Bukefalos 28 år!

Svenskhet och att känna sig svensk (utbruten från Det dödliga meningslösa våldet...)

Det är en helt annan sak, och det är ju bra att du i privatlivet inte ställer den återkommande frågan "var kommer du ifrån egentligen".

Men alldeles för många tycker att det är en helt normal fråga att ställa. Ja, det är kanske bara vänlig nyfikenhet, men det blir jobbigt att alltid få frågan. Och varför ska den som ser osvensk ut/har ett osvenskt namn behöva dra sin familjehistoria för var och varannan de träffar? Ska en rullstolsburen behöva dra sin sjukhistoria för varenda nyfiken person de träffar?
Fast jag tror ju att frågan dyker upp i en social kontext, det är inte det absolut första man stövlar fram och frågar kanske? Jag vet inte, men jag själv aldrig varit i en privat social situation där frågan har varit relevant, kanske har det varit redan känt eller så har jag själv inte haft intresse av att veta. Beroende på vad man samtalar om kan det vara av intresse - eller inte....
 
Jag gissar att du dömer mig efter din egna person då du målar upp en bild av mig som om jag helt saknar förmåga att föra vettigt samtal och känna av andra människor eller överhuvudtaget innehar någon som helst förmåga /finkänslighet att föra samtal med människor.
Nej, jag menar som jag skriver. Hade du frågat barnen var de kommer från? Och vad tänker du att de ska svara?
 
Har funderat en del på denna tråd och nej jag känner mig inte svensk utan jag känner mig som västkustbo.

Känns helt främmande att börja känna mig dansk om jag flyttar till Danmark och kände mig inte det minsta som högakustenbo när jag bodde där. Visst trivdes jag när jag bodde på Högakusten så inget fel på det sättet men jag kände mig fortfarande som västkustbo.

Har frågat 2 personer om var dom kommer ifrån och min gissning har varit totalt fel båda gångerna. En trodde jag hade påbrå från Italien men var från Iran och en annan var jag nyfiken pga efternamnet och trodde Island då efternamnet lät islänskt och slutade på ur, även där totalt fel då efternamnet var indiskt😅.
 
Det blir ju en antydan att du är ”exotisk” och inte ”en av oss” när du får frågan vilket land du kommer ifrån. Jag är snart 40 år och har aldrig fått den frågan. Visst kan det handla om nyfikenhet, men bakom ligger ett antagande om att personen du frågar inte är svensk och om en person får frågan om och om igen, när det gång på gång antas att hen inte är svensk… då är det väl inte konstigt om en känsla av utanförskap uppstår?

Om det som i ditt fall finns ett specifikt syfte med frågan, syftet att kunna erbjuda personen hjälp den söker är det en annan sak.

Är det nåt fel i att inte vara traditionellt svensk? Alltså, när jag läser sånt som ditt inlägg blir jag som inte är det minsta svensk genetiskt lite stött faktiskt. Som att den som skriver/säger så anser att svensk är nåt form av idealtillstånd och att det är negativt att avvika från detta heliga idealtillstånd "att vara svensk". Jag förstår att du och andra som uttrycker er liknande menar väl men för mig personligen slår det helt fel. Som om min släkts ursprung skulle vara mindre fint än en svensk bakgrund och nåt som man ska vara finkänslig och inte ta upp.
 
Ugh. Är det bara jag som är less på nationalstater och att behöva identifiera sig med en av dem? Känns gammalmodigt. Liksom lägga stor del av sin identitet i en påhittad geografisk plats?

Samhällen/grupper, absolut, men nationaliteter? Nä jag gillar inte det.
 
Är det nåt fel i att inte vara traditionellt svensk? Alltså, när jag läser sånt som ditt inlägg blir jag som inte är det minsta svensk genetiskt lite stött faktiskt. Som att den som skriver/säger så anser att svensk är nåt form av idealtillstånd och att det är negativt att avvika från detta heliga idealtillstånd "att vara svensk". Jag förstår att du och andra som uttrycker er liknande menar väl men för mig personligen slår det helt fel. Som om min släkts ursprung skulle vara mindre fint än en svensk bakgrund och nåt som man ska vara finkänslig och inte ta upp.

Om du är svensk men hela tiden betraktas som icke-svensk kan jag tro att det blir rätt tråkigt. Likaså om du kommer från ett annat land och hela tiden får just det anmärkt på hela tiden, det kanske inte är så lätt att bli svensk om du hela tiden får veta attribut inte är svensk.

Det har inget att göra med att det skulle vara ett idealtillstånd att vara svensk. Det handlar om fördomar och negativ särbehandling för det är inte alla som blir förhörd om ursprung och etnicitet.
 
Ugh. Är det bara jag som är less på nationalstater och att behöva identifiera sig med en av dem? Känns gammalmodigt. Liksom lägga stor del av sin identitet i en påhittad geografisk plats?

Samhällen/grupper, absolut, men nationaliteter? Nä jag gillar inte det.
Håller helt med dig om det! För min del känns nationalstaten som en administrativ enhet, som hanterar lagar, samhällsservice osv. Min identitet ligger någon annanstans, och är heller inte viktig för min delaktighet i samhällslivet. Jag menar - både jag, som är etniskt nordisk/svensk och till exempel någon med samiskt ursprung är ju svenskar som bott många, många generationer inom nationalstatens gränser, men vi har antagligen helt olika kulturell och språklig identitet, men vi bör ju kunna delta i samhällslivet lika bra oavsett detta, det finns ingen anledning för någon av oss att göra avkall på vårt ursprung för att vara goda medborgare!
 
Om du är svensk men hela tiden betraktas som icke-svensk kan jag tro att det blir rätt tråkigt. Likaså om du kommer från ett annat land och hela tiden får just det anmärkt på hela tiden, det kanske inte är så lätt att bli svensk om du hela tiden får veta attribut inte är svensk.

Det har inget att göra med att det skulle vara ett idealtillstånd att vara svensk. Det handlar om fördomar och negativ särbehandling för det är inte alla som blir förhörd om ursprung och etnicitet.

Jag känner en som är svensk men som folk ofta undrar om hen är från medelhavsområdet (oftast gissas det på Spanien). Hens rötter kommer från Norden/norra europa till 100% (har tagit DNA-test samt vet en del om släkthistorien). Hen tycker att det är underhållande, inte alls tråkigt.
 
Om du är svensk men hela tiden betraktas som icke-svensk kan jag tro att det blir rätt tråkigt. Likaså om du kommer från ett annat land och hela tiden får just det anmärkt på hela tiden, det kanske inte är så lätt att bli svensk om du hela tiden får veta attribut inte är svensk.

Det har inget att göra med att det skulle vara ett idealtillstånd att vara svensk. Det handlar om fördomar och negativ särbehandling för det är inte alla som blir förhörd om ursprung och etnicitet.

Och varför skulle det vara negativt med attribut som inte är "svenska"? Om det inte är så att man anser att det svenska är bättre än alternativet?
 
Ugh. Är det bara jag som är less på nationalstater och att behöva identifiera sig med en av dem? Känns gammalmodigt. Liksom lägga stor del av sin identitet i en påhittad geografisk plats?

Samhällen/grupper, absolut, men nationaliteter? Nä jag gillar inte det.
Hear hear
Och varför skulle det vara negativt med attribut som inte är "svenska"? Om det inte är så att man anser att det svenska är bättre än alternativet?
Det handlar ju inte om att någon frågar/uppmärksammar för att det är negativt, snarare ofta motsatsen, frågor ställs med nyfikenhet. Men att alltid vara ett objekt för nyfikenhet för att en på något sätt är annorlunda blir ganska tröttsamt, särskilt när det attributet tar över från andra attribut som kan vara viktigare/mer relevanta/skapa större känsla av gemenskap.
 
Hear hear

Det handlar ju inte om att någon frågar/uppmärksammar för att det är negativt, snarare ofta motsatsen, frågor ställs med nyfikenhet. Men att alltid vara ett objekt för nyfikenhet för att en på något sätt är annorlunda blir ganska tröttsamt, särskilt när det attributet tar över från andra attribut som kan vara viktigare/mer relevanta/skapa större känsla av gemenskap.
Fast vad är det intressant med likheter? Sitta och hålla med vandra och klappa varandra på axeln?

En bland dom mest intressanta diskussioner jag haft det sista var biodling med en från Serbien. Det var inte likheterna som var intressant utan just olikheterna i biodligen.
 
Fast vad är det intressant med likheter? Sitta och hålla med vandra och klappa varandra på axeln?
...och i samtal kommer man ofta fram till slutsatsen att vi är inte så olika varandra trots allt oavsett härkomst. Och det är väl jättebra att man faktiskt kan komma fram till det?
 
Jag tycker att du kan svara på frågan, du tog ju själv upp siffrorna.
5000 fick chansen att svara, 2132 st svarade. Frågorna handlade inom kategorierna Sveriges beredskap, förberedelser för kris och krig samt vid kris och krig. Detta publicerades för några år sedan, intressant om det görs en ny nu med tanke på pandemin. Vet ej ännu om det är så.
 
Fast då låg ju fokus på biodling, inte varifrån någon kom.
Att fråga någon varifrån den kommer har alltid för mig varit sekundärt, eftersom det har ingått i ett samtal om annat- matlagning, barnuppfostran, semester, föräldrar, sjukvård, vad som helst. Här ovan ett exempel med biodling. Ett sett att fortsätta ett samtal.

Jag förstår att folk blir trötta på frågan om det är första frågan de får så fort de träffar en ny människa, men jag personligen har aldrig stött på någon som är trött på frågan utan snarare personer som mer än gärna berättar om sig själv, sin kultur och hur de har det. För någon som är intresserad. Å andra sidan frågar jag aldrig det som första frågan och jag ställer inte frågan till alla, det är något som kommer i samtal av sig själv.
 
En reflektion utan att ha läst hela tråden.
Jag har emellanåt undervisat i SFI. I alla böcker finnas ett kapitel om samer … För mig är samer som bor i Sverige självfallet svenskar, men det är samtidigt väldigt exotiskt och jag har mycket begränsade kunskaper om samisk kultur. Jag och mina elever läser i boken och förundras över renar och fjäll som vi i princip bara sett på bilder. Vi enas om att det vore väldigt spännande att åka norrut och se midnattsol, norrsken och smaka
på renkött och se hur man lever i denna del av landet. Sedan brukar vi prata om minoriteter i de länder de sina rötter i …
En sak till - jag får ofta höra att det är bra att jag inte pratar skånska - man vill ju lära sig riktig svenska!
Så vad är att vara svensk? Vet i katten …
En del av ens självbild antar jag, men vad man har gemensamt beror i grunden på helt andra faktorer …
 
Senast ändrad:
Om någon alltid får upptryckt i näsan att hen är annorlunda, inte som ”de andra”, kanske det blir väldigt tröttsamt. Särskilt när det blir väldigt tydligt att det finns de som aldrig betraktas som annorlunda. Oavsett om det handlar om ursprung, funktionsvariationer, kön eller annat.

Det blir ett sätt att markera att ”du är inte en del av oss”. Inte en del av samhället till exempel.
Exakt! Det känns lite naivt/historielöst att bara anta att det inte bidrar till att understryka skillnaden mellan den samme och den andre, även om man tänker att folk ändå inte "vill vara som alla andra".
 

Liknande trådar

  • Låst
Samhälle Jag har funderat en hel del på svenskars relation till religion och speciellt kristendom. Jag vill först säga att jag inte lägga några...
68 69 70
Svar
1 380
· Visningar
40 237
Senast: Mineur
·
Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 865
Senast: Grazing
·
Samhälle Varför håller vi på att tala ner oss själva på det här sättet? Är det som man känner sig själv känner man andra eller? Vad vinner...
15 16 17
Svar
339
· Visningar
16 167
Samhälle Jag har valt att vara anonym på grund av, vad jag tycker, uppenbara anledningar. Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva det som har...
2
Svar
39
· Visningar
6 201
Senast: mars
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kastrera ja eller nej
  • Uppdateringstråd 29
  • Hur valde ni uppfödare?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp