Tror att alla som läst om händelsen kan instämma i att det är tragiskt och sorgligt, det som inträffat. Personligen så tycker jag inte att man ska vara jättesnabb med att skuldbelägga varken polis, den avlidne eller dennes föräldrar. Det var en serie omständigheter som sammanföll på ett olyckligt vis och ledde till en skjutning med dödlig utgång. Att sen förlita sig på medias syn på händelseförloppet är kanske inte heller optimalt då deras insyn oftast är ungefär densamma som här. Det vill säga att man har ett visst hum om vad som hände och sen spekuleras det fritt och levereras i artiklar med rubriker som renderar reklamintäkter.
Bara lite spridda svar på en del saker jag läst i tråden.
1) Det är ganska många poliser i Stockholm som faktiskt bär Tazer i tjänst just nu. Den använder man dock på obeväpnade eller på sin höjd knivbeväpnade personer. Den skjuter ut två elektroder som orsakar muskelkramper hos den som blir träffad och i bästa fall ramlar vederbörande omkull. Muskelkramper är det sista du vill framkalla hos någon som har ett finger på en avtryckare. Så även om den här patrullen var utrustad med Tazer är det inte konstigt att man inte använde den.
2) Att skjuta någon i ben eller fot är dels mycket svårare än att skjuta någon i bröstkorgen och kommer dessutom inte att stoppa denne någon från att avlossa ett vapen, även om det (vilket inte är säkert), stoppar vederbörande för att röra sig framåt.
3) Det är inte säkert att polisen uppfattade att han var handikappad och även om polisen i fråga gjorde det så finns det inget som säger att en person med Downs inte är livsfarlig med ett vapen i hand. Föräldrarna har dessutom sagt att han dessutom lider av autism, något som i vissa fall kan ta sig uttryck i att personen blir aggressiv och utåtagerande när denne blir stressad eller trängd.
4) Att tre poliser sköt kan dels bero på att tre poliser uppfattade en eskalering ungefär samtidigt och kan också bero på att en polis sköt först, varpå ytterligare två poliser reagerar på ljudet av skottlossning och intalar sig att det kommer från personen framför. Detta då hörsel och periferiseendet är det som påverkas snabbast vid ett adrenalinpåslag. Man får sämre hörsel och i princip obefintligt periferiseende då kroppen automatiskt fokuserar på det aktuella hotet, vilket gör det svårt att se mynningsflamma från en kollegas vapen och bedöma riktning på knallen. Den reaktionen går i VISS mån att påverka genom träning, men till största delen handlar det om att kunna kontrollera ditt adrenalinpåslag, något du inte kommer att kunna göra utan att utsättas för liknande situationer tillräckligt många gånger.
Jag tror inte att någon av poliserna som var inblandade i skjutningen känner sig särskilt nöjda med det inträffade och med vetskapen om att det inte var ett riktigt vapen var det uppenbarligen inte rätt väg att gå att skjuta verkanseld mot personen i fråga. Men det visste inte polisen. Det polisen hade framför sig var en beväpnad person som man inte kan kommunicera med och man sköt för att skydda sig själv, sina kollegor och allmänheten.
