Jag tror också det.
Eller så är mat bara inte så himla viktigt för en. Jag har en väldigt avslappnad relation till mat. Jag äter när jag vill och vad jag vill. Jag orkar bara inte äta lika mycket som ”ni andra” för jag blir proppmätt och skulle må dåligt om jag tvingade i mig frukost, lunch, middag och 3 mellanmål.
Din kropp har ju sina behov oavsett din inställning. Men jag bryr mig inte om hur du äter. Ät hur du vill.
Det är ju inte onormalt heller, vi är bara olika. Du kan ju inte tvärsäkert säga att det är fel på mig och jag är ätstörd blabla. Tycker någon som iaf påstår sig va psykolog inte borde diagnosticera någon man aldrig träffat.
Jag har inte sagt att du är ätstörd. Det har jag ju redan förtydligat.
Om man får issues av vad en främling skriver på internet får man jobba på sig själv, lite eget ansvar får man faktiskt ha.
Det var väl att ta i? Att vilja äta nåt varje dag är väl inte detsamma som att ha mat som sin största prio i livet?? Ja, i längden är det ju det eftersom man dör till slut utan mat.
Jag kan tycka att vi människor kan försöka hjälpa varandra lite. Under tiden de personerna ”jobbar på sig själv” så gör det ju inget om andra visar lite hänsyn.
Fast det är inte för att mat är "så himla viktigt" för mig som jag måste äta regelbundet, det är för jag svimmar om jag blir för hungrig. Låter jättekonstig att prata om det som att det bara skulle vara en mentalitetsgrej som avgör om man äter regelbundet eller inte.
Jag är inte diabetiker - tvärtom, jag ligger på skalans andra ände och fick veta vid kontrollen att jag aldrig behöver oroa mig för diabetes.
”Triggande åsikter” snälla, man får väl låta bli att läsa då. Känns som att göra problem av något som inte är problem.
Fast jag vet att sånt som du och några andra har skrivit i tråden är jättetriggande för de som har eller är i riskzon för ätstörning. Det är jättemånga ungdomar som läser här och de är sårbara för den här typen av uttalanden. Det är inget jag hittar på.
Jag har aldrig känt av blodsockerfall heller. Mår inte heller dåligt av att inte äta/blir inte grinig. Tyckte på typ 4e dygnet utan mat och knappt någon sömn och konstant rörelse med tung utrustning och vapen under en överlevnadsövning i lumpen att det sög lite men där handlade det iaf bara om inställning (eller det töntiga ”pannben”), man vet ju att man inte dör tänker jag.
Snarare är människor, precis som de flesta andra djur, skapta för att i perioder ha dåligt med mat och har en kropp som är fantastiskt på att lagra energi och reglera blodsockret. Även sömnen anses, åtminstone av vissa, ha varit uppdelad i flera perioder under stora delar av vår evolution och inte som nu när det anses att man ska sova hela nätterna för att ”sova bra”.
Vi klarar av perioder med ont om mat, ja. Men att från det säga att det är hälsosamt att vara utan mat är en annan sak.
Att man gick och la sig tidigt var annars för att spara på ljus och ved. Jag har aldrig hört talas om att man gick upp mitt i natten för att äta och umgås. Folk slet hårt, de försökte nog hinna sova om de kunde.
Jag hävdar varken att det är hälsosamt eller något som ”vi klarar av” utan snarare att det bara är ett sätt av många att äta.
Ja jag är ingen expert men de pratar om just detta i Kropp och själ.
