nyponros
Trådstartare
För er som läste min tråd om att ta en omplacering, då var en springer och en cocker aktuell; cockern såldes till ngn som varit före.
Lite tråkigt, för hon lät jättepositiv till mig men skickade sedan bara ett mejl med "Cockern är såld" hmmm...jaja.
Springern har jag lagt ner, för att han inte gick ihop med katter och älskade att springa efter harar... Och en lös hargalen hund i hartät skog varje dag känns inte lockande
MEN
ett stort men ...
Nu har jag tittat runt på massor av annonser, och hittat en rottweilertik på 5 år, som ska ut och "leva det goda livet" ungefär.
Hon bor på en mindre kennel, har haft två kullar varav en är leveransklar snart, och nu har ägarna bestämt att hon bör få komma bort och ta det lugnt på "ålderns höst"
Ett eget hem liksom, där hon får mkt uppmärksamhet. Som det är nu delar hon den med 6 andra hundar.
Har ringt och pratat med dem, och enligt dem är det en mysig hund, van vid småbarn, smådjur, katter och hästar/kor. Går lös, trevlig, inga problem, kan vara ensam, vill ligga i sängen och mysa.
Enligt beskrivningen är det en perfekt hund för mig, och troligen för Lowa också.
Men, jag ställer mig frågan;
Klarar jag en rottweiler?
Räcker min aktivering?
(1-1½ timmes ridtur om dagen, 1-1½ timmes promenad samanlagt utöver det, och träning hemma)
Hunden kommer, liksom min cocker, att få vara med istortsett på allt jag gör, kommer aktiveras under promenaderna och hemma.
Men vad tror ni, är det helt dumt att skaffa en egen rottis?
När jag funderar över detta själv, tänker jag på att jag har vana av en rottweiler/dobbermannhane, när han var i sin "trotsålder", och det avr aldrig några problem.Jag var väldigt mkt hemma hos honom under långa perioder, samt passade honom några veckor då och då. Han var jättetrevlig, men man fick vara lite mer alert och se till att inga signaler misstolkades eller ge honom chans att ta över. Detta hade jag inga problem med.
Sen tänker jag att hon ändå är 5 år, och så pass vänlig (enligt dem då) mot allt och alla, deras småbarn umgås med henne utan problem.
MEN jag tänker naturligtvis till extra eftersom det är en krävande ras det handlar om.
Vad tror ni?
Tror ni jag kan klara av det?
Vad ska jag tänka på?
Ev. åker jag och hälsar på henne ngn gång nästa vecka...
Lite tråkigt, för hon lät jättepositiv till mig men skickade sedan bara ett mejl med "Cockern är såld" hmmm...jaja.
Springern har jag lagt ner, för att han inte gick ihop med katter och älskade att springa efter harar... Och en lös hargalen hund i hartät skog varje dag känns inte lockande
MEN
ett stort men ...
Nu har jag tittat runt på massor av annonser, och hittat en rottweilertik på 5 år, som ska ut och "leva det goda livet" ungefär.
Hon bor på en mindre kennel, har haft två kullar varav en är leveransklar snart, och nu har ägarna bestämt att hon bör få komma bort och ta det lugnt på "ålderns höst"
Ett eget hem liksom, där hon får mkt uppmärksamhet. Som det är nu delar hon den med 6 andra hundar.
Har ringt och pratat med dem, och enligt dem är det en mysig hund, van vid småbarn, smådjur, katter och hästar/kor. Går lös, trevlig, inga problem, kan vara ensam, vill ligga i sängen och mysa.
Enligt beskrivningen är det en perfekt hund för mig, och troligen för Lowa också.
Men, jag ställer mig frågan;
Klarar jag en rottweiler?
Räcker min aktivering?
(1-1½ timmes ridtur om dagen, 1-1½ timmes promenad samanlagt utöver det, och träning hemma)
Hunden kommer, liksom min cocker, att få vara med istortsett på allt jag gör, kommer aktiveras under promenaderna och hemma.
Men vad tror ni, är det helt dumt att skaffa en egen rottis?
När jag funderar över detta själv, tänker jag på att jag har vana av en rottweiler/dobbermannhane, när han var i sin "trotsålder", och det avr aldrig några problem.Jag var väldigt mkt hemma hos honom under långa perioder, samt passade honom några veckor då och då. Han var jättetrevlig, men man fick vara lite mer alert och se till att inga signaler misstolkades eller ge honom chans att ta över. Detta hade jag inga problem med.
Sen tänker jag att hon ändå är 5 år, och så pass vänlig (enligt dem då) mot allt och alla, deras småbarn umgås med henne utan problem.
MEN jag tänker naturligtvis till extra eftersom det är en krävande ras det handlar om.
Vad tror ni?
Tror ni jag kan klara av det?
Vad ska jag tänka på?
Ev. åker jag och hälsar på henne ngn gång nästa vecka...