Vårföräldrar 2019

[_Zvea_]

28/2, KarinStarfighter, 33 år, 1a barnet
11 - Ynnej, 28 år 1a barnet
13 - Flixon, 31 år, 2a barnet
15 - Anemone, 33 år, 2a barnet
22 - Panamera, 25 år, 1a barnet
24 - Lady_D, 35 år, 1a barnet
26 - Schleten, drygt 30 år, första barnet
31 - Ja88, 30 år, 4e barnet.

April
5 - megin, 31 år, 2a barnet
11 - Elin_b, 29 år, 2a barnet
1? - Safir, 31 år, 2a barnet
14 - Aprilbarn, 30 år, 1a barnet
15 - unicornia, 32 år, 1a barnet
18 - Luktpion, 26 år, 1a barnet
18 - Undeniable, 29år, 1a barnet
23 - BusBarro, 31 år, 1a barnet
27 - _zvea_, 33 år, 1a barnet

Maj
1 - Tussilagos, 32 år, andra barnet
5 - Lilleknodd2, 29 år, andra barnet (tredje)
6 - Lönn, 30 år, 1:a barnet
7 - Winifred, 30 år, 1a barnet
7 - Turbofling, 34 år, 5te barnet
19 - Nejlica 27år, 1a barnet
26 - naemi, 1a barnet
27 - Skrottiskrott, 30 år, 1a barnet

Jag hade fallit bort

 

[_Zvea_]

Jag är imponerad över hur snabbt man glömmer. Hittade mina åksjukeband och kom på att visst ja, jag mådde superilla 4 månader i sträck. Helt bortglömt nu. Förrförra veckan mådde jag toppen, kände mig knappt gravid. Förra veckan var hemsk - tungt och ont och mycket sammandragningar, då kändes det hemskt att det var 10 veckor kvar. Den här veckan känns det bra igen och helt plötsligt önskar jag mig mer tid för att hinna klart med allt innan liten kommer...

 

[Flixon]

Tydligen var det inte influensa maken hade, kul för honom men det innebar också att det var fritt fram att smitta mig knappt sovit inatt, och stigande feber.

 

[Anemone]

Hade vist inte ändrat sen jag blev framflyttad.

28/2, KarinStarfighter, 33 år, 1a barnet
3 - Anemone, 33 år, 2a barnet
11 - Ynnej, 28 år 1a barnet
13 - Flixon, 31 år, 2a barnet
22 - Panamera, 25 år, 1a barnet
24 - Lady_D, 35 år, 1a barnet
26 - Schleten, drygt 30 år, första barnet
31 - Ja88, 30 år, 4e barnet.

April
5 - megin, 31 år, 2a barnet
11 - Elin_b, 29 år, 2a barnet
1? - Safir, 31 år, 2a barnet
14 - Aprilbarn, 30 år, 1a barnet
15 - unicornia, 32 år, 1a barnet
18 - Luktpion, 26 år, 1a barnet
18 - Undeniable, 29år, 1a barnet
23 - BusBarro, 31 år, 1a barnet
27 - _zvea_, 33 år, 1a barnet

Maj
1 - Tussilagos, 32 år, andra barnet
5 - Lilleknodd2, 29 år, andra barnet (tredje)
6 - Lönn, 30 år, 1:a barnet
7 - Winifred, 30 år, 1a barnet
7 - Turbofling, 34 år, 5te barnet
19 - Nejlica 27år, 1a barnet
26 - naemi, 1a barnet
27 - Skrottiskrott, 30 år, 1a barnet

 

[Anemone]

Mindre än 3 v kvar till BF för oss.
Har ordnat det mesta praktiska. I veckan kom skötbordet på plats. Håller på att tvätta kläder. Saknar bara de minsta tygblöjorna, som packades ner för två flyttar sen .

Mår bra så länge jag inte gör något. Börjar bara bli lite stressad över att inte kunna göra så mycket och att få ordning i övrig röra här hemma.

Hur har ni andra det? Fullt förbereda, eller tar det sista tiden?

 

[Ja88]

Tydligen var det inte influensa maken hade, kul för honom men det innebar också att det var fritt fram att smitta mig knappt sovit inatt, och stigande feber.

Usch! Tyvärr så är ju inte vaccinet 100%igt heller. Krya på dig!

 

[Elin_B]

Mindre än 3 v kvar till BF för oss.
Har ordnat det mesta praktiska. I veckan kom skötbordet på plats. Håller på att tvätta kläder. Saknar bara de minsta tygblöjorna, som packades ner för två flyttar sen .

Mår bra så länge jag inte gör något. Börjar bara bli lite stressad över att inte kunna göra så mycket och att få ordning i övrig röra här hemma.

Hur har ni andra det? Fullt förbereda, eller tar det sista tiden?

Jag har ju 7 veckor kvar till fulltid men känner mig väl hyfsat färdig. Har lite kläder att hämta på vinden men i och med att sonen är 1,5 bara så känns det som att det mesta är på plats redan. Vi hade inte ens hunnit gå upp med babynest, babygym, bedside crib osv. utan det stod i gästrummet i väntan på hantering.

Jag har köpt något litet plagg för att nya bebisen ska få nånting eget. Är nästan redo att packa BB-väskan för att jag är så taggad, haha!

Är både peppad och orolig att det ska dra igång för tidigt. Har ganska mycket förvärkar och känner mig lika sliten som jag gjorde sista veckorna i förra graviditeten - sådär att man känner att nu GÅR det fan inte längre. Samtidigt föddes sonen i vecka 37+3 och även om man då räknas som fullgången så hade vi en del problem med gulsot och magknip som jag tror kanske hade gynnats av att bakas lite till. Blir det lika tidigt igen känns det ok, men helst inte tidigare.

Vi har totalt världskrig här hemma. Dagmamman har stängt en vecka då de är bortresta och det är som det är med småbarn. Han drar fram leksaker och annat i hela huset och jag ORKAR inte gå dubbelvikt och plocka konstant. Så jag och sambo kör ett röj någon gång/vecka och sen byggs det på igen. Det ser verkligen ut som ett skräckexempel från något städprogram på tv just nu... Man trampar på duplo var man än sätter fötterna.

 

[Ja88]

Mindre än 3 v kvar till BF för oss.
Har ordnat det mesta praktiska. I veckan kom skötbordet på plats. Håller på att tvätta kläder. Saknar bara de minsta tygblöjorna, som packades ner för två flyttar sen .

Mår bra så länge jag inte gör något. Börjar bara bli lite stressad över att inte kunna göra så mycket och att få ordning i övrig röra här hemma.

Hur har ni andra det? Fullt förbereda, eller tar det sista tiden?

Behöver få ner spjälsängen från vinden nån dag och få ihop den så jag kan rigga den med andningslarmet som har kommit och så. Och så ska det väl packas en sjukhusväska, nu ska ju förhoppningsvis inget hända före snittdatumet men det är ju lika bra att ha förberett. Det är väl typ det som är kvar.

 

[Winifred]

Har blivit beviljad gravidpenning så från och med den 8e mars är det fritt fram att gå hem! Lär ju kanske prata lite om det med chefen också () men som det ser ut och känns just nu kommer jag inte att jobba längre. Även om graviditetskrämporna är lindriga så har min reumatism som hållt sig ganska beskedlig under lång tid vaknat till liv igen och ledvärk plus 10 kilo extra på kroppen känns banne mig av efter en heldag. Såå celebration time! Finns mycket att pyssla med hemma så tror inte att jag kommer ha det alltför trist, plus att om jag saknar jobbet på tok för mycket kan jag alltid åka dit och ta en fika och se på när andra jobbar

 

[KarinStarfighter]

Tydligen var det inte influensa maken hade, kul för honom men det innebar också att det var fritt fram att smitta mig knappt sovit inatt, och stigande feber.

Nej men usch! Krya på dej!

 

[KarinStarfighter]

Gjort sista arbetsdagen idag, v. 38+0 nu. Känns skönt men lite konstigt. Igår kom en patient som jag känt sen jag började på jobbet för snart tre år sen förbi med blomma och ett kort. Jag blev typ helt rörd. Vissa delar av jobbet kommer jag sakna, andra inte.

Har inte packat väskan eller ställt fram säng eller monterat babyskydd. Det måste vi göra snarast!

Har inte så mycket känningar men tror jag börjar få lite sammandragningar. Tror den dröjer sig inne ett bra tag till.

 

[Flixon]

Fortfarande dunderförkyld, men ingen feber längre! Fick dock lite skrämselhicka av lillasyster igår, hon var så väldigt lugn under hela dagen att jag till slut ringde förlossningen som ville ha in mig för kontroll. Allt visade sig vara bra, och naturligtvis satte hon igång att röra sig en massa i magen sen när jag väl låg där uppkopplad till dopplern men det var skönt att få komma in och kolla, även om jag hoppas att inte behöva åka in till förlossningen igen innan lillasyster tänker komma ut!

 

[KarinStarfighter]

Fortfarande dunderförkyld, men ingen feber längre! Fick dock lite skrämselhicka av lillasyster igår, hon var så väldigt lugn under hela dagen att jag till slut ringde förlossningen som ville ha in mig för kontroll. Allt visade sig vara bra, och naturligtvis satte hon igång att röra sig en massa i magen sen när jag väl låg där uppkopplad till dopplern men det var skönt att få komma in och kolla, även om jag hoppas att inte behöva åka in till förlossningen igen innan lillasyster tänker komma ut!

Bra att du åkte in! Min kompis förlorade sitt barn i magen i v.39 i somras. Fruktansvärt! Så efter det är jag väldigt observant på fosterrörelser.

 

[Flixon]

Bra att du åkte in! Min kompis förlorade sitt barn i magen i v.39 i somras. Fruktansvärt! Så efter det är jag väldigt observant på fosterrörelser.

Ja fy, det är ju verkligen skräcken, jag vet inte hur man överlever något sådant.

 

[Undeniable]

Vad skönt att det inte var någon GBS på senaste provet! GBS är ju en lurig bakterie på så vis att väldigt många bär det (MINST 30% av alla kvinnor, troligen fler) och oftast så ställer det inte till nåt alls men OM de gör det kan det gå riktigt illa, en vetskap som jag tycker det har varit mentalt väldigt påfrestande att bära. Men så länge man har koll på att man är bärare och behandlar så är det ju allra oftast ingen fara alls.

Ja risken att något händer barnet är ju liten, men känner ändå en rädsla för den lilla risken.. skulle få antibiotika under förlossningen, så det känns ju bra

Har fått riktigt kraftigt illamående tillfälligt idag, misstänker starkt att det beror på att liten ligger och trycker med sina fossingar mot revbenen/diafragma och lyckas trycka ihop magsäcken eller nått..

 

[Winifred]

Fortfarande dunderförkyld, men ingen feber längre! Fick dock lite skrämselhicka av lillasyster igår, hon var så väldigt lugn under hela dagen att jag till slut ringde förlossningen som ville ha in mig för kontroll. Allt visade sig vara bra, och naturligtvis satte hon igång att röra sig en massa i magen sen när jag väl låg där uppkopplad till dopplern men det var skönt att få komma in och kolla, även om jag hoppas att inte behöva åka in till förlossningen igen innan lillasyster tänker komma ut!

Så bra att dom tog dig på allvar och att du fick åka in och kolla

 

[Elin_B]

Igår dök det helt oväntat upp en massa vänner och släkt för en surprise babyshower Jättekul och mysigt att få träffa alla och sonen verkade trivas som fisken i vattnet med uppmärksamheten. Hade en jättefin babyshower när jag var gravid med honom och trodde nog inte någon skulle bemöda sig med barn nr 2 men jag hade fel

I lördags var jag hos en gammal hästkompis som börjat fotografera. Framför allt hästporträtt men hon breddar sin repertoar och jag fick några bilder som tack för att jag var övningsmodell. Kul att få lite bilder tagna i studio med bra ljus osv att ha som minne!

Om någon vill se ;

 

[Ja88]

Fortfarande dunderförkyld, men ingen feber längre! Fick dock lite skrämselhicka av lillasyster igår, hon var så väldigt lugn under hela dagen att jag till slut ringde förlossningen som ville ha in mig för kontroll. Allt visade sig vara bra, och naturligtvis satte hon igång att röra sig en massa i magen sen när jag väl låg där uppkopplad till dopplern men det var skönt att få komma in och kolla, även om jag hoppas att inte behöva åka in till förlossningen igen innan lillasyster tänker komma ut!

Vad skönt att du mår lite bättre och att allt såg bra ut med bebis!

Kan själv känna att min oro över fosterrörelser tappat perspektivet en aning, speciellt på natten... vaknar ju var och varannan timme pga kissnödig/ont osv och bara måste känna bebis varje gång jag är vaken, annars kan jag inte somna om... men ibland tar det ju en stund och då hinner jag vakna till och ligger då ofta vaken i timmar... väldigt jobbigt! Detta är en bebis som känns av mycket vilket är jätteskönt men det innebär ju också att så fort jag känner lite mindre så blir jag orolig. Att man ska vara så nojig

 

[BusBarro]

V. 31 och 65 dagar kvar till planerad BF.

Var och träffade min pappa i helgen som är sjuk. Min mamma har "mörkat" hans tillstånd kan man säga. Det var hemskt att träffa pappa, han är riktigt illa och har inte långt kvar.
Jag är vanligtvis en sjukt stark människa som klarar många motgångar men just nu känner jag bara att jag vet inte hur jag ska orka föda mitt första barn och samtidigt förlora min pappa.
Hur orkar man?

 

[Elin_B]

V. 31 och 65 dagar kvar till planerad BF.

Var och träffade min pappa i helgen som är sjuk. Min mamma har "mörkat" hans tillstånd kan man säga. Det var hemskt att träffa pappa, han är riktigt illa och har inte långt kvar.
Jag är vanligtvis en sjukt stark människa som klarar många motgångar men just nu känner jag bara att jag vet inte hur jag ska orka föda mitt första barn och samtidigt förlora min pappa.
Hur orkar man?

Åh det måste vara helt fruktansvärt

Jag tror att man orkar bara för att man inte har något val. Det är helt vansinnigt orättvist och omöjligt och ändå går tiden och solen fortsätter gå upp varje dag och man fortsätter andas fast man inte förstår hur det går till. I synnerhet inte när man är mitt uppe i det.

Jag vet inte vad jag kan skriva men vill bara skicka en enormt stor kram till dig. Det är verkligen inte rättvist att ställas inför livets stora förändringar samtidigt men jag är övertygad om att du kommer att klara det med.