Igår gick luften ur mig helt. Efter middagen tog maken barnen och jag gick ut på en långpromenad i mörkret och försökte skaka av mig senaste veckornas sjukdomar, skador, vab, att jag ligger efter på jobbet och regn som aldrig verkar ta slut. Jag reflekterade över att ingenting som känns jobbigt just nu är permanent. Allt är övergående, och allt går att få ordning på igen. Så jag andades lite frisk luft och tänkte att i morgon är en ny dag.
Det visade sig att i morgon startade kl. 4.30 med barn som inte kunde somna om. Sen har det bara varit tumult hela morgonen. Regn hela vägen till förskolan och barn som bråkar om vem som ska cykla först, dyblöt mamma som springer efter och ropar om att stanna vid övergångsställen. Halkade runt i lervälling över hela förskolegården. Sonen svimmade så jag fick sitta med honom i skjulet där vi lämnar cyklar ett tag. Dottern var tydligen fortfarande sjukanmäld så pressade fröknar blev lite stressade när vi dök upp eftersom hälften av dem verkar sjukskrivna den här veckan. Vi hade sagt till en av hennes fröknar att hon kommer idag, när vi hämtade sonen igår, men det hade missats att föras vidare och jag hade missat kolla i appen. Men de var kort om personal, regnet öste, sonen skör och dottern.. helt frisk igår men så kliade hon sig lite i ögat i morse igen och jag känner bara... fasen vad svårt det är ibland? Att ta rätt beslut, att ha koll på allt, att allt ska finnas på hyllorna när det aldrig slutar vara blött. Att vara mamma, maka, anställd.
Jag lämnade med en dålig känsla i magen, satt på busstationen länge och lät några bussar passera innan jag gick hem igen. Skrev till jobbet att jag måste vara ajour med vilket håll det svänger åt för barnen, och hoppas få lite jobb gjort innan förskolan eventuellt hör av sig. Skrev till förskolan att jag håller mig i närheten om sonen är för skör idag, om det visar sig att min bedömning av att dottern är frisk är fel, om det kör ihop sig helt med barngrupperna.
Så nu tar jag några till andetag. Accepterar att det är såhär det är. Att det är priset man betalar för att få det dyrbaraste vi har, och att det är litet. Nu ska jag ta en kopp te och plöja så mycket jobb jag hinner. Man vet ju aldrig hur dagarna blir, nu för tiden.
I diskussioner med fröknarna har de enbart sagt att barnet måste ha gott nog allmäntillstånd, 48 h vid magsjuka och så tror jag de sagt 24 h feberfri. Inte hört något om syskon, men har antagit att det är kutym att hålla hemma vid magsjuka ex.
Vi har haft samma tider oavsett föräldraledighet med syskon osv.
Exemplet du tar upp med vårdbesök gör det ju också väldigt tydligt att det inte är rimligt att inte få ha syskon på fsk vid vab.
alltid lika svårt men den här har lekts med hela dagen 
