Bukefalos 28 år!

Svenskhet och att känna sig svensk (utbruten från Det dödliga meningslösa våldet...)

Exakt! Det känns lite naivt/historielöst att bara anta att det inte bidrar till att understryka skillnaden mellan den samme och den andre, även om man tänker att folk ändå inte "vill vara som alla andra".

Hela ert resonemang bygger på att vissa attribut är positivt laddade och andra negativt laddade. Och de som är negativt laddade ska man gå som på äggskal runt så att personen som har dessa attribut inte känner sig utpekad som hen som har det negativt laddade attributet.
 
Hela ert resonemang bygger på att vissa attribut är positivt laddade och andra negativt laddade. Och de som är negativt laddade ska man gå som på äggskal runt så att personen som har dessa attribut inte känner sig utpekad som hen som har det negativt laddade attributet.
Det är lite skillnad på att gå runt som på äggskal och ignorera att det är och har varit laddade frågor.
 
Både och skulle jag vilja säga. Hade vi inte haft olika uppväxt på olika platser så hade vår erfarenhet inte varit olika utan istället lika och för mig då också tråkiga.
Alltså hade jag istället vetat att han har erfarenhet från biodling från Sverige istället för Serbien så hade jag inte tycker det var lika intressant.
 
Det är lite skillnad på att gå runt som på äggskal och ignorera att det är och har varit laddade frågor.

Ja, och jag tycker att en del i den här tråden är på fel sida gränsen. Där de i sin iver och välvilja att inte göra någon obekväm istället sätter en negativ laddning på en annan persons ursprung. För jag är övertygad om att de i tråden som jag syftar på menar väl men för mig så blir det fel. Jag hade blivit ledsen om en person på det sättet signalerade att min släkts bakgrund på nåt sätt var tabubelagd bara för att den kommer fårn ett annat land än Sverige.
 
Ja, och jag tycker att en del i den här tråden är på fel sida gränsen. Där de i sin iver och välvilja att inte göra någon obekväm istället sätter en negativ laddning på en annan persons ursprung. För jag är övertygad om att de i tråden som jag syftar på menar väl men för mig så blir det fel. Jag hade blivit ledsen om en person på det sättet signalerade att min släkts bakgrund på nåt sätt var tabubelagd bara för att den kommer fårn ett annat land än Sverige.
Jag tror inte att poängen inte är att tabubelägga någons ursprung, men det går samtidigt inte att blunda för att det historiskt sett funnits en laddning. Det blir svårt att göra en egen tolkning av begrepp, som på något vis ska vara frånskild en kontext som faktiskt finns där. Det är svårt att prata om svenskhet utan att ta hänsyn till nationalismens historia och funktion och begrepp som den samme och den andre.
 
Både och skulle jag vilja säga. Hade vi inte haft olika uppväxt på olika platser så hade vår erfarenhet inte varit olika utan istället lika och för mig då också tråkiga.

Fast alla har ju olika uppväxt och olika erfarenheter. Jag har svårt att tro att två biodlare uppväxta i Sverige inte skulle kunna ha ett intressant samtal om biodling. Jag har intressanta samtal om mina hobbies och om mitt yrke med människor uppväxta i Sverige likväl som i andra länder.
 
Fast vad är det intressant med likheter? Sitta och hålla med vandra och klappa varandra på axeln?

En bland dom mest intressanta diskussioner jag haft det sista var biodling med en från Serbien. Det var inte likheterna som var intressant utan just olikheterna i biodligen.

...och i samtal kommer man ofta fram till slutsatsen att vi är inte så olika varandra trots allt oavsett härkomst. Och det är väl jättebra att man faktiskt kan komma fram till det?
Enya säger det bra här under; det handlar inte om att ämnet i sig är tabu, bara hur det tas upp, om det till exempel är första frågan en får eller om det tar utrymme från mer relevanta saker. Och det är skillnad på ett samtal som är intressant för båda parterna och att någon blir utfrågad för att det är så intressant att veta för den ena parten.
Att fråga någon varifrån den kommer har alltid för mig varit sekundärt, eftersom det har ingått i ett samtal om annat- matlagning, barnuppfostran, semester, föräldrar, sjukvård, vad som helst. Här ovan ett exempel med biodling. Ett sett att fortsätta ett samtal.

Jag förstår att folk blir trötta på frågan om det är första frågan de får så fort de träffar en ny människa, men jag personligen har aldrig stött på någon som är trött på frågan utan snarare personer som mer än gärna berättar om sig själv, sin kultur och hur de har det. För någon som är intresserad. Å andra sidan frågar jag aldrig det som första frågan och jag ställer inte frågan till alla, det är något som kommer i samtal av sig själv.
 
Enya säger det bra här under; det handlar inte om att ämnet i sig är tabu, bara hur det tas upp, om det till exempel är första frågan en får eller om det tar utrymme från mer relevanta saker. Och det är skillnad på ett samtal som är intressant för båda parterna och att någon blir utfrågad för att det är så intressant att veta för den ena parten.
Nu kanske det är skillnad på dig som vad jag förstår har mer iögonfallande attribut som kan härledas till 'annan' härkomst, så får ju jag som sagt den frågan också då och då, men jag får den inte i ett sammanhang som inledande eller med utgångspunkt av den frågan. Men däremot har jag ju nästan som regel märkt ett avmattat intresse för hela min person när jag svarar att jag är av svenskt ursprung. Samtalet liksom dör där - om det är en annan 'svensk' som frågar. Är det däremot så att jag ÄR utlänningen i annat sällskap eller land, så är det istället en start på en flodvåg av frågor om sverige.
 
Fast alla har ju olika uppväxt och olika erfarenheter. Jag har svårt att tro att två biodlare uppväxta i Sverige inte skulle kunna ha ett intressant samtal om biodling. Jag har intressanta samtal om mina hobbies och om mitt yrke med människor uppväxta i Sverige likväl som i andra länder.
Har mycket svårt att tänka mig att en biodlare lärd och uppvuxen i här skulle ha kommit på iden om att tillsätta getmjölk i vinterfodret eller att jag skulle få lära mig om en bikupa jag aldrig hört talas om innan.

Visst kan det vara trevligt att prata biodling med en som har samma bakgrund men skulle inte bli i närheten av lika intressant och givande.
 
Har mycket svårt att tänka mig att en biodlare lärd och uppvuxen i här skulle ha kommit på iden om att tillsätta getmjölk i vinterfodret eller att jag skulle få lära mig om en bikupa jag aldrig hört talas om innan.

Visst kan det vara trevligt att prata biodling med en som har samma bakgrund men skulle inte bli i närheten av lika intressant och givande.

För att du har den förutfattade uppfattningen att alla uppväxta i Sverige har samma erfarenheter. Många som brinner för sin hobby söker ju kunskap inte bara nästgårds utan även utanför landets gränser. Du kan missa intressanta samtal pga den förutfattade meningen.

Jag håller med om att olikheter ofta skapar intressanta samtal, men alla som är uppväxta i Sverige är ju inte lika. Det är min poäng, alla har olika kunskap och erfarenheter. Oavsett härkomst.
 
Nu kanske det är skillnad på dig som vad jag förstår har mer iögonfallande attribut som kan härledas till 'annan' härkomst, så får ju jag som sagt den frågan också då och då, men jag får den inte i ett sammanhang som inledande eller med utgångspunkt av den frågan. Men däremot har jag ju nästan som regel märkt ett avmattat intresse för hela min person när jag svarar att jag är av svenskt ursprung. Samtalet liksom dör där - om det är en annan 'svensk' som frågar. Är det däremot så att jag ÄR utlänningen i annat sällskap eller land, så är det istället en start på en flodvåg av frågor om sverige.
Det var värre när jag var yngre. Jag tror att jag numer för det mesta 'passerar', och slipper frågor, om nu inte något jag säger/gör/har på mig för det på samtal. Och då känns det ofta mer okej, så länge det är just ett gemensamt intresse för vad samtalsämnet och inte ett "åhåå vad intressant!" som helt skiter i om jag tycker samtalet är intressant eller inte. Det hamnar som på ton och om det blir ett utbyte eller en utfrågning. Och jag kan säga att jag tycker det är lika jobbigt när jag är utomlands och folk får veta att jag är svensk:o
 
För att du har den förutfattade uppfattningen att alla uppväxta i Sverige har samma erfarenheter. Många som brinner för sin hobby söker ju kunskap inte bara nästgårds utan även utanför landets gränser. Du kan missa intressanta samtal pga den förutfattade meningen.

Jag håller med om att olikheter ofta skapar intressanta samtal, men alla som är uppväxta i Sverige är ju inte lika. Det är min poäng, alla har olika kunskap och erfarenheter. Oavsett härkomst.
Går du samma kurser/föreläsningar som kommer från 2 snarlika förbund i svergie så är det inte några stora skillnader från varandra i landet. Finns 3 i landet som skiljer sig från massan, 2 har tagit med kunskapen från annat land varav en är mega flummig.
 
Jag upplever att svenskar är otroligt dåliga på att vara stolta över sitt land. Alla tassar runt och vågar inte säga nåt för då blir de kallade rasister. När jag gick på lågstadiet på 90-talet så fick vi inte sjunga "Du gamla, du fria" på svenska flaggans dag (som det då hette) eller på skolavslutningen för det kunde uppfattas rasistiskt/nationalistiskt. Svenska flaggan var också lite tabu att använda sig av för den förknippades med högerextrema nationalister. Enda tillfället det då var ok att sjunga nationalsången och vifta med flaggan och vara stolt över Sverige verkade vara i idrottsammanhang. Det tycker jag är löjligt! Som att en nationell stolthet gör att man per automatik ser ner på andra.

Nar min aldsta avkomma kom till Svensk Internatskola hade han med sig Flaggor fran de lander han bott i och hade en personlig anknytning till. Han satte upp en Saudi Arabisk, en Cypriotisk, en Amerikansk, och en Svensk flagga pa vaggen. Alla var av samma storlek ... Han fick ha alla utom den Svenska uppe pa vaggen.

Nu har jag inte pratat om det har med min familj, men jag tror inte att nagon av oss kanner oss "Svenska" eller "Amerikanska" Maken och jag pratar Engelska med brytning, vara barn talar Engelska helt utan brytning ... medan den yngste fortfarande har en svag Amerikansk brytning pa Svenska. Och BOY fick han fragor nar han var i Sverige var han kom ifran. Nar han sa Sverige sa var alltid foljdfragan, "Men var kommer du ifran EGENTLIGEN?"

Vi foraldrar som utvandrat fran Sverige har alltid (och gor fortfarande nastan 40 ar senare) sagt "hemma" om dar vi bor ... men ocksa att vi aker "hem" till Sverige. Han absolut avskydde att bli utfragad om varifran han kom. Nar han var i Sverige var han ju "hemma" sa att saga, men alla fragor fick honom att kanna sig utpekad och annorlunda, Sverige kunde ju inte vara "hemma" nar han uppenbart var sa annorlunda.
 
Fö är några av de stoltaste svenskar som finns nysvenskar, det är bara att åka till Skansen den 6 juni och se vilka som är där. Medborgarcermomin i Blå Hallen i Stockholm när man officiellt blir svensk medborgare - för att sedan bjudas på det svenskaste av det svenska - prinsesstårta är fantastiskt. Många kommuner gör något liknande och det är en upplevelse.

Något jag reflekterade över på nationaldagen var en generell skillnad i hur facebookinläggen såg ut. Infödda svenskar önskade varandra en trevlig nationaldag, nysvenskar skrev ”Grattis Sverige!”. Jag tyckte att det var fint.
 
Går du samma kurser/föreläsningar som kommer från 2 snarlika förbund i svergie så är det inte några stora skillnader från varandra i landet. Finns 3 i landet som skiljer sig från massan, 2 har tagit med kunskapen från annat land varav en är mega flummig.

Det låter rätt tråkigt med en hobby/yrke där folk inte inhämtar kunskap och erfarenheter från hela världen. Det är ju supermegalätt idag.
 
Är inte en del av bilden att Sverige under lång tid har haft relativt liten invandring och väldigt få och små grupper av infödda minoriteter? Vi har på ganska kort tid sett samhället förändras och nu är vi lite vilsna?
På min skola på 70-talet i en mellanstor svensk stad så gick vad jag jan minns en flicka från ungern och tre turkiska bröder. Jag hade en pojke som sannolikt var judisk i min klass, men det var det aldrig ngn som nämnde …Under studietiden i Lund så minns jag islänningar och norrmän som det mest ’icke-svenska’…
Detta har nog den som är född på 90-talet ganska svårt att greppa …
Många över 30 har således vuxit i ett samhälle där det var väldigt enkelt att definiera ’svensk’ för det fanns väldigt få som kunde anses inte vara svenska och nu har man svårt att veta hur man ska förhålla sig till den förändring som skett och de mönniskor man mötet.


Min erfarenhet är vidare att många av de nya svenskarna kommer ifrån länder där det finns väldigt många fler folkgrupper och minoriteter inom landet och där man har helt andra upplevelser av vad nationalitet är än vad vi har. Jfr kurderna som ser sig som ett folk trots att de har olika nationaliteter. I undervisningen har jag mött människor som inte vill tal om vilken folkgrupp de tillhör eftersom de är rädda för fortsatt förföljelse av landsmän här i Sverige. Jag möter också många som vill berätta om sitt land, sin kultur och sitt språk - för att de är stolta över sitt ursprung. Men man vill överlag bli en del av det svenska samhället, göra rätt för dig och betala skatt!
För mig är det viktiga just de sista - att vilja och tillåtas bli en del av samhället och att acceptera de principer vårt samhälle bygger på - vare sig man är 10 generationer svensk bondesläkt från Delsbo eller ny inflyttad stortadsbo från Damaskus!
 
Senast ändrad:
Det låter rätt tråkigt med en hobby/yrke där folk inte inhämtar kunskap och erfarenheter från hela världen. Det är ju supermegalätt idag.
Är det jag tycker är roligt. Är så mycket outforskat och otestat som inte finns svar på som jag kan testa och experimentera med😃
 
Så det ni säger är att om jag frågar någon var de är ifrån så är personen annorlunda ?
Då säger jag bara GRATTIS för vem vill va som alla andra ?
Att vilja att alla ska passa in i en mall är väl det ni beskyller sverigevänner för. Här har ju alla världens möjlighet att berätta just sin historia ! Men visst är du inte stolt över ditt ursprung så är det helt ok att ducka frågan. Men kom inte sen å säg att vi gav er chansen att berätta om det. Vill du inte berätta hur du kommer från tex bohuslän med kusten och öarna osv så tänker jag inte tvinga ur dej det.
Men det är ju privat? Jag har t ex ett efternamn som skvallrar om att min släkt kommer från en specifik del av landet. Huruvida jag är stolt över det eller inte har väl inget med att jag skulle bli glad om någon frågade ”Jaha, du är inte härifrån? Berätta om där din släkt kommer ifrån!” när jag presenterar mig. Vilket då tack och lov ingen gör - vill folk berätta om sitt ursprung så tänker jag att de själva för det på tal, och då kan man fråga. Men jag skulle ju inte ta upp det själv.
 

Liknande trådar

  • Låst
Samhälle Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några...
68 69 70
Svar
1 380
· Visningar
40 650
Senast: Mineur
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
5 065
Senast: Grazing
·
Samhälle Varför håller vi på att tala ner oss själva på det här sättet? Är det som man känner sig själv känner man andra eller? Vad vinner...
15 16 17
Svar
339
· Visningar
16 248
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 306
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hotellrum eller stuga
Tillbaka
Upp