75 kg var mitt ursprungliga mål dessutom. Nu är det sen några månader tillbaka reviderat till 72, som bara är 3 kg bort. Galet!Jag har tappat 8 kg
och de har verkligen svårt att konfronteras med att visst, nötter är bra, men kanske två matskedar jordnötter, men inte en 250-gramspåse vardera varje kväll. Nu satte vi oss på hans initiativ och räknade lite kalorier mest för att synliggöra vad deras normalkonsumtion resulterar i och det blev en ögonöppnare för honom. Så förhoppningsvis kommer han minska sin hjärtattacksrisk lite framöver 
Jag är på totalt -9.5 kg nu med en ordentligt utplanande kurva efter två väldigt snabba inledande månader. Vilket känns bra. Att det går långsammare alltså. Mitt mål är att nå målvikt innan nästa sommar, vilket är en framflyttning från årets slut.
Det nästan mest glädjande är att pappa har blivit lite taggad av min pågående viktnedgång, han har bett om lite "coachning" i form av tips och trix. När mamma fick diabetes lyckades de snappa upp att lchf minsann är bra men såsom ofta är risken med sådana "rykten" så landade det såklart i en hchf-diet där de åt som vanlig men plötsligt hade en ursäkt att äta smör direkt ur paketet, fritera allt och ha grädde i kaffet - vilket gjorde att de exploderade i vikt. Jag kommer från en fettälskande familj
Snart stundar påsk och jag funderar, förstås, på "strategier". Har ni några? Hur går tänket?
Ärligt talat Wille, jag tror du tar dig vatten över huvudet när du lägger in viktnedgång uppepå allt annat du har att släpa på. Ibland måste man inse att "nu är inte rätt tillfälle" för att gå ner i vikt. Om jag vore du skulle jag släppa viktfokuset så länge studierna pågår och lägga mer vikt på att äta överhuvudtaget. Lägg din energi på att laga mat, det är viktigare att du äter än att du går ner i vikt.
Jobbigt bara att behöva inse det. Jag känner mig så obekväm i min kropp.
Just det är du inte ensam om, jag lovar. Men försök göra en sak i taget. Nu har du börjat plugga, fokusera på att ta dig igenom utbildningen och att äta tillräckligt för att orka fokusera på det.
Så jäkla dåligt, kan inte alla sköta sitt? Man blir ju så paff när någon slänger ur sig något sånt där. Du är jätteduktig och du känner säkert dig själv bäst. Själv börjar jag närma mig tresiffrigt, har varit viktstabil i 5 år innan det med +\- 5 kg ibland. Är dock på väg ur min depression och just nu är jag inte sängliggande, om än inte särskilt rörlig och väljer det som går snabbast/det jag mår bäst av för stunden.
Förstår dig! Så himla irriterande! Och när man väl kommer på vad man ska svara på det så är det liksom för sent...
Precis som det har varit för mig, har accepterat att jag får fokusera på att överleva först! Men du vet den där ”måste gå ned i vikt”-hjärnan som ger en dåligt samvete varje dag, den har förstås ändå påmint mig vid varje tillfälle som funnits att det måste ske snarast.
