Vinterföräldrar 21/22 del 2

[Imogen]

Nån som har förslag på alternativ frukostmat till en unge som inte är förtjust i gröt (plus om det är glutenfritt, men inte nödvändigt)? Han älskar typ all annan mat, så oklart om det egentligen är gröten han inte gillar eller om han bara tycker att man ska äta mjölk på morgonen, men testar gärna alternativ oavsett om det finns.

Äggröra kanske?

 

[zassoo]

Nån som har förslag på alternativ frukostmat till en unge som inte är förtjust i gröt (plus om det är glutenfritt, men inte nödvändigt)? Han älskar typ all annan mat, så oklart om det egentligen är gröten han inte gillar eller om han bara tycker att man ska äta mjölk på morgonen, men testar gärna alternativ oavsett om det finns.

Macka med leverpastej kanske. Jag brukar blanda gröten med lite yoghurt, det uppskattas här hemma

 

[PathOfClovers]

Idag var det dags för det uppföljande besöket på sjukhuset för blåsljudet. En läkare och en läkarstudent som lyssnade med stetoskop på hela henne typ, frågade massa frågor och klämde och kände på alla sätt och konstaterade att hon är fullt frisk och ingenting att anmärka på! De tog in en kardiolog som lyssnade för säkerhets skull men de alla var överens om att det lilla ljudet som hörs endast är fysiologiskt och inget som behöver följas upp på något sätt. Så skönt!

 

[Human]

Är det fler ungar i tråden som har en lite kämpig period? Jag har inte tittat på det där med utvecklingssprång på flera månader men häromdagen gick jag in i den app jag har och såg att H var mitt inne i vad som kallades "the fussy phase". Jo tack, det håller vi med om. H vill sen en tid tillbaka underhållas mer, och tar snabbare till ton om något inte passar herrn. Den klassiska plötsligt-rädd-för-främlingar bockar vi också av.

Men mest märks det på sömnen. Nu klarar han inte av att sova själv på natten alls, inte ens att somna i egen säng. Sover oroligt och vaknar av drömmar (?) , gråter och behöver bli tröstad. Så nu får han somna i mitt knä framför Tv:n på kvällen, och sen sova i vår säng. Men med risk för att låta som en hemsk förälder - fy tusan vad jag avskyr samsovning! H har ju sett till att jag sovit dåligt sen han föddes, men det här är nog värst. Det är ju omöjligt att hitta en bekväm sovställning som inte stör ungen, jag får kramp och är omväxlande för varm eller iskall, när täcket fastnat på något skumt sätt. Nej, jag hoppas och ber att allt snart känns lite bättre för H så att vi kan börja sova i varsin säng igen.

Annars är det ju en himla rolig ålder också Vi kan ha långa dadada-konversationer och H har hela tiden något på gång. 8,5 månader ungefär, har fortfarande inte knäckt krypkoden men är nära. Vi hade faktiskt barnvakt i 12 h förra veckan, lite vågat när H är så dålig på att äta men det hade gått bra, även om han förstås var hungrig när vi kom hem. Denna veckan tycker jag att det lossnat lite med ätandet, han gapar oftare och jag har fått peta i honom lite smakbitar från vår mat.

 

[PathOfClovers]

Är det fler ungar i tråden som har en lite kämpig period? Jag har inte tittat på det där med utvecklingssprång på flera månader men häromdagen gick jag in i den app jag har och såg att H var mitt inne i vad som kallades "the fussy phase". Jo tack, det håller vi med om. H vill sen en tid tillbaka underhållas mer, och tar snabbare till ton om något inte passar herrn. Den klassiska plötsligt-rädd-för-främlingar bockar vi också av.

Men mest märks det på sömnen. Nu klarar han inte av att sova själv på natten alls, inte ens att somna i egen säng. Sover oroligt och vaknar av drömmar (?) , gråter och behöver bli tröstad. Så nu får han somna i mitt knä framför Tv:n på kvällen, och sen sova i vår säng. Men med risk för att låta som en hemsk förälder - fy tusan vad jag avskyr samsovning! H har ju sett till att jag sovit dåligt sen han föddes, men det här är nog värst. Det är ju omöjligt att hitta en bekväm sovställning som inte stör ungen, jag får kramp och är omväxlande för varm eller iskall, när täcket fastnat på något skumt sätt. Nej, jag hoppas och ber att allt snart känns lite bättre för H så att vi kan börja sova i varsin säng igen.

Annars är det ju en himla rolig ålder också Vi kan ha långa dadada-konversationer och H har hela tiden något på gång. 8,5 månader ungefär, har fortfarande inte knäckt krypkoden men är nära. Vi hade faktiskt barnvakt i 12 h förra veckan, lite vågat när H är så dålig på att äta men det hade gått bra, även om han förstås var hungrig när vi kom hem. Denna veckan tycker jag att det lossnat lite med ätandet, han gapar oftare och jag har fått peta i honom lite smakbitar från vår mat.

Skönt att ätandet verkar gå bättre nu!

Vår tjej är ju mer eller mindre alltid lite "fussy", eller hon har nära till det iaf! Men tycker det går lite upp och ner hela tiden. Kan vara några mer krävande dagar och nätter, och sen vänder det igen osv. Tand 5 och 6 i mitten uppe ser ut att komma ut när som helst, så det bidrar väl.

Hon är 7,5 månad och det är myyycket pruttljud och mamamama och andra såna ljud. Började åla runt för någon vecka sen och ställer sig på alla fyra men står bara och gungar och sen ner på mage och kräla igen. Hon satt ganska tidigt men är fortfarande såpass ostadig att man måste vara med, rätt som det är välter hon - gärna med ansiktet först.

Ätandet går fortfarande sådär, gröt går bra. Hon får i sig 1/2 portion enligt förpackningen men annat är sådär. Testade nån burk igår med fiskgryta som hon verkade gilla men så har det varit förut med nya saker och sen, nej.

 

[Hedinn]

Är det fler ungar i tråden som har en lite kämpig period? Jag har inte tittat på det där med utvecklingssprång på flera månader men häromdagen gick jag in i den app jag har och såg att H var mitt inne i vad som kallades "the fussy phase". Jo tack, det håller vi med om. H vill sen en tid tillbaka underhållas mer, och tar snabbare till ton om något inte passar herrn. Den klassiska plötsligt-rädd-för-främlingar bockar vi också av.

Men mest märks det på sömnen. Nu klarar han inte av att sova själv på natten alls, inte ens att somna i egen säng. Sover oroligt och vaknar av drömmar (?) , gråter och behöver bli tröstad. Så nu får han somna i mitt knä framför Tv:n på kvällen, och sen sova i vår säng. Men med risk för att låta som en hemsk förälder - fy tusan vad jag avskyr samsovning! H har ju sett till att jag sovit dåligt sen han föddes, men det här är nog värst. Det är ju omöjligt att hitta en bekväm sovställning som inte stör ungen, jag får kramp och är omväxlande för varm eller iskall, när täcket fastnat på något skumt sätt. Nej, jag hoppas och ber att allt snart känns lite bättre för H så att vi kan börja sova i varsin säng igen.

Annars är det ju en himla rolig ålder också Vi kan ha långa dadada-konversationer och H har hela tiden något på gång. 8,5 månader ungefär, har fortfarande inte knäckt krypkoden men är nära. Vi hade faktiskt barnvakt i 12 h förra veckan, lite vågat när H är så dålig på att äta men det hade gått bra, även om han förstås var hungrig när vi kom hem. Denna veckan tycker jag att det lossnat lite med ätandet, han gapar oftare och jag har fått peta i honom lite smakbitar från vår mat.

Här har vi också väldigt orolig sömn och helst vill han sova på mig. 8 månader nu. Framtänderna uppe har kommit vilket orsakade några nätter i princip helt utan sömn för mig, sen vart det bättre nån natt men självständig sömn är inte populärt längre. Blyghet har också smugit sig på, men han är bara lite skeptisk några minuter, sen går det bra. Fast vill till mig eller pappa lite oftare än förut också.

Fortfarande full fart här, han kryper helt stört snabbt. Och ska klättra på allt (nej inte bara stå mot, klättra ). Soffryggen häver han sig upp på på ett par sekunder och där går det utmärkt att krypa, eller så försöker man klättra upp på väggen. En byrå vi har får han bra tag med fingrarna i översta lådan och sen drar(!) han sig upp. Vi måste typ vara utomhus för att det ska vara lite lugnt. Där kan han sitta still och pilla på växterna som finns runt honom och titta fascinerat på när det blåser i träden.

Matintroduktionen har gått bättre än förväntat, han äter glatt tre gånger om dagen, varav 1-2 är fulla portioner och än så länge har magen hängt med bra. Men hur vi ska bli av med snuttandet på kvällar och nätter vette tusan, för napp vägrar han då.

Annars börjar det bli mer snack, mamamama och bababa/dadada. Men han använder främst ”ee” när han tilltalar någon (även hundarna). Oklart om han är ute efter namnet (stämmer på båda hundar) eller om det är hej han försöker säga.

ÄLSKAR för övrigt att bada och duscha. Plaska i vatten är bland det roligaste man kan göra. Så ja, trots att jag är trött som tusan av sömnbrist och de intensiva dagarna så är det hanterbart för att han är så himla rolig just nu.

 

[Human]

Idag har varit sista dagen på min föräldraledighet... tio månader går fort! För att underlätta för mig har H omtänksamt nog varit jättegrinig hela dagen och även orsakat ett litet bajs-kaos. Nu känns det inte helt fel att hänga med vuxna människor imorgon

Hur länge till ska ni andra vara hemma?

 

[PathOfClovers]

Idag har varit sista dagen på min föräldraledighet... tio månader går fort! För att underlätta för mig har H omtänksamt nog varit jättegrinig hela dagen och även orsakat ett litet bajs-kaos. Nu känns det inte helt fel att hänga med vuxna människor imorgon

Hur länge till ska ni andra vara hemma?

Haha skönt att han påminde dig lite om att det också finns fördelar med att jobba igen!

Jag ska börja jobba igen 2 januari, det som kändes som oceaner av tid i början av året känns som att det går så himla fort nu. Lite blandade känslor helt klart! Inte bestämt än om man ska gå ner nåt i tid..jag är borta hemifrån mer än heltid pga obetald tid och sover borta minst 1 natt/v så känns som att man kanske vill det nu när hon är liten? Vill samtidigt inte att det blir allt för kännbart på lönen. Hur gör ni? Jobbar ni 100% eller vad isf?

 

[Voeux]

Är det fler ungar i tråden som har en lite kämpig period? Jag har inte tittat på det där med utvecklingssprång på flera månader men häromdagen gick jag in i den app jag har och såg att H var mitt inne i vad som kallades "the fussy phase". Jo tack, det håller vi med om. H vill sen en tid tillbaka underhållas mer, och tar snabbare till ton om något inte passar herrn. Den klassiska plötsligt-rädd-för-främlingar bockar vi också av.

Men mest märks det på sömnen. Nu klarar han inte av att sova själv på natten alls, inte ens att somna i egen säng. Sover oroligt och vaknar av drömmar (?) , gråter och behöver bli tröstad. Så nu får han somna i mitt knä framför Tv:n på kvällen, och sen sova i vår säng. Men med risk för att låta som en hemsk förälder - fy tusan vad jag avskyr samsovning! H har ju sett till att jag sovit dåligt sen han föddes, men det här är nog värst. Det är ju omöjligt att hitta en bekväm sovställning som inte stör ungen, jag får kramp och är omväxlande för varm eller iskall, när täcket fastnat på något skumt sätt. Nej, jag hoppas och ber att allt snart känns lite bättre för H så att vi kan börja sova i varsin säng igen.

Annars är det ju en himla rolig ålder också Vi kan ha långa dadada-konversationer och H har hela tiden något på gång. 8,5 månader ungefär, har fortfarande inte knäckt krypkoden men är nära. Vi hade faktiskt barnvakt i 12 h förra veckan, lite vågat när H är så dålig på att äta men det hade gått bra, även om han förstås var hungrig när vi kom hem. Denna veckan tycker jag att det lossnat lite med ätandet, han gapar oftare och jag har fått peta i honom lite smakbitar från vår mat.

Här har vi också väldigt orolig sömn och helst vill han sova på mig. 8 månader nu. Framtänderna uppe har kommit vilket orsakade några nätter i princip helt utan sömn för mig, sen vart det bättre nån natt men självständig sömn är inte populärt längre. Blyghet har också smugit sig på, men han är bara lite skeptisk några minuter, sen går det bra. Fast vill till mig eller pappa lite oftare än förut också.

Fortfarande full fart här, han kryper helt stört snabbt. Och ska klättra på allt (nej inte bara stå mot, klättra ). Soffryggen häver han sig upp på på ett par sekunder och där går det utmärkt att krypa, eller så försöker man klättra upp på väggen. En byrå vi har får han bra tag med fingrarna i översta lådan och sen drar(!) han sig upp. Vi måste typ vara utomhus för att det ska vara lite lugnt. Där kan han sitta still och pilla på växterna som finns runt honom och titta fascinerat på när det blåser i träden.

Matintroduktionen har gått bättre än förväntat, han äter glatt tre gånger om dagen, varav 1-2 är fulla portioner och än så länge har magen hängt med bra. Men hur vi ska bli av med snuttandet på kvällar och nätter vette tusan, för napp vägrar han då.

Annars börjar det bli mer snack, mamamama och bababa/dadada. Men han använder främst ”ee” när han tilltalar någon (även hundarna). Oklart om han är ute efter namnet (stämmer på båda hundar) eller om det är hej han försöker säga.

ÄLSKAR för övrigt att bada och duscha. Plaska i vatten är bland det roligaste man kan göra. Så ja, trots att jag är trött som tusan av sömnbrist och de intensiva dagarna så är det hanterbart för att han är så himla rolig just nu.

Svar hundra år senare men ja, Ebba är också lite fussy. Men jag vettetusan, jag tycker alltid det är nåt? Hon sover dåligt och är klängig men idag fick jag påminna mig om att vi faktiskt bar på henne dygnet runt i 4 månader. Skulle man gå på toaletten fick man ha henne i selen. Sova? På bröstkorgen. Duscha? Glöm det. Så när hon är fussy nu får jag påminna mig om att jag tar en fussy 9-månaders alla dagar i veckan hellre än en nyfödd Annars håller jag med om att det är en förbaskat roligt ålder just nu. E har sånt bus i blicken hela tiden, hon är en riktig lite huligan som röjer runt och kastar leksaker tvärs över hela lägenheten och skrattar åt allt möjligt tills hon kiknar. Sen plötsligt glimmar det till i ögonen och hon hittar på något bus. Vi kommer ha att göra med denna tjej…

Annars är jag ledig 12 månader och apropå bestyret med nyfödd så får vi ju köra det rejset snart igen, så jag jobbar bara 3 månader 100% sen blir det ledigt igen. Tror dock jag kör 9 och inte 12 månader med nästa.

 

[Human]

Haha skönt att han påminde dig lite om att det också finns fördelar med att jobba igen!

Jag ska börja jobba igen 2 januari, det som kändes som oceaner av tid i början av året känns som att det går så himla fort nu. Lite blandade känslor helt klart! Inte bestämt än om man ska gå ner nåt i tid..jag är borta hemifrån mer än heltid pga obetald tid och sover borta minst 1 natt/v så känns som att man kanske vill det nu när hon är liten? Vill samtidigt inte att det blir allt för kännbart på lönen. Hur gör ni? Jobbar ni 100% eller vad isf?

För oss är det inget alternativ att gå ner i tid pga lön, vi behöver pengarna. Sen här vi fördelen att ha jobb med viss flexibilitet vad gäller arbetstider, och möjlighet att jobba hemifrån flera dagar i veckan. Det gör att vi tror att vi kommer kunna pussla så att det i allmänhet inte blir så långa dagar på förskolan och att vi ska hinna umgås med H också.

Men förstår att du funderar på det! Det är inte kul nu alltså, de dagar jag är på kontoret och kommer hem sent. Jag kom hem närmare 18 en dag förra veckan och då var det liksom en timmes häng med trött och gnällig bebis, sen skulle han sova. Och det var allt jag träffade honom den dagen

 

[Voeux]

Jag kom hem närmare 18 en dag förra veckan och då var det liksom en timmes häng med trött och gnällig bebis, sen skulle han sova. Och det var allt jag träffade honom den dagen

Samma för maken just nu. Som tur är kan han också jobba hemma ibland så han får träffa henne mer.

Vi har också flexibla kontorsjobb båda två så kommer sikta på att jobba heltid. Får även separat kontor i huset som gör att det blir enklare att jobba hemma även när barnen är hemma. Så då kan vi vara lite lediga på em och jobba lite kväll om vi vill, och framför allt slippa pendlingstiden på 50 min.

 

[PathOfClovers]

För oss är det inget alternativ att gå ner i tid pga lön, vi behöver pengarna. Sen här vi fördelen att ha jobb med viss flexibilitet vad gäller arbetstider, och möjlighet att jobba hemifrån flera dagar i veckan. Det gör att vi tror att vi kommer kunna pussla så att det i allmänhet inte blir så långa dagar på förskolan och att vi ska hinna umgås med H också.

Men förstår att du funderar på det! Det är inte kul nu alltså, de dagar jag är på kontoret och kommer hem sent. Jag kom hem närmare 18 en dag förra veckan och då var det liksom en timmes häng med trött och gnällig bebis, sen skulle han sova. Och det var allt jag träffade honom den dagen

Då blir det ju lite skillnad förstås, när man kan jobba hemifrån ibland och flexa lite.

Har jag otur med schemat nån vecka kan jag jobba typ 10-20 flera dagar i rad.. plus sova borta nån natt då. Har förstått att det kan vara knöligt med förskola när man jobbar skift, men vore ju bra om jag kunde lämna senare/hämta tidigare ibland så man hinner umgås..

 

[Human]

Så, nu ska jag bli gnällig. Vi har varit fast i en jobbigare fas lite för länge nu.

Det här jäkla ätandet, eller snarare brist på ätandet. H ratar alltså mat, nu dryga 10 månader gammal. Vi kan få i honom lite fruktpurė blandat med gröt i klämmis, men det är inte givet. Cheerios äter han med god aptit, han har smakat ostbågar (ja, jag vet) och gapar då som en liten fågelunge så han KAN äta, han bara vill inte. Vi har ju dialog med bvc, har testat "allt" och fått bekräftelse på att vi gör vad vi kan och att det förhoppningsvis lossnar snart. Det är fine, jag är inte så stressad över fenomenet egentligen, men det gör ungen så förbannat grinig om dagarna. Och jag förstår honom helt, jag är ett monster när jag är hungrig. Igår när jag kom hem från jobbet hade han vägrat gröt hela dagen, så allt han hade fått i sig var några cheerios-flingor. Humöret var inte på topp direkt. Jag lyckades till slut få i honom lite gröt och då blev han ju plötsligt en glad unge som sen tom tackade ja till tre små tuggor pasta.

Och på det här har vi sömnen, som aldrig varit bra. Det tar minst en timme att lägga honom på kvällen, ibland upp mot två, och sen sover han max två timmar i sträck. Det är bara den första sovstunden han man ligga själv, sen sover han bara om han får sova tryckt mot mig, helst med ett bröst i munnen. Vissa nätter är han vaken en timme mitt i natten och vill röja runt.

Och sen börjar det om med trött, hungrig unge på dagen. Jag flyr ju numer till jobbet på dagarna men jag tycker så synd om H (och om min partner).

Och jag är så less på alla välmenande människor som säger att det blir bättre. Jag fattar det, men det har alla sagt om exempelvis sömnen sen H föddes, och än så länge har den bara blivit sämre Jag är lite för upptagen med just nu för att kunna glädjas åt en obestämd tidpunkt i framtiden då saker är lättare.

Skriver mest för min egen skull, för att jag i efterhand ändå ska kunna minnas att allt inte bara var lätt och smidigt, att vi också har kämpat med den här envisa och helt underbara ungen.

 

[gulakatten]

@Human Oj, det låter tufft! För er alla tre. Vår dotter vägrar gröt från dag till dag men tar alltid välling så då kör vi på det. Men äter ert barn inte alls ersättning eller bröstmjölk på dagarna? Utöver försöken med mat då alltså.

 

[Voeux]

Så, nu ska jag bli gnällig. Vi har varit fast i en jobbigare fas lite för länge nu.

Det här jäkla ätandet, eller snarare brist på ätandet. H ratar alltså mat, nu dryga 10 månader gammal. Vi kan få i honom lite fruktpurė blandat med gröt i klämmis, men det är inte givet. Cheerios äter han med god aptit, han har smakat ostbågar (ja, jag vet) och gapar då som en liten fågelunge så han KAN äta, han bara vill inte. Vi har ju dialog med bvc, har testat "allt" och fått bekräftelse på att vi gör vad vi kan och att det förhoppningsvis lossnar snart. Det är fine, jag är inte så stressad över fenomenet egentligen, men det gör ungen så förbannat grinig om dagarna. Och jag förstår honom helt, jag är ett monster när jag är hungrig. Igår när jag kom hem från jobbet hade han vägrat gröt hela dagen, så allt han hade fått i sig var några cheerios-flingor. Humöret var inte på topp direkt. Jag lyckades till slut få i honom lite gröt och då blev han ju plötsligt en glad unge som sen tom tackade ja till tre små tuggor pasta.

Och på det här har vi sömnen, som aldrig varit bra. Det tar minst en timme att lägga honom på kvällen, ibland upp mot två, och sen sover han max två timmar i sträck. Det är bara den första sovstunden han man ligga själv, sen sover han bara om han får sova tryckt mot mig, helst med ett bröst i munnen. Vissa nätter är han vaken en timme mitt i natten och vill röja runt.

Och sen börjar det om med trött, hungrig unge på dagen. Jag flyr ju numer till jobbet på dagarna men jag tycker så synd om H (och om min partner).

Och jag är så less på alla välmenande människor som säger att det blir bättre. Jag fattar det, men det har alla sagt om exempelvis sömnen sen H föddes, och än så länge har den bara blivit sämre Jag är lite för upptagen med just nu för att kunna glädjas åt en obestämd tidpunkt i framtiden då saker är lättare.

Skriver mest för min egen skull, för att jag i efterhand ändå ska kunna minnas att allt inte bara var lätt och smidigt, att vi också har kämpat med den här envisa och helt underbara ungen.

Förstår verkligen det där med att man inte orkar höra att det blir bättre. Det blir ju som allra oftast det men det vet man ju redan. Det betyder ju inte att man inte kan vara hemskt less i stunden Så jag skickar bara en styrkekram från en mamma till en annan, herre vad vi får hålla på ibland. Du är bäst.

 

[Human]

@Human Oj, det låter tufft! För er alla tre. Vår dotter vägrar gröt från dag till dag men tar alltid välling så då kör vi på det. Men äter ert barn inte alls ersättning eller bröstmjölk på dagarna? Utöver försöken med mat då alltså.

Välling totalratas här, ungen vägrar dessutom allt i nappflaska. Så nej, sen en dryg månad tillbaka ammas han inget på dagarna och har aldrig fått ersättning. Matstrulet var likadant innan vi tog bort amningen på dagarna, så förhoppningen var då att han skulle äta bättre när han blev hungrigare. Lite hjälpte det, men han äter väldigt små portioner, troligen bara så att han precis slutar vara jättehungrig.

 

[gulakatten]

Välling totalratas här, ungen vägrar dessutom allt i nappflaska. Så nej, sen en dryg månad tillbaka ammas han inget på dagarna och har aldrig fått ersättning. Matstrulet var likadant innan vi tog bort amningen på dagarna, så förhoppningen var då att han skulle äta bättre när han blev hungrigare. Lite hjälpte det, men han äter väldigt små portioner, troligen bara så att han precis slutar vara jättehungrig.

Fattar! Ja, vill de inte är det ju ingenting man kan göra. Men jag förstår att det är en jättejobbig situation för er alla tre .

 

[PathOfClovers]

Så, nu ska jag bli gnällig. Vi har varit fast i en jobbigare fas lite för länge nu.

Det här jäkla ätandet, eller snarare brist på ätandet. H ratar alltså mat, nu dryga 10 månader gammal. Vi kan få i honom lite fruktpurė blandat med gröt i klämmis, men det är inte givet. Cheerios äter han med god aptit, han har smakat ostbågar (ja, jag vet) och gapar då som en liten fågelunge så han KAN äta, han bara vill inte. Vi har ju dialog med bvc, har testat "allt" och fått bekräftelse på att vi gör vad vi kan och att det förhoppningsvis lossnar snart. Det är fine, jag är inte så stressad över fenomenet egentligen, men det gör ungen så förbannat grinig om dagarna. Och jag förstår honom helt, jag är ett monster när jag är hungrig. Igår när jag kom hem från jobbet hade han vägrat gröt hela dagen, så allt han hade fått i sig var några cheerios-flingor. Humöret var inte på topp direkt. Jag lyckades till slut få i honom lite gröt och då blev han ju plötsligt en glad unge som sen tom tackade ja till tre små tuggor pasta.

Och på det här har vi sömnen, som aldrig varit bra. Det tar minst en timme att lägga honom på kvällen, ibland upp mot två, och sen sover han max två timmar i sträck. Det är bara den första sovstunden han man ligga själv, sen sover han bara om han får sova tryckt mot mig, helst med ett bröst i munnen. Vissa nätter är han vaken en timme mitt i natten och vill röja runt.

Och sen börjar det om med trött, hungrig unge på dagen. Jag flyr ju numer till jobbet på dagarna men jag tycker så synd om H (och om min partner).

Och jag är så less på alla välmenande människor som säger att det blir bättre. Jag fattar det, men det har alla sagt om exempelvis sömnen sen H föddes, och än så länge har den bara blivit sämre Jag är lite för upptagen med just nu för att kunna glädjas åt en obestämd tidpunkt i framtiden då saker är lättare.

Skriver mest för min egen skull, för att jag i efterhand ändå ska kunna minnas att allt inte bara var lätt och smidigt, att vi också har kämpat med den här envisa och helt underbara ungen.

Men usch så tufft för er allihop! Och jobbigt att det är både sömnen och maten samtidigt. Inga tips från mig heller, vill också bara skicka en jättekram!

 

[Human]

Jag är kroniskt jätteförsiktigt med att ta ut glädjer i förskott (kass egenskap) men jag måste ändå väga upp mitt senaste gnäll med att skriva att:
1. Älskade ungen nu sovit tre nätter utan mig och amning och redan första natten tog han emot en välling i flaska (han har alltså i hela sitt liv totalvägrat att typ ens röra en nappflaska).
2. Det lilla underverket som tidigare i sitt liv typ en gång sovit fyra timmar i sträck och som annars kört med tvåtimmarsintervaller nattetid sov inatt ca 23.30-07 (vet ni hur sjukt många timmar det är?!), och dessutom i egen säng.
3. Bästa lille bebisen har idag ätit typ tre gånger så mycket som han tidigare gjort en bra dag, och bitvis nästan ivrigt.

Vågar man tro att det är nu det faktiskt vänder med mat och sömn?

 

[Guldaskig]

Jag är kroniskt jätteförsiktigt med att ta ut glädjer i förskott (kass egenskap) men jag måste ändå väga upp mitt senaste gnäll med att skriva att:
1. Älskade ungen nu sovit tre nätter utan mig och amning och redan första natten tog han emot en välling i flaska (han har alltså i hela sitt liv totalvägrat att typ ens röra en nappflaska).
2. Det lilla underverket som tidigare i sitt liv typ en gång sovit fyra timmar i sträck och som annars kört med tvåtimmarsintervaller nattetid sov inatt ca 23.30-07 (vet ni hur sjukt många timmar det är?!), och dessutom i egen säng.
3. Bästa lille bebisen har idag ätit typ tre gånger så mycket som han tidigare gjort en bra dag, och bitvis nästan ivrigt.

Vågar man tro att det är nu det faktiskt vänder med mat och sömn?

Hurra! Låter helt underbart ju