Bukefalos 28 år!

Är det hälsosamt att fasta? (utbruten från Gillar du eller ogillar du att laga mat och baka? Varför?)

Jag jobbar längre än min man så han hämtat oftast och fixar middagen. Vi äter dessutom inte samma saker. Jag fixar såklart frukost emellanåt när inte min man gör (typ om han är bortrest eller sjuk) men äter det inte själv.
Tänkte mest på tidsaspekten. Ska man ändå fixa mat åt barnet och förmodligen finnas tillhands när barnet äter borde det ju inte ta så mkt extra tid att passa på att själv äta samtidigt..
Reagerar inte ditt barn på att du inte äter?
 
Tänkte mest på tidsaspekten. Ska man ändå fixa mat åt barnet och förmodligen finnas tillhands när barnet äter borde det ju inte ta så mkt extra tid att passa på att själv äta samtidigt..
Ja såklart men oftast är det inte jag som gör maten. På helgerna äter vi dock tillsammans och då äter jag lunch + middag.
 
Nope ingen adhd. Då hade jag dessutom inte fått göra lumpen om jag hade haft det.
Jo idag hade du fått göra det :D Men ok, och eftersom jag tydligen har varit otrevlig som ställt frågan så ber jag om ursäkt för att jag gjorde det. Men, det hade förklarat såååå mycket av detta faktiskt extrema du påstår. Sorry.
 
Jo idag hade du fått göra det :D Men ok, och eftersom jag tydligen har varit otrevlig som ställt frågan så ber jag om ursäkt för att jag gjorde det. Men, det hade förklarat såååå mycket av detta faktiskt extrema du påstår. Sorry.
Jaa men jag är ju gammal så jag gjorde det för över 10 år sen haha 😄

Jag vet inte, kanske har det? Men tycker jag är alldeles för välfungerande i övrigt. Jämför jag med vänner som har diagnosticerad adhd så funkar deras liv inte riktigt.

Känns liksom konstigt bara ha en släng av det. Tex vänner som har det klarar inte betala räkningar, klarar inte städa osv. Jag har det pedantiskt, betalar mina räkningar osv.
 
Tack för att du orkar och lägger ner tid på att formulera dig vettigt och konstruktivt. Jag blir alldeles för frustrerad över okunskapen och nonchalansen när jag läser tråden, men ville bara säga att dina inlägg har stor betydelse. Hoppas att personer med ätstörning kan ta till sig inlägg i stil med dina 🙏.
Tack! Det hoppas jag också, är just därför det känns viktigt att skriva så att sånt inte får stå oemotsagt. Dock vet jag ju hur svårt det är för den som är sjuk att inte bara ta in det som matchar med sjukdomen sas, det tillhör ju ätstörningsproblematikens karaktär att det utvecklas något slags filter i vad man tar in och inte.. Bäst hade ju varit om de andra inläggen aldrig blev skrivna!
 
Jaa men jag är ju gammal så jag gjorde det för över 10 år sen haha 😄

Jag vet inte, kanske har det? Men tycker jag är alldeles för välfungerande i övrigt. Jämför jag med vänner som har diagnosticerad adhd så funkar deras liv inte riktigt.

Känns liksom konstigt bara ha en släng av det. Tex vänner som har det klarar inte betala räkningar, klarar inte städa osv. Jag har det pedantiskt, betalar mina räkningar osv.
Det finns högfunktionerande människor med diagnos ADHD också, jag känner själv flera såna. Och nej, ett liv med ADHD behöver definitivt inte betyda misärliv som du beskriver.
 
Jaa men jag är ju gammal så jag gjorde det för över 10 år sen haha 😄

Jag vet inte, kanske har det? Men tycker jag är alldeles för välfungerande i övrigt. Jämför jag med vänner som har diagnosticerad adhd så funkar deras liv inte riktigt.

Känns liksom konstigt bara ha en släng av det. Tex vänner som har det klarar inte betala räkningar, klarar inte städa osv. Jag har det pedantiskt, betalar mina räkningar osv.
Sedan är det hyfsat välkänt att många ADHD-mediciner kan ge minskad aptit. Det kanske @honung tänkte på också? :)
 
Det är väl inte otrevligt att fråga om någon har adhd?
Är du en vän eller personens läkare? Annars så är det både oförskämt och otrevligt att på det sättet fråga om eller hävda att folk har en funktionsnedsättning.

Det är minst lika provocerande som att säga att låta bli att äta beror på självdisciplin.
 
Intressant tråd. Att hoppa över mat betyder för mig att jag tar några mackor och/eller en skål yoghurt.

Men...är inte det mat menar du? Mat är för mig i såna här sammanhang allt man tillför som innehåller energi (och i bästa fall näring) som inte är dryck. Ofta särskiljer jag typ godis och snacks, men då framgår det i sammanhanget i så fall. Även om jag äter äppelpaj med vaniljsås till lunch/istället för traditionell lunchmat varje dag i en vecka så ser jag det fortfarande som att jag ätit lunch, även den veckan.

Men om det är vanligt att se det som du så förstår jag plötsligt hur så många kan tycka att det funkar bra att "hoppa över lunch/middag/inte äta på ett par dagar", samtidigt som jag tycker att det inte alls funkar 😄
 
Jag tycker detta ämne är väldigt knepigt och det är inte lättare nu när jag har en dotter att tänka på.

Jag gjorde själv en typ av periodisk fasta (äta normalt 5 dagar och begränsat intag 2 dagar per vecka) för ett antal år sedan och var nöjd med resultatet i form av viktnedgång och jag mådde bra. Jag slutade fastan när jag nått en vikt som var något kg över gränsen till för låg. Jag hade under denna period inga problem att förstå hur ätstörningar uppstår, det är en gräns som nog är lätt att passera om man mår det minsta dåligt i övrigt.

Nu efter graviditet är de kilona tillbaka och jag har inte lyckats motivera mig att ta tag i det. Jag tror inte att jag vågar prova att fasta igen så min dotter uppfattar det som att jag inte äter även om hon bara är 2 år så skulle hon säkert kunna ta efter det. Det är supersvårt bara att få henne att äta något till frukost om inte jag äter samtidigt (äter frukost på jobbet). Hon är tunn och behöver allt hon kan få i sig i matväg (men hon gillar det mesta).

Synnerligen sen min kollegas dotter blev sjuk i anorexi så har jag funderat mycket på vilken bild av kost och näring som barn får av sin omgivning. Det är inte alls lätt och att normalisera självvald fasta väldigt farligt för någon annan i omgivningen har jag ännu större förståelse för nu.
 
Är du en vän eller personens läkare? Annars så är det både oförskämt och otrevligt att på det sättet fråga om eller hävda att folk har en funktionsnedsättning.

Det är minst lika provocerande som att säga att låta bli att äta beror på självdisciplin.
Funktionsvarierad, Jag tycker det är väldigt otrevligt att säga funktionsnedsättning.
 
Njae det är ju en rätt privat fråga kan jag tycka. Dessutom tycker jag det känns som en härskarteknik, i stil med att fråga någon om den har pms om den är upprörd.

Så uppfattade jag det verkligen inte, som en härskarteknik alltså. Utan som en genuin undran. Personen kanske kände igen sig eller liknande. Har själv adhd och skulle inte ta illa upp om någon frågade om jag hade det. Men vi alla är ju olika och frågor kan ju ställas på olika sätt :)
 
Det finns högfunktionerande människor med diagnos ADHD också, jag känner själv flera såna. Och nej, ett liv med ADHD behöver definitivt inte betyda misärliv som du beskriver.
Fast nada stämmer på mig:

Adhd ger symtom som kan variera i olika miljöer och kan yttra sig på flera sätt:

  • Du kan ha svårt att koncentrera dig när det är stökigt runt omkring dig eller om du inte känner dig motiverad av uppgiften. - nej
  • Du kan ha svårt att sitta stilla under en längre tid, till exempel för att lyssna på ett långt föredrag. - nej bara om det är tråkigt
  • Du kan ha svårt att komma igång med en uppgift. - nej
Du som har adhd eller add kan känna igen dig i flera av följande beskrivningar:

  • Du har många tankar och idéer på samma gång. - ja men bara i positiv andemening
  • Du har svårt att både börja med och avsluta uppgifter. - nope
  • Du har svårt att följa långa instruktioner. - absolut inte
  • Du har svårt att passa tiden. - hell no, hatar människor som inte gör det
  • Du har svårt att hålla ordning. - nope, pedant
  • Du glömmer ofta bort saker. - nej
  • Du tappar ofta bort saker. - inte mer än andra
  • Du skjuter ofta upp sådant som du behöver göra tills det är försent. - nej
  • Du har svårt att sova och kanske vänder på dygnet. - aldrig, älskar att sova
Vissa känner också igen sig i någon eller flera av dessa beskrivningar:

  • Du gör saker innan du tänker efter. - nej
  • Du känner ett stort behov av att röra på dig. - nej, är en lat jävel men älskar att träna
  • Du känner en inre oro. - nja inte direkt
  • Du har svårt att kontrollera ditt humör. - nope
  • Du tycker det känns jobbigt att läsa eller skriva. - absolut inte
 
Måste ju vara någon extremt genetisk avvikelse eller så som gör att man kan gå dagar (plural) utan mat och samtidigt träna hårt utan att ens känna av det? Knappast något de flesta mår bra av.

På mitt jobb har vi många som har fysiskt krävande arbetsuppgifter. Vi har haft ett par medarbetare som varit muslimer och de har haft det jättekämpigt under ramadan och inte alls kunnat hålla sitt normala tempo, och då är ju det ändå en typ av periodisk fasta.

Sen är det väl delvis åldersrelaterat också. När jag var runt 20 kunde jag gå ett par dagar utan mat, jag var HUNGRIG hela tiden (det här var inte ett friskt beteende) men hungerkänslor och svidande mage går ju ändå att ignorera. Nu när jag är 30+ kan jag knappt gå ett dygn utan någon mat, jag blir skakig, fruktansvärt illamående och svag. Kanske skulle jag kunna träna mig till att klara av det bättre men det vore ju knappast hälsosamt.
 
Jaa men jag är ju gammal så jag gjorde det för över 10 år sen haha 😄

Jag vet inte, kanske har det? Men tycker jag är alldeles för välfungerande i övrigt. Jämför jag med vänner som har diagnosticerad adhd så funkar deras liv inte riktigt.

Känns liksom konstigt bara ha en släng av det. Tex vänner som har det klarar inte betala räkningar, klarar inte städa osv. Jag har det pedantiskt, betalar mina räkningar osv.

Jag har adhd. Jag betalar mina räkningar och jag städar. Nåja, nu har jag svårt med städningen pga energi pga misstänkt sjukdom. Och visst har jag svårigheter att komma igång och avsluta saker. Men det finns ju hjälpmedel att ta till.
Känner många med adhd som är pedanter.
 
Jag har försökt fasta ett par gånger på grund av ”de fantastiska hälsoeffekter” som fasta ska ha. Min sambo kör ex periodisk fasta och säger sig må skitbra av det.

Jag däremot får migrän, blir skakig i kroppen och får ångest. Ångesten tror jag mest beror på att jag haft ätstörningar när jag var yngre och kroppen reagerar med stresspåslag när hjärnan tror att kroppen ska bli utan mat igen.

För övrigt åt jag väldigt ofta när jag var som allra smalast, dvs hade ett BMI på runt 13. Var tvungen att äta frukost lunch och middag, plus mellanmål däremellan för att inte svimma. Så det är ju inte frekvensen i matintaget som är ett problem utan vad vi stoppar i oss.
 
Jag tror också det.


Eller så är mat bara inte så himla viktigt för en. Jag har en väldigt avslappnad relation till mat. Jag äter när jag vill och vad jag vill. Jag orkar bara inte äta lika mycket som ”ni andra” för jag blir proppmätt och skulle må dåligt om jag tvingade i mig frukost, lunch, middag och 3 mellanmål.

Jag tror du vet väldigt lite om hur mycket ”vi andra” äter. Men visst, mat är väldigt viktigt för mig. På flera sätt. Det handlar nästan aldrig om mängd. Däremot är frekvens ganska viktigt, men inte att den nödvändigtvis utgörs av total disciplinär regelbundenhet.

Vi ska alla dö nån dag och om jag kortat mitt liv några år av att inte äta varje dag så gör det mig inget. Jag sparar en jäkla massa tid på att inte behöva fixa med mat så det jämnar nog ut sig i slutändan. Skulle jag sen när jag blir äldre känna att det inte funkar hoppa över mat får jag väl ändra mig då.

Hela poängen med ursprungstråden var väl att belysa våra olikheter, och där spara tid genom att inte äta måltider (hoppa över) och acceptera ett kortare liv (om det nu skulle vara så) för dig är en win-win så vore det för mig en lose-lose-lose. Att fixa med mat, njuta av att laga mat och slappna av i köket, och njuta av måltider är väldigt prioriterat för min del i mitt liv. Att leva friskt längre och få loss ännu mert tid i köket till att laga, fixa och köpa in till och få njuta tillsammans med andra av ännu fler måltider är mer av en win-win-win.

Alla är vi olika och problemet ligger mycket i att man försöker överföra sitt sätt som bättre än andras.
 

Liknande trådar

Mat Mat behöver ju vi alla ha i oss. Jag har funderat på varför det är så olika bland människor varför de gillar eller inte gillar att laga...
3 4 5
Svar
89
· Visningar
5 648
Senast: lil-sis
·
Kropp & Själ Okej, lite kul att jag startar den här tråden direkt efter en tråd om favoritpasta, men jag har fnurlat länge på detta. Innan ni går...
7 8 9
Svar
170
· Visningar
14 498
Senast: mrkarisma
·
Mat Jag vet att jag kanske inte framstår som en muntergök när jag skriver en del om min autism och anorexi här på buke, men jag läser dom...
4 5 6
Svar
103
· Visningar
10 813
Senast: MiniLi
·
Mat Jag tänkte först skapa ett anonymt nick men sen kände jag nej, jag tänker inte skämmas för att jag har ett problem som jag söker hjälp...
Svar
4
· Visningar
1 082
Senast: MiniLi
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp