Bukefalos 28 år!

Är det viktigt att dela intressen med dejt/partner? Utbruten

Jag och min pojkvän delar många små intressen, till exempel film/serier och fjällvandring. Däremot delar vi inte våra stora intressen. Sambon gillar musik, jag är tondöv. Jag brinner för hund, han tycker om hund men skulle aldrig träna hund.
Jag vet att jag kan prata hund med pojkvännen och att han skulle följa med mig på en tävlingsdag om jag frågar om det, jag pratar gärna om hans musik och följer gärna med och tittar på gitarrer eller vad han nu vill hitta på som rör hans musik.
Jag trivs väldigt bra med denna uppställningen, jag har mitt och han har sitt, någonstans i mitten möts vi genom våra små intressen och intresset för vad som händer i den andres liv.
 
jag vill ha mitt intresse för mig själv.
Sen kräver jag att han ska respektera det, jag lägger ibland orimligt mycket tid och pengar på hästen och kommer antagligen prioritera hästen före honom, deal with it.
Han måste även visa lite engagemang om jag vill prata lite om en träning eller tävling som gått bra eller dåligt. Precis som att jag själv gärna lyssnar och engagerar mig även om det egentligen inte intresserar mig i grunden.

Att ha ett intressen är viktigt för mig, människor som brinner för något blir alltid mer intressanta än soffliggare.

Gemensamma intressen är inte viktigt för mig men att vi har sanma humor, delar musik och filmintresserade underlättar. Jag är mörk som fan, klarar man inte det, är känslig och pk kommer det inte fungera särskilt bra. Jag vill prata om död, svärta och bedrövelse och skratta.
Exakt så. Du skriver precis vad jag känner.
Sen måste han givetvis avguda min hund åxå. Tycker han inte om hundar så har han inget att hämta. Jag ska ha hund (och häst), det är inte diskuterbart
 
Hon måste acceptera min hembio och att jag ibland vill stänga in mig i grottan utan mobiltelefoner. De är ju bra om hon delar mitt film/serie intresse. Men inget krav så länge hon inte gnäller på vilka serier jag kollar på. Däremot ser jag gärna att hon delar mitt träningsintresse.
 
Jag skulle se det som en stor fördel om en partner inte hade något hundintresse, däremot som mycket positivt om personen ändå gillade hundar, ville lära sig lite grundläggande grejer kring hundhållning och gillade att höra mig prata åtminstone om lite viktigare hundhändelser (tex tävlingar, träningar eller liknande).

Någon som inte alls gillar (mina) hundar, de är jag inte intresserade av, alls.
 
Sambon är musiker precis som jag, det är jättekul tycker jag. De dejter/pojkvänner jag haft som inte varit musiker har det faktiskt inte funkat så bra med av någon anledning.. Musiken är en stor del av vem jag är.
Numera är mitt hästintresse nästan större än mitt musikintresse, och under tiden jag hade egen häst tog det ju onekligen mycket tid och pengar. Just nu kan jag inte ägna mig åt det så som jag skulle önska pga fysisk smärta i kroppen. Min sambo är oerhört hästvan och red och hade egen ponny hela sin ungdom, men han är inte intresserad längre. Det är lite av en sorg för mig då jag gärna skulle dela det intresset, men det är inte livsviktigt. Vi har ju musiken tillsammans och även andra mindre intressen som vi delar, vilket är kul. Däremot var jag lite besviken på honom när han inte ville hjälpa mig med min häst under min graviditet. Jag tyckte att han kunde ställa upp eftersom att han ju faktiskt är hästkunnig. Till slut förklarade han att han var obekväm med det och inte ville. Hästen i fråga var inte jättelätt i alla situationer.

Killar som låtsas vara hästintresserade är dock oerhört avtändande. När de uppenbart inte är intresserade på riktigt alltså, men tänker att det är ett jättebra sätt att få tjejer, typ.. :wtf:
 
Ha. Jag och mannen har noll intressen gemensamt. Han gillar djur och tar gärna hand om ponnyn och kaninerna, däremot vill han stadga sig på samma plats, jag vill resa. Han bo i stan så han kan träffa folk, jag bo på landet så jag slipper träffa folk. Vi är rätt olika men får ihop det bra ändå. Exet var ju väldigt häst intresserad också. Det var inte heller någon bra kombo.
 
Kom på en sak till på ämnet..
Mitt ex, som jag var förlovad med, började gnälla över att jag spenderade mycket tid med medryttarhästen (var typ 2 ggr/vecka då) och tyckte att det skulle vara så skönt om jag gick ner till en dag i veckan. Slutade med att jag köpte hästen och således var i stallet 7 dagar i veckan och även la till träningar och lite tävlingar. Ja, och dumpade killen då :up:
Den hästen är/var en av mitt livs största kärlekar, ångrar inte en sekund mitt val :heart
 
Det här är väl typ främsta anledningen till att vara nöjd singel, jag ser ingen realistisk väg att få ihop det. (@Miao verkar dock ha lyckats få en fantastisk balans, men jag tror hon är rätt unik i sin situation - plus jag känner mig själv tillräckligt väl för att vara rätt säker på att jag varit missnöjd med något ändå. :angel:)

Mitt intresse är mitt liv, det är mitt jobb och min vardag. Det är i stort sett allt jag gör och det är viktigt för mig. Det är otänkbart för mig att ha en partner som inte är tillräckligt intresserad för att gilla min hund och behandla honom väl, och acceptera hur viktigt ämnet hund är för mig. Samtidigt är jag jävligt petig när det gäller hur det ska funka hemma, det finns noll utrymme för att göra fel med min hund. Noll. (Jag kan acceptera - viss - skiljaktighet i åsikter när det gäller hund generellt, men min hund i mitt hem? Nej.) Vilket betyder att han i princip måste vara lika intresserad av hund som jag, dela åsikter och till viss del inriktning. Och då börjar det kännas trångt! Jag vill ju ha lite space (eller i ärlighetens namn ganska mycket) och det får jag ju knappast om vi är helt synkade på något som utgör majoriteten av min vakna tid. (Gissningsvis min sovande också, men jag minns inte mina drömmar. :D)

Så jag får inte ihop det ens i teorin - men så är jag jäkligt nöjd med att det bara bor jag och min hund hemma hos mig också. :up:
 
Jag har varit tillsammans med män som inte delat mitt intresse för hästeri. Och där jag inte delat deras intressen. Men iom att jag alltid dejtat folk som själva verkligen brinner för sin grej tycker jag det blir intressant att prata om. Speciellt som de alla varit relativt duktiga på sin grej och jag då kunnat lära mig saker. Det är kul.

Jag har också varit tillsammans med en som uttryckte avundsjuka på mina djur. Det tog slut av förklarliga skäl.

Om vi delar intresse vill jag ändå få göra mitt ifred en del. Jag vill ha egentid.
Nuvarande jobbar med häst. Men vill inte hålla på med det lika mkt som mig även på fritiden. Där har han andra intressen. Jag delar vissa av dem.
Så vi hänger med varann ibland och ibland får man utöva sitt intresse ensam eller med andra.

Vi tror ju båda på att inte bara umgås med varann. Utan tror på att vår relation får näring av att vi också umgås med andra.
 
Jag skulle se det som en stor fördel om en partner inte hade något hundintresse, däremot som mycket positivt om personen ändå gillade hundar, ville lära sig lite grundläggande grejer kring hundhållning och gillade att höra mig prata åtminstone om lite viktigare hundhändelser (tex tävlingar, träningar eller liknande).

Någon som inte alls gillar (mina) hundar, de är jag inte intresserade av, alls.

När det gäller hundar sträcker sig mitt intresse till att jag kan klappa och kela lite med dom. Men mer än så har jag inget intresse av, hon får sköta sina hundar. Jag ser det mest som en begränsning. Dejtade en tjej och vi pratade om att göra en weekend resa till Stockholm. Hon hade jättestora problem att få tag i en hundvakt. Efter mkt om och men fick hon tag i en kompis som ville ha hunden. Min andra issue som jag är orolig för är om hunden stör min nattsömn(den är helig). Plus allt hundhår, jag har ingen lust att gå och städa varje dag pga hunden släpper hår. Annars är inte hund någon dealbreaker.
 
Jag har varit tillsammans med män som inte delat mitt intresse för hästeri. Och där jag inte delat deras intressen. Men iom att jag alltid dejtat folk som själva verkligen brinner för sin grej tycker jag det blir intressant att prata om. Speciellt som de alla varit relativt duktiga på sin grej och jag då kunnat lära mig saker. Det är kul.

Jag har också varit tillsammans med en som uttryckte avundsjuka på mina djur. Det tog slut av förklarliga skäl.

Om vi delar intresse vill jag ändå få göra mitt ifred en del. Jag vill ha egentid.
Nuvarande jobbar med häst. Men vill inte hålla på med det lika mkt som mig även på fritiden. Där har han andra intressen. Jag delar vissa av dem.
Så vi hänger med varann ibland och ibland får man utöva sitt intresse ensam eller med andra.

Vi tror ju båda på att inte bara umgås med varann. Utan tror på att vår relation får näring av att vi också umgås med andra.

Jag uppskattar dock väldigt att min kille utan tvekan skulle rycka in som djurvakt om jag måste åka bort, är sjuk/skadad eller om jag bara är trött etc.
Det är mina djur som jag har ansvar för. Men han erbjuder sig att hjälpa till vid behov.
Och han är noga med att försöka odla deras relationer. Speciellt hunden, som han träffar mer. Sånt är pluspoäng i min värld.

Det är heller aldrig tjafs om att djuren kostar pengar och tid. Utan tvärtom uppmuntrar han mig gällande mitt djurägande iom att ser vad gott det gör mig.
 
Jag tycker att det är viktigt att ha något intresse att dela, men det behöver inte vara ens största intresse. Sen vill jag att min partner är lite nyfiken och öppen kring det mesta i mitt liv.
Jag och sambo delar ett intresse för film och vissa serier. Vi gillar samma typ av film och tycker om att titta på film, gå på bio och prata om film. Det uppskattar jag verkligen, är så himla mysigt!

Han delar inte mitt största intresse och jag delar inte hans största intresse. Men vi pratar om varandras intressen ändå även om vi sen ägnar oss åt resp intresse på egen hand.
Vi lägger båda en del tid dessutom. Tror det underlättar.

Jag har haft relationer tidigare när vi inte delat så mkt och det var inte roligt alls..

Ja, att inte ha iaf liknande smak när det gäller film/serier vore trist (eller om intresset för att titta öht vore olika). Skulle jag och särbon flytta ihop skulle ca hälften av totala antalet DVD-filmer få slängas/säljas, så många dubbletter skulle det bli :D Sedan är givetvis vår smak inte exakt lika vilket också är skönt.
 
Jag uppskattar dock väldigt att min kille utan tvekan skulle rycka in som djurvakt om jag måste åka bort, är sjuk/skadad eller om jag bara är trött etc.
Det är mina djur som jag har ansvar för. Men han erbjuder sig att hjälpa till vid behov.
Och han är noga med att försöka odla deras relationer. Speciellt hunden, som han träffar mer. Sånt är pluspoäng i min värld.

Det är heller aldrig tjafs om att djuren kostar pengar och tid. Utan tvärtom uppmuntrar han mig gällande mitt djurägande iom att ser vad gott det gör mig.

Samma här. Särbon är väl egentligen ingen kattmänniska men skulle det köra ihop sig med jobb för mig får Missia bo där (han har erbjudit sig).

Plus att båda kattrackorna tycker/har tyckt mer om husse... han är en sådan där odräglig djurmänniska som alla djur blir totalförälskade i på en gång :cautious: :D
 
Jag delar nog de flesta intressen med min partner, men jag har nog aldrig tänkt på det som att det skulle vara viktigt att en partner delade intressena med mig. Snarare skulle jag säga att jag behöver en respekt för att jag behöver vara ensam och vill ha tystnad ibland.
Vi skiljer oss dock med vad som är mitt största intresse. Jag skriver, och jag måste skriva för att må bra, vilket innebär att jag ibland sitter knäpptyst och slår på tangenterna. Min partner begriper sig inte på skrivande, och rent hatar att skriva.
Naturligtvis kan jag ändå bolla idéer och sånt, men det hade varit lönlöst att försöka prata något djupare inom det. Och det är skitbra! Värsta mardrömmen hade varit att bo ihop med den missförstådda konstnären som begriper allt och vill förklara saker för mig, så med andra ord vill jag inte leva med en drygare version av mig själv. :laugh:

Sen dras jag överlag inte till typen som vill göra saker med sin partner. Mina förhållanden är byggda rent på hur bra våra temperament passar ihop, hur vi vill bo, och att personen vet vad städning är. Hade inte det gått hade jag hellre levt ensam och bara dragit hem tillfälliga ragg, för så viktig är inte par-relationen för mig.
 
Jag tänker att det är nyttigt att dela något intresse samtidigt som det vore onyttigt att dela alla. Att existera som individ och inte enbart som del av ett par är oerhört viktigt för mig.

Att bara gnälla över en partners intressen och den tid de vill lägga på det är trist. Då får man väl komma med bra förslag om vad man vill göra tillsammans också. Eller inse att man kanske inte passar att leva tillsammans.
 
Det där med intressen är intressant, utifrån sett så delar jag och maken intresset för jakt och skytte, men hur vi utövar intresset skiljer sig väldigt mycket åt. :D Jag tycker att det är roligt att åka till skjutbanan/andra träningsmöjligheter och träna och förbättra och lära mig nytt, maken i sin tur tränar helst själv, är trygg i det han behärskar och älskar istället att gå ut i skogen ensam, eller möjligtvis i sällskap med mig eller kusinen. Större jakt är också helt okej, men då är han helst hundförare. Där har vi ett problem, jag avskyr att stå på pass, alltså vill även jag vara hundförare, tidigare hade vi en hund och just nu ingen :meh: Alltså kom jag ut och jagade en gång på hela vintern i fjol. :o Men jag har gått flera jaktstigar och varit iväg och tränat på skytte istället! :D

Så även om vi har samma intresse så skulle jag inte säga att vi delar det. :D Sen kan jag bli trött på golfen, det tar så fruktansvärt mycket tid, eller själva tiden är kanske inte det jag är trött på utan snarare makens optimistiska tidsplan som gör att han säger att han ska komma hem en tid, alltså väntar vi med mat/åka/göra något och han kommer hem 1,5 h senare med tusen ursäkter. :meh: Ganska likt en hästtjej :angel: Så numera räknar jag bort honom, gör det vi vill och det underlättar familjelivet. :D
 
Jag tänker att intresse inte nödvändigtvis behöver vara lika med hur många gånger man utövar någonting. En del tränar bara för att man ska, kanske till och med varje dag men är helt ointresserad av att prata om träning. Ointresserad av att lära sig nya övningar, sätta upp mål, bolla tankar, hitta inspiration mm. De springer en sväng och sen var det inget mer med det. Andra kanske har mindre tid att träna men har ett genuint intresse för det. Jag och MM pratar om träning, peppar varandra och ger tips. Det är kul! Att mitt ex lyfte lite skrot hemma när jag var på jobbet innebar tyvärr inte att vi hade ett delat intresse på samma vis.
Att dela intressse och vara allmänt intresserad av all möjligt är för mig lite olika saker.
Jag som person kan bli intresserad av i stort sett vad som helst. En partner som går genom livet och är "ljum" inför företeelser i samhället och livet skulle vara dödstråkig.

En god vän som har ett intresse som jag inte delar kan ändå vara högst intressant när hen talar om intresset. Min vän tapetseraren har gett mig insikter i hennes jobb som är skitkul att veta och som vi pratar om när vi ses men jag är absolut inte intresserad av att klä om möbler, sy båtkapell eller göra gardinuppsättmingar.

Så intresse för den andra personens liv och intressen är rätt självklart, men att delta aktivt vet jag inte om det behövs?
 
Eftersom Stockholmare generellt är mer högutbildade än övriga landet och enligt statistik lever högutbildade längre. Skulle tro att det har att göra med att man motionerar mer och äter bättre kost. Det i sin tur leder till en befolkning med mindre övervikt än övriga landet. Så det finns ett samband...
Det är stora skillnader mellan Stockholm och Göteborg.
Göteborg är tex en gammal arbetarstad (hamnen, varvet, volvo, SKF mm) vilket framförallt förr innebar skadlig luft under arbetsdagen, behöver inte gå så många årtionden tillbaka när lackerare inte hade någon form av skydd mot skadliga ångor och till och med idag finns det vissa ställen på olika företag där det rekommenderas att inte jobba mer än ett visst antal år för att det inte är hälsosamt.

Medan Stockholm är en mer traditionellt akademikerstad.

Så utbildning eller inte här mycket att göra med i vilken miljö man hamnar i och hur luften är när man jobbar är nog så viktig att ta med i beräkningen.
 

Liknande trådar

Relationer Jag undrar varför många vill ha någon att vara ihop med. Vad är det med tvåsamhet som är så eftertraktat? Många har det ju trots allt...
25 26 27
Svar
526
· Visningar
28 844
Senast: Gunnar
·
Kropp & Själ Finns det någon här som har koll på hur det går till när man byter förnamn? Är det en krånglig process, hur lång tid tar det, behöver...
Svar
19
· Visningar
1 699
Senast: MML
·
Relationer Har tänkt lääänge nu att jag måste skriva av mig här på buke åter igen för att få lite råd från kloka individer. Jag har varit singel...
2 3
Svar
58
· Visningar
11 935
Senast: LovingLife
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 631
Senast: Nixehen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp