Jag vet faktiskt inte var jag ska börja. Jag hoppas, och vill tro, att du driver med mig, för jag har så oerhört svårt att förstå oförmågan att se kopplingarna mellan olika saker här.
Men ok, vi kan börja med att du inte förstår vad feminism är, men ändå är supertydlig med att du inte är feminist. (För övrigt precis det som brukar hända när man ber någon definiera "woke" - de vet inte vad det är, men de vet att de kan locka fram hånskratt genom att slänga sig med det.)
Feminism är i grunden att se att samhället inte är jämställt och att sträva mot att ändra på det. Du verkar ha mindre emot begreppet jämställdhet, så vi kan köra med det om du föredrar det. Du verkar tro att man måste
vara feminist för att inte vara en våldsam man - att målet är att få misshandlare att bli feminister - vilket bara det är ... ja, jag vet inte.
Det statistiken från Brå visar dig är att samhället är ojämställt till kvinnors nackdel. Det är inte bara på området misshandel, men jag tog det för att det är tydligt. Det är på strukturnivå, inte individ- eller slumpnivå.
Det finns också mycket mer subtila strukturer, som att kvinnor gör lejonparten av obetalt arbete i hemmet eller att kvinnor nästan automatiskt får kritik för sitt utseende, sexualitet eller sätt att vara om de sticker ut hakan i offentligheten ("Arga Andersson" o.s.v.)
Lyssna nu, för det här är viktigt:
män vinner också på feminism. Det finns förväntningar på män som påverkar psykiskt mående, exempelvis, eller kontakten med deras barn. Ett led i feminismen är att minska könsrollskopplade förväntningar - och jo, de finns, även om inte
du upplever dem i din vardag. Det begränsar
alla människor - och i förlängningen bidrar de till våld. Det är inte bara "människor som inte har samma sätt" som slår eller våldtar, det är vanliga snubbar, och det beror bland annat på vad samhället har lärt dem sedan sekunden de kom ut ur mammans mage.
Jag tycker inte att anekdotiska upplevelser egentligen är så intressanta när vi pratar feminism på den här grund-grund-grundnivån, men jag kan ta ett par exempel. Ungefär varannan gång min nittonåriga dotter åker nattbuss sitter det ett gäng jämnåriga killar och
brölar åt henne (etniska svenskar för det mesta, eftersom jag vet att detta kommer komma upp). Det händer aldrig min 21-årige son, och det händer aldrig att det sitter ett gäng nittonåriga tjejer och brölar längst bak i bussen. Nästan alla tjejer har liknande upplevelser. Jag är feminist för både min dotters och min sons skull, för att de ska få leva sina fullständiga liv och vara de de är utan att behöva begränsa sig på grund av könsroller som pressas på dem varje sekund av varje dag.
Eftersom du känner till Kvinna till kvinna och har citerat dem, lägger jag in en länk till dem, där du kan läsa mer. Det handlar om vanliga fördomar mot feminism.
https://kvinnatillkvinna.se/sa-bemoter-du-vanliga-fordomar-om-feminism/