Nej ingen plan b längre. Jag hade tidigare planer för varje möjligt scenario men ju längre jag kom i min personliga utveckling insåg jag att någon bakdörr inte längre behövs. Det är heller inget positivt att inte vilja vara beroende av någon. Att inte vilja det beror på sår som inte läkt.
Att tro att man är trygg för att man har en plan visar bara på ångesten man bär. Den dagen livet rämnar rämnar det oavsett om du har hela alfabetet i planer för för majoriteten av planer krävs det någon form av samverkan med andra människor, människor räknar med att vänner ska finnas och ställa upp och de räknar med att få lägenheten de behöver när de behöver den. De allra flesta räknar dessutom med att de ska vara arbetsföra...
Den dagen det är över så är det över. Jag har varit sjuk hela livet och sedan 2001 har jag varit för sjuk för att kunna jobba. Jag har inga vänner eller kontakter eftersom jag uppenbarligen bara duger när jag kan ge det de vill ha. Det blev otäckt tydligt när jag för två år sedan drabbades av en stor sorg. Ingen stöttning från något håll. Mina kontaktförsök bemöttes med tystnad. Ännu en gång blev jag varse om att jag som person inte har något värde för de jag trodde var mina vänner. Det som har ett värde är det jag kan ge. Hade jag inte haft min sambo hade jag inte fortsatt. Så den dagen han lämnar mig för att han vill eller måste så är det över men tills dess försöker jag leva varje minut.
Att tro att man är trygg för att man har en plan visar bara på ångesten man bär. Den dagen livet rämnar rämnar det oavsett om du har hela alfabetet i planer för för majoriteten av planer krävs det någon form av samverkan med andra människor, människor räknar med att vänner ska finnas och ställa upp och de räknar med att få lägenheten de behöver när de behöver den. De allra flesta räknar dessutom med att de ska vara arbetsföra...
Den dagen det är över så är det över. Jag har varit sjuk hela livet och sedan 2001 har jag varit för sjuk för att kunna jobba. Jag har inga vänner eller kontakter eftersom jag uppenbarligen bara duger när jag kan ge det de vill ha. Det blev otäckt tydligt när jag för två år sedan drabbades av en stor sorg. Ingen stöttning från något håll. Mina kontaktförsök bemöttes med tystnad. Ännu en gång blev jag varse om att jag som person inte har något värde för de jag trodde var mina vänner. Det som har ett värde är det jag kan ge. Hade jag inte haft min sambo hade jag inte fortsatt. Så den dagen han lämnar mig för att han vill eller måste så är det över men tills dess försöker jag leva varje minut.
