Min poäng var att det tog ett tag för dem att dö i gulag också. Hade han fortsatt att cykla utan att äta hade han svultit ihjäl till slut, men det tar ju ett tag. Längre än vad han höll på. Så vi visste redan att det går.
Vart vill du och de som gång på gång tagit upp den här cyklisten i svar på mitt inlägg med ett fotnotsexempel på en person med anknytning till trådens ämne? Tycker du att det är orimligt att man svarar er som direkt adresserar inlägget till mig?
Kanske du visste det men inte vi andra, däri ligger skillnaden. Som jag har skrivit genomförs också andra idrottsprestationer med ett underintag av energi, det finns ett intresse för den här typen av försök, vilket också var anledningen till att det gjordes.
Samtidigt har man ju kommit fram till att vissa av dem hade kunnat få högre prestation om de hade ätit mer så jag vet inte jag.
Jag tror det mer handlar om vad man är van vid. Det finns många länder där man äter en väldigt lätt lunch, man vänjer sig.
Det tror jag inte alls är ovanligt. Jag tror snarare det är väldigt vanligt. Det är ju precis så arbetsdagen och skoldagen är upplagd för många och det blir ju väldigt lätt att följa. Tex att skippa lunchen på mitt jobb skulle märkas.
Ja men precis, jag är ju inte van vid att äta varm mat till lunch och vill faktiskt inte lära mig det heller. Däremot är det tydligen extremt provocerande för alla andra (mest kollegor i lunchrummet) att jag inte äter varm mat mitt på dagen, trots att jag för det första absolut inte är underviktig och för det andra har de noll koll på vad jag äter resten av dagen.
Vi har alla funktionsvariationer (vi är ju alla olika), en del mer och en del mindre. Frågan är vad som är normalt egentligen, många som har någon bokstavskombination fungerar bra i samhället och kan dra nytta av egenskaperna. Man kan ha svårigheter att hantera vårt samhälle samtidigt som man har eftersträvansvärda egenskaper exempelvis för viss arbetsuppgifter.
Men det vet väl alla? Eller åtminstone är det enkelt för alla att ta reda på. Det finns ju hur mycket exempel som helst på svält och hungersnöd genom historien, som man kan läsa på om ifall man undrar. Många fall med situationer där folk svultit men varit tvungna att fortsätta arbeta.
Jag har också svårt att äta varm mat mitt på dagen
Det kanske beror på jobbet, då? Jag vet många som skippar frukosten, eller inte alltid lagar middag, om de bor själva. De flesta arbetsplatser jag varit på är det bara lunchen som är en gemensam måltid, inte mellanmålen, och det är supervanligt att nån går iväg på ett ärende på lunchen, tar sen lunch, eller av annan anledningen inte äter samtidigt som de andra. Det skulle vara enkelt att inte äta alls utan att nån tänkte på det.
En del handlar om vanor, en del om att vi faktiskt fungerar olika. Vissa har inga problem att hoppa över en måltid eller två utan att ens tänka på det, andra får fysiska besvär som yrsel eller mycket starka hungerkänslor.
Alltså nu förstår jag faktiskt inte vad du menar.
Ja, jag förstår inte hur det kan vara så roligt att kommentera det, men varje dag från min första dag tills pandemin började är det minst en person som kommenterat det. Varje dag. Eftersom jag har trauman kopplat till skolmatsalen och hela lunchrummet är som en stor flashback till skolmatsalen, blir jag inte mer välvilligt inställd direkt. Exakt en kollega sa ifrån en gång och menade på att det blir väl inte bättre för att ni tjatar, hon kommer inte börja äta varm mat för det, låt henne vara. Ingen lyssnade. (Men jag är väldigt tacksam mot den personen för att han faktiskt försökte!) Detta är ytterligare en anledning till varför jag aldrig vill gå tillbaka till kontoret efter pandemin.Jag har också svårt att äta varm mat mitt på dagen
Och dina kollegor ska väl inte bry sig om vad du äter
Ja det varierar säkert. Men jag tycker nog att det är väldigt vanligt med fikaraster på fm och em där många äter något litet. Och när jag gick på universitett var det standard att gå och köpa något på rasterna. Likaså under gymnasietiden var det vanligt att handla något i kiosken fm och em.
Tramsigt. Mat behöver väl knappast vara varm för att ändå vara mat.
Det kan ju helt och hållet bero på hur vi båda uppfattar språk. Jag uppfattade det som att du tänker att det är ovanligt att äta tre mål mat och ett mellanmål. Dvs att av 100 personer så kanske högst 10 personer oftast skulle äta tre mål mat och ett mellanmål.
)Samtidigt hade nog de maträtterna varit "okej" även för de här förståsigpåarna. Det är att jag äter typ yoghurt/kvarg/dylikt eller hemska tanke, kanske till och med en macka, som de har så svårt för. En dam (som inte ens jobbar med mig, hon attackerade mig från ingenstans, hade aldrig sagt hej till människan ens) deklarerade högljutt att hon hade minsann rutit upp ordentligt med sina barn om de haft mina matvanor. Förlåt då, men nu är du inte min mamma och jag är över 30 så du bestämmer inte över mig, typ.
Trist att de beter sig så märkligt, men det är nog ändå välmenande omsorg bakom. Ibland får man försöka påminna sig själv om det
