Jag tycker att den här oviljan hos vissa i tråden, att skilja mellan parti och väljare, är problematisk. Som antirasist avskyr jag, och motarbetar, allt som SD står för, men jag tror faktiskt inte att rätt sätt att bemöta SD-sympatisörer på alltid är med avsky och totalt avståndstagande.
SD är förstås ett genomvidrigt rasistiskt parti, men för att falla för deras retorik räcker det i princip med att man har den (ofta korrekta) upplevelsen av att tillhöra en förfördelad grupp i samhället, och att man varken ser sina intressen företrädda höger- eller vänsterblocket. Då vänder man sig i stället till det enda partiet som liknar ett alternativ. Sedan ska man förstås inte hymla med att många av SD:s väljare är rasister, och att ännu fler är enormt fördomsfulla, men om man tänker sig att SD-väljare är synonymt med fullblodsrasist så tycker jag att man har hamnat snett i sin analys.
Se till exempel på USA, där en betydande del av befolkningen kan tänka sig att rösta på rasisten Donald Trump. Förklaringen är knappast att alla dessa människor är rasister, utan snarare att det finns en ilska över sakernas tillstånd hos stora delar av befolkningen, i kombination med usel politisk medvetenhet.