Svenskhet och att känna sig svensk (utbruten från Det dödliga meningslösa våldet...)

[Lingon]

Jag upplever inte att svenskar inte får ha någon nationell identitet. Snarare upplever jag att det finns, och är väldigt stark, men att många har svårt att artikulera vad det är de själva relaterar till i sin nationella identitet, och inte relaterar så mycket till 'nationen' som koncept, utan mer löst till sitt sätt att vara, till den bredare kulturen oavsett namn. Jag tycker inte det är fel, inte alls, eftersom jag ju är antinationalist. Jag tror istället att samhörighet odlas bäst på flera plan än genom nationell tillhörighet, t.ex. bygemenskap, kyrkogemenskap, fotbollsklubben, yrkessamhörighet etcetc. Vi i Sverige är ju bäst på föreningar och klubbar, det finns en förening för precis allt!

Så jag vet inte riktigt vilka stereotyper du tycker jag beskriver. Jag beskriver i min egen mening inte någon stereotyp alls, utan en form av bredare attityd mot så kallade "icke-svenskar" oberoende av hur "svensk" personen som genomför dessa handlingar (oftast omedvetet) känner sig eller anser sig vara. Jag menade alltså inte att säga "det här är svenskhet" utan "såhär blir vi som inte passar in i 'svensk kultur' ofta bemötta" - och det kan jag säga, att det är inte bara min erfarenhet, utan många, många andra rasifierades.

Jag upplever att svenskar är otroligt dåliga på att vara stolta över sitt land. Alla tassar runt och vågar inte säga nåt för då blir de kallade rasister. När jag gick på lågstadiet på 90-talet så fick vi inte sjunga "Du gamla, du fria" på svenska flaggans dag (som det då hette) eller på skolavslutningen för det kunde uppfattas rasistiskt/nationalistiskt. Svenska flaggan var också lite tabu att använda sig av för den förknippades med högerextrema nationalister. Enda tillfället det då var ok att sjunga nationalsången och vifta med flaggan och vara stolt över Sverige verkade vara i idrottsammanhang. Det tycker jag är löjligt! Som att en nationell stolthet gör att man per automatik ser ner på andra.

 

[Zpunk]

Jag upplever att svenskar är otroligt dåliga på att vara stolta över sitt land. Alla tassar runt och vågar inte säga nåt för då blir de kallade rasister. När jag gick på lågstadiet på 90-talet så fick vi inte sjunga "Du gamla, du fria" på svenska flaggans dag (som det då hette) eller på skolavslutningen för det kunde uppfattas rasistiskt/nationalistiskt. Svenska flaggan var också lite tabu att använda sig av för den förknippades med högerextrema nationalister. Enda tillfället det då var ok att sjunga nationalsången och vifta med flaggan och vara stolt över Sverige verkade vara i idrottsammanhang. Det tycker jag är löjligt! Som att en nationell stolthet gör att man per automatik ser ner på andra.

Min upplevelse från 90-talet är helt annorlunda, vi sjöng nationalsången både på nationaldagen och skolavslutning. Och Svenska flaggans dag är fortfarande 6 juni, men datumet fick status som nationaldag på 80-talet.

 

[eventingmania]

Jag upplever att svenskar är otroligt dåliga på att vara stolta över sitt land. Alla tassar runt och vågar inte säga nåt för då blir de kallade rasister. När jag gick på lågstadiet på 90-talet så fick vi inte sjunga "Du gamla, du fria" på svenska flaggans dag (som det då hette) eller på skolavslutningen för det kunde uppfattas rasistiskt/nationalistiskt. Svenska flaggan var också lite tabu att använda sig av för den förknippades med högerextrema nationalister. Enda tillfället det då var ok att sjunga nationalsången och vifta med flaggan och vara stolt över Sverige verkade vara i idrottsammanhang. Det tycker jag är löjligt! Som att en nationell stolthet gör att man per automatik ser ner på andra.

Precis så ser jag det från mitt utifrån perspektiv. Jag blir chockad typ nästan varje dag när jag ser hur folk i Sverige har extremt obehagliga åsikter och uppfattningar gällande andra människors politiska tillhörighet. I min bok är det lika illa som att ge sig på folk gällande deras religion!

 

[Sol]

Min upplevelse från 90-talet är helt annorlunda, vi sjöng nationalsången både på nationaldagen och skolavslutning. Och Svenska flaggans dag är fortfarande 6 juni, men datumet fick status som nationaldag på 80-talet.

Samma här. Vi sjöng nationalsången och ”jagade” bort nynazisterna när de satt och spelade vit makt-musik i skolkorridoren, det gick alldeles utmärkt att vara antirasist och sjunga nationalsången.

 

[Lingon]

Precis så ser jag det från mitt utifrån perspektiv. Jag blir chockad typ nästan varje dag när jag ser hur folk i Sverige har extremt obehagliga åsikter och uppfattningar gällande andra människors politiska tillhörighet. I min bok är det lika illa som att ge sig på folk gällande deras religion!

Hur ser du det varje dag när du inte bor i Sverige? Jag är bara nyfiken för jag som bor i Sverige och har bott i Sverige hela mitt liv har definitivt stött på idioter som har obehagliga åsikter och både det ena och det andra men inte dagligen. Det beror kanske på vilka kretsar man rör sig i?

 

[Zpunk]

Samma här. Vi sjöng nationalsången och ”jagade” bort nynazisterna när de satt och spelade vit makt-musik i skolkorridoren, det gick alldeles utmärkt att vara antirasist och sjunga nationalsången.

Det gjorde jag definitivt inte på 90-talet, var bara barn då och blev tonåring först vid millennieskiftet. Min enda relation till nazister då var otäcka berättelser från andra världskriget. Men så är jag också från landet och gick på en liten skola så det fanns liksom inga större utsvävningar åt något håll.

 

[eventingmania]

Hur ser du det varje dag när du inte bor i Sverige? Jag är bara nyfiken för jag som bor i Sverige och har bott i Sverige hela mitt liv har definitivt stött på idioter som har obehagliga åsikter och både det ena och det andra men inte dagligen. Det beror kanske på vilka kretsar man rör sig i?

Social media t.ex

 

[Thaliaste]

Social media t.ex

Man får ju hoppas att det inte är från Facebook-gruppen "Svenskar utomlands- Swedes Abroad" (som säger sig vara största fb-gruppen för svenskar utomlands) i alla fall...

 

[eventingmania]

Man får ju hoppas att det inte är från Facebook-gruppen "Svenskar utomlands- Swedes Abroad" (som säger sig vara största fb-gruppen för svenskar utomlands) i alla fall...

Never heard of Skulle aldrig gå med i en sådan grupp - rys!

Nej det här är bland svenska vänner och bekanta och deras vänner och bekanta på sociala medier som har åsikter om andra människor (oftast de som inte har samma politiska uppfattning som dem själva) som får mig att tappa hakan i tangentbordet nästan varje dag.

Än mer så när de står på den sidan som påstår sig vara den "humana sidan"

Inte ens min utvandrade kompis som bor i USA och numer röstar Trump (sweet lord liksom, hans val men ändå ) med vänner kommer upp på den nivån som några av dessa.

En svensk tränare gjorde t.ex ett extremt osmakligt inlägg för någon månad sedan som bevisade att människosynen i det lägret var lika illa - om inte värre - som den man finner hos öppna extremister om de så är till vänster, höger eller är rena rama talibanerna

 

[Fruentimber]

Jag upplever att svenskar är otroligt dåliga på att vara stolta över sitt land. Alla tassar runt och vågar inte säga nåt för då blir de kallade rasister. När jag gick på lågstadiet på 90-talet så fick vi inte sjunga "Du gamla, du fria" på svenska flaggans dag (som det då hette) eller på skolavslutningen för det kunde uppfattas rasistiskt/nationalistiskt. Svenska flaggan var också lite tabu att använda sig av för den förknippades med högerextrema nationalister. Enda tillfället det då var ok att sjunga nationalsången och vifta med flaggan och vara stolt över Sverige verkade vara i idrottsammanhang. Det tycker jag är löjligt! Som att en nationell stolthet gör att man per automatik ser ner på andra.

Jag känner inte alls igen detta under min uppväxt på 90-talet. Det var precis som @Zpunk beskriver, nationalsången sjöngs vitt och brett och svenska flaggan användes flitigt vid allehanda sammankomster. Det enda som kunde ses som lite avvikande var användandet av Tors hammare, som t ex smycken, tatuering och liknande, då användandet av symbolen relaterades till vit makt-rörelser.

Om man tassar runt och inte vågar säga något kanske man ska fundera över det man faktiskt säger. I mina ögon är det en vanligt förekommande replik hos folk som uttrycker sig både främlingsfientligt och rasistiskt. Precis som "jag är inte rasist, men" och "men det får man väl inte säga i det här landet längre". Det är för mig otroligt tramsiga meningar som används för att liksom slå bort ansvaret för vad man faktiskt uttrycker.

 

[Thaliaste]

Never heard of Skulle aldrig gå med i en sådan grupp - rys!

Nej det här är bland svenska vänner och bekanta och deras vänner och bekanta på sociala medier som har åsikter om andra människor (oftast de som inte har samma politiska uppfattning som dem själva) som får mig att tappa hakan i tangentbordet nästan varje dag.

Än mer så när de står på den sidan som påstår sig vara den "humana sidan"

Inte ens min utvandrade kompis som bor i USA och numer röstar Trump (sweet lord liksom, hans val men ändå ) med vänner kommer upp på den nivån som några av dessa.

En svensk tränare gjorde t.ex ett extremt osmakligt inlägg för någon månad sedan som bevisade att människosynen i det lägret var lika illa - om inte värre - som den man finner hos öppna extremister om de så är till vänster, höger eller är rena rama talibanerna

Rekomenderar dig att vara fortsatt lyckligt ovetande om det Den kom upp av en slump (nåja, fb:s algoritmer troligare) i mitt flöde strax innan du skrev ditt inlägg och mitt liv blev inte lyckligare av det precis...

 

[Nahar]

Jag upplever att svenskar är otroligt dåliga på att vara stolta över sitt land. Alla tassar runt och vågar inte säga nåt för då blir de kallade rasister. När jag gick på lågstadiet på 90-talet så fick vi inte sjunga "Du gamla, du fria" på svenska flaggans dag (som det då hette) eller på skolavslutningen för det kunde uppfattas rasistiskt/nationalistiskt. Svenska flaggan var också lite tabu att använda sig av för den förknippades med högerextrema nationalister. Enda tillfället det då var ok att sjunga nationalsången och vifta med flaggan och vara stolt över Sverige verkade vara i idrottsammanhang. Det tycker jag är löjligt! Som att en nationell stolthet gör att man per automatik ser ner på andra.

Jag förstår inte riktigt varför du citerade mig när du skrev detta. Var det något speciellt i mitt svar du riktade detta mot?

 

[Iamia]

Som invandrare i ett annat land än Sverige kan jag skriva under på detta. Jag har aldrig känt mig så svensk som under de 10 år jag nu bott i Skottland, och har för mig att det finns en hel del forskning som visar på att det inte är helt ovanligt att ens nationella identitet nästan kan bli lite "överdriven" när man flyttar bort från hemlandet. Det gäller väl åt alla håll, tänker jag. Jag känner mig inte nämnvärt skotsk, har inte försökt "bli" skotsk på något vis och är i många avseenden ganska kritisk mot hur saker fungerar i Skottland. Om jag skulle behöva känna mig skotsk för att räknas som välintegrerad så hade jag haft mycket att jobba på. Men jag kommer liksom undan med det, tack vare mina många privilegier.

Precis så! Jag tycker att Timbuktu skriver otroligt bra om det fenomenet - "mellanförskapet" som han kallar det - i sin låt Misstänkt. Hela låten är fantastisk, men det är främst den här delen jag tänkte på när jag läste ditt inlägg:

"I Norge är jag svensk hemma är jag utländsk
Ja ni som vet, vet
Man vill ju rulla genom livet och endast bedömas på sin fethet
Så många gånger jag blivit stoppad av polisen
Fått misstänksamma blickar när jag går in i butiker
O frågan jag möts av om och om igen, igen
"Hej, Vart kommer du från egentligen?"
Mammas släkt är slaver, farsans dom va slavar
Men nu står jag här, tror att jag stannar kvar, va'
Född och uppvuxen i det mellanförskapet
Kanske mina barns rötter kanske kommer brygga det gapet
Inte sagt med bitterhet, jag snackar verklighet
För den jag är definieras ju av ärftlighet
Jag menar verkligen, jag vet att min hudfärg är vacker
Precis som våran framtid, kanske"

Det jag fetat känner jag igen till 100% byt bara ut Skottland mot Tyskland. Jag pratar dessutom urdålig tyska så jag är väl egentligen en osedvanligt dåligt integrerad utlänning…

 

[sjoberga]

Jag upplever att svenskar är otroligt dåliga på att vara stolta över sitt land. Alla tassar runt och vågar inte säga nåt för då blir de kallade rasister. När jag gick på lågstadiet på 90-talet så fick vi inte sjunga "Du gamla, du fria" på svenska flaggans dag (som det då hette) eller på skolavslutningen för det kunde uppfattas rasistiskt/nationalistiskt. Svenska flaggan var också lite tabu att använda sig av för den förknippades med högerextrema nationalister. Enda tillfället det då var ok att sjunga nationalsången och vifta med flaggan och vara stolt över Sverige verkade vara i idrottsammanhang. Det tycker jag är löjligt! Som att en nationell stolthet gör att man per automatik ser ner på andra.

Jag upplever emellanåt det omvända på gott och ont. Att en del, med rätta, är så stolta över vårt land och vår historia att de har svårt att acceptera att det finns andra sätt som också fungerar. Lite att det självklart ska vara de svenska modellerna som ska lösa saker och att svenska värderingar är det som är nyckeln. På många sätt är det bra, men ibland blir det lite för mycket.

Vem är det som tassar runt och inte vågar uttrycka sin stolthet?

För övrigt tycker jag de som kallar sig Sverigevänner är de som är allra minst stolta över vårt land, som svartmålar och förkunnar domedagsprofetior med påhittade upprörande historier dagligdags. De känner sig inte alls hemma i ett modernt samhälle, där vi tillsammans står upp för allas möjlighet till frihet där vi tydligt går framåt istället för bakåt in i framtiden.

Det verkar inte finnas någon stark korrelation alls mellan att vara stolt över sitt land och högerextrem eller rasist. Snarare tvärtom.

 

[eventingmania]

Rekomenderar dig att vara fortsatt lyckligt ovetande om det Den kom upp av en slump (nåja, fb:s algoritmer troligare) i mitt flöde strax innan du skrev ditt inlägg och mitt liv blev inte lyckligare av det precis...

Jag var tvungen att kolla å den lilla infon som kom fram var hrm .. bisarr

 

[Lingon]

Jag upplever emellanåt det omvända på gott och ont. Att en del, med rätta, är så stolta över vårt land och vår historia att de har svårt att acceptera att det finns andra sätt som också fungerar. Lite att det självklart ska vara de svenska modellerna som ska lösa saker och att svenska värderingar är det som är nyckeln. På många sätt är det bra, men ibland blir det lite för mycket.

Vem är det som tassar runt och inte vågar uttrycka sin stolthet?

För övrigt tycker jag de som kallar sig Sverigevänner är de som är allra minst stolta över vårt land, som svartmålar och förkunnar domedagsprofetior med påhittade upprörande historier dagligdags. De känner sig inte alls hemma i ett modernt samhälle, där vi tillsammans står upp för allas möjlighet till frihet där vi tydligt går framåt istället för bakåt in i framtiden.

Det verkar inte finnas någon stark korrelation alls mellan att vara stolt över sitt land och högerextrem eller rasist. Snarare tvärtom.

Det sa jag inte heller att det fanns. Bara att när jag växte upp på 90-talet var folk väldigt rädda för att bli förknippade med de högerextrema att nationalsången och flaggan nästan blev tabu. Som sagt, vi fick inte sjunga nationalsången i skolan när jag gick på lågstadiet.

Jämför med USA, där viftas det hejvilt med flaggan i de flesta sammanhang. Man har flaggan på tröjor, kepsar, skor you name it. Det ses som nåt självklart där att vara stolt över USA. Medan svenskar gärna förminskar Sverige och gnäller nåt enormt när vi i verkligheten har det väldigt bra!

 

[Stefffie]

Det sa jag inte heller att det fanns. Bara att när jag växte upp på 90-talet var folk väldigt rädda för att bli förknippade med de högerextrema att nationalsången och flaggan nästan blev tabu. Som sagt, vi fick inte sjunga nationalsången i skolan när jag gick på lågstadiet.

Jämför med USA, där viftas det hejvilt med flaggan i de flesta sammanhang. Man har flaggan på tröjor, kepsar, skor you name it. Det ses som nåt självklart där att vara stolt över USA. Medan svenskar gärna förminskar Sverige och gnäller nåt enormt när vi i verkligheten har det väldigt bra!

Jag vet val inte om USA eller amerikansk patriotism ska ses som nagot foredome att efterstrava...

 

[Stefffie]

Jag ar ocksa svensk utomlands, har varit sa i 12 ar, och da jag kanner mig svensk, eller stolt over Sverige, sa relaterar det ofta till: valfardsysstemet - skola, vard, hemtjanst, foraldraledighet, VAB, starka fackforeningar, musikskolor, fritids och simskola, som gor att valdigt manga kan leva valdigt bra. Infrastrukturen - kan knappt tro hur fina och moderna pagtagen i Skane ar. Moderna, progressiva varderingar som mojliggjorts av valfarden - det starka feministiska, alla kvinnor i arbetslivet, och att man kan ha jobb, familj och t.o.m. hobbies som "vanlig" svensk, utan att behova ha rad med nannys och stadtjanster for att fa livet att ga runt (tack, reglerad arbetstid och billig forskola)

Sen ar det ju kulturella varden jag ar stolt over; ABBA, Avicii, Robyn och hur bra vi ar pa Eurovision.
Man kanner sig mer svensk i icke-svensk miljo, for kontrasterna och det man tagit for givet blir sa tydligt.

Jag haller ocksa med de som menar att manniskor har manga olika identiteter - och att man "blivit svensk" betyder inte att man maste lamna en annan identiet bakom. Jag ar London-bo, Britt OCH Svensk, och sen en hel massa dartill.

 

[Thaliaste]

Jag var tvungen att kolla å den lilla infon som kom fram var hrm .. bisarr

Eller hur

Dessvärre finns det säkert de utomlands som bygger sin Sverigebild på sådana där konton

(Och noterar att du ej följde mitt råd...)

 

[__sofia__]

Jag har inte läst igenom hela tråden utan bara ögnat igenom några svar, men jag jobbar på en avdelning där ungefär hälften av kollegorna flyttat till Sverige, från diverse olika länder, för att jobba hos oss (dvs de har alla kommit hit i vuxen ålder).

En av kollegorna har förklarat det som att här i Sverige är han inte tillräckligt svensk för att räknas som svensk utan folk här tycker han är tysk, även om han är svensk medborgare och pratar svenska (med brytning). Han har dock ändrat sig tillräckligt mycket för att, när han är i Tyskland, inte längre räknas som tysk där utan för tyskarna är han nu mer svensk. Dvs det är inte i något av länderna som han är helt hemma, varken vi svenskar eller tyskarna tycker att han tillhör oss.

För några år sedan var jag och en kollega på konferens i England och var inne i en butik och köpte typ någon liten minnessak. Kassörskan frågade kollegan, som ursprungligen kommer från Ghana men som också är svensk medborgare nu och som räknar med att bo kvar här, var han kom från. Hon frågade inte mig (blond och ljus hy), trots att jag betalade först och att vi båda tydligt var i affären med varandra och talade ett annat språk med varandra än engelska. (han svarade Sverige)