Vinterföräldrar 17/18 del 6

[pollex]

Jag har hört fler sådana resonemang än vad jag vill räkna
Oftast är det föräldrar som blivit itutade någon skev bild av hur t.ex. nattningar borde vara och att barnen bara behöver lära sig.

Det har jag också. Att barnet behöver lära sig att den inte kan få som den vill. Hörde senast i förra veckan av en mamma vars barn sover i eget rum. När hen vaknar på morgonen är hon ledsen men det fick hon vara en stund så hon inte får det som vana.

För mig är det helt skevt att man vill "lära" sitt barn att den är hjälplös, att den inte får hjälp eller stöd när den behöver.
Över min döda kropp säger jag bara.

Tillägg: finns ju gånger då (inte jag pga enkel unge) man psykiskt inte kan just då för man är arg/upprörd/ledsen eller fysiskt inte kan pga bajsar eller nått. Men det är en annan sak. Men det där uppfostrade "mitt barn ska inte bestämma" är jag emot i varenda cell i hela kroppen.

Ja, tyvärr är min upplevelse lite lika som @Positron och @Monifa. Jag tycker jag hör och ser det ganska ofta och upplever att jag själv, som också är helt emot den linjen och känner precis som @Monifa att det går emot varenda cell i min kropp, nästan framstår som udda ibland och som någon mjuk uppfostringshippie typ. Därför är det skönt med den här gruppen där många verkar resonera lika!

Äsch, vad deppig jag blir av att höra att ni är flera som ser det!

 

[pollex]

Babblarna på telefonen är jättebra, @Sofie_B ! Jag skulle inte heller visa barnet skärmar förrän hon var större, men nöjd med babblarna känns långt mycket bättre än missnöjd utan. Använder också i bilen. Av nån anledning är det bara vissa av filmerna som duger, och är vi själva kan jag inte sitta där och starta om eftersom jag kör (nån som vet om en repeatfunktion finns på Youtube? Jag har inte hittat) så då berättar jag det själv, funkar också. Babba! Kan du alla djur Babba? Mjau. En kakakakakaka katt... Kategorin Saker jag aldrig trodde jag skulle göra men som jag gör sen jag fick barn.

Värst vad alla är eniga då! Jag anmäler mig som motvalls!

 

[FeatherCloud]

Värst vad alla är eniga då! Jag anmäler mig som motvalls!

Nyfiken på varför? Inte enig om förträffligheten eller mer av principskäl?

 

[pollex]

Nyfiken på varför? Inte enig om förträffligheten eller mer av principskäl?

Av princip, jag vill lära barnen (och mig tillsammans med dem) att hantera vardagen på annat sätt (som tur är måste vi nästan aldrig åka bil ).

 

[Positron]

Av princip, jag vill lära barnen (och mig tillsammans med dem) att hantera vardagen på annat sätt (som tur är måste vi nästan aldrig åka bil ).

Av nyfikenhet måste jag ju då ställa frågan om hur du hade löst bilåkandet med ett barn som inte gillar att åka bil och ett behov av att göra det nästan dagligen? (Vår vardag (att flytta är inte ett alternativ))

 

[Heulwen]

Har varit full rulle här senaste tiden så Buke har fått prioriteras bort, har nästan läst ikapp tråden.

Vi har fått svartmögel i huset men det är sanerat nu och jag hoppas inte lilla F fått några men av det.

Julen har varit bra, roliga större barn att följa efter och umgås med. Lilla F flyttas glatt runt från famn till famn, så man hinner äta julmat själv. Hon är mycket social och ler åt alla. Hon fick lite väl mycket paket, men det var pga att hon fick ärva flera leksaker. Lite överväldigad blev hon både på julafton och juldagen och fick gå undan en stund i mörkret och snutta lite, annars höll igång till halv nio båda kvällarna.

På tiomånaderskontrollen vägde hon 9995 g () och var 77 cm lång.

Pulkpremiär har vi hunnit med, uppskattades mycket!

 

[Heulwen]

Pulkaåkning medan snön fanns kvar.

 

[Heulwen]

Som kommentar till lite annat ni skrivit:

Blir ledsen att höra att vissa föräldrar tror på och tillämpar metoder som att låta bebisar gråta sig själv till sömns, för de ska "vänja" sig. Enligt mig blir det en inlärd hjälplöshet och känsla av otrygghet. Metoden att barnet ska få välja, inom rimliga gränser, känns lockande.

Lilla F gillar också att klättra in i diskmaskinen

Hon lyssnar på nej ganska bra, men ser så busig ut ibland att det är svårt för mig att hålla masken.

Bilfärder avskys fortfarande och då får hon se på Babblarna på surfplattan, annars försöker vi undvika skärmtid.

Just det, vi skaffade gran - och den fick vara ifred!

 

[YaHilweh]

Nu har granen rykt! Granen i sig har vart ifred, men stora tjejen har möblerat om julkulorna och den lilla äter dom.. Partners in crime! Men nu har den bortplockad, resten av det juliga får dock vara kvar ett tag till.

Lite magsjuka var allt den lilla behövde för att obehindrat börja ställa sig från sittande, utan stöd... I VÅR SÄNG!!! Alltså inte ens på golvet, utan i vår säng. Vad tusan, hon är nyss fyllda 10 månader.

 

[pollex]

Av nyfikenhet måste jag ju då ställa frågan om hur du hade löst bilåkandet med ett barn som inte gillar att åka bil och ett behov av att göra det nästan dagligen? (Vår vardag (att flytta är inte ett alternativ))

Flytta ändå

Nej, jag kan ju inte trolla förstås och vi har som sagt aldrig varit i er situation. Vi har tagit oss igenom en bilhatare tidigare genom att
- minimera åkandet
- planera åkandet efter vad som fungerar bäst (vaken och glad/trött och ska sova etc)
- speciella leksaker (notera plural ) i bilen
- tillåta lek med annars förbjudna saker i bilen
- planera in mellis i bilen
- sjunga och på annat sätt apa oss.
Så jag hade väl förmodligen hållit på ungefär så och bara hoppats att det skulle bli bättre till slut (det blev det när han var runt ett )

Sedan - mer allmänt - så är det så att det finns ett antal saker som jag valt bort att använda både i mitt liv och föräldraskap för att jag inte trott på min egen förmåga att hålla mig till den senare delen av devisen ”as much as it takes, as little as needed” - dvs jag har valt bort att använda saker helt för att jag inte trott på min förmåga att bara använda det i precis den omfattning som (jag tycker) är okej. Jag hade till exempel Inte riktigt litat på min förmåga att se när det varit läge att ta bort filmtittandet vid bilåkning (för att barnets förmåga att åka utan vuxit) utan hade sett en risk att fastna i det.

 

[FeatherCloud]

Nu har granen rykt! Granen i sig har vart ifred, men stora tjejen har möblerat om julkulorna och den lilla äter dom.. Partners in crime! Men nu har den bortplockad, resten av det juliga får dock vara kvar ett tag till.

Lite magsjuka var allt den lilla behövde för att obehindrat börja ställa sig från sittande, utan stöd... I VÅR SÄNG!!! Alltså inte ens på golvet, utan i vår säng. Vad tusan, hon är nyss fyllda 10 månader.

Varför göra det lätt för sig? Sängen var imponerande, kotten kan fortfarande bara knappt gå i sängen, trots att han nu skuttar/springer i övrigt.

Vår gran har också fått stå. Själva granen konstaterades tidigt vara en sticksig jäkel men kulorna var desto finare. Kotten fick en att leka med men efter att ha försökt använda hänget som tandtråd och färgen började gnagas av omvärderade vi beslutet. Men peppar peppar låter han bli resten än så länge. Även ljusstakarna i fönstret och de få tomtar vi har framme har klarat sig!

 

[FeatherCloud]

Kotten är en mycket gladare unge igen! Gosar gärna efter sovstunderna, kommer dragande med böcker han vill läsa, och tränar på med sina favoritleksaker - det är överlag mycket fokus på att kolla vad som passar ihop och vad som får plats i vilka hål/burkar mm. Bultbrädan han fick i julklapp är mest bara intressant att se hur den går att vippa/rotera, och de få traktorer och bilar han har används bara för att snurra på hjulen Skrattar mycket, bästa är när han upptäcker något roligt på egen hand (dvs utan att jag behöver fåna mig) och börjar fnissa eller tom. gapskratta!

 

[YaHilweh]

Varför göra det lätt för sig? Sängen var imponerande, kotten kan fortfarande bara knappt gå i sängen, trots att han nu skuttar/springer i övrigt.

Vår gran har också fått stå. Själva granen konstaterades tidigt vara en sticksig jäkel men kulorna var desto finare. Kotten fick en att leka med men efter att ha försökt använda hänget som tandtråd och färgen började gnagas av omvärderade vi beslutet. Men peppar peppar låter han bli resten än så länge. Även ljusstakarna i fönstret och de få tomtar vi har framme har klarat sig!

Jag blev sjukt impad av henne, hon är som en iller på golvet och längs möbler. Jösses vilken fart hon har (och humör).. Hon går längs saker, med ljusets hastighet. Springer om man håller henne i handen osv (vi tror hon går snart, jag hoppas hon väntar). Jag tyckte att storasyster hade humör, men hon är en mes om man jämför med den här bastarden

Eller, storasyster är en mespropp och har alltid vart. Men man får vara det med

 

[YaHilweh]

Men hon är ganska söt.
Ronja står, kusinen som är 4 mån äldre sitter
Julaftonsmorgon

 

[Positron]

Flytta ändå

Nej, jag kan ju inte trolla förstås och vi har som sagt aldrig varit i er situation. Vi har tagit oss igenom en bilhatare tidigare genom att
- minimera åkandet
- planera åkandet efter vad som fungerar bäst (vaken och glad/trött och ska sova etc)
- speciella leksaker (notera plural ) i bilen
- tillåta lek med annars förbjudna saker i bilen
- planera in mellis i bilen
- sjunga och på annat sätt apa oss.
Så jag hade väl förmodligen hållit på ungefär så och bara hoppats att det skulle bli bättre till slut (det blev det när han var runt ett )

Sedan - mer allmänt - så är det så att det finns ett antal saker som jag valt bort att använda både i mitt liv och föräldraskap för att jag inte trott på min egen förmåga att hålla mig till den senare delen av devisen ”as much as it takes, as little as needed” - dvs jag har valt bort att använda saker helt för att jag inte trott på min förmåga att bara använda det i precis den omfattning som (jag tycker) är okej. Jag hade till exempel Inte riktigt litat på min förmåga att se när det varit läge att ta bort filmtittandet vid bilåkning (för att barnets förmåga att åka utan vuxit) utan hade sett en risk att fastna i det.

Jag är med dig i allt du skriver! (Och ser min telefon som en av de förbjudna leksakerna )
Däremot har vi ju en vardag som innebär bilåkande trots att vi gör allt för att minimera och planera det till M's fördel. När vi flyttade till vårat nuvarande boende visste vi inte hur upprört ett barn kan bli av bilåkande

Jag upplever inte att vi har svårigheter i att skilja på när det är befogat eller inte med en skärm att titta på. Valet är verkligen inte svårt när det står mellan en säker och trygg bilfärd eller en bilfärd som skulle kunna innebära fara för oss själva eller andra trafikanter. Ett skrikande barn eskalerar snabbt till två skrikande barn och det kan vara ok korta sträckor men när min man hämtar stora barnet på fsk och han varit vaken sen innan 05 så underlättar det för alla om han lyckas somna i bilen och mannen inte behöver söva överspeedat barn hemma

Även storebror kan få titta på något i bilen ibland. Han har tvärtom M alltid gillat att åka bil och har lätt att somna, även på den korta sträckan på 6 minuter som det är till stallet! Och ofta vill han åka med dit och är det på eftermiddagen är risken stor att han somnar på hemvägen och då är det inte lätt för honom att komma igen. Det pågår alltid en diskussion med mig själv inombords innan jag erbjuder en skärm, det går inte på slentrian. Och i detta fallet så väger 1 h aktiv vistelse och 6 minuters skärmtittande tyngre än att vara hemma med pappa och lillasyster och vara inomhus mitt i eftermiddagsruschen med matlagning, trött lillasyster m.m.(inte varje dag så klart, men de dagar det passar i våra planer).

Men jag har också använt skärm i några situationer jag är mindre stolt över. Som t.ex i en tid av svår kris och döende pga sömnbrist vi blev övertygade om att anledningen till alla uppvak och urtidiga morgnar berodde på att barnet var hungrigt. Men barnet hade inte ro att få i sig mat det sista som hände på kvällen och då tog vi till distraktion. Det gjorde ingen skillnad på nätterna och det kändes inte bra

 

[leoparden]

Vi har inte använt Babblarna något än då vårt barn oftast är väldigt nöjd i bilen. Men generellt är jag inte anti skärmtid i små doser. Jag har ändrat mig väldigt mycket ambitionsmässigt sen jag blev förälder - jag orkar inte vara aktiv, påhittig och underhållande i den utsträckning som hon kräver. Oftast är hon nöjd med att leka själv med olika saker så vi har ännu inte känt behov av att sätta henne vid en skärm, men jag kan absolut se situationer då jag kommer att göra det.

 

[Positron]

Jag är med dig i allt du skriver! (Och ser min telefon som en av de förbjudna leksakerna )
Däremot har vi ju en vardag som innebär bilåkande trots att vi gör allt för att minimera och planera det till M's fördel. När vi flyttade till vårat nuvarande boende visste vi inte hur upprört ett barn kan bli av bilåkande

Jag upplever inte att vi har svårigheter i att skilja på när det är befogat eller inte med en skärm att titta på. Valet är verkligen inte svårt när det står mellan en säker och trygg bilfärd eller en bilfärd som skulle kunna innebära fara för oss själva eller andra trafikanter. Ett skrikande barn eskalerar snabbt till två skrikande barn och det kan vara ok korta sträckor men när min man hämtar stora barnet på fsk och han varit vaken sen innan 05 så underlättar det för alla om han lyckas somna i bilen och mannen inte behöver söva överspeedat barn hemma

Även storebror kan få titta på något i bilen ibland. Han har tvärtom M alltid gillat att åka bil och har lätt att somna, även på den korta sträckan på 6 minuter som det är till stallet! Och ofta vill han åka med dit och är det på eftermiddagen är risken stor att han somnar på hemvägen och då är det inte lätt för honom att komma igen. Det pågår alltid en diskussion med mig själv inombords innan jag erbjuder en skärm, det går inte på slentrian. Och i detta fallet så väger 1 h aktiv vistelse och 6 minuters skärmtittande tyngre än att vara hemma med pappa och lillasyster och vara inomhus mitt i eftermiddagsruschen med matlagning, trött lillasyster m.m.(inte varje dag så klart, men de dagar det passar i våra planer).

Men jag har också använt skärm i några situationer jag är mindre stolt över. Som t.ex i en tid av svår kris och döende pga sömnbrist vi blev övertygade om att anledningen till alla uppvak och urtidiga morgnar berodde på att barnet var hungrigt. Men barnet hade inte ro att få i sig mat det sista som hände på kvällen och då tog vi till distraktion. Det gjorde ingen skillnad på nätterna och det kändes inte bra

Tillägg: jag väljer klipp som jag själv står ut med. Och där hör inte babblarna hemma
Just nu uppskattar båda barnen filmer med en (hurtig) kvinna och ett gäng barn som sjunger barnsånger

 

[Sofie_B]

Flytta ändå

Nej, jag kan ju inte trolla förstås och vi har som sagt aldrig varit i er situation. Vi har tagit oss igenom en bilhatare tidigare genom att
- minimera åkandet
- planera åkandet efter vad som fungerar bäst (vaken och glad/trött och ska sova etc)
- speciella leksaker (notera plural ) i bilen
- tillåta lek med annars förbjudna saker i bilen
- planera in mellis i bilen
- sjunga och på annat sätt apa oss.
Så jag hade väl förmodligen hållit på ungefär så och bara hoppats att det skulle bli bättre till slut (det blev det när han var runt ett )

Sedan - mer allmänt - så är det så att det finns ett antal saker som jag valt bort att använda både i mitt liv och föräldraskap för att jag inte trott på min egen förmåga att hålla mig till den senare delen av devisen ”as much as it takes, as little as needed” - dvs jag har valt bort att använda saker helt för att jag inte trott på min förmåga att bara använda det i precis den omfattning som (jag tycker) är okej. Jag hade till exempel Inte riktigt litat på min förmåga att se när det varit läge att ta bort filmtittandet vid bilåkning (för att barnets förmåga att åka utan vuxit) utan hade sett en risk att fastna i det.

Jag hade precis samma inställning och strategi med John, men när allt ovan nämnda inte fungerade så var alternativen 1) panikledsen bebis och en mamma med superångest eller 2) babblarna och lugnt i bilen. Jag känner mig då nöjd med val nr 2, för oss känns det som den bästa lösningen. Vi är dock, eller jag trodde i alla fall, att vi var överens om att hålla det till ett minimum, men igår när jag var in och handlade och John sov kvar i bilen med sin pappa så kom jag ut till en babbeltittande bebis. Jag tänkte då att oj stackarn, nu har han varit ledsen! Men icke - pappan hade så fint "förekommit" hans gråt. Man kan lugnt säga att vi ser lite olika på det där med skärmtid för småttingar. Tur att det är jag som har John 95 % av tiden.

 

[FeatherCloud]

Sambon och kotten står vid bokhyllan när kotten drar ner en ganska tung låda på sambons tå. Sambon kvider, och när han slutat tittar kotten på honom, och försöker låta likadant

 

[YaHilweh]

Vi har haft en hel del jobbiga nätter nu på det sista. Stora tjejen drömmer och den lilla vaknar av det. Gubben är i särklass den sämsta morgonmänniskan som finns på denna jord, tror jag. När jag ska upp, har han nätterna och vice versa, annars försöker vi ta varannan. I natt var H ledsen för att tomten inte skulle komma idag och Han bara fräser ifrån, vilket skämmer henne så hon blir panikledsen. R vaknar såklart och när R vaknar på natten, då anser hon att man ska kliva upp! Somna om, de närmsta 2h det finns inte på kartan.