Svenskhet och att känna sig svensk (utbruten från Det dödliga meningslösa våldet...)

[Angel]

Jag upplever att svenskar är otroligt dåliga på att vara stolta över sitt land. Alla tassar runt och vågar inte säga nåt för då blir de kallade rasister. När jag gick på lågstadiet på 90-talet så fick vi inte sjunga "Du gamla, du fria" på svenska flaggans dag (som det då hette) eller på skolavslutningen för det kunde uppfattas rasistiskt/nationalistiskt. Svenska flaggan var också lite tabu att använda sig av för den förknippades med högerextrema nationalister. Enda tillfället det då var ok att sjunga nationalsången och vifta med flaggan och vara stolt över Sverige verkade vara i idrottsammanhang. Det tycker jag är löjligt! Som att en nationell stolthet gör att man per automatik ser ner på andra.

Lite märks det ju på både vården och försvaret också som faktiskt börjar behöva betala sin personal mer rimliga löner för att de ska flesta ska vara nöjda. Förut så var det en väldigt massa prat om kall, patriotism och att man skulle tjäna sitt land men det kommer ingen undan med nu utan det är jobb som alla andra.

 

[Lingon]

Lite märks det ju på både vården och försvaret också som faktiskt börjar behöva betala sin personal mer rimliga löner för att de ska flesta ska vara nöjda. Förut så var det en väldigt massa prat om kall, patriotism och att man skulle tjäna sitt land men det kommer ingen undan med nu utan det är jobb som alla andra.

Fast det är ju en helt annan grej än att vara stolt över sitt land och svenskhet somär vad den här tråden handlar om. Självklart ska ingen behöva ha lägre lön p.g.a. ens jobb ska vara ett kall.

 

[MJLee]

Det som är intressant är att de som är mest Sverigefientliga och hela tiden sablar ner Sverige är de som kallar sig Sverigevänner. Det går inte riktigt ihop med att vara stolt över sitt land, den svenska kulturen och samhället, vara en stolt patriotisk (även om just det ordet är laddat) svensk samtidigt som man högljutt och vitt och brett talar om för alla som vill höra på att Sverige är skit.

På gott och ont, absolut mest gott, enligt mig, så har Sverige förändrats otroligt mycket sedan den blomstrande idyll många förespråkar (och inte någonsin existerade) Innan 'invandrare' - vilket fö aldrig skett, kom och förstörde allt. Sverige är idag ett exportberoende land. Om Sverige skulle slänga ut alla 'invandrare' även då andra och tredje generationen svenskar och stängde gränserna så skulle den svenska ekonomin och samhället kollapsa. De jobb som 'invandrare' tar från hederliga, hårt jobbande svenskar skulle inte existera. Storbritannien kan överleva en Brexit pga storleken på sin ekonomi, en Svexit skulle vara en katastrof.

Sverige är en del av den globala världen och ekonomin med en åldrande befolkning. För att det svenska samhället och då särskilt pensionerna, ska kunna fortleva behövs det invandring. Att en del av den svenska befolkningen inte ser sig själva, eller ses som svenskar är därför ett växande problem. Den gruppen har ingen lojalitet mot Sverige utan anser att man står utanför samhället.

Fö är några av de stoltaste svenskar som finns nysvenskar, det är bara att åka till Skansen den 6 juni och se vilka som är där. Medborgarcermomin i Blå Hallen i Stockholm när man officiellt blir svensk medborgare - för att sedan bjudas på det svenskaste av det svenska - prinsesstårta är fantastiskt. Många kommuner gör något liknande och det är en upplevelse.

Stora delar av äldrevården, hemtjänst osv, är idag främst bemannade av underbetalda och överarbetade nysvenskar. Vilka 'riktiga' svenskar är beredda att arbeta med den lön och villkor som erbjuds?

 

[Angel]

Fast det är ju en helt annan grej än att vara stolt över sitt land och svenskhet somär vad den här tråden handlar om. Självklart ska ingen behöva ha lägre lön p.g.a. ens jobb ska vara ett kall.

Det är klart att det inte ska vara så, min poäng var lite att förut var det lättare för speciellt staten att komma undan med det eftersom man då kunde skylta med att vara "patriot" och att stötta sitt land. Att det sen inte fungerar längre beror väl kanske lika mycket på att människor har blivit mindre lättlurade som att det blivit någonting "fult" att säga att man gillar sin nation.

 

[Badger]

Min kompis får den frågan då och då. När hon säger "Sverige" händer det inte allt för sällan att hon får frågan "nej men var kommer du ifrån egentligen". Enbart baserat på hudfärg. Hennes barn har också mörkare hud men är liksom sin mamma också svenska och har liksom ingen anknytning till något annat land. Frågan hade lika gärna kunnat vara "jag ser att du har mörkt skinn och jag undrar varför". Ställd så kanske man inser att den är rätt märklig.

Den frågan tenderar utfalla även vid hårfärg, har någon kollega och jag märkt (även saknandes ursprung i annat land). Vet inte om det gör en gladare eller mer ledsen att det räcker med mörkblont hår för frågan. Det är ju betydligt mindre illa när man bara kan skratta, rycka på axlarna och säga, ok, jag är väl från uhm Tyskland då (eller kollegans, haha ja det var kanske brevbäraren.) för att få slut på tjatet.

 

[Mabuse]

Fast erkänn... Hör du en "svensk" prata dialektalt men inte känner igen dialekten, visst sjutton frågar du var personen kommer ifrån ?
Så att fråga var man "kommer ifrån" är inte en rasistisk fråga. När jag pratar med mina kollegor på jobbet, som ligger i Södertälje, så frågar jag ALLA där när jag pratar med dom om var de kommer ifrån. Nån är INTE född i Sverige, hen träffade sin partner i sitt hemland och flyttade hit av kärlek till sin partner. I stort sett alla andra är födda i Sverige men kommer från olika delar av Sverige, men de flesta som många förstår kommer deras föräldrar från olika delar av världen osv. Alla bor inte i Södertälje en del pendlar rätt långt. Så nej att fråga nån "var är du ifrån ?" är inte så rasistiskt som många vill få det till...

Om nån tar de rasistiskt så har man helt enkelt inbyggda fördomar mot frågan. För i mitt och mångas fall beror det på att vi vill veta mer om personen man jobbar med. Men visst svarar en person bara "Södertälje" så köper jag det rätt av. Men här bor ju så många 2-3 generationssvenskar så de tar den inte rasistiskt heller.. Men då religionen är stor i Södertälje är det förvisso ingen som ifrågasätter när man frågar om de är katolska eller muslimska.
Speciellt som det finns hur många som helst religioner i Södertälje som jag inte ens fast jag jobbar där har full koll på ... Men så är jag inte det minsta religiös själv...

Implicit i frågan ”Vart kommer du ifrån?” ligger ju ”Du pratar och/eller ser ut som att du är främmande”. I alla fall om anledningen till att man frågar är att personen är annorlunda.

Jag skulle dra mig för att fråga vart nån kommer ifrån. Det är väl deras ensak? Det skulle kännas påträngande. Så nä, jag frågar definitivt inte alla som jag misstänker inte är födda här vart de kommer ifrån. Det har ju inte jag med att göra.

 

[eventingmania]

Eller hur

Dessvärre finns det säkert de utomlands som bygger sin Sverigebild på sådana där konton

(Och noterar att du ej följde mitt råd...)

Sorry, men var ju tvungen att iallafall läsa beskrivningen

 

[nullo-modo]

Jag upplever att svenskar är otroligt dåliga på att vara stolta över sitt land. Alla tassar runt och vågar inte säga nåt för då blir de kallade rasister. När jag gick på lågstadiet på 90-talet så fick vi inte sjunga "Du gamla, du fria" på svenska flaggans dag (som det då hette) eller på skolavslutningen för det kunde uppfattas rasistiskt/nationalistiskt. Svenska flaggan var också lite tabu att använda sig av för den förknippades med högerextrema nationalister. Enda tillfället det då var ok att sjunga nationalsången och vifta med flaggan och vara stolt över Sverige verkade vara i idrottsammanhang. Det tycker jag är löjligt! Som att en nationell stolthet gör att man per automatik ser ner på andra.

Tyvärr även min erfarenhet från grundskolan under några år

 

[Badger]

borttaget

 

[Roheryn]

Jag skulle dra mig för att fråga vart nån kommer ifrån. Det är väl deras ensak? Det skulle kännas påträngande. Så nä, jag frågar definitivt inte alla som jag misstänker inte är födda här vart de kommer ifrån. Det har ju inte jag med att göra.

Jo, visst är det väl människors ensak varifrån de kommer, vad de jobbar med, om de har familj, om de är gifta osv. Eller det är i alla fall högst personliga saker. Men ska man lära känna någon så måste man kanske förr eller senare börja fråga personliga saker? Jag kan förstå om någon som är mörkhyad blir trött på att hela tiden få den frågan, men kan samtidigt förstå den. Människor är nyfikna, vill veta saker om varandra, det tror jag är en egenskap vi alla bär på. Det är också så vi knyter sociala band med varandra - genom att prata, fråga, berätta... Däremot skulle jag kanske inte fråga om någons ursprung första gången vi träffas, lika lite som jag skulle fråga om han/hon är gift eller har barn.

 

[Red_Chili]

Fast erkänn... Hör du en "svensk" prata dialektalt men inte känner igen dialekten, visst sjutton frågar du var personen kommer ifrån ?

Har inte läst hela tråden men fastnade lite för det här... För mig är svaret på den frågan NEJ. Jag frågar inte. Aldrig.

Jag har tex flera kollegor som antingen kommer från andra länder från början eller som har föräldrar från något annat land. Det märks ofta på något sätt, men vilket land personen har koppling till och hur kopplingen är framkommer efter ett tag i vanliga diskussioner (ofta diskussioner om semestern, eftersom det är rätt vanligt att folk ägnar semestern åt att hälsa på släktingar).

Killen jag träffar är inte helsvensk. I början när vi umgicks tyckte jag att han uttryckte sig väldigt lustigt ibland, och hade svårt att hitta för mig vanliga ord. Han ser dock ut så som folk tänker sig att en svensk "ska" se ut. När jag fick veta vilket land hans pappa kommer från osv så blev det plötsligt självklart varför han pratar som han gör. Det var dock inget jag frågade om, utan även det kom fram efter ett tag när vi pratade om lite allt möjligt.

Vill jag lära känna någon så har jag SÅ många saker att vara nyfiken på som spelar otroligt mycket större roll än "ursprungsland" (eller hur man ska säga).

 

[Stefffie]

Jag tycker ocksa det ar knepigt att stalla fragor om ursprung eller bakgrunnd till folk man knappast kanner, aven om det grundar sig i nyfikenhet, for vad det kan signalera ar "Jag har lagt marke till att du ar annorlunda" - vilket blir trakigt att hora hela tiden

Jag tycker det ar OTROLIGT ointressant att prata om min svenska backgrund t.ex., aven fast 100% av folk som fragar absolut har ett positivt intresse, men jag har dratt den historian 100 ganger redan, och satillsvisa det inte att ytterst relevant i sammanhanget sa undviker jag helst den diskussionen helt.

 

[corzette]

Implicit i frågan ”Vart kommer du ifrån?” ligger ju ”Du pratar och/eller ser ut som att du är främmande”. I alla fall om anledningen till att man frågar är att personen är annorlunda.

Jag skulle dra mig för att fråga vart nån kommer ifrån. Det är väl deras ensak? Det skulle kännas påträngande. Så nä, jag frågar definitivt inte alla som jag misstänker inte är födda här vart de kommer ifrån. Det har ju inte jag med att göra.

Så det ni säger är att om jag frågar någon var de är ifrån så är personen annorlunda ?
Då säger jag bara GRATTIS för vem vill va som alla andra ?
Att vilja att alla ska passa in i en mall är väl det ni beskyller sverigevänner för. Här har ju alla världens möjlighet att berätta just sin historia ! Men visst är du inte stolt över ditt ursprung så är det helt ok att ducka frågan. Men kom inte sen å säg att vi gav er chansen att berätta om det. Vill du inte berätta hur du kommer från tex bohuslän med kusten och öarna osv så tänker jag inte tvinga ur dej det.

 

[Sol]

Så det ni säger är att om jag frågar någon var de är ifrån så är personen annorlunda ?
Då säger jag bara GRATTIS för vem vill va som alla andra ?
Att vilja att alla ska passa in i en mall är väl det ni beskyller sverigevänner för. Här har ju alla världens möjlighet att berätta just sin historia ! Men visst är du inte stolt över ditt ursprung så är det helt ok att ducka frågan. Men kom inte sen å säg att vi gav er chansen att berätta om det. Vill du inte berätta hur du kommer från tex bohuslän med kusten och öarna osv så tänker jag inte tvinga ur dej det.

Om någon alltid får upptryckt i näsan att hen är annorlunda, inte som ”de andra”, kanske det blir väldigt tröttsamt. Särskilt när det blir väldigt tydligt att det finns de som aldrig betraktas som annorlunda. Oavsett om det handlar om ursprung, funktionsvariationer, kön eller annat.

Det blir ett sätt att markera att ”du är inte en del av oss”. Inte en del av samhället till exempel.

 

[Enya]

Jag får också den frågan ibland och precis som för dig är det enbart baserat på efternamnet. Folk är ibland nyfiknapå var efternamnet kommer från. Därför frågar de.

När jag bodde i Oxelösund var det först en person för mig helt okänd som frågade var jag kom ifrån. När jag svarade Skåne sa han att han tänkte om jag kom från ett annat land och jag fick ju säga att det gjorde jag inte, är född här. Han sa att jag såg grekisk ut därför frågade han. En tid senare mötte jag en annan person jag inte kände och vi småpratade och han undrade lite försiktigt vilket land jag kom ifrån. Jag svarade som tidigare att jag kom från Skåne och han sa då att han trodde jag var grek. Två för mig helt okända personer trodde jag var från Grekland, och jag som ser rätt svensk ut ändå, fast jag inte är blond och blåögd. Det gav dock upphov till just intressanta diskussioner, den enas släkt var finsk och den andra hade också flyttat dit från något annat landskap.

Min uppfattning från andra som också får frågan ibland är inte heller att det alltid är en jobbig fråga, men jag tror det beror lite på hur den ställs och i vilka sammanhang.

 

[Enya]

Exakt!
Verkar som många missar detta? Att man inte måste vara antingen eller utan kan identifiera sig med flera nationaliteter och kulturer.

Det tror jag inte att många har missat, jag tror kanske inte de håller med. För jag håller inte med. Känner man sig inte svensk trots attm an är född här osv så kan man ändå känna medhörighet osv med Sverige och känna sig delaktig i det svenska samhället man verkar och bor i. Jag ser det som att det ena behöver inte tvunget vara kopplat till det andra, utan medhörigheten snarare är kopplad till om man släpps in i gemenskapen av svenskarna.

 

[yennork]

Så det ni säger är att om jag frågar någon var de är ifrån så är personen annorlunda ?
Då säger jag bara GRATTIS för vem vill va som alla andra ?
Att vilja att alla ska passa in i en mall är väl det ni beskyller sverigevänner för. Här har ju alla världens möjlighet att berätta just sin historia ! Men visst är du inte stolt över ditt ursprung så är det helt ok att ducka frågan. Men kom inte sen å säg att vi gav er chansen att berätta om det. Vill du inte berätta hur du kommer från tex bohuslän med kusten och öarna osv så tänker jag inte tvinga ur dej det.

Men om du nu kommer från Bohuslän men är andra-tredje generationens invandrare (hemska uttryck, hur många generationer ska vi räkna?) eller har en förälder som är adopterad (de första adoptivbarnen från Korea måste väl snart vara gamla nog att ha barnbarn dessutom) men den frågande undrar var du kommer från egentligen och undermeningen är att du då inte är en "riktig svensk"?

 

[EmmaBovary]

Jag vet val inte om USA eller amerikansk patriotism ska ses som nagot foredome att efterstrava...

Håller med fullständigt!

 

[parellikusken]

Det tror jag inte att många har missat, jag tror kanske inte de håller med. För jag håller inte med. Känner man sig inte svensk trots attm an är född här osv så kan man ändå känna medhörighet osv med Sverige och känna sig delaktig i det svenska samhället man verkar och bor i. Jag ser det som att det ena behöver inte tvunget vara kopplat till det andra, utan medhörigheten snarare är kopplad till om man släpps in i gemenskapen av svenskarna.

Fast det motsäger väl inte att man kan identifiera sig med olika nationaliteter och kulturer?

Jag har vänner som vissa har en förälder från en annan kultur och land, andra har flyttat hit som vuxna eller som barn. De är helt integrerade i Sverige, känner sig svenska, men känner sig också som tex. ungrare, japaner eller egyptier. Det ena utesluter inte det andra.

 

[honung]

Men om du nu kommer från Bohuslän men är andra-tredje generationens invandrare (hemska uttryck, hur många generationer ska vi räkna?) eller har en förälder som är adopterad (de första adoptivbarnen från Korea måste väl snart vara gamla nog att ha barnbarn dessutom) men den frågande undrar var du kommer från egentligen och undermeningen är att du då inte är en "riktig svensk"?

Men måste frågan innebära ett konstaterande att någon inte är 'riktig svensk'? Kan inte frågan ha grund och avsikt att bara vara nyfiken på en annan människas historia relaterat till nyfikenhet på annat land, annan kultur? Måste det vara en negativ avsikt att ställa frågan?

Ibland får jag känslan här på buke att det skulle mer socialt accepterat att fråga om en annan människas sexuella identitet än vad det är att fråga om etnisk härkomst...

Just frågan om etnisk härkomst är ofta viktig för mig att ställa i mitt arbete, för att veta vad för språkligt stöd som kan behövas, och jag har aldrig i den situationen upplevt att någon uppfattat frågan som stötande, tvärtom - ofta får man mycket mer information än man behöver veta och det kan förvisso vara intressant det också, ffa om de inte kan vare sig svenska eller engelska...