Städa jämställt?

Och just kärnan i denna diskussion, så som jag tolkar det, är att många män helt enkelt är för kassa på att ge lika mycket som kvinnor. Inte huruvida en kan välja bort barnkalas eller krukväxter. De senaste sidornas diskussion har ju blivit helt absurt och tar verkligen fokus från huvudproblemet; kassa män och kassa normer.

Precis så. De vill ha men inte ge, och framför allt saknar många förmågan att ens förstå hur mycket som krävs för att styra saker.

Jag minns väldigt väl en midsommar när vi var ett tiotal vänner som skulle spendera fyra dagar på ett större sommarställe. Vi som arrangerade det hade storhandlat i flera vändor, planerat vad alla skulle äta alla dagar, fyllt kylarna med dryck, planerat sovplatser och aktiviteter. Det var ingen liten apparat att få ihop som ni förstår. På midsommarkvällen står vi och ordnar middag och en manlig vän frågar vad vi ska äta, och jag presenterar de tre rätter som vi ska laga. Han svarar "Men du, skulle vi inte kunna göra såndär creme bulee till efterrätt i stället?". Jag höll på att tappa hakan. Jo men visst, vi kastar det vi köpt i soporna då så kan du ta bilen i till Visby och köpa ingredienser, formar och just det.. en såndär brännare också. Härligt, ordnar du det.

Det fick mig att förstå vilken oförmåga vissa (många) män har att ens kunna förstå hur mycket arbete som ligger bakom saker. En middag, ett barnkalas, ett kollo, en resa. Du kan inte bara vakna samma morgon och fundera på vad du känner för att slänga ihop/hitta på/packa. Och om du kan det, så är det för att din respektive har curlar vägen till att det blir möjligt. Exempelvis tar barnen och städar hela huset så du spontant kan briljera på grillen ikväll.
 
Sådär är det ju mycket med just barn. Vi vuxna svarar för att tillhandahålla deras behov i livet och det innefattar ju väldigt mycket. Oavsett vilken relation man själv har med sina egna föräldrar och svärföräldrar så är det deras mor- och farföräldrar. De ska få träffa sina vänner. Gå på aktiviteter och göra saker som är utvecklande och roliga. Nu menar jag verkligen inte @sjoberga måste jag förtydliga när jag säger detta, utan i allmänhet - har man inte förstått det så ska man givetvis inte bli förälder.

Ja, det innefattar väldigt mycket och det handlar väldigt mycket om att stödja och underlätta för dem att forma sina liv som de vill. Som små är det givetvis mer ingripande, men just när det gäller exempelvis släktkontakter tycker jag att det är viktigt att barnen med stigande ålder bygger just egna, helt oberoende, relationer med den äldre generationen, inte att föräldrarna ska bestämma att det är viktigt eller inte och hur det ska se ut och projektplanera runt utan att det finns en vilja att så ska ske.
 
Ja, det innefattar väldigt mycket och det handlar väldigt mycket om att stödja och underlätta för dem att forma sina liv som de vill. Som små är det givetvis mer ingripande, men just när det gäller exempelvis släktkontakter tycker jag att det är viktigt att barnen med stigande ålder bygger just egna, helt oberoende, relationer med den äldre generationen, inte att föräldrarna ska bestämma att det är viktigt eller inte och hur det ska se ut och projektplanera runt utan att det finns en vilja att så ska ske.

Ja? Men nu är det ju dels väldigt många år fram tills dess och dels är du inne på detaljer och vi skulle kunna lyfta precis hur många som helst. Det verkar som att du gärna hakar upp dig på dem. "Men det här då, det går att lösa såhär". Visst, vill du hitta fler exempel så gör din lista på undantag. Vi andra pratar om saken i sin helhet.
 
Alltså jag vill påstå att du själv flera gånger nu varit skyldig till att förvrida den där listan till något som inte ens var tanken. Att bara plocka ut vissa bitar och fokusera på vad som minsann går att välja bort är precis vad som tar fokus från trådens huvudämne; nämligen hur män också måste dra lasset i hemmet och i sitt föräldraskap.
Stämmer. Däremot kanske jag inte riktigt är initiativtagare till att exempel blev ett sätt att visa orimligheten i att någon annan slog fast att nästan inget kunde tas bort för en familj. Otherwise agreed. Det blir inte mer jämställt enbart av anpassade ambitioner.

+ @Voeux tänker här att vi återgår till helheten istället för listans detaljer.
 
Stämmer. Däremot kanske jag inte riktigt är initiativtagare till att exempel blev ett sätt att visa orimligheten i att någon annan slog fast att nästan inget kunde tas bort för en familj. Otherwise agreed. Det blir inte mer jämställt enbart av anpassade ambitioner.

Det blir inte mer jämställt av att du betar av punkt för punkt på listan heller och förklarar hur det minsann skulle kunna ligga till för familjer i allmänhet om man vara valde annorlunda.
 
Det är ju trevligt att en del har så jämställda förhållanden att de inte ens kan sätta sig in i att det (frekvent) förekommer att kvinnor "drar det tunga lasset" i hushållet.

Jag har bara två förhållanden att hänga upp min egen erfarenhet på. Det första förhållandet var jag verkligen projektledare i. Om inte jag städade och lagade mat blev det inte gjort alls. Jag testade. Vilket ledde till att jag tappade 10 kg i vikt och bodde i en dammråtta. Han märkte ingenting.
För mig var det ett problem, för honom inte. Ingen av oss hade mer rätt än den andra, men som relation var det dödsdömt.

Nuförtiden har jag en man som städar och diskar (och gör det utan att jag säger ett ord). Jag lagar mat för det mesta, för jag är bättre på det än vad han är. Annars vågar jag påstå att vi är jämställda.

Men visst, det är jag som sköter krukväxterna.
 
Det är ju trevligt att en del har så jämställda förhållanden att de inte ens kan sätta sig in i att det (frekvent) förekommer att kvinnor "drar det tunga lasset" i hushållet.

Kan du räkna upp en enda användare som skrivit ett enda inlägg i den här tråden som ens antytt att hen inte "kan sätta sig sin i det" eller en enda användare som påstått något ens i närheten av det du skriver där?

Det blir så fantastiskt låg nivå på diskussionen när det görs absurda vantolkningar av inlägg som inte ens existerar.
 
Kan du räkna upp en enda användare som skrivit ett enda inlägg i den här tråden som ens antytt att hen inte "kan sätta sig sin i det" eller en enda användare som påstått något ens i närheten av det du skriver där?

Det blir så fantastiskt låg nivå på diskussionen när det görs absurda vantolkningar av inlägg som inte ens existerar.

Sättet du skriver på får det att verka som det. Typ att nitpicka en lista.
 
Därför att inte alla barn vill ha barnkalas varje år (på normsättet, dvs bjuda in en hop andra barn antingen hemma eller på temalokal eller så) - eller kanske inte alls efter att ha provat.

Jag ser inte någon som skrivit om att "förneka hen det". Helt absurt som slutsats.

Hela tiden är min ganska stringenta poäng att listan innehöll en hyfsad andel saker som kanske inte alls skapar ett bättre liv för individer i den specifika familj det gäller. Något som varje familj och dess medlemmar kan ta ställning till.

För en familj, eller en kvinna om ojämställdheten är påtaglig som för många, är det precis lika mycket i avlastning för att nå en fungerande situation att flytta en rad till "Aldrig" för att någon annan steppar upp som att flytta den till "Aldrig" för att den inte är viktig eller värdefull för någon alls i familjen.

För jämställdhetens skulle måste det som är viktigt och värdefullt fördelas jämnt, men för belastning på en individ är antalet kryss till vänster om "Aldrig" det som räknas.
Jag tycker att det svåra är att hitta de där sakerna som du skriver "inte är värdefulla för familjen". Jag tror att det flesta redan har tagit bort det, speciellt om man känner sig stressad. Och jag tror mitt problem är när man utgår från att "det är bara att dra ner saker så löser det sig. " Jag upplever att det är mkt jobb med att bara få en tillvaro att fungera med basicsakena speciellt om man samtidigt jobbar heltid.

Sen måste jag fråga av ren nyfikenhet hur ni fick ihop det med mindre barn. Du har ju skrivit själv på buke att ni har många barn och även många hästar. Du behöver förstås inte svara om du vill- men jobbade ni heltid då? och samtidigt fick ihop det med dagishämtningar, läkarbesök och annat. Inget anklagande alls utan jag är bara nyfiken på hur ni gjorde?

Sen saker som du nämnde tidigare- barnkalas och att umgås med släkt är väl såna saker som jag förstår att man prioriterar. Jag vet ju hur mkt mina vänner och släktingars barn pratar om sina kalas och då är det ändå inte några stora grejer. Att umgås med släkten är väl just också såna saker som man vill få ge sitt barn. Och när de är mindre behöver de ju ofta bli skjutsade om man inte bor nära eller har släktingar som kan hämta barnen.
 
Stämmer. Däremot kanske jag inte riktigt är initiativtagare till att exempel blev ett sätt att visa orimligheten i att någon annan slog fast att nästan inget kunde tas bort för en familj. Otherwise agreed. Det blir inte mer jämställt enbart av anpassade ambitioner.

+ @Voeux tänker här att vi återgår till helheten istället för listans detaljer.
Men du. Sluta skylla på mig. Du har fortfarande inte kommit med bra argument och det kan folk läsa själva.
 
Jag har aldrig någonsin strävat efter milimeterjämställdhet på alla hushållets områden.
Fördelningen på allt som ingått i vardagssyslorna brukar jämna ut sig rätt bra = har haft väldigt jämställda förhållanden där båda dragit, jämt fördelat på hela lasset. Dvs inte bara räknat på hushållspysslet.
 
Och på det kan jag inte annat än återupprepa att det inte alls är korrekt uppfattat. Jag kanske skriver som en kratta.

Så om vi återgår till ursprungsämnet, dvs att det finns massvis med "mjuka sysslor" och "osynligt arbete" som kvinnan i heteroförhållanden får ta ansvar för om dom ska bli gjorda...

Hur ser du som man på hur vi ska gå tillväga för att det osynliga ska bli synliggjort och inte bortviftat som "det där behöver man inte göra"?
 
Och på det kan jag inte annat än återupprepa att det inte alls är korrekt uppfattat. Jag kanske skriver som en kratta.

Du skriver inte som en kratta, men det är svårt att förstå din samsyn på saken när du verkar fokusera på undantagen och inte på problematiken. Förlåt, men jag känner igen det väldigt väl från diskussioner med min egen man. Som när vi diskuterade löneskillnader och jag sa "Det är ju männen som tjänar mest pengar i sina förhållanden, titta bara på vårt umgänge" och han svarar "Anna tjänar mer än Peter". Alltså, det är ju så att topplocket går när man pratar med den karln ibland. JA ANNA TJÄNAR MER ÄN PETER KAN VI ÅTERGÅ TILL DISKUSSIONEN NU ELLER HAR DU NÅGOT MER UNDANTAG SOM DU VILL LYFTA FÖRST, ÄLSKLING?!?

Mao, om vi är överens om kontentan i den här diskussionen, vilket syfte har att lyfta undantagen? Förslagen på hur man skulle kunna göra annorlunda när folk uppenbarligen gör de prioriteringar de gör och endast och enbart - vill göra dem på samma villkor.
 
Men nu förskjuter du ju ansvaret på kvinnan igen? Om bara kvinnan kunde chilla lite, liksom. Jag är inte intresserad av att återigen behöva höra att "kvinnor borde göra si och så", för det är inte huvudproblemet i dessa hem. Det är männen som borde göra mer si och så.
Du feltolkar, eller jag är otydlig. Och jag förstår inte hur det kan vara kvinnans fel om hon är bunden till händer och fötter av en patriarkal kultur.
 
Jag tror nog att den enda lösningen på problemet med det ojämställda livet i hemmen vore att män själva, spontant, såg problemet och tog upp det till diskussion.

Jag har frågat aktivt omkring mig, ingen person oavsett kön verkar någonsin ha upplevt att en man tar upp den frågan med sin kvinnliga sambo. Män gör helt enkelt inte det.

Och ingen man verkar någonsin ha diskuterat problemet med sin kvinnliga sambos tunga situation i hemmet med sina manliga vänner, i syfte att komma på strategier för att lösa problemet.

Kvinnor, däremot, pratar ju knappt om annat i perioder.
 
Så om vi återgår till ursprungsämnet, dvs att det finns massvis med "mjuka sysslor" och "osynligt arbete" som kvinnan i heteroförhållanden får ta ansvar för om dom ska bli gjorda...

Hur ser du som man på hur vi ska gå tillväga för att det osynliga ska bli synliggjort och inte bortviftat som "det där behöver man inte göra"?

Ja, det är alltför vanligt. Jag tänker inte att något ska sorteras i "det där behöver man inte göra" om det är viktiga byggstenar för att familjen ska fungera och individerna mår bra vilket väldigt mycket arbete inom familjen går ut på. För mig är det inte osynligt; så jag har inte riktigt något bra svar på frågan. Kanske kan en sån lista hjälpa till att synliggöra för män som är extra blinda, som verkar vanligt? Listan väckte i alla fall en hel del tankar hos mig - om vad som är viktigt nu och vad som är viktigt att förmedla till nästa generation. Att kunna diskutera vad som är viktigt för just den specifika familjen och sedan hur det ska fördelas på ett juste sätt.

Men hur gör man på samhällsnivå för att tydliggöra? Jag tänker att det faktum att vi lever i ett patriarkat där traditionellt manliga sysslor värderats högre i århundraden, ger ett sådant resultat - de syns mer och värderas högre. Varje familj bör se till att både synliggöra, uppskatta det som bidrar till familjens välmående och se till att barnen förstår vikten av en jämn fördelning och vikten av att som människa kunna bidra brett. Att vi inte ställer olika krav och förväntningar på döttrar och söner. Och att vi alla inte låter män komma undan sitt ansvar. Att ifrågasätta varje gång vi stöter på orimligheter och dumheter.

Hela frågan är djup och bred och går igenom samhället på alla plan.

Min förhoppning är att nästa generation ska ha tagit ett steg till. Men ibland sviker det hoppet.
 
Du skriver inte som en kratta, men det är svårt att förstå din samsyn på saken när du verkar fokusera på undantagen och inte på problematiken. Förlåt, men jag känner igen det väldigt väl från diskussioner med min egen man. Som när vi diskuterade löneskillnader och jag sa "Det är ju männen som tjänar mest pengar i sina förhållanden, titta bara på vårt umgänge" och han svarar "Anna tjänar mer än Peter". Alltså, det är ju så att topplocket går när man pratar med den karln ibland. JA ANNA TJÄNAR MER ÄN PETER KAN VI ÅTERGÅ TILL DISKUSSIONEN NU ELLER HAR DU NÅGOT MER UNDANTAG SOM DU VILL LYFTA FÖRST, ÄLSKLING?!?

Mao, om vi är överens om kontentan i den här diskussionen, vilket syfte har att lyfta undantagen? Förslagen på hur man skulle kunna göra annorlunda när folk uppenbarligen gör de prioriteringar de gör och endast och enbart - vill göra dem på samma villkor.

Jag ville aldrig lyfta några undantag, utan det handlade om att överbelastningen av individer och familjer handlar både om en pissfördelning av arbetet och det totala arbetsåtagandet som ofta piskas på av normer och tryck utifrån, snarare än vilja, behov och önskemål inifrån. Det är inget undantag jag vill visa på. Men vi kan lämna det, jag har inga bättre ord att använda för att förmedla det, och så kan vi återgå till enbart pissfördelningen av arbetet där typiskt män måste steppa upp, som är det som tråden huvudsakligen handlar om.
 
Hur kan barnkalas ses som valbart 😢?

Jag är jättestressad över kalas, tycker det är jobbigt, men hon pratar om sitt kommande kalas hela året. Mycket planer och glädje.

Fy f-n vad taskigt det vore att förneka henne det. Hon kan ju inte ordna det själv, hon är inte nog gammal för det. Eftersom jag har en tight budget blir det en hel del planerande. Eftersom hennes pappa inte tar itu med såna saker, så tar jag det (även om det är "hans tur"). Vissa saker får bara inte missas, jag vill fylla hennes liv med så många goda minnen jag orkar, för det kommer att komma dåliga minnen vad jag än gör.

Samma sak med att ordna lekträffar. Vi bor på landet, för att jag ville det. Hon har inte körkort. Jag skulle kunna välja bort att ge min dotter ett socialt liv, men vad är jag för sorts människa då? Både hon och jag skulle gråta, hon av ensamhet och jag av empati.

Det är ju lite samma som hunden och valpkursen. Visst kan du välja bort kursen fast ni behöver gå på kurs, men vad säger det om dig som människa?

Många kvinnor i heterorelationer sitter i sitsen att deras man ser aktiviteten som valbar, och kvinnan gör det inte pga empati och ansvarskänsla. Att förminska det och tycka att det beror på osjälvständighet eller psykiska problem är ju helt bisarrt.

För mig är motsatsen, att välja bort *görbara* moment som skapar ett bättre liv för familjemedlemmar, något som tyder på psykiska problem. Extrem brist på empati. Narcissism.
Håller med om att det inte är valbart, men vad hade hänt om du, som hennes pappa "inte tar itu med sånna saker"? Vad är hans förklaring, han vill väl rent krasst heller inte göra henne besviken? (eller så kanske han skiter i det iofs).
 

Liknande trådar

Anläggning En sak som jag tycker borde debatteras mer är utevistelse och hagar. Jag vet ett antal stall som fortfarande bara har typ fyra timmars...
6 7 8
Svar
141
· Visningar
8 483
Senast: Linda_A
·
  • Artikel
Dagbok Jag vill bara gnälla av mig, så jag gör det här. Jag hatar att jobba, det har jag alltid gjort sedan jag började sommarjobba. Jag har...
2
Svar
21
· Visningar
2 448
Senast: Exile
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 106
Senast: Whoever
·
Kropp & Själ Nu måste jag få skriva av mig lite. Allt går åt helvete för mig och jag verkar inte kunna göra någonting för att stoppa det. Inte som...
2 3
Svar
51
· Visningar
7 527
Senast: sjoberga
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Airtags, selar etc
  • Kattbilder #9
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp