90 dagar - Fall Edition 2023

[Septicemia]

Är mitt i ett projekt på jobbet som innebär väldigt många timmar framför datorn varje dag så jag prioriterar att komma ut på promenader dagligen men behöver försöka ta tag i yogan också. Har bara lyckats få till fyra tillfällen totalt under de här veckorna. Siktar på ett pass i morgon!

Inget shoppat ännu och Duolingo går bra men har inte (nöjes)läst en sida på över två veckor...

 

[Silvery]

Välkommen!

Tusen tack

 

[Blacksmithfarm]

Har också trillat av lite...

Det där kreativa har det inte blivit mycket med alls.
Matlagning, nja, tanken var ju att ha matlådor redo för jobb-dagar och det har väl nästan funkat men inte riktigt.
Städ/Plock - möblerade om i vardagsrummet härom veckan för att få det mer lättarbetat. Är väl inte helt klar då det är många saker som inte har någon egen plats som just nu ligger framme/ligger i vägen för annat...
Yogan har blivit lite sporadiskt det med.

Planen framåt:
Promenera varje dag.
Yoga/träna i någon form (inkl. stretcha när kroppen är varm) ca 4 ggr/vecka. (kanske hoppar på en månadsutmaning med yogan i oktober igen)
Matlådor ordnade till jobbdagar - bonus om det blir mer än så.
Städ/plock - få ordning på bord/bänkytor även om det innebär att saker bor i lådor i förrådet.
Kreativt - Virkade en sjal för några år sedan som jag gillar, skulle vilja göra en till i annan färg. Lagom projekt för hösten känner jag.

 

[Monimaker]

Vi fortsätter med tidig svensk synth i form av Stockholmsbandet Tredje Mannen och deras album 'Cul-de-sac', släppt via skivbolaget Sonet 1982. Tredje Mannen var även de väldigt populära bland rekommendationerna jag fick.

Inspirerade av band som The Doors, Ultravox, Joy Division och Talking heads så skapade Mats Lindberg och Pocke Öhrström med hjälp av synthesizers, gitarr och en tidig programmeringsbar trummaskin rättframma rytmer till ofta vemodiga texter. Om gårdagens bidrag Page inte alls hade någonting emot att jämföras med andra samtida akter så sökte Tredje Mannen enligt egen utsago att vara unika i sitt slag, med fokus på hårt arbete istället för en glamourös yta, att försvinna in på klubbarna i Stockholmsnätterna.

Tredje Mannen droppades av Ola Håkansson och Sonet inför släppet av deras tredje LP 'Glöder Eld', vilken släpptes på egen etikett 1986. 1988 släpptes den sista singeln 'Faces and Voices' innan bandet upplöstes.

'Cul-de-sac' klockar in på drygt 45 minuter och jag möter varje spår med en förväntan. Söker jag upp albumet på discogs så rekommenderas jag Lustans Lakejer – kanske är det så att Lustans Lakejer är lite av the benchmark som man håller annan svensk synth mot? Men i min värld är Tredje Mannen av en mer eterisk kvalitét, lite åt coldwave-hållet, något som discogs också styrker. Intressant.

 

[Sasse]

Jag föll ur lite när jag åkte iväg på semester. Men när jag kommit hem till helgen blir det nog bättre igen.

Mina veckomål går däremot år fanders, det ekar tomt på raderna där

 

[Monimaker]

Ännu en svensk synthduo, denna gång från Göteborg! Kvällen till ära blir det Kennelklubben och deras självbetitlade debutalbum från 2018 – sisådär tre årtionden efter gruppens initiala formation. Den som väntar på något gott och så vidare. Att som synthpopband försöka dyka upp i slutet på 80-talet var värdelös timing; genren hade störtdykt i popularitet och projektet lades relativt snabbt på is. Jag har inte hört Kennelklubben tidigare utan går på faktumet att @Septicemia omnämnde dem med värme.

'Kennelklubben' är ett halvtimmeslångt album i miniatyrformat med stora kvalitéer. En recension låter påskina att det finns influenser från (bland andra) Depeche Mode, vilket är precis vad jag vill läsa när jag gör efterforskningar. Det är vackert, melankoliskt och mörkt, naket och faktiskt musikaliskt avskalat på ett sätt som jag kan relatera till Depeche Modes katalog, då kanske speciellt efter 2005 års 'Playing the Angel'. Det finns något skimrande, drömskt och romantiskt över albumet och spåren hänger ihop väl utan att bli repetativa. Produktionen är otroligt fin och melodierna väl genomtänkta. Det är svårt att finna ingångar när något är så oerhört kompetent utfört men även då det är så kort. In och lyssna, för fasen!

 

[Unafraid]

Tycker att jag har ätit hyfsat. Inte riktigt enligt mål, men ändå godkänt.

Jag får inte riktigt in den rörelse jag vill/orkar med när jag jobbar som jag gör och pendlar. Men ska verkligen försöka få in mer rörelse, ständig kamp.

Dock har jag hittills varit duktig med att spara/inte slösa mer än nödvändigt. Köpte en pannlampa för 299 som jag inte behöver, men VILLHÖVDE. Men jag hade målet att sätta över 1500 till mitt sparkonto i månaden, jag tror jag kan sätta över 5000 den här månaden, så det målet går jättebra! Har dock bestämt att jag ska köpa en robotdammsugare så det kommer nog plockas lite pengar från det kontot också.

 

[Monimaker]

Jag är här och ni vet vad som väntar.

Svensktemat fortsätter med Göteborgsbandet Cosmic Overdose och debutalbumet 'DaDa KoKo' från 1980. Efter släppet av nästkommande album '4668' [1981] bytte bandet namn till Twice A Man och existerar fortfarande under detta alias. Bandert inspirerades av enligt mig två institutioner inom elektronisk musik – Frank Tovey, känd under artistnamnet Fad Gadget, samt underbara Cabaret Voltaire. Bandet sägs också ha varit inspirerat av Joy Divisions album 'Unknown Pleasures' [1979], något som jag tycker mig kunna höra väl. Discogs karegoriserar albumet som abstrakt, synthpop och experimentellt.

Som namnet 'DaDa KoKo' kanske antyder så finns det mycket lekfullhet i texter och ljudbild, även om bandet inte ville titulera sig själv som dadaister så flirtas det med deras revolutionära ådra. Bandet såg själv negativt på att kategoriseras som industrirock då de ansåg genren för känslolös för att representera dem. I och med denna utmaning har jag ändå utökat min kunskap om den svenska elektroniska scenen något och kan se bandets vision om att vara progressiva och söka musikalisk förnyelse som lyckad, dock kan jag inte uttala mig om deras '4668' som skall ha ett mörkare mer allvarsamt anslag.

För att vara relativt punkigt och egensinnigt proggigt, nästan psykedeliskt i och med gitarrslingorna så låter produktionen trevlig – Hans Olsson Brookes på Svenska Grammofonstudion har gjort ett gott jobb med att överföra och bearbeta sitt material. Det kan vara jag som saknar musikalisk bredd, men jag har nog aldrig hört ett band likt detta i Sverige. Elektronisk postpunkig new wave känns som en bristvara, så jag är utomordentligt tacksam för att Cosmic Overdose gjorde sitt jobb med den äran.

 

[Monimaker]

'Banal synthpop med relativt komplicerad och detaljrik ljudbild', som bandet beskrev sig själva i Propaganda. Idag har turen kommit till Blipp! – tidigare Poetica Grotesque – och deras skiva 'Signaler' från 1993. Blipp! har sitt ursprung i Dalarna, men medlemmarna omgrupperade sig tidigt till Stockholm och Uppsala.

Om det var något som bandet ville avskärma sig ifrån så var det att anses vara pretentiösa. Ironiskt, naivt och med glimten i ögat där texterna inte skall tolkas med allt för stort allvar. 'Signaler' är fylld till bredden av lättlyssnad, trivsam synthpop. Är det unikt? Inte direkt, men samtidigt behöver inte hjulet uppfinnas igen varje gång någon gör ett släpp. Jag hade dock först svårt att tro att albumet är en produkt av 90-talet och inte ett tidigare årtionde.

Det finns en faktor som skapar friktion hos mig och det är just texternas naivitet. Jag upplever att ljudbilden är bättre än texterna som placeras ovanpå. Jag är en textmänniska och är oerhört svag för vad jag upplever är bra låttexter. En låt som 'Grönt Ljus' får mig att känna mig lite som ett barn på nytt, om än inte på ett positivt vis. Alla låtar på albumet är inte fullt så naiva, men jag känner ändå att det inte är för just mig. Bandet lyckas väl med sin målsättning, men vi delar helt enkelt inte samma visioner. Med sina dryga 35 minuter hinner det förvisso inte bli långdraget.

 

[Twihard]

Jag kanske kan haka på. Är det att man ska göra dessa saker x antal dagar, eller kan man ha att man har 90 dagar på sig att slutföra vissa saker?

De utmaningar jag tänkt mig är:

*Köpstopp på mat utom mejeriprodukter osv som kan behövas när dessa tar slut tills dess att jag ätit upp allt i kyl, frys och skafferi. Har skamligt mycket mat för jag brås på min hoarder-mamma. Så ska börja laga mer mat och använda det jag har och aldrig "gå och köpa för att slippa tina"
*Lyssna på minst 4 böcker - varav en jag håller på med nu, vill komma in i det igen
*Scrapbooka minst 1 dag/vecka
*Minst 2 långpromenader med ponnyerna i veckan
*Försöka skriva minst 1 kapitel/månaden per pågående bok jag skriver - vare sig det blir skräp eller inte
*Ringa farfar och pappa minst 1 gång i veckan

Vissa av dessa är lite plan B och andra låter kanske självklara att jag borde göra redan - som att ringa samtal och promenera (sen gäller det 2 som ogillar att prata i telefon, inklusive mig själv, så vi tre är dåliga på att ringa och höra av oss). Men varit och är nere i en djupare depression så vissa saker är extra tunga av outgrundliga anledningar. Tänker att bara jag försöker kanske det räcker?

Återkoppling på hur det går för mig. Mitt liv har rasat samman, och nu gäller mest att överleva. Men har lyckats scrapbooka lite för att få utlopp för mina känslor samt ska jag börja på bok 2. Lite är alltid något när allt känns tungt

 

[Monimaker]

Återkoppling på hur det går för mig. Mitt liv har rasat samman, och nu gäller mest att överleva. Men har lyckats scrapbooka lite för att få utlopp för mina känslor samt ska jag börja på bok 2. Lite är alltid något när allt känns tungt

Men vad trist att höra att du mår så dåligt, ta hand om dig!

 

[Twihard]

Men vad trist att höra att du mår så dåligt, ta hand om dig!

Tack efter 3 veckor klarade jag att syäda lägenheten vilket var skönt för stöket gav mig mer ångest även om jag inte kunde ta itu med det

 

[RedQueen]

Meditering går utmärkt, joggandet mindre bra. Fick knäet utdömt av en sjukgymnast då det gjorde skitont när jag försökte, så jag får istället cykla och ta raska promenader för att få upp konditionen samt köra efter en rehabplan för att stärka muskulaturen runt knäet.

Istället får jag göra om målet med joggandet till styrketräning på gym minst 2 ggr i veckan. Tänker skamlöst känna mig lite som Bear Grylls bara för det, fast med mindre elefantbajs och så.

 

[Septicemia]

Det går...sådär Både bra och dåligt. Duolingo tuffar på, det är ju i ärlighetens namn inget som är särskilt svårt eller tidskrävande och oftast rätt roligt. Uppe i över en månads dagligt plugg. Promenaderna går också bra, jag kommer upp i mina steg 6 av 7 dagar. Även dagar med färre steg så är åtminstone en timmes sammanhängande promenad loggat vilket känns viktigare än att nå själva stegmålet. Nu börjar äntligen sommaren släppa här i söder och det ger mig alltid en energikick.

Köpstoppet failade igår, fast det är jag mest glad över. Jag har haft span på en grej på tradera men missade den förra gången som auktionen löpte ut, turligt nog utan bud. Annonsen dök upp på nytt och igår vann jag auktionen. Lite våndades jag allt innan jag bestämde mig för att buda men det gick över väldigt snabbt

Yogan och meditationen går otroligt dåligt Jag har inga direkta ursäkter heller, det bara blir inte av för att jag inte känner för det. Skärpning.

 

[megasus]

Har precis varit ute och pressat ihop de 5000 av 10000 steg jag saknade och det var verkligen 100% tack vare denna tråd att jag gjorde det. Och så bra det känns nu!

 

[pepp]

Här går det skitbra med stegmålet, snittar runt 15000 steg per dag!

Köpstoppet går åt helvete

 

[Pilot]

Jag börjar nog mina 90-ish dagar den 1 oktober. Är i NY nu och det har tidigare varit rätt rörigt så vill ge mig själv en chans att få in en rutin.
Ska fortsätta med att planera matinköpen men också lägga till yoga 3-4 ggr i veckan.

 

[Monimaker]

Jag känner mig seg efter dubbla Olanzapin idag, men hoppas på att nästa album i Pet Shop Boys-diskografin, 2012 års 'Elysium', skall muntra upp mig.

'Elysium' är måhända inte bandets mest poppiga, dansanta album – men jag har inte heller något krav på att varje album skall vara likadant som det förra. Ett lugnt, varmt och stillsamt album kan också vara på sin plats. Det är dock ett album som blandar och ger och verkar splittra recensenter. Likt jag har nämnt tidigare så finns det, lite grovhugget, två Pet Shop Boys-läger: de som bara vill ha dansmusiken, samt de som är mer allätare och 'Elysium' är troligtvis inte till för att tillgodose de förstnämnda vilka anser att albumet saknar intressanta melodier och hooks. 'Låtarna behöver en permobil för att ta sig runt!' skrev en recensent. Vissa ondgör sig över producenten Andrew Dawson, som kanske är mest känd för sitt arbete med Kanye West. Jag tror inte producenten har haft särskilt mycket inflytande just i detta fall; Pet Shop Boys är inte de som låter sig flyttas runt emot sin vilja.

Det är vackert för stunden, men det som jag tycker är lite synd är just att det inte finns något som jag kommer att minnas när skivan är över. Det ironiska har blivit bittert, något som blir tydligt i till exempel 'Your Earlier Stuff'. Det finns de som säger att albumet växer med fler lyssningar, vilket jag aldrig behövt med andra Pet Shop Boys-album.

Hm. Jag vet inte. Det är inte ett album jag stänger av i förtid, men kanske inte heller ett album jag kommer söka efter på Spotify inom den närmsta tiden heller. Jag har ju oerhört höga krav på Pet Shop Boys – hade det här varit ett för mig okänt band hade jag nog definitivt sökt närmre i deras katalog. Nu vet jag ju vad de är kapabla till.

 

[Monimaker]

Jag är något sen in med onsdagens lilla summering, men det blev i alla fall amerikanskt 90-tal i form av God Lives Underwater och deras första fullängdsalbum 'Empty' från 1995. Spotifys urval var spartanskt vilket påverkade mitt val. Jag har inte hört God Lives Underwater tidigare förutom låten 'No More Love' och blev endast rekommenderad artisten.

'Det här kommer troligtvis vara argt och eventuellt tröttsamt', var min första reaktion när jag såg bilder av bandet och läste att de faller under alternative metal. Jag var verkligen på humör för lättsmält synthpop idag.

Men! Det här gillar jag. Det påminner mig om Stabbing Westward, vilka jag gillar starkt, pm än lite poppigare i sin framtoning. Vokalisten David Reilly – vilken tyvärr avled vid blott unga 34 års ålder efter att ha hamnat i koma på grund av smärtstillande han fått emot tandvärk år 2005 – har en röst som jag kommer väl överens med. Reillys röst påminner lite om Layne Staley från Alice in Chains och de två gitarristerna håller sig turligt nog på mattan. Jag är inget fan av gitarrer som tar (för) stor plats i ljudbilden, men den här produktionen är väldigt välbalanserad och det finns en hel del fina melodier albumet igenom som verkligen lyfter låtarna. Flertalet källor talar om hur Depeche Mode inspirerade gruppen, vilket definitivt är ett plus i min bok.

Det finns många negativa kommentarer kring God Lives Underwater som helhet, men även 'Empty' som album. En recensent jämförde Reilly med Nine Inch Nails Trent Reznor och Ministrys Al Jourgensen och menar att Reilly inte har det som krävs för att gå emot sådana institutioner inom musiken. Jag, som personligen tycker Ministry är fruktansvärt överskattade utifrån de två plattor jag hört, skulle byta ut Jourgensens röst mot detta varje dag i veckan. Andra menar på att God Lives Underwater är en cash grab som hoppat på musikaliska trender vilket har utmynnat i en relik från en svunnen tid vilken har åldrats allt annat än väl. Jag håller återigen inte med utan tycker att albumet, om än definitivt en mid-90s tidskapsel, är värt att lyfta fram. Det finns plats för fler än bara NIN och Ministry och jag tycker att 'Empty' förtjänade ett bättre öde.

 

[Monimaker]

Eftersom synthpopen uteblev under min förra genomlysning kanske det blir revansch nu? Dagens val föll på schweiziska elektroniska duon Veil of Light och albumet 'Landslide' [2021]. Jag har inte hört något från Veil of Light innan och blev bara rekommenderad artisten.

Mer darkwave/coldwave än renodlad synthpop, är det första som slår mig. Melodierna är fina och ljudbilden drömmig, så jag är inte besviken. Det här är – om än en udda beskrivning – precis den typen av musik jag vill skall ljuda ur högtalarna på en roadtrip under en rosa himmel, i den krispiga morgonluften innan städerna har vaknat. När allt är som vackrast och hjärtat är lätt.

'Landslide' är ett översinnligt, vackert ställningstagande som klockar in på dryga 40 minuter. Tyvärr så är det svårt för mig att relatera Veil of Light till andra artister och/eller grupper då min kunskap om genren är begränsad. Dark-och coldwave är ett känsloläge på vilket jag tycker det är svårt att sätta ord. Albumet innehåller vad som förefaller vara gruppens populäraste spår, 'The Prayer Wheel', men jag tycker skivan är enhetlig, vilket jag föredrar framför en mix av hög kvalitet och utfyllnad. Det bär upp sin tidsåtgång med den äran och blir för mig aldrig tråkig.