Vad gör vi? del 3 - Kids Edition

[zassoo]

Vab kan verkligen vara både mysigt eller extremjobbigt beroende på varför man vabbar och hur alla mår. Går ju till exempel inte att jämföra att vabba pigga glada barn när man själv mår bra med att vabba hela familjen i hemsk magsjuka

Vi hade magsjuka i slutet på förra veckan och jag vabbade sen måndag och tisdag för att se att det verkligen var över. De dagarna var jättemysiga, men då mådde vi alla bra och det var fint väder så vi kunde vara ute och leka, cykla, plantera blommor, osv.

 

[Blyger]

Vab kan verkligen vara både mysigt eller extremjobbigt beroende på varför man vabbar och hur alla mår. Går ju till exempel inte att jämföra att vabba pigga glada barn när man själv mår bra med att vabba hela familjen i hemsk magsjuka

Vi hade magsjuka i slutet på förra veckan och jag vabbade sen måndag och tisdag för att se att det verkligen var över. De dagarna var jättemysiga, men då mådde vi alla bra och det var fint väder så vi kunde vara ute och leka, cykla, plantera blommor, osv.

Ett barn som bara sover är ju inte heller så hemskt tycker jag
Vab är liksom ett enormt spann från skitenkelt vobbande till total misär (imho).

 

[julgrisen]

Jag frågade mina barn vad de vill göra i helgen och de svarade genast att de vill ”trycka på en grön hand och höra hajar” . Nån som vet var detta går att göra?

 

[Bexzor]

Där kom avslaget för min dotter på LÖF med motiveringen att de agerat helt rätt med hennes vårdinsatser. Jo jag ifrågasatte inte vården kring henne utan att hon ens hamnade i denna turbulens pga min blodtransfusion Har mailat handläggaren för att se vad hon svarar sen blir det nog att gå ut i tidningen för jag anser att sjukvården gjort fel.

 

[Midsommarblomster]

Sonen har börjat gå, och igår efter middagen satt vi kvar en stund och drack upp våra glas vin medan barnen lekte. Det var ju definitivt en del ”Nej inte putta lillebror!” och ”Gräv inte i krukan!” osv. men vi kunde sitta kvar. För första gången på två år. Medan barnen gick fram och tillbaks med varsin dockvagn filmade jag en snutt och skickade till familjen, och skrev att nu går han. Mamma svarade ”Oj oj oj, nu går det snabbt. Då var bebistiden över då ” och det knep lite i hjärtat. Ja det var den, då var den över då. Jag tänkte för en stund att kanske blir det en tredje ändå, någon gång i framtiden. Men inatt när jag var uppe med sonen så fick jag flashbacks från hösten när han aldrig sov, och jag bara grät och bad mig igenom nätterna. Nej, kanske är det så att man lätt glömmer bort allt det jobbiga väldigt fort och bara minns det som var bra.

Nu fyller han i varje fall 1 år nästa vecka och jag kan inte fatta vad vi har gjort det här året. Med 2 under 2, katastrofal sömn, magproblem, andningsproblem, toddler-humör. Herregud vad vi har varit starka. Nu vänder det. Dottern hittade en hårsnodd i sängen i morse som hon ville ha, och berättade att hennes kompis på förskolan har sån. Dottern har inte haft så mycket hår ännu men nu börjar det växa till sig, så jag fick ihop en liten tofs i nacken som hon stolt sprang runt med hela morgonen. Hon såg ut som en liten tjej. Jag ser så mycket fram emot livet med dem.

 

[KarinStarfighter]

Sonen har börjat gå, och igår efter middagen satt vi kvar en stund och drack upp våra glas vin medan barnen lekte. Det var ju definitivt en del ”Nej inte putta lillebror!” och ”Gräv inte i krukan!” osv. men vi kunde sitta kvar. För första gången på två år. Medan barnen gick fram och tillbaks med varsin dockvagn filmade jag en snutt och skickade till familjen, och skrev att nu går han. Mamma svarade ”Oj oj oj, nu går det snabbt. Då var bebistiden över då ” och det knep lite i hjärtat. Ja det var den, då var den över då. Jag tänkte för en stund att kanske blir det en tredje ändå, någon gång i framtiden. Men inatt när jag var uppe med sonen så fick jag flashbacks från hösten när han aldrig sov, och jag bara grät och bad mig igenom nätterna. Nej, kanske är det så att man lätt glömmer bort allt det jobbiga väldigt fort och bara minns det som var bra.

Nu fyller han i varje fall 1 år nästa vecka och jag kan inte fatta vad vi har gjort det här året. Med 2 under 2, katastrofal sömn, magproblem, andningsproblem, toddler-humör. Herregud vad vi har varit starka. Nu vänder det. Dottern hittade en hårsnodd i sängen i morse som hon ville ha, och berättade att hennes kompis på förskolan har sån. Dottern har inte haft så mycket hår ännu men nu börjar det växa till sig, så jag fick ihop en liten tofs i nacken som hon stolt sprang runt med hela morgonen. Hon såg ut som en liten tjej. Jag ser så mycket fram emot livet med dem.

Jag känner så mycket igen mig i det du skriver. Vi fick ju andra barnet tätt (oplanerat). Nu är de snart 4 och 5 och det är inte längre en kamp att ha dem själv. Dock är lilla i trotsåldern så får en del bryt, men det är på ett annat sätt, verkligen. Jag vill ha en trea men mannen blev typ utbränd av första året med två så det blir nog inget mer. Dock känns det verkligen inte som vi kunde njuta av första året med två barn. Allt var en kamp och det är en sorg för mig att den tiden inte kommer tillbaka.

 

[julgrisen]

Sonen har börjat gå, och igår efter middagen satt vi kvar en stund och drack upp våra glas vin medan barnen lekte. Det var ju definitivt en del ”Nej inte putta lillebror!” och ”Gräv inte i krukan!” osv. men vi kunde sitta kvar. För första gången på två år. Medan barnen gick fram och tillbaks med varsin dockvagn filmade jag en snutt och skickade till familjen, och skrev att nu går han. Mamma svarade ”Oj oj oj, nu går det snabbt. Då var bebistiden över då ” och det knep lite i hjärtat. Ja det var den, då var den över då. Jag tänkte för en stund att kanske blir det en tredje ändå, någon gång i framtiden. Men inatt när jag var uppe med sonen så fick jag flashbacks från hösten när han aldrig sov, och jag bara grät och bad mig igenom nätterna. Nej, kanske är det så att man lätt glömmer bort allt det jobbiga väldigt fort och bara minns det som var bra.

Nu fyller han i varje fall 1 år nästa vecka och jag kan inte fatta vad vi har gjort det här året. Med 2 under 2, katastrofal sömn, magproblem, andningsproblem, toddler-humör. Herregud vad vi har varit starka. Nu vänder det. Dottern hittade en hårsnodd i sängen i morse som hon ville ha, och berättade att hennes kompis på förskolan har sån. Dottern har inte haft så mycket hår ännu men nu börjar det växa till sig, så jag fick ihop en liten tofs i nacken som hon stolt sprang runt med hela morgonen. Hon såg ut som en liten tjej. Jag ser så mycket fram emot livet med dem.

Jag känner också igen mig väldigt mycket! Precis som @KarinStarfighter skrev var första året bara en kamp och det är en sorg i mig att jag aldrig kände det där myset, mer än väldigt korta stunder. Jag tänker ibland att jag skulle vilja ha ett tredje barn men jag tror inte vi mäktar med att känna oss mer otillräckliga nu när vi äntligen börjar räcka till och få sitta ner med en kopp kaffe.

 

[Midsommarblomster]

Jag känner så mycket igen mig i det du skriver. Vi fick ju andra barnet tätt (oplanerat). Nu är de snart 4 och 5 och det är inte längre en kamp att ha dem själv. Dock är lilla i trotsåldern så får en del bryt, men det är på ett annat sätt, verkligen. Jag vill ha en trea men mannen blev typ utbränd av första året med två så det blir nog inget mer. Dock känns det verkligen inte som vi kunde njuta av första året med två barn. Allt var en kamp och det är en sorg för mig att den tiden inte kommer tillbaka.

Jag känner också igen mig väldigt mycket! Precis som @KarinStarfighter skrev var första året bara en kamp och det är en sorg i mig att jag aldrig kände det där myset, mer än väldigt korta stunder. Jag tänker ibland att jag skulle vilja ha ett tredje barn men jag tror inte vi mäktar med att känna oss mer otillräckliga nu när vi äntligen börjar räcka till och få sitta ner med en kopp kaffe.

Jag kan också känna en sorg över att den första tiden blev så svår. Jag kände så med dottern, och när sonen föddes gav jag mig tusan på att det inte skulle bli så igen. Men det blev ur askan in i elden. Samtidigt funderar jag på om det verkligen måste vara så svart eller vitt. Det har ju funnit underbara stunder också, mycket skratt, bebis som sover tungt på bröstkorgen, alla små bebisljus, små fingrar och tår. Så mycket kärlek och närhet att hjärtat nästan brustit. Sedan har vi gått på knäna, och jag tror jag kommer att minnas den här tiden som en enda dimma. Men det har ju varit vackert, också.

Jag har lärt mig tillräckligt mycket om livet för att veta att man aldrig vet vad som kommer sen. Antingen kommer vi ur den här småbarnsbubblan om några år och känner att det nu finns plats för en till i vår familj. Att vi längtar efter en till. Eller så kommer vi ur den och inser att vi nu kan börja leva ett normalt liv tillsammans med barnen, och att det även finns utrymme för annat. Jag är ödmjuk för att jag faktiskt inte vet. Men jag tror på det sistnämnda. Jag kommer nog alltid att fundera på vem den tredje skulle bli. Vem det är man inte valde. Men så kan man ju tänka om den fjärde, femte, sjätte också. Det kanske bara får vara så.

 

[Midsommarblomster]

Hon såg ut som en liten tjej.

I relation till att se ut som en bebis alltså, som hon faktiskt gjort tills nu, så menar jag att hon plötsligt blivit ett litet barn. Inte att man måste ha tofs för att vara tjej och tvärtom jamen ni fattar. Ville bara förtydliga.

 

[Fille]

Jag kan också känna en sorg över att den första tiden blev så svår. Jag kände så med dottern, och när sonen föddes gav jag mig tusan på att det inte skulle bli så igen. Men det blev ur askan in i elden. Samtidigt funderar jag på om det verkligen måste vara så svart eller vitt. Det har ju funnit underbara stunder också, mycket skratt, bebis som sover tungt på bröstkorgen, alla små bebisljus, små fingrar och tår. Så mycket kärlek och närhet att hjärtat nästan brustit. Sedan har vi gått på knäna, och jag tror jag kommer att minnas den här tiden som en enda dimma. Men det har ju varit vackert, också.

Jag har lärt mig tillräckligt mycket om livet för att veta att man aldrig vet vad som kommer sen. Antingen kommer vi ur den här småbarnsbubblan om några år och känner att det nu finns plats för en till i vår familj. Att vi längtar efter en till. Eller så kommer vi ur den och inser att vi nu kan börja leva ett normalt liv tillsammans med barnen, och att det även finns utrymme för annat. Jag är ödmjuk för att jag faktiskt inte vet. Men jag tror på det sistnämnda. Jag kommer nog alltid att fundera på vem den tredje skulle bli. Vem det är man inte valde. Men så kan man ju tänka om den fjärde, femte, sjätte också. Det kanske bara får vara så.

Vi trodde länge att vi bara skulle ha ett barn, vi var helt säkra på det! Så när vi väl blev gravida igen, när stora var typ 4,5 år, så blev folk väldigt förvånade. Ännu mer förvånade blev både de, och vi, när det var tvillingar! Men just det där att aldrig veta vad som kommer sen har jag lite ”tagit till vara på”. Nu när folk frågar så säger jag det att jag tror vi är klara, nu med tre barn. Men att man aldrig vet vad som händer sedan. Jag uppskattar graviditet och bebistid, så kan ändå sakna det nu när tvillingarna fyller två i sommar.
Dock är allt anpassat för två vuxna och två barn, tre barn är lite osmidigt, så fyra barn känns ännu mer osmidigt

 

[Dorinda]

Jag har lärt mig tillräckligt mycket om livet för att veta att man aldrig vet vad som kommer sen. Antingen kommer vi ur den här småbarnsbubblan om några år och känner att det nu finns plats för en till i vår familj. Att vi längtar efter en till. Eller så kommer vi ur den och inser att vi nu kan börja leva ett normalt liv tillsammans med barnen, och att det även finns utrymme för annat. Jag är ödmjuk för att jag faktiskt inte vet. Men jag tror på det sistnämnda. Jag kommer nog alltid att fundera på vem den tredje skulle bli. Vem det är man inte valde. Men så kan man ju tänka om den fjärde, femte, sjätte också. Det kanske bara får vara så.

så är det verkligen!
Vi bestämde ju oss när den stora fyllt två, att vi ens skulle försöka få en till. Så nu kommer den andra strax före den stora blir 3.
Fram tills dess trodde både jag och maken att vi bara ville ha ett barn

 

[Kilauea]

Sonen har börjat gå, och igår efter middagen satt vi kvar en stund och drack upp våra glas vin medan barnen lekte. Det var ju definitivt en del ”Nej inte putta lillebror!” och ”Gräv inte i krukan!” osv. men vi kunde sitta kvar. För första gången på två år. Medan barnen gick fram och tillbaks med varsin dockvagn filmade jag en snutt och skickade till familjen, och skrev att nu går han. Mamma svarade ”Oj oj oj, nu går det snabbt. Då var bebistiden över då ” och det knep lite i hjärtat. Ja det var den, då var den över då. Jag tänkte för en stund att kanske blir det en tredje ändå, någon gång i framtiden. Men inatt när jag var uppe med sonen så fick jag flashbacks från hösten när han aldrig sov, och jag bara grät och bad mig igenom nätterna. Nej, kanske är det så att man lätt glömmer bort allt det jobbiga väldigt fort och bara minns det som var bra.

Nu fyller han i varje fall 1 år nästa vecka och jag kan inte fatta vad vi har gjort det här året. Med 2 under 2, katastrofal sömn, magproblem, andningsproblem, toddler-humör. Herregud vad vi har varit starka. Nu vänder det. Dottern hittade en hårsnodd i sängen i morse som hon ville ha, och berättade att hennes kompis på förskolan har sån. Dottern har inte haft så mycket hår ännu men nu börjar det växa till sig, så jag fick ihop en liten tofs i nacken som hon stolt sprang runt med hela morgonen. Hon såg ut som en liten tjej. Jag ser så mycket fram emot livet med dem.

Vi är också förbi bebistiden. Och trots att vår första tid var helt ok med bägge så är det en liten sorg att inte få uppleva igen.
Här kommer det dock inte bli fler nu om inte spiralen slutar fungera eller så, dvs totalt oplanerat.

Igår höll jag och sambon på i trädgården och ungarna lekte. Förra sommaren vågade dom inte vara på tomten uppe om vi var nere och viseversa. Igår lekte dom för fullt, rollekar tillsammans. Och dom var över hela trädgården. Ensamma och tillsammans och jag och sambon kunde pyssla på med vårt.
Underbart!

 

[FeatherCloud]

Vi är också förbi bebistiden. Och trots att vår första tid var helt ok med bägge så är det en liten sorg att inte få uppleva igen.
Här kommer det dock inte bli fler nu om inte spiralen slutar fungera eller så, dvs totalt oplanerat.

Igår höll jag och sambon på i trädgården och ungarna lekte. Förra sommaren vågade dom inte vara på tomten uppe om vi var nere och viseversa. Igår lekte dom för fullt, rollekar tillsammans. Och dom var över hela trädgården. Ensamma och tillsammans och jag och sambon kunde pyssla på med vårt.
Underbart!

Det är så fint när man ser utvecklingen hos barnen till mer självständiga små individer (och lite jobbigt att inse att dom växer upp )
Jag har haft liknande erfarenhet senaste veckorna. Min stora har ofta inte velat vara ensam varken i trädgården eller på övervåningen i huset men på sistone har han hittat mer ro och trygghet i sin egen lek, tex på eget initiativ lekt uppe efter förskolan eller som i förra veckan när han satte sig på verandan och täljde medan jag lagade mat ihop med lillasyster. Min store lille kille

Nu ska bara lillasyster sluta vara rymningsbenägen och utveckla lite självbevarelsedrift så kanske jag kan få saker gjorda i trädgården också

 

[Nordthor]

Fick nyss en liten "fixa håret på sonen"-impuls. Han stod ju ändå stilla för en gångs skull. Körde lite punktinsatser med saxen och jäklar vad fult det blev! . Tur att han gillar sin nya keps. (Kanske dags att hitta en barnfrissör alternativt en bra trimmer.)

 

[Kilauea]

Det är så fint när man ser utvecklingen hos barnen till mer självständiga små individer (och lite jobbigt att inse att dom växer upp )
Jag har haft liknande erfarenhet senaste veckorna. Min stora har ofta inte velat vara ensam varken i trädgården eller på övervåningen i huset men på sistone har han hittat mer ro och trygghet i sin egen lek, tex på eget initiativ lekt uppe efter förskolan eller som i förra veckan när han satte sig på verandan och täljde medan jag lagade mat ihop med lillasyster. Min store lille kille

Nu ska bara lillasyster sluta vara rymningsbenägen och utveckla lite självbevarelsedrift så kanske jag kan få saker gjorda i trädgården också

Här har han inte heller vågat vara på annan våning än jag (möjligen med lillasyster som sällskap).
Och han har dessutom varit på flera kalas nu utan att jag eller pappan varit med. Hemma hos kompisar han inte varit hos innan. Skönt när de känner sig trygga.

 

[Madde_padde]

sambon ville inte ha barn när vi träffades, det är okej men då blir de inget seriöst mellan oss för jag vill ha två barn.

Snart kommer 4de barnet
Ibland undrar jag om vi är galna!
Var ute med stora baren som red i lördags, sambon sa till 1,5 åringen att han fick vänta utanför paddocken och han blev så besviken. Gick fram till staketet efter en stund och ropade på pappa på ridbanan men han svarade lugnt igen att nej du kan inte komma in när hästarna är här. Då satte sig barnet ner och ”skrikgrinade”men gillar läget (han kan gå under staketet och in om han vill) när saker endå börjar gå såhär lätt så borde vi kanske nöjt oss med barn nu kan man tänka

 

[Bexzor]

Exet hämtade barnen igår redan för dottern hade flera rejäla diarre blöjor som luktade magsjuka igår. Idag har han lämnat in henne på förskolan för att "hon verkar må bra"

 

[rosapantern]

Upptäckte ikväll att ett av barnen klippt av sig luggen. Jag undrar mest, när hände detta? Hur länge har han gått med det utan att vi sett det?

 

[FeatherCloud]

Usch, brandvarnarna drog igång när barnen och jag låg och sov. PANIK. Har ju seriekopplade varnare så upp och försöka hitta källan för att få tyst på eländet. Ingen uppenbar trigger dock utan verkar ha varit ett falsklarm. Men hur ska jag kunna somna om nu efter årets adrenalinpåslag?
Lilla E sov igenom det men stora vaknade faktiskt för en gångs skull, han somnade iaf om snabbt.

 

[Guldaskig]

Usch, brandvarnarna drog igång när barnen och jag låg och sov. PANIK. Har ju seriekopplade varnare så upp och försöka hitta källan för att få tyst på eländet. Ingen uppenbar trigger dock utan verkar ha varit ett falsklarm. Men hur ska jag kunna somna om nu efter årets adrenalinpåslag?
Lilla E sov igenom det men stora vaknade faktiskt för en gångs skull, han somnade iaf om snabbt.

Det hände oss i höstas, fullständigt panikartat sätt att vakna på. Hoppas du kunde somna om tillslut.