Städa jämställt?

"Psykiska besvär" är något du läser in. Jag skulle snarare säga "bunden till händer och fötter av patriarkala strukturer och internaliserade föreställningar om kön".

Självklart och uppenbart drar kvinnor det tyngre lasset. Det vet vi ju.

Icke förty blir min reaktion på listan att den prickar av saker i ett liv som är EXTREMT genomplanerat. Planerat på en nivå högt över min ork. Det påminner mig om något jag läste någonstans, då en kvinna skulle resa bort några dagar och innan dess lade iordning färdiga kit med matchade kläder till bebisen, som mannen skulle klä bebisen i, samt gömde choklad som mannen kunde hitta (som små belöningar). Jag skulle önska att den kvinnan vågade planera och hålla koll lite mindre. (Om bebisen då inte blir vettigt omhändertagen, hade separation varit mer rimligt som lösning än de där förberedelserna, tycker jag.)

Sen KAN det så klart vara så att någon annan i min familj gör mycket av det där som jag tror att ingen gör. Det vore onekligen både intressant och skrämmande att upptäcka.
Men du verkade ju tolka de olika punkterna på ett väldigt speciellt sätt som i alla fall jag inte tror de är avsedda att tolkas? Jag får intrycket av att du fortfarande inte reviderat liksom. Du verkar fortfarande basera din slutsats på att ”skicka inbjudan till middag” är en handskriven inbjudan med kalligrafipenna på 150 gsm papper.

Är det så svårt att tänka sig att det är jäkligt mycket roddande med en familj med två vuxna och två barn, hund, hus och bil, och att det blir ohållbart om bara den ena vuxna gör jobbet för samtliga, ÄVEN om denna vuxna lägger sig på en helt rimlig nivå?
 
"Psykiska besvär" är något du läser in. Jag skulle snarare säga "bunden till händer och fötter av patriarkala strukturer och internaliserade föreställningar om kön".

Självklart och uppenbart drar kvinnor det tyngre lasset. Det vet vi ju.

Icke förty blir min reaktion på listan att den prickar av saker i ett liv som är EXTREMT genomplanerat. Planerat på en nivå högt över min ork. Det påminner mig om något jag läste någonstans, då en kvinna skulle resa bort några dagar och innan dess lade iordning färdiga kit med matchade kläder till bebisen, som mannen skulle klä bebisen i, samt gömde choklad som mannen kunde hitta (som små belöningar). Jag skulle önska att den kvinnan vågade planera och hålla koll lite mindre. (Om bebisen då inte blir vettigt omhändertagen, hade separation varit mer rimligt som lösning än de där förberedelserna, tycker jag.)

Sen KAN det så klart vara så att någon annan i min familj gör mycket av det där som jag tror att ingen gör. Det vore onekligen både intressant och skrämmande att upptäcka.
Fast ingen säger ju att man måste göra allt på listan. Det är exempel. Om man vill kan man använda de exemplen eller stryka de och skriva egna på lediga raderna.
 
Jag lever i ett singelhushåll och har i och för sig rätt regelbunden, men ledig kontakt med familj och vänner - den berömda listan är sålunda i princip helt irrelevant för mig.
Å andra sidan jobbar jag som städerska i flera familjers hem och man lär sig en del om familjestrukturer och hushåll och diverse på den vägen också och jag har inga problem med att se att olika delar av listan är verklighet för olika hem och att fördelningen ofta väger bedrövligt tungt åt ena hållet.
De flesta av barnen i "mina" familjer är mellan fem och elva år och jag blir trött bara av att se en skymt av alla papper från skolor, fritids/aktivitetskläder som ska tvättas, bröllopsinbjudningar på spiskransen, höra om fönstertvätten, om sjuka svärfar, om slowcookern som ska spara tid, om tackkorten som ska skrivas, om hur de vill gå ut och fågelskåda med sonen, om hur de vill plantera frön det här året... bara Allt! Det är nästan alltid En människa i hushållet som kommunicerar den här stressen och oron. Jag förstår att de tycker att det är värt att lägga pengar på städhjälp när allt det där ska jongleras, och då är någon av mina kunder ändå hemmafru. Hon hinner ändå inte med. Resten jobbar heltid.

Att jag i Mitt hem aldrig någonsin upplevde en bjudning som gick så långt som gästlista har inte med saken att göra, det är ju bara att ignorera de punkter en inte kan relatera till.
 
Senast ändrad:
Men du verkade ju tolka de olika punkterna på ett väldigt speciellt sätt som i alla fall jag inte tror de är avsedda att tolkas? Jag får intrycket av att du fortfarande inte reviderat liksom. Du verkar fortfarande basera din slutsats på att ”skicka inbjudan till middag” är en handskriven inbjudan med kalligrafipenna på 150 gsm papper.

Är det så svårt att tänka sig att det är jäkligt mycket roddande med en familj med två vuxna och två barn, hund, hus och bil, och att det blir ohållbart om bara den ena vuxna gör jobbet för samtliga, ÄVEN om denna vuxna lägger sig på en helt rimlig nivå?
Nej. Jag är fullt klar över orimligheten i att kvinnan tvingas ta ansvar för allt, även i de fall som man väljer hyresrätt för att slippa husfix, skjutsande av barn och trädgård och inte har några husdjur. Och även om man inte torkar ur garderober och skåp någonsin.
 
Vem är det som oftast får skulden när disken hopar sig och bostaden är allmänt kaosartad, maten är torftiga nödlösningar, barnens sociala liv krackelerar eftersom de aldrig kan bjuda hem någon och aldrig tillåts ha något barnkalas, de har inget inplanerat på fritiden och ingen alls som fyller sin lediga tid tillsammans med dem. Är det mannen som alla kommer titta anklagande på, när allt går åt helvete? Jag tror att en anledning till att män kan tillåta sig att inte engagera sig i hemmet, i sina barns liv och så vidare, är att de i mycket lägre grad förväntas göra det. Så det kostar betydligt mindre, socialt, för en man att strunta i saker. Det är inte han som kommer ta smällen sen ändå, det är inte han som förväntas ha koll på allt så han kan utan problem säga åt sin partner att slappna av och inte städa så mycket, lycklig av erfarenheten att det inte kommer riktas några dömande blickar åt hans håll.
Ja det är ju precis här som jag tycker man behöver sätta in stöten, det är själva kärnan i problemet.
Om mannen fick skulden när hans mamma inte fått julklapp så vore ju saken mycket närmare en lösning.
 
Det känns som du fokuserar mkt på att hitta saker som du tycker är onödiga på listan. De som har skrivit listan har ju skrivit i början att de rekommenderar att man går igenom och stryker det som de anser inte är aktuellt i deras fall.

Nu har krukväxter nämnts många gånger men många saker på listan tycker jag ändå är viktiga... Bara att se till att barn får i sig mat, har hyfsat rena kläder, kommer iväg till läkartider och likande, att det i alla fall är en viss basnivå på städning.... Tja.. även de saker som jag anser är rätt basic innebär enligt mig en del jobb och planering.
Det är ju för att det utmanas att plocka ut på listan...

Ingen i tråden har hittills kunnat peka på en signifikant del av listan som en vanlig barnfamilj hade kunnat prioritera bort. Enstaka punkter som inte är relevanta för en själv är det enda som lyfts.
 
För mig blir det en väldigt konstigt diskussion när man hävdar allt man kan välja bort. Man kan väl välja bort precis allting om man hårddrar det? Jag skulle kunna både avliva hunden, sälja huset och säga upp kontakten med hela släkten. Jag hade kunnat välja att inte ens skaffa barn från början "om det nu är så förbaskat jobbigt". Själva problematiken ligger väl i att många vill mycket, och vill man ha mycket så måste man ge mycket. Vill jag ha familj och vänner måste jag vårda mina relationer. Vill jag ha djur så måste jag sköta dem. Vill jag ha barn så är det min skyldighet att ge dem en bra uppväxt. Hur skulle det kännas att vara den enda bland sina kompisar som inte får ha kalas eller gå på någon kvällsaktivitet? En är väl fullt medveten om att det går alldeles utmärkt att bli en eremit långt ute i skogen men nu har ju många uppenbarligen valt någonting annat.

Sedan går ju allt igenom olika faser också. Det är extra mycket vissa tider på året, och vissa tider i livet. Ska en undvika familjelivet helt för att det blir mycket med julklappar och rulla köttbullar kring jul? Att det blev mycket den där helgen med både fotbolls cup och middagsbjudning? Eller ska man undvika att skaffa barn helt för att det blir några extra intensiva småbarnsår? Missa det helt, för att man vet att det tidvis kommer vara jobbigt?

Nej, så fungerar ju inte livet. Jag vet ingen, med eller utan barn, som lyckas planera sitt liv så att varje vecka är lugn och harmonisk. Ibland råkar man planera in för mycket och då blev det stressigt, men man visste kanske inte från början att man tagit sig vatten över huvudet. Men det kanske blev kul också, så trots att man stod i sista sekund och blåste ballonger och hade tre skrikande barn hängandes i kläderna och man för en sekund kände att man snart kommer explodera så kanske det var superroligt två timmar senare när alla satt och åt tårta. Barnet kryper ner i sängen på kvällen med en ny nalle som den fått av en släkting, och ögonen lyser av lycka.

Så ser i varje fall jag på livet. Jag skulle kunna skala ner, välja bort, hoppa över. Det hade ju varit lugnt och skönt. Men tänk allt som jag skulle missa, allt som vi vill göra. Så vi maxar vår kapacitet och ja.. jag kommer bryta ihop ibland. Jag kommer undra vad tusan vi håller på med. Men tänk vad vi får, och tänk vad vi ger. Tänk vilka minnen vi skapar. När jag ligger på min dödsbädd vill jag tänka på alla barnkalas och alla middagsbjudningar. Vänner på min veranda med en kall mojito och när dottern vinner en hopptävling eller gör ett mål på en innebandymatch. Men det är inget liv jag tänker servera min man på ett silverfat utan vi är i det tillsammans.
 
Hur kan barnkalas ses som valbart 😢?

Jag är jättestressad över kalas, tycker det är jobbigt, men hon pratar om sitt kommande kalas hela året. Mycket planer och glädje.

Fy f-n vad taskigt det vore att förneka henne det. Hon kan ju inte ordna det själv, hon är inte nog gammal för det. Eftersom jag har en tight budget blir det en hel del planerande. Eftersom hennes pappa inte tar itu med såna saker, så tar jag det (även om det är "hans tur"). Vissa saker får bara inte missas, jag vill fylla hennes liv med så många goda minnen jag orkar, för det kommer att komma dåliga minnen vad jag än gör.

Samma sak med att ordna lekträffar. Vi bor på landet, för att jag ville det. Hon har inte körkort. Jag skulle kunna välja bort att ge min dotter ett socialt liv, men vad är jag för sorts människa då? Både hon och jag skulle gråta, hon av ensamhet och jag av empati.

Det är ju lite samma som hunden och valpkursen. Visst kan du välja bort kursen fast ni behöver gå på kurs, men vad säger det om dig som människa?

Många kvinnor i heterorelationer sitter i sitsen att deras man ser aktiviteten som valbar, och kvinnan gör det inte pga empati och ansvarskänsla. Att förminska det och tycka att det beror på osjälvständighet eller psykiska problem är ju helt bisarrt.

För mig är motsatsen, att välja bort *görbara* moment som skapar ett bättre liv för familjemedlemmar, något som tyder på psykiska problem. Extrem brist på empati. Narcissism.
 
Hur kan barnkalas ses som valbart 😢?

Jag är jättestressad över kalas, tycker det är jobbigt, men hon pratar om sitt kommande kalas hela året. Mycket planer och glädje.

Fy f-n vad taskigt det vore att förneka henne det. Hon kan ju inte ordna det själv, hon är inte nog gammal för det. Eftersom jag har en tight budget blir det en hel del planerande. Eftersom hennes pappa inte tar itu med såna saker, så tar jag det (även om det är "hans tur"). Vissa saker får bara inte missas, jag vill fylla hennes liv med så många goda minnen jag orkar, för det kommer att komma dåliga minnen vad jag än gör.

Samma sak med att ordna lekträffar. Vi bor på landet, för att jag ville det. Hon har inte körkort. Jag skulle kunna välja bort att ge min dotter ett socialt liv, men vad är jag för sorts människa då? Både hon och jag skulle gråta, hon av ensamhet och jag av empati.

Det är ju lite samma som hunden och valpkursen. Visst kan du välja bort kursen fast ni behöver gå på kurs, men vad säger det om dig som människa?

Många kvinnor i heterorelationer sitter i sitsen att deras man ser aktiviteten som valbar, och kvinnan gör det inte pga empati och ansvarskänsla. Att förminska det och tycka att det beror på osjälvständighet eller psykiska problem är ju helt bisarrt.

För mig är motsatsen, att välja bort *görbara* moment som skapar ett bättre liv för familjemedlemmar, något som tyder på psykiska problem. Extrem brist på empati. Narcissism.
Ja jag blir förvånad när en sådan grej som barnkalas anses vara valbart. Ja om barnet inte vill ha ett kalas så absolut. Men oftast är det väl tvärtom. Som med ditt barn som ser fram emot det. Att då säga nej känns elakt.
 
Hur kan barnkalas ses som valbart 😢?

Jag är jättestressad över kalas, tycker det är jobbigt, men hon pratar om sitt kommande kalas hela året. Mycket planer och glädje.

Fy f-n vad taskigt det vore att förneka henne det. Hon kan ju inte ordna det själv, hon är inte nog gammal för det. Eftersom jag har en tight budget blir det en hel del planerande. Eftersom hennes pappa inte tar itu med såna saker, så tar jag det (även om det är "hans tur"). Vissa saker får bara inte missas, jag vill fylla hennes liv med så många goda minnen jag orkar, för det kommer att komma dåliga minnen vad jag än gör.

Samma sak med att ordna lekträffar. Vi bor på landet, för att jag ville det. Hon har inte körkort. Jag skulle kunna välja bort att ge min dotter ett socialt liv, men vad är jag för sorts människa då? Både hon och jag skulle gråta, hon av ensamhet och jag av empati.

Det är ju lite samma som hunden och valpkursen. Visst kan du välja bort kursen fast ni behöver gå på kurs, men vad säger det om dig som människa?

Många kvinnor i heterorelationer sitter i sitsen att deras man ser aktiviteten som valbar, och kvinnan gör det inte pga empati och ansvarskänsla. Att förminska det och tycka att det beror på osjälvständighet eller psykiska problem är ju helt bisarrt.

För mig är motsatsen, att välja bort *görbara* moment som skapar ett bättre liv för familjemedlemmar, något som tyder på psykiska problem. Extrem brist på empati. Narcissism.

Därför att inte alla barn vill ha barnkalas varje år (på normsättet, dvs bjuda in en hop andra barn antingen hemma eller på temalokal eller så) - eller kanske inte alls efter att ha provat.

Jag ser inte någon som skrivit om att "förneka hen det". Helt absurt som slutsats.

Hela tiden är min ganska stringenta poäng att listan innehöll en hyfsad andel saker som kanske inte alls skapar ett bättre liv för individer i den specifika familj det gäller. Något som varje familj och dess medlemmar kan ta ställning till.

För en familj, eller en kvinna om ojämställdheten är påtaglig som för många, är det precis lika mycket i avlastning för att nå en fungerande situation att flytta en rad till "Aldrig" för att någon annan steppar upp som att flytta den till "Aldrig" för att den inte är viktig eller värdefull för någon alls i familjen.

För jämställdhetens skulle måste det som är viktigt och värdefullt fördelas jämnt, men för belastning på en individ är antalet kryss till vänster om "Aldrig" det som räknas.
 
Ja jag blir förvånad när en sådan grej som barnkalas anses vara valbart. Ja om barnet inte vill ha ett kalas så absolut. Men oftast är det väl tvärtom. Som med ditt barn som ser fram emot det. Att då säga nej känns elakt.

Fast det är ingen som hävdat att någon enskild familjemedlem ska ha absolut makt över vad som är viktigt och värdefullt. Det ingick inte i ekvationen att säga nej till något som någon verkligen ville värdera högt (men om ork och kapacitet inte finns så kanske man då måste välja bort något annat som har mindre värde för familjen och individerna).

Det är också ett ganska privilegierat perspektiv att tänka att man ska ha det mesta på listan, eftersom många av områdena dessutom kräver en hyfsad ekonomi som inte alla har tillgång till - men det är en annan dimension.
 
Men att tvinga barn att ha kalas för att det är norm när de inte vill, verkar mer än elakt.

Nu sitter du ju och tittar just genom ett nålöga och förvrider diskussionen till något helt annat.

Jag ser inte någon som skrivit om att "förneka hen det". Helt absurt som slutsats.

Vilket ju blir lika absurt som att påstå att någon tvingar på barn kalas pga norm.
 
Många kvinnor i heterorelationer sitter i sitsen att deras man ser aktiviteten som valbar, och kvinnan gör det inte pga empati och ansvarskänsla. Att förminska det och tycka att det beror på osjälvständighet eller psykiska problem är ju helt bisarrt.

För mig är motsatsen, att välja bort *görbara* moment som skapar ett bättre liv för familjemedlemmar, något som tyder på psykiska problem. Extrem brist på empati. Narcissism.

Sådär är det ju mycket med just barn. Vi vuxna svarar för att tillhandahålla deras behov i livet och det innefattar ju väldigt mycket. Oavsett vilken relation man själv har med sina egna föräldrar och svärföräldrar så är det deras mor- och farföräldrar. De ska få träffa sina vänner. Gå på aktiviteter och göra saker som är utvecklande och roliga. Nu menar jag verkligen inte @sjoberga måste jag förtydliga när jag säger detta, utan i allmänhet - har man inte förstått det så ska man givetvis inte bli förälder.
 
Fast det är ingen som hävdat att någon enskild familjemedlem ska ha absolut makt över vad som är viktigt och värdefullt. Det ingick inte i ekvationen att säga nej till något som någon verkligen ville värdera högt (men om ork och kapacitet inte finns så kanske man då måste välja bort något annat som har mindre värde för familjen och individerna).

Det är också ett ganska privilegierat perspektiv att tänka att man ska ha det mesta på listan, eftersom många av områdena dessutom kräver en hyfsad ekonomi som inte alla har tillgång till - men det är en annan dimension.
Barnkalas måste kunna ordnas på något sätt. Undantag är väl sjukdom och att man är utfattig.
 
Därför att inte alla barn vill ha barnkalas varje år (på normsättet, dvs bjuda in en hop andra barn antingen hemma eller på temalokal eller så) - eller kanske inte alls efter att ha provat.

Jag ser inte någon som skrivit om att "förneka hen det". Helt absurt som slutsats.

Hela tiden är min ganska stringenta poäng att listan innehöll en hyfsad andel saker som kanske inte alls skapar ett bättre liv för individer i den specifika familj det gäller. Något som varje familj och dess medlemmar kan ta ställning till.

För en familj, eller en kvinna om ojämställdheten är påtaglig som för många, är det precis lika mycket i avlastning för att nå en fungerande situation att flytta en rad till "Aldrig" för att någon annan steppar upp som att flytta den till "Aldrig" för att den inte är viktig eller värdefull för någon alls i familjen.

För jämställdhetens skulle måste det som är viktigt och värdefullt fördelas jämnt, men för belastning på en individ är antalet kryss till vänster om "Aldrig" det som räknas.

Givetvis kan det finnas barn som inte gillar "normkalas", men det måste ju vara otroligt få som går i vanliga skolklasser och är under 10 år som inte gillar det. 2 timmar lek, bus och fika?

Ett kalas kan ju vara allt från 2 vänner till hela klassen.

Jag förstår inte varför du verkar tycka det är så viktigt att hävda att det här problemet försvinner genom att man skalar av alla "mjuka värden"? Är inte det lite... Stereotypiskt manligt?
 
Själva problematiken ligger väl i att många vill mycket, och vill man ha mycket så måste man ge mycket. Vill jag ha familj och vänner måste jag vårda mina relationer. Vill jag ha djur så måste jag sköta dem. Vill jag ha barn så är det min skyldighet att ge dem en bra uppväxt.

Och just kärnan i denna diskussion, så som jag tolkar det, är att många män helt enkelt är för kassa på att ge lika mycket som kvinnor. Inte huruvida en kan välja bort barnkalas eller krukväxter. De senaste sidornas diskussion har ju blivit helt absurt och tar verkligen fokus från huvudproblemet; kassa män och kassa normer.
 
"Psykiska besvär" är något du läser in. Jag skulle snarare säga "bunden till händer och fötter av patriarkala strukturer och internaliserade föreställningar om kön".

Självklart och uppenbart drar kvinnor det tyngre lasset. Det vet vi ju.

Icke förty blir min reaktion på listan att den prickar av saker i ett liv som är EXTREMT genomplanerat. Planerat på en nivå högt över min ork. Det påminner mig om något jag läste någonstans, då en kvinna skulle resa bort några dagar och innan dess lade iordning färdiga kit med matchade kläder till bebisen, som mannen skulle klä bebisen i, samt gömde choklad som mannen kunde hitta (som små belöningar). Jag skulle önska att den kvinnan vågade planera och hålla koll lite mindre. (Om bebisen då inte blir vettigt omhändertagen, hade separation varit mer rimligt som lösning än de där förberedelserna, tycker jag.)

Sen KAN det så klart vara så att någon annan i min familj gör mycket av det där som jag tror att ingen gör. Det vore onekligen både intressant och skrämmande att upptäcka.

Men nu förskjuter du ju ansvaret på kvinnan igen? Om bara kvinnan kunde chilla lite, liksom. Jag är inte intresserad av att återigen behöva höra att "kvinnor borde göra si och så", för det är inte huvudproblemet i dessa hem. Det är männen som borde göra mer si och så.
 
Nu sitter du ju och tittar just genom ett nålöga och förvrider diskussionen till något helt annat.



Vilket ju blir lika absurt som att påstå att någon tvingar på barn kalas pga norm.

Ja, jag håller med om att hela diskussionen har gått till absurditeter, rena dumheter i vantolkningar och diskussionen om den där listans innehåll tar fokus från det som är trådens ämne.
 
Ja, jag håller med om att hela diskussionen har gått till absurditeter, rena dumheter i vantolkningar och diskussionen om den där listans innehåll tar fokus från det som är trådens ämne.

Alltså jag vill påstå att du själv flera gånger nu varit skyldig till att förvrida den där listan till något som inte ens var tanken. Att bara plocka ut vissa bitar och fokusera på vad som minsann går att välja bort är precis vad som tar fokus från trådens huvudämne; nämligen hur män också måste dra lasset i hemmet och i sitt föräldraskap.
 

Liknande trådar

Anläggning En sak som jag tycker borde debatteras mer är utevistelse och hagar. Jag vet ett antal stall som fortfarande bara har typ fyra timmars...
6 7 8
Svar
141
· Visningar
8 513
Senast: Linda_A
·
  • Artikel
Dagbok Jag vill bara gnälla av mig, så jag gör det här. Jag hatar att jobba, det har jag alltid gjort sedan jag började sommarjobba. Jag har...
2
Svar
21
· Visningar
2 519
Senast: Exile
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 255
Senast: Whoever
·
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 552
Senast: sjoberga
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Bra familjehund? Rasvak😇
  • Katter och spädbarn
  • Hundhantering

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp