Varför denna paniska rädsla för krav?

Swat

Trådstartare
Nog för att tänket kring hundträning svängt de senaste tio åren, men nu börjar jag verkligen fundera...

Generellt sett så förfasar sej många över att införa krav i sin hundträning och på många håll hörs varningar om att man till varje pris skall undvika att komma i konflikt med sin hund.

Min fråga måste då bli: Och hur fungerar detta för er?!

Mina valpar/unghundar kommer rätt snabbt in i en kravfas i vardagen där jag slutar "be" dem göra saker och talar om för dem att de skall utföra det ena eller det andra.
Självklart använder jag de medel som krävs för att hunden skall förstå när jag är lär in ett nytt moment/ny handling, men när hunden förstått så kommer ett krav.

Som jag ser det så fasnar många, många i dagens läge i ett sorts "ständigt inlärings"-fack... som de aldrig kommer ut till på köpet.

Jag ser förare till vuxna hundar som fortfarande står och lockar och ber hunden att utföra de mest basic saker som hunden skiter högaktningsfullt i och där hundägaren sedan förklara för mej att han/hon inte är rolig nog för att hunden skall lyssna.

Vart fa*en är vi på väg!?

Självklart skall vi plussa och belöna våra hundar när de gör rätt, men därifrån till att missa själva "kravfasen" fullständigt är steget låååååångt.

För mej är det rätt egalt om jag är i trädgården, på parkeringen vid Ica eller på Bk's plan, säger jag sitt så är det sitt som gäller. Mina hundar VET vad sitt är och om de inte lyssnar så är det INTE för att de inte förstår/vet vad kommandot innebär de SKITER helt enkelt i det :devil:

Kanske är jag skadad av det faktum att många av de hundar jag tränar faktikst måste fungera i ALLA lägen. De kan inte vara beroende av dubbelkommadon, mutor eller att de är på "rätt plats". En synskadad eller handikappad förare måste veta att hunden kommer göra det den blir tillsagd utan en massa 'om och men'.
Jag kan inte be "mina" kunder att avleda sina hundar eller ta dem åt sidan om det ligger en smörgåstårta på marken, de möter en löptik, det står en galet kaxig rottis på gångvägen och spänner sej! Eller be dem skvallerträna eller börja med jobbiga möten på lååååångt håll osv osv.

Ibland så blir jag helt matt när jag hör resonemang kring hur allt idag går ut på att jag som förare skall vara roligare än allt annat, mer aktiv, busigare osv
När det i mina ögon många gånger handlar om att föraren måste "slå näven i bordet" och förklara att "nu djä*lar gör du som jag säger" punkt.

Hur i hela fridan har vi kommit till denna så extremt snedvridna syn på hunddressyr måste jag få undra!
Där det är "fult" att kräva saker. Där hundar i många fall kan köra över sina förare och dennes köttbullar samtidigt som diverse instruktörer står och hojtar "du måste vara roligare"...

/Swat
 
Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?

Det här kanske är lite KL och låter som en knasig fråga men jag är genuint nyfiken då jag aldrig haft hund tidigare men tänker skaffa en som blir signalhund i vissa situationer. Hur ska man komma över från den där första fasen då man lär hunden hur den ska göra (med "mutor"/godis) till den fas där det är självklart att hunden ska utföra ens krav och ibland utan belöning?
 
Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?

Jag tror du är lite "skadad" av att ha hundar som MÅSTE fungera i vissa situationer osv som du skriver ;) (inget illa menat!)

För mig är det tex STOR skillnad på lydnadsträning, trickträning osv och på vanlig vardagslydnad.

Jag kräver aldrig att unga dåren ska lägga sig på lydnadsträning, däremot kan hon ju glömma att få belöning om hon inte lägger sig ner så snabbt som jag vill att hon gör (dvs, pang, direkt när jag säger "ligg", eftersom hon vet vad det betyder). Det skulle nog inte gå att kräva av henne att ligga ner oavsett vad när jag sa ligg, utan att samtidigt ta ifrån henne glädjen i träningen och då skulle våra framsteg nog vara som bortblåsta för en bra tid framöver - tills jag lyckats få mig själv rolig igen.

Däremot tror jag inte på att mata hunden full med köttbullar och mata ännu mer om det inte var tillräckligt roligt. För mig är en näve köttbullar en "superbelöning" som man kan få om man gjort något extremt bra, men för att locka hunden att göra rätt? Knappast. Öht går min träning sällan ut på att locka hunden att göra rätt (min tant är dock ett litet undantag där) utan jag vill att unga dåren själv ska ta initiativ till olika beteenden osv om hon märker att det hon nyss provade inte räckte för belöningen. Jag ser det inte som att jag lockar henne, men visst lyssnar hon snabbare på mina kommandon om hon vet att jag har en godis i handen osv.


I vardagen istället, där kräver jag en hel del saker. Tex att man ska bete sig okay mot andra flockmedlemmar. Det SKA man bara göra. Samma sak med att gå ordentligt i koppel, hälsa ordentligt på främlingar, inte jaga morsans katt, vila inomhus och leka ute osv.


Jag tror att många som tänker att man kräver saker av hunden, tänker att "om hunden inte lyder så bankar ägaren hunden gul och blå". Typ. Tyvärr har även många jag träffat som "kräver" saker av sina hundar haft hundar som inte sett allt för glada ut, hundar som inte vågar ta initiativ till att göra saker och där ägaren ständigt bråkar på hunden av olika orsaker. Att "kräva" saker av hunden blir alltså mest jämställt med att bråka med hunden. Kanske är det även så andra tänker?
 
Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?

Känns som om det handlar mycket om hur hunden är, psykiskt också. När jag skaffade min äldsta hund var jag helt inne på att vara benhård i uppfostringen. Vad jag inte förstod då var att min hund var en väldigt osäker individ som istället för att lyssna när jag tillrättavisade henne bara blev låg och rädd. Kände mig väldigt uppgiven ett tag då inget fungerade längre, jag hade känslan av att hon "sket" i mina kommandon när hon fortsatte att bli hysterisk när det kom hem folk etc. Men i själva verket var hon bara stressad.

Så jag började ändra på mitt sätt och istället köra med mer "positiv" träning, och det har faktiskt fungerat väldigt bra. Nu vet jag att min hund inte är optimal om man ser från de psykiska aspekterna och hon skulle aldrig gå igenom ett mentaltest tex.. Men så länge hon är snäll så fortsätter jag att jobba med henne, men jag vet att jag inte kan vara lika hård som jag kan vara mot den andra som helt tvärtemot är lika mentalt stabil som en sten ;)
 
Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?

Jag har provat det mesta men håller mig till mitt "sätt". Jag lär också in så hunden förstår när den vet vad jag menar men väljer den att nochalera så blir det ett krav. Resultatet blir en trygg och lugn hund som vet vad den ska rätta sig efter. Min tik behövde tydlig inramning vad som va ok och inte, mycket för att hon inte fått med sig det från början. Nu säger många, jisses så lydig hon är men det handlar inte om det utan att hon vet att gör jag som matte säger så får hon beröm, om inte så blir det en tllsägelse och berömmer lönar sig mer. Men berömmer inte för självklara punkter. Jag ber aldrig min hund, jag visar i stället hur jag vill det ska vara. Sen får folk kalla mig hård eller regelmorsa, jag har mina regler som går på aoutomatik och är konsekvent i allt jag gör och berömmer massr när hon gör rätt. Så mycket fortare förstår hunden va som gäller än att lägga beslutet fullt ut hela tiden hon den.
 
Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?

Egentligen tror jag inte det är ett så stort problem för personerna själva, det verkar mest vara folk omkring dem som stör sig. Jag stör mig också, det måste jag erkänna. Men jag tycker nog hellre detta än att folk pucklar på sina hundar. Det har ju kommit tillbaka rätt mycket "hårda tag" efter att en del kända TV-profiler gått ut med att det är en metod som fungerar. Typ "vadå inlärning? Sätt upp en massa krav och straffa bort alla felbeteenden, så ska du nog se att han lär sig".

När det kommer till den egna relationen med hundarna så vill jag ha en hyfsat stor bestämmandebit, men inte för stor. Jag vill att de ska våga vara lite busiga ibland. Jag tränar operant på tävlingslydnadsbiten och det blir sabbat om hundarna är FÖR lydiga.
 
Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?

Det beror nog lite på var man tränar... Jag tränar för en jakthundstränare och där kommer kravet ganska snabbt, vet jag att hunden förstår vad jag menar så ska kravet komma.

Men det handlar inte som någon skrev att ge hårda korrektioner till en vek hund, har man en vek hund så kanske det räcker med en arg blick för att hunden ska förstå att föraren menar allvar, hunden ska ju inte krypa om kring när man kräver lydnad men den ska förstå att här tolereras inte tjafs.

Så mina möten där folk inte ställer krav på sina hundar är mest vid hundmöten ute, där många är helt faccinerade av att jag kan ha en jakthund lös och att han kommer på inkallning utan att diskutera saken. Att han går brevid mig utan att dra i kopplet är oxå en sån sak som jag har fått en del kommentarer om, men det är mest folk som har en gamal bild av jakthundar som bara kom ut vid jakt och annars satt i hundgård året runt.

Sen ska jag vara ärlig och erkänna att jag i vissa saker brister som förare och inte är helt konsekvent och alltså inte får det att fungera, men det är jag medveten om och försöker jobba med mig själv... :angel:

Min tränare brukar ofta påpeka för de som hemskt gärna vill ge sina hundar godis att man inte alltid har godis med sig, och den dag man inte har det så kanske det är den dagen så hunden verkligen måste komma för att överleva. Sen är han mycket för att berömma hunden med ord och kroppspråk, och leka med hunden när den har gjort något bra, tex så har vi ofta inkallning med störning, kaniner, höns, andra hundar osv och när hunden kommer till föraren så ska den hissas upp i skyarna!
På kurs där brukar det vara glada hundar som fokuserar på sin förare och gör det man ber om, trots störning.
 
Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?

I kretsarna jag tränar hund är det snarare tvärtom. Många gillrar fällor för att hunden ska misslyckas så att de kan straffa dem, ibland misstänker jag en sadistisk ådra... Lägger hunden sig när den sitter så dras den upp i öronen, osv osv.

Så nej, för mig är det inte ett stort problem att folk inte ställer krav. Jag ser faktiskt hellre puttisnutti än att någon drar sig hund 30 meter i öronen.

Själv är jag konsekvent och vet vilket mål jag har när jag tränar och jobbar utifrån det. Jag har stenhårda krav när det gälle vissa saker, andra har jag inte börjat med kravfasen än. Exempelvis har jag inte lagt på krav när det gäller apportering än, hon apporterar bra och vi tränar det mycket, men det finns inget "apport".
 
Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?

Håller helt med dej. Tycker det är en självklarhet att mina hundar ser mej som sin ledare och husgud. Mina hundar är jakthundar, de måste sköta sej! Jag kan ju knappast komma på jakt eller prov och hundar går ur hand fullständigt. Då blir det enkel biljett hem.
Den ena har jag dessutom med på kontoret där jag jobbar och även där ska hon lyda. Hon SKA ligga på sin filt de timmarna jag är där, utan gulligull och köttbullspåse.

/LL
 
Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?

Så nej, för mig är det inte ett stort problem att folk inte ställer krav. Jag ser faktiskt hellre puttisnutti än att någon drar sig hund 30 meter i öronen.

Håller med, jag har sett träningstillfällen då en mums-mums har haft bättre stimulikontroll än hunden i fråga. Det har ändå varit befogat att korrigera då "jag vet att han bara jävlas".

Eller så korrigerar man två dagar försent, vilket resulterar i en hund som ligger uppoch ner och inte fattar varför den ligger där.
 
Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?

Du fick ner det som jag menade. Krav för mig är inte att prygla eller få hunden att se underlägsen ut men att den ska lyssna på det jag säger med förutsättning att den är klar med att den vet vad jag menar. Rösten ska räcka eller ett minspel eller enkelt kroppspråk om hunden lärt sig från början. Och visst i bland når inte jag fram, helst om det blir för mycket med andra hundar då hon går in ett kontrollbehov som gör att hon är svårt att nå fram till så det gäller att bryta i tid och ge henne en annan uppgift eller ta bort henne från situationen. Det värsta då hon vet är att tas bort, tex få sätta sig i bilen. Sen finns det visst de som överkorrigerar, oftast då de kräver något som för hunden är för svårt så man får backa några steg och pejla av vart felet ligger. Ett liv med hund ska innehålla, kommunikation, respekt och ödmjukhet. Sen tjatas det om att "träna" olika kontaktövningar, jag anser att är relationen bra mellan hund och förare så är kontakt något den själv söker då den vill vara till lags och ett beröm av sin ägare är det bästa som finns hur den sen ser ur beror ju på vad individen tycker bäst om:)
 
Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?

Ärligt talat tycker jag snarare att det är tvärtom. Folk slarvar i inlärningsfasen och ställer krav för tidigt och är JÄMT i konflikt med sin hund över det som de önskar att den ska utföra. "Hunden är dum" är något jag hört till leda.

Men som CM säger så verkar det mest vara folk runtomkring som stört sig, och även jag kan störa mig på de som ropar på Fido 300 gånger innan det händer något, samtidigt undrar jag ibland varför jag över huvud taget bryr mig.
 
Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?

Håller med, jag har sett träningstillfällen då en mums-mums har haft bättre stimulikontroll än hunden i fråga. Det har ändå varit befogat att korrigera då "jag vet att han bara jävlas".
.

Hatar när folk ska tyda hunden "nu ser du ju att svansen går, alltså har inte hunden tagit till sig av din korrigering, så du kan ta i mer". Nej, din hund försöker lugna ner dig, för du tar i alldeles för mycket och han fattar inte varför...
 
Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?

Hatar när folk ska tyda hunden "nu ser du ju att svansen går, alltså har inte hunden tagit till sig av din korrigering, så du kan ta i mer". Nej, din hund försöker lugna ner dig, för du tar i alldeles för mycket och han fattar inte varför...

Just den där synen på saken tycker jag har blommat upp efter CM programmen, eller så lägger jag bara märke till dem extra mycket. Jag brukar som belöning låta min tik hoppa upp på mitt bröst medan jag klappar och gosar och busar med henne, då får jag höra "du vet väl att du låter henne dominera dig nu.." ..Åh please.. :crazy:
 
Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?

Ja, jag känner igen det, och det gör ont i mig. Tyckte det var en ganska bra krönika i Hundsport(?) om att vi borde leka mer med våra hundar.

Någon som har en bra sida om lugnande signaler?
 
Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?

Fast det kanske beror på att inte alla sysslar med hunddressyr, utan att många endast tränar vardagslydnad för att få hunden att fungera tillräckligt bra i deras tillvaro alternativt tränar lydnad för att aktivera sin hund. Syftar lydnadsträningen till att aktivera hunden så spelar det ju ingen roll om man aldrig kommer till kravfasen, utan att man harvar på med inlärningsfasen.

Det senare tror jag också beror på att många inte har den tid och kunskap och intresse som krävs för att bedriva samma träning som du gör. Har man inte inte det så gör man enligt min mening bäst att stanna vid inlärningsfasen (om det nu inte handlar om väldigt basal vardagslydnad). Annars är risken stor att man ställer krav på hunden som den faktiskt inte är redo att svara på.

Själv är jag nöjd om hunden går vettigt i koppel, kan gå och lägga sig när jag säger till och som kommer om jag ropar på den, samt låter sig hanteras i alla lägen. Det är tillräckligt för att hunden ska fungera bra i mitt liv. Sedan kan jag mycket väl tänka mig att gå någon lättare lydnadskurs för att aktivera oss när det är säsongsuppehåll för annan träning. Men det rör mig inte i ryggen om vi aldrig skulle komma till kravfasen.
 
Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?

För en sällkaps hund räcker det alldeles utmärkt med de krav du ställer, men har man som mig en jakt/provhund blir ju kraven helt plötsligt mkt större. Det handlar ju om säkerhet i och med att vapen är inblandade och kan innebära livsfara för hunden om den ballat ur och kommer i vägen. Visserligen har de flesta jaktledare krav på 45graders skjutvinkel, alltså skjuter man inte mot marken. Men i "hett" läge kan allt hända och skytten kan ha fått in en dålig träff och vill panga på en gång till. Är då hunden ute på vift utan OK ifrån sin förare kan det gå illa.
Men vanligt vardagshyffs och en fungerande stopp och inkallningssignal räcker gott för en sällskaps hund. Dock ska den fungera till 100%. inte bara ibland och vid viftande av köttbullspåse och falukorv.

/LL
 
Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?

Fast frågan var inte varför folk med jakt-/provhundar är paniskt rädda för krav. Den var vad jag förstod generellt riktad till alla typer av hundförare oavsett om vi håller på med träning av ledarhundar, polishundar, jakthundar, kapplöpningshundar eller sällskapshundar.
 
Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?

Känner igen det du beskriver till viss del. Ser till exempel ibland folk som lockar och pockar för att ens få hunden att röra sig framåt, där hade jag själv bara tagit tag i kopplet och gått.

Men annars, nja.
Själv har jag bara några få krav. Dessa håller jag hårt på men utöver det så jobbar jag stenhårt med motivation.
Vissa saker bara måste funka i vardagen, annars blir det jobbigt. Men övrig träning gör jag bara för aktiveringens skull och det skulle aldrig funka om jag bara krävde.

Antar att det beror mycket på vad för typ av hund man har. När min hund inte ger allt så frågar jag alltid mig själv "vad kan JAG göra bättre?". Enda sättet jag får henne att jobba med glädje är genom att jobba på ett roligt sätt via vår relation. Visst, jag kan få henne att utföra momenten annars också - men den typen av träning blir inte lustfylld för någon av oss.
 
Sv: Varför denna paniska rädsla för krav?

Men vanligt vardagshyffs och en fungerande stopp och inkallningssignal räcker gott för en sällskaps hund. Dock ska den fungera till 100%. inte bara ibland och vid viftande av köttbullspåse och falukorv.

Varför ska det fungera till 100% och absolut hela tiden även om inte godis är med?

Jag förstår om det är mest praktiskt för dig, absolut. Men om en hundägare inte har något emot att ha med sig godis så fort de går utanför dörren och inte släpper den lös där den kan råka störa andra (tex håller sig till rastgårdar eller så), är det verkligen fel då?

Så länge hunden blir aktiverad och får må fysiskt och psykiskt bra, inte ställer till med problem för omgivningen och ägaren fungerar bra med hunden, så spelar det väl ingen roll om den lyder bara när godiset är med eller inte?
 

Liknande trådar

Hundavel & Ras Är knappast den första som startar en sån här tråd 😅 Men jag och min sambo letar efter rätt hundras som hund nummer två. Har en liten...
2
Svar
28
· Visningar
2 009
Senast: DeCloe
·
Hundhälsa Vi i vår familj har under hösten hamnat i en fasansfull situation, som gjort och gör mig så upprörd och ledsen. Den 20:de september i år...
14 15 16
Svar
311
· Visningar
22 193
Hundavel & Ras Hejsan! Jag går i tankarna om att köpa hund men får inte ordning på mina tankar om vad jag vill ha riktigt. Kan ni hjälpa mig bolla...
2 3 4
Svar
68
· Visningar
10 093
Senast: inverterad
·
  • Låst
Hundavel & Ras Vi har ett läge där släktskapsgraden ökar i våra raser vilket ger ännu mer anledning att selektera hår vilket i sin tur, överlag, ger...
13 14 15
Svar
292
· Visningar
20 840
Senast: Hedinn
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Senast tagna bilden XV
  • Vildkattungar
  • Diarré

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp