Älskar att du skriver det! Jag hör bara folk som jämrar sig över att bebis- och småbarnstiden gick såååååå fort och det låter nästan som att det är något hemskt att deras barn har blivit "stora"... Det hemska vore väl motsatsen?
Det är så sorgligt att folk så sällan talar varmt om sin fina 7-åring, 11-åring, tonåring, unga vuxna...! Eller det kanske de gör, men aldrig till en småbarnsmamma och absolut inte till en med en liten bebis. "Åh, njut nu, snart är hon stor och då vill hon inte vara sådär nära hela tiden". Ja, jag njuter och jag VET att det går fort, jag vet också att det är urmysigt med en nyfödd bebis sovande på en - men jag förstår snabbt att personen i fråga INTE har haft en kolikbebis eller en treåring med nattskräck.
Var ålder har väl sin charm och att tiden går kan vi ju inte göra något åt, så det är så dumt att inte omfamna varje ålder på sitt sätt. Minns en mamma som sa till mig när jag väntade mitt första barn "Åh det är så underbart att få barn och vet du, det blir bara bättre och bättre för varje år! Du har så mycket att se fram emot!". Det var så befriande och härligt att höra! Men hon är också den enda jag har hört säga så. Tycker att det var underbart att läsa att det är lyxigt med stora barn, mer sånt!
) inte gör annat än att prata om hur fantastiskt härligt det är nu när barnen har blivit lite äldre. Man kan dela intressen, diskutera mer, både barn och föräldrar har större frihet osv osv. Ingen verkar sakna småbarnsåren som sådana.
).
Han äter själv med gaffel, behöver inte matas och använder inte fingrarna så mycket längre. Det går så fort! Känns ju som igår han var liten bebis och kröp runt på golvet. Nu klättrar han upp och sätter sig själv i Tripp Trapp stolen..
