Insåg att en av de saker jag verkligen saknar i dessa tider är att sitta och berätta historier för varann.
Om min knäppa katt, om hästen Katla (som inte alls hette så) som vaktade lösdriften som vore den katlagrottan, om alla människor man mött. Allt detta "ljugande" som man kunde ägna sig åt över en kopp kaffe eller lite vin med goda vänner.
Jag saknar också att spontant kunna åka iväg och handla i vilken butik som helst.
Om min knäppa katt, om hästen Katla (som inte alls hette så) som vaktade lösdriften som vore den katlagrottan, om alla människor man mött. Allt detta "ljugande" som man kunde ägna sig åt över en kopp kaffe eller lite vin med goda vänner.
Jag saknar också att spontant kunna åka iväg och handla i vilken butik som helst.