

 

[nexxa]

@athena_arabians ojdå! Modigt enligt min mening. Jag måste nästan lägga mig ner för ev svimning när jag ens pratar om sprutor

 

[pulkaskurk]

Bättre än att ge sig sprutor själv? Hade svimmat på stört
Jag hoppas du kan se lite ljusning snart!
Har själv hamnat i någon sjukdomskaos sedan 2011 och det verkar heller aldrig ta slut och får också biverkningar som blir allvarliga. Är ganska så välkänd på sjukhuset också

Haha eller hur!
Men samtidigt bättre att kunna ta hemma och slippa sjukan
Men det var sjukt läskigt och gjorde ont!
Jag har aldrig varit spruträdd tidigare, men när sambon höll i den och skulle ge mig så höll jag på att dö!
Sambon som aldrig gett en spruta tidigare stack såklart fel några ggr och i vanliga fall brukar inte det vara så farligt men nu var jag så spänd att det gjorde skitont.
Men nu har han fått öva på både mig och frukt så det ska nog gå bra

@pulkaskurk: Gnäll på du, man behöver inte vara så dj-la käck jämt. Ibland är allt skit och det är nog bättre att ventilera på Buke än hemma.

Jo det är ju så. Å du har nog rätt, bättre att ventilera lite här. Sambon får ta så himla mycket ändå och det är såklart jobbigt för honom med
Å du vet ju också hur det är att ha skitsjukdomar

 

[nexxa]

@pulkaskurk Jag förstår att man tillslut hellre tar sprutor i hemmet, man får nog av sjukhus
Hoppas han prickar bättre det andra gångerna..inte kul när det gör ont! Är det flera gånger om dagen du måste ta spruta?

 

[athena_arabians]

@nexxa: Nej, det är inte modigt. Jag kan mycket väl gå till vc varje vecka och de sprutar mig. Då kan jag förstås inte leva det liv jag vill (krångligt nog ändå för sprutorna måste kylförvaras) så för mig fanns det inga alternativ.

@pulkaskurk: Fy sjutton för sprutor. Tur att sambon kan hjälpa till . Nu behöver ju inte jag hjälp men särbon har lite problem med sprutor han har en tendens att bli grön och vinglig i närheten av dem .

 

[pulkaskurk]

@nexxa det är lite olika beroende på hur jag mår och hur mycket medicin som behövs. Har en grunddos som ökas vid behov. Så det kan bli ganska många ibland.

@athena_arabians haha stackars din särbo, hur hanterar han din sjukdom med allt som den innebär?
Min sambo jobbar ju iaf på sjukhuset och tar hand om alla apparater och är van att arbeta i skarpt läge med trasiga grejer och jättesjuka patienter. Så han är ju liksom van med sjuklingar.
Han tyckte snarare att det var kul att få lära sig att sticka mig...

 

[athena_arabians]

Han tyckte snarare att det var kul att få lära sig att sticka mig...

Hehe Det är ju faktiskt lite lyx med en partner som förstår litegrann vad du går igenom.

Särbon tar det hela rätt bra, en vecka efter vi blivit ihop fick jag lov att ringa och tala om att jag låg på lasarettet. Jag försökte "skrämma" honom innan vi blev tillsammans men det fungerade inte, tur för mig!

Han var med en gång när jag fick Remicade (som inte fungerar på mig längre) och då satt vi i väntrummet när droppet var påkopplat. Jag somnade mot hans axel och tydligen hade personalen som gått förbi tyckt det var ganska gulligt, alla hade dragit lite på smilbanden. Jo, de flesta känner igen mig på avdelningen, vet inte om det är bra eller dåligt *hmm*

 

[pulkaskurk]

Hihi jag försökte skrämma min sambo med, det gick inte heller nå vidare bra som tur är
Men iof träffades vi första gången när han hittade mig på marken avsvimmad..

Naaw vad gulligt
Hehe eller så har de för bra minne på våran avdelning så de känner igen oss?
För inte kan det väl vara så att vi hänger där för mycket?

 

[athena_arabians]

@pulkaskurk: Jag anser att de på mottagningen har superminne. Det är absolut inte för att jag jobbade med fullt skov och skrev ut mig själv för att jag skulle jobba

Vi var nog rätt gulliga och jag är glad att han träffat och fått chansen att prata med min läkare. Jag vill liksom inte att han ska vara rädd. Det var ju lite gulligt att ni träffades när du var avsvimmad, snacka om rejält första intryck!