Sommarföräldrar 2019

[underensten]

21.15 kom första sommarbebisen

Åh så härligt att höra! Stort grattis till dig

 

[Sofie_B]

Nej egentligen skulle denna vara v35 men blev framflyttad pga semestrar. Det är samma som omföderska men de är lite mer chill märker man. Om jag förstod det rätt så fixerar de sig ofta tidigare gång nr 2 också.

Nu har jag försökt ligga med benen i soffan och liksom stå på underarmarna på golvet med magen hängande men ehhh svank deluxe! Der var tungt att försöka hålla upp kroppen!

Jag har förstått det som att det är tvärtom, dom fixerar sig senare pga mer plats och vissa fixerar sig inte alls förrän det är dags. Hade också en diskussion om detta med min bm på senaste kontrollen och hon var inte ett dugg orolig över att bebis inte fixerat sig än (sonen var ganska tidig med det).

Hoppas att det löser sig! Jag kan dock trösta dig med att det, om det blir snitt, inte behöver ta längre tid att återhämta sig. För mig slutade första förlossningen i akut snitt och jag återhämtade mig så himla snabbt! Vi åkte hem en dag tidigare från bb då jag mådde så bra, på vägen hem gick jag på affären och handlade, dagen efter var jag ute på första långa barnvagnspromenaden osv. Knepet är att börja röra sig snabbt, även om det till en början gör ont. Att inte bli stillaliggande liksom.

 

[Sofie_B]

Min sambo fick mat levererad till rummet väldigt snällt av barnmorskorna men jag var lite bitter där mitt i värkarbetet.

Jag var helt sjuuuuukt hungrig efter förlossningen och rensade allt vi hade med. Var 03 på natten så inte läge att skicka ut supertrött sambo på köprunda. Så ta med er, hellre lite för mycket av allt än för lite.

Jag fick nog en handduk men en handhandduk som inte räckte långt. Därav jag stod med pappersservetter.

Vad olika det kan vara! Där jag födde fick man obegränsat med mat och mellis och kunde gå ut och hämta när man ville, dygnet runt. Även mannen, även om det kostade mer för honom.

 

[Sofie_B]

21.15 kom första sommarbebisen

Stort grattis! Ser fram emot att höra mer om det när du orkar och vill!

 

[Klura]

21.15 kom första sommarbebisen

Grattis!!

 

[Guldaskig]

Stort grattis @Energi !

 

[kolfinnur]

Grattis @Energi!!

 

[Pontevecchio]

Jag har förstått det som att det är tvärtom, dom fixerar sig senare pga mer plats och vissa fixerar sig inte alls förrän det är dags. Hade också en diskussion om detta med min bm på senaste kontrollen och hon var inte ett dugg orolig över att bebis inte fixerat sig än (sonen var ganska tidig med det).

Hoppas att det löser sig! Jag kan dock trösta dig med att det, om det blir snitt, inte behöver ta längre tid att återhämta sig. För mig slutade första förlossningen i akut snitt och jag återhämtade mig så himla snabbt! Vi åkte hem en dag tidigare från bb då jag mådde så bra, på vägen hem gick jag på affären och handlade, dagen efter var jag ute på första långa barnvagnspromenaden osv. Knepet är att börja röra sig snabbt, även om det till en början gör ont. Att inte bli stillaliggande liksom. ☺

Dels är jag nålfobiker så undviker helst operationer. Sen är det regler om hur/när man får bära och hur får man ihop det med två barn och en häst? Tävlingar planerade i slitet av augusti, då ska baklämmen lyftas liksom. Plus att det är ett rätt rejält sår. Nej, det är inget för mig.

 

[Pontevecchio]

Vad olika det kan vara! Där jag födde fick man obegränsat med mat och mellis och kunde gå ut och hämta när man ville, dygnet runt. Även mannen, även om det kostade mer för honom.

Det fanns nog knäckemackor men efter 27 timmar med feber mitt i natten var jag rätt förvirrad. Och mannen trött.

Vi hade ingen paus direkt mellan 10-03 så var inte läge att knata iväg och hämta mat så det var snällt av de att utfodra sambon.

 

[Imogen]

Jag har förstått det som att det är tvärtom, dom fixerar sig senare pga mer plats och vissa fixerar sig inte alls förrän det är dags. Hade också en diskussion om detta med min bm på senaste kontrollen och hon var inte ett dugg orolig över att bebis inte fixerat sig än (sonen var ganska tidig med det).

Hoppas att det löser sig! Jag kan dock trösta dig med att det, om det blir snitt, inte behöver ta längre tid att återhämta sig. För mig slutade första förlossningen i akut snitt och jag återhämtade mig så himla snabbt! Vi åkte hem en dag tidigare från bb då jag mådde så bra, på vägen hem gick jag på affären och handlade, dagen efter var jag ute på första långa barnvagnspromenaden osv. Knepet är att börja röra sig snabbt, även om det till en början gör ont. Att inte bli stillaliggande liksom. ☺

Problemet med snitt och återhämtning med barn två tycker jag inte så mycket är rörligheten. Jag återhämtade mig också snabbt på den punkten. Var uppe och gick samma dag, var ute på promenader direkt när jag kom hem, hade inte särskilt ont osv.

Däremot det här med att inte få bära (mer än bebisen). Inte lätt inte! Jag vet inte hur mycket tid jag la ner på att övertala min tvååring om diverse förflyttningar Och inte blev det bättre av att bebisen vägrade åka vagn sina första 6 veckor i livet...

 

[Elinapril]

Grattis @Energi ❤❤❤

 

[Sedär]

Stort grattis @Energi

 

[Energi]

Här kommer min förlossningsberättelse! Jag lägger den i spoiler och uppmanar den som är rädd inför sin förlossning att inte läsa. Allt gick väldigt bra men det var jobbigt på vägen.

Spoiler: Förlossningsberättelse

Strax efter klockan 10 i tisdags började jag få oregelbundna värkar. Mensmolande smärta som kom oftare om jag låg ner och som ibland försvann helt under någon halvtimme. Smärtan var helt klart hanterbar och jag kunde prata under värkarna.

Jag hade blivit tillsagd att ringa förlossningen klockan 15.00 för att göra om de hade tid för min igångsättning. Vid 12tiden la jag mig för att vila och fick då bara två värkar. 14.00 ringer förlossningen och säger "hej, nu har vi tid för dig så kom in så snabbt du kan.".

Vi är framme vid cirka 15.00 och får ett eget rum igen. Superpirriga för vi båda vet att nu kommer vi inte här ifrån förrän bebis är ute. Jag längtar efter mer värkar!

En läkare kommer in och gör en undersökning för att se vilken metod vi ska använda för att starta förlossningen. Jag berättar att jag i fredags var öppen två centimer, då ser hon nöjt på mig och säger "jaha du, ja gott och väl! Nu är du öppen 4 cm!".

Jag blir jätteglad att mina mesvärkar har gjort så mycket och personalen säger att det kommer bli bebis under kvällen.

15.40 tas fosterhinnorna medan en barnmorska trycker ner bebisen som fortfarande ligger högt över bäckeningången. Värkarna kommer igång mer ordentligt ganska snart och jag sitter på pilatesbollen och andas igenom.

De kommer allt tätare men jag känner att jag har kontroll. Runt 17.00 ber jag om lustgas och därefter går det snabbt och jag får allt tätare och starkare värkar. Till slut tröttnar jag på pilatesbollen och sätter mig i sängen. Jag tittar på sambon i en värkpaus och säger "är det lustgasen eller kommer värkarna väldigt tätt nu?". I nästa sekund får jag ett väldigt tryck neråt och kroppen börjar krysta. Sambon ringer på klockan och jag tänker i lustgasdimman att jag är så JÄVLA bra på att föda barn.

Barnmorskan kommer in, hör hur jag låter och säger glatt att oj nu kommer ju bebisen! Hon undersöker mig och säger "fortfarande 4 cm". Och jag bryter ihop totalt. Det har ju inte hänt någonting och jag har skitont. Det trycker ju på! Jag kan bara inte sluta gråta.

18.00 sätts ett värkstimulerande dropp i förhoppningen att det ska göra värkarna starkare så de gör mer nytta. Nu lämnar inte personalen rummet för inom några minuter börjar en värkstorm. Jag får inte ens en sekunds vila, värkarna avlöser varandra och jag skriker oavbrutet. Efter två timmar börjar jag få dödsångest, jag ser på min sambo och säger att "jag kommer dö nu, snälla hjälp mig.. Jag dör nu! Hur kunde jag göra såhär mot stora syskonet? Jag dör!"

Barnmorskan tar beslut om att frångå min önskan om att inte få ryggbedövning och 20.25 läggs EDA. Det tar lång tid att få effekt, jag har för ont. Men till slut börjar jag få värkvila. Värkarna gör fortfarande lika ont men äntligen får jag vila mellan.

Barnmorskan ber mig gå och kissa och sambon hjälper mig in på toaletten. Jag hinner precis sätta mig innan jag, 20.00, brölar att NU kommer bebisen!

Det uppstår lite panik och jag får snabbt hjälp att ta mig till sängen. När jag ska sätta mig får jag första riktiga krystvärken och jag känner verkligen hur huvudet tränger ner. Jag tappas på urin, får nästa krystvärk och nu känner jag hur huvudet står precis innanför öppningen.

Två krystvärkarna till och bebis är ute 21.15. Vi gråter och jag ser på den där lilla, lilla ungen och upprepar "det var ju du, det var ju du hela tiden". Jag undersöks och har ett litet skavsår på ena blygdläppen, thats it!

Bebis är 54 cm och väger 4116 gram. Amningen kom igång direkt och vi fick åka hem runt 17 dagen efter.

Sammanfattningsvis, jag kommer behöva prata med någon om förlossningen. Det blev inte alls som jag tänkt och värkstormen var otroligt otäck för både mig och sambon. Men, bebis är ute och mår bra, jag mår okej i kroppen och jag är så jävla glad att allt gick bra och fort ändå.

 

[underensten]

Här kommer min förlossningsberättelse! Jag lägger den i spoiler och uppmanar den som är rädd inför sin förlossning att inte läsa. Allt gick väldigt bra men det var jobbigt på vägen.

Spoiler: Förlossningsberättelse

Strax efter klockan 10 i tisdags började jag få oregelbundna värkar. Mensmolande smärta som kom oftare om jag låg ner och som ibland försvann helt under någon halvtimme. Smärtan var helt klart hanterbar och jag kunde prata under värkarna.

Jag hade blivit tillsagd att ringa förlossningen klockan 15.00 för att göra om de hade tid för min igångsättning. Vid 12tiden la jag mig för att vila och fick då bara två värkar. 14.00 ringer förlossningen och säger "hej, nu har vi tid för dig så kom in så snabbt du kan.".

Vi är framme vid cirka 15.00 och får ett eget rum igen. Superpirriga för vi båda vet att nu kommer vi inte här ifrån förrän bebis är ute. Jag längtar efter mer värkar!

En läkare kommer in och gör en undersökning för att se vilken metod vi ska använda för att starta förlossningen. Jag berättar att jag i fredags var öppen två centimer, då ser hon nöjt på mig och säger "jaha du, ja gott och väl! Nu är du öppen 4 cm!".

Jag blir jätteglad att mina mesvärkar har gjort så mycket och personalen säger att det kommer bli bebis under kvällen.

15.40 tas fosterhinnorna medan en barnmorska trycker ner bebisen som fortfarande ligger högt över bäckeningången. Värkarna kommer igång mer ordentligt ganska snart och jag sitter på pilatesbollen och andas igenom.

De kommer allt tätare men jag känner att jag har kontroll. Runt 17.00 ber jag om lustgas och därefter går det snabbt och jag får allt tätare och starkare värkar. Till slut tröttnar jag på pilatesbollen och sätter mig i sängen. Jag tittar på sambon i en värkpaus och säger "är det lustgasen eller kommer värkarna väldigt tätt nu?". I nästa sekund får jag ett väldigt tryck neråt och kroppen börjar krysta. Sambon ringer på klockan och jag tänker i lustgasdimman att jag är så JÄVLA bra på att föda barn.

Barnmorskan kommer in, hör hur jag låter och säger glatt att oj nu kommer ju bebisen! Hon undersöker mig och säger "fortfarande 4 cm". Och jag bryter ihop totalt. Det har ju inte hänt någonting och jag har skitont. Det trycker ju på! Jag kan bara inte sluta gråta.

18.00 sätts ett värkstimulerande dropp i förhoppningen att det ska göra värkarna starkare så de gör mer nytta. Nu lämnar inte personalen rummet för inom några minuter börjar en värkstorm. Jag får inte ens en sekunds vila, värkarna avlöser varandra och jag skriker oavbrutet. Efter två timmar börjar jag få dödsångest, jag ser på min sambo och säger att "jag kommer dö nu, snälla hjälp mig.. Jag dör nu! Hur kunde jag göra såhär mot stora syskonet? Jag dör!"

Barnmorskan tar beslut om att frångå min önskan om att inte få ryggbedövning och 20.25 läggs EDA. Det tar lång tid att få effekt, jag har för ont. Men till slut börjar jag få värkvila. Värkarna gör fortfarande lika ont men äntligen får jag vila mellan.

Barnmorskan ber mig gå och kissa och sambon hjälper mig in på toaletten. Jag hinner precis sätta mig innan jag, 20.00, brölar att NU kommer bebisen!

Det uppstår lite panik och jag får snabbt hjälp att ta mig till sängen. När jag ska sätta mig får jag första riktiga krystvärken och jag känner verkligen hur huvudet tränger ner. Jag tappas på urin, får nästa krystvärk och nu känner jag hur huvudet står precis innanför öppningen.

Två krystvärkarna till och bebis är ute 21.15. Vi gråter och jag ser på den där lilla, lilla ungen och upprepar "det var ju du, det var ju du hela tiden". Jag undersöks och har ett litet skavsår på ena blygdläppen, thats it!

Bebis är 54 cm och väger 4116 gram. Amningen kom igång direkt och vi fick åka hem runt 17 dagen efter.

Sammanfattningsvis, jag kommer behöva prata med någon om förlossningen. Det blev inte alls som jag tänkt och värkstormen var otroligt otäck för både mig och sambon. Men, bebis är ute och mår bra, jag mår okej i kroppen och jag är så jävla glad att allt gick bra och fort ändå.

Trist att du hade en väldigt jobbig förlossning, men skönt att du och bebis mår bra. Särskilt efter all oro du haft.

 

[bigwig]

Åter stort grattis till bebisen @Energi och tack för att du delade med dig av din förlossningsberättelse!

 

[Sofie_B]

Här kommer min förlossningsberättelse! Jag lägger den i spoiler och uppmanar den som är rädd inför sin förlossning att inte läsa. Allt gick väldigt bra men det var jobbigt på vägen.

Spoiler: Förlossningsberättelse

Strax efter klockan 10 i tisdags började jag få oregelbundna värkar. Mensmolande smärta som kom oftare om jag låg ner och som ibland försvann helt under någon halvtimme. Smärtan var helt klart hanterbar och jag kunde prata under värkarna.

Jag hade blivit tillsagd att ringa förlossningen klockan 15.00 för att göra om de hade tid för min igångsättning. Vid 12tiden la jag mig för att vila och fick då bara två värkar. 14.00 ringer förlossningen och säger "hej, nu har vi tid för dig så kom in så snabbt du kan.".

Vi är framme vid cirka 15.00 och får ett eget rum igen. Superpirriga för vi båda vet att nu kommer vi inte här ifrån förrän bebis är ute. Jag längtar efter mer värkar!

En läkare kommer in och gör en undersökning för att se vilken metod vi ska använda för att starta förlossningen. Jag berättar att jag i fredags var öppen två centimer, då ser hon nöjt på mig och säger "jaha du, ja gott och väl! Nu är du öppen 4 cm!".

Jag blir jätteglad att mina mesvärkar har gjort så mycket och personalen säger att det kommer bli bebis under kvällen.

15.40 tas fosterhinnorna medan en barnmorska trycker ner bebisen som fortfarande ligger högt över bäckeningången. Värkarna kommer igång mer ordentligt ganska snart och jag sitter på pilatesbollen och andas igenom.

De kommer allt tätare men jag känner att jag har kontroll. Runt 17.00 ber jag om lustgas och därefter går det snabbt och jag får allt tätare och starkare värkar. Till slut tröttnar jag på pilatesbollen och sätter mig i sängen. Jag tittar på sambon i en värkpaus och säger "är det lustgasen eller kommer värkarna väldigt tätt nu?". I nästa sekund får jag ett väldigt tryck neråt och kroppen börjar krysta. Sambon ringer på klockan och jag tänker i lustgasdimman att jag är så JÄVLA bra på att föda barn.

Barnmorskan kommer in, hör hur jag låter och säger glatt att oj nu kommer ju bebisen! Hon undersöker mig och säger "fortfarande 4 cm". Och jag bryter ihop totalt. Det har ju inte hänt någonting och jag har skitont. Det trycker ju på! Jag kan bara inte sluta gråta.

18.00 sätts ett värkstimulerande dropp i förhoppningen att det ska göra värkarna starkare så de gör mer nytta. Nu lämnar inte personalen rummet för inom några minuter börjar en värkstorm. Jag får inte ens en sekunds vila, värkarna avlöser varandra och jag skriker oavbrutet. Efter två timmar börjar jag få dödsångest, jag ser på min sambo och säger att "jag kommer dö nu, snälla hjälp mig.. Jag dör nu! Hur kunde jag göra såhär mot stora syskonet? Jag dör!"

Barnmorskan tar beslut om att frångå min önskan om att inte få ryggbedövning och 20.25 läggs EDA. Det tar lång tid att få effekt, jag har för ont. Men till slut börjar jag få värkvila. Värkarna gör fortfarande lika ont men äntligen får jag vila mellan.

Barnmorskan ber mig gå och kissa och sambon hjälper mig in på toaletten. Jag hinner precis sätta mig innan jag, 20.00, brölar att NU kommer bebisen!

Det uppstår lite panik och jag får snabbt hjälp att ta mig till sängen. När jag ska sätta mig får jag första riktiga krystvärken och jag känner verkligen hur huvudet tränger ner. Jag tappas på urin, får nästa krystvärk och nu känner jag hur huvudet står precis innanför öppningen.

Två krystvärkarna till och bebis är ute 21.15. Vi gråter och jag ser på den där lilla, lilla ungen och upprepar "det var ju du, det var ju du hela tiden". Jag undersöks och har ett litet skavsår på ena blygdläppen, thats it!

Bebis är 54 cm och väger 4116 gram. Amningen kom igång direkt och vi fick åka hem runt 17 dagen efter.

Sammanfattningsvis, jag kommer behöva prata med någon om förlossningen. Det blev inte alls som jag tänkt och värkstormen var otroligt otäck för både mig och sambon. Men, bebis är ute och mår bra, jag mår okej i kroppen och jag är så jävla glad att allt gick bra och fort ändå.

Beklagar att du hade en jobbig upplevelse, men nu är bebis här! Stort grattis och bra jobbat! Jag blev också lite traumatiserad av min första förlossning (också igångsättning med värkstimulerande dropp på maxstyrka i 12 h, just det är inte att leka med!), men fick otroligt bra hjälp av vården och ser nu, 16 månader senare, tillbaks på förlossningen med glädje och värme. Tror att det viktiga verkligen är att flagga ut att man behöver hjälp och att man tycker att det var jobbigt. Jag grät hysteriskt första dagarna och så fort jag såg en bebis grät jag för att min förlossning gick så ”fel”, men dom var uppmärksamma på det och hjälpte till så jag kom snabbt på fötter igen

 

[bigwig]

39+0!

Sista besöket hos barnmorskan innan BF avklarat idag, både jag och killen kände oss lite lämnade efteråt - som att ha blivit abrupt dumpad
Har ytterligare en tid 1 vecka efter BF inbokad så vi får väl se om vi kommer på den kontrollen eller inte.

Har en rund knöl på magen som jag och BM under graviditeten har trott varit typ en fot men de senaste veckorna när det har blivit trängre i magen har jag börjat tvivla då det inte har känts som att det är bebisen utan något annat. Tog upp det idag och efter en del klämmande trodde hon att det var ett myom/ muskelknuta. Hon hade dock inte känt det så pass tydligt på någon tidigare så hon skulle ta upp det med läkaren samt skriva i journalen. Hoppas inte att det ska leda till några bekymmer och det trodde inte heller BM så får lita på henne

I övrigt fick vi med oss TENS-apparaten hem som jag hoppas ska fungera bra som smärtlindring här hemma har haft fullt upp hela denna vecka och även denna helg väntar bröllop + gravidfotografering innan, känner att jag behöver landa och ladda mentalt inför det som komma skall men det är tydligen enklare att säga än att göra..

 

[underensten]

Ser så fram emot morgondagen. Vi ska anordna babyshower för min brors tjej som har BF exakt 2mån efter mig. Ska bli så kul att få överraska henne, särskilt som hennes mamma, två systrar och en kompis kommer ända från hennes födelseort som ligger över 50 mil bort. Det har hon ingen aning om och hon tror inte att hon kommer få träffa dem förrän i slutet av sommaren när barnet kommit .

Själv har jag bara 2 veckor till BF nu. Helt galet. Baby har varit vild idag, vilket jag är tacksam för då den varit lugn några dagar och då har jag självklart gått och smånojat mig.

 

[Guldaskig]

Inatt vaknade jag av en yrselattack som var så illa att jag kräktes flera gånger. Ringde förlossningen som gav mig tips på egenvård och att höra av mig igen om det inte blev bättre. Det lugnade sig tack och lov men har idag känt mig lite hängig och ”vinglig”. Fick möjlighet att ta blodtrycket som då låg på 135/80, har alltid runt 105/60 hos BM så även om jag har normalt blodtryck nu så är det ju högre än vanligt. Ringde förlossningen som tyckte det var lugnt men tänkte ändå ringa min BM imorgon och rådfråga lite.

Någon med erfarenhet av detta?

@underensten Hur blev er babyshower?

 

[underensten]

Vad otäckt @Guldaskig särskilt som yrseln kom när du låg ner. Det är inte så att du låg på rygg och har problem av Vena cava? Jag vet inte om jag skrivit om det här, men har fått problem av Vena cava. Ligger aldrig på rygg hemma så har inte märkt nått innan, men var lite yr när jag låg på britsen hos BM förrförra gången och förra gången fick vi avbryta flera gånger.

Babyshowern blev jättebra! Hon blev så överraskad. Hennes mamma, systrar och vän som kom från hennes hemby gömde sig och kom fram senare och hon blev jätteglad och rörd när de kom fram .
En trevlig dag blev det