Är Sverige mer normerande och stöpande än andra länder? (utbruten från Att fråga vad någon jobbar med?)

Det är mycket möjligt. Men, han framstår som mycket osympatisk och inte för att han säger att han är duktig. Det är det fler som gör och som lyckas framstå som trevliga.

Sen kan jag tycka att det blir lite tröttsamt med folk som hela tiden verkar känna ett behov att framhäva sig själv. Om man är duktig på något och är trygg i det så behöver man inte framhäva sig själv hela tiden. Då talar ens prestationer för en.
Ja precis. Är ju just det som är jante :-) (sedan behöver du såklart inte tycka att du själv är det, det är ju inte konstigt, du är ju svensk, det är ju just jante kontra sverige som diskuteras).
 
Så olika man kan tänka. Jag tycker mycket väl ett barn ska uppmuntras till självförtroende och självkänsla, SJÄLVKLART ska ett barn få vara duktig och även ha rätt att säga det (en helt annan sak att trycka ner andra och säga att de är dåliga).

Han är trevlig. Men det spelar ingen roll. Är man duktig kan man få säga det.

Nu pratade jag om folk som säger att de är bra. Inget annat.

För mig blir den meningen jante. Jag har inga problem med folk som tycker att de är duktiga och framhäver sig själva. Det är väl upp till dem? De flesta har ju fog för vad de säger.
Fast i inlägget jag svarade på, svarade du @Wysiwyg där hen skrev att Zlatan kanske inte var det bästa exemplet om man ska tala om ödmjukhet baserat på hans kommentarer om konkurrenter etc. Så det var ju inte bara att folk säger att de är bra, det inkluderade att tala nedsättande om andra.
 
För mig blir den meningen jante. Jag har inga problem med folk som tycker att de är duktiga och framhäver sig själva. Det är väl upp till dem? De flesta har ju fog för vad de säger.

Okej. Jag själv blir lite misstänksam när någon utmålar sig själv som duktig och framhäver sig själv eftersom jag då undrar lite var det kommer ifrån, speciellt om de trycker ner andra i samma veva. Eftersom min erfarenhet är just att kunniga och framgångsrika människor ofta är ödmjuka eftersom de vet vad det krävs för att ta sig dit de är typ. Med erfarenhet kommer ofta ödmjukhet tänker jag. Sen kanske sportvärlden är annorlunda eftersom man verkar behöva en jädra skalle för att inte knäckas på vägen. Och folk är ju olika som personer också. Dock brukar jag sällan komma särskilt bra överens med folk som ständigt ska framhäva sin egen excellens, det blir lite jobbigt i längden. Tursamt nog är ju inte särskilt många på det viset.

I alla fall inom mitt arbetsområde tycker jag sällan de riktigt duktiga framhäver sig själva alls. De som gör det och skryter om sin kompetens är sällan särskilt mycket att ha i granen när det väl gäller enligt min erfarenhet. Däremot de som är kompetenta och pålitliga, de är lugna och trygga i sin kompetens. De behöver inte övertyga andra att de är kompetenta genom att säga det, de visar det istället.
 
eller om man tänker barn istället. Ett barn är mycket bättre och snabbare än de andra på matte eller springa. Sure, alla vet ju det, alla beundrar hen. Varför måste hen också säga det hela tiden? och varför måste hen vilja ha andra fördelar också?

(Erkänner har ett barn hemma som gnäller lite över ett annat barn och man försöker ju sträva emot, det går nog över, visst vill du väl skryta lite med? osv. Men samtidigt kan man ju förstå att andra barn också vill bestämma ibland trots att det här barnet är bäst.)
Och om lilla Lisa nu springer fortast och vinner loppet och hoppar runt efter mållinjen lyckligt tjoandes "jag vann, jag vann" så är vuxna snabba att trycka ner henne med "skryt inte". Det blir en jättebra boost av självförtroendet... eller inte. Jag kan garantera att Lisa aldrig kommer glömma den läxan och den kommer begränsa henne genom livet.
 
Varför kan han inte få säga det om han vill det?
Det får han väl eller? Dvs det verkar ju som att han gör det och som att tidningarna berättar om det när han säger det? Det är väl ett tecken på att han får antar jag. Sedan verkar ju folk ha olika nivåer av problem med det, tydligen och det verkar som att de tydligen också får säga det och som att tidningarna berättar om när de säger det?

Men Zlatan är väl väldigt älskad på det hela taget?

Det jag läst tex som han sagt är ju när han sagt att andra är dåliga? (drog in mina feministögon i fotbollsartiklar) Inte bara att han själv är bäst? Jag har lite dålig koll erkänner jag men han hade sagt att damlaget i fotboll var rejält dåliga. Vilket de kanske är, vad vet jag. Och att de förtjänade att inte få pengar? vilket de kanske inte gör? Antagligen drar de väl in mindre reklam. Men det är ju inte alltid klädsamt att trampa på andra? Jag är nog tråkig och tycker att man inte ska göra det även om man är bäst?
 
Senast ändrad:
Ja precis. Är ju just det som är jante :-) (sedan behöver du såklart inte tycka att du själv är det, det är ju inte konstigt, du är ju svensk, det är ju just jante kontra sverige som diskuteras).

Jag menar att det är inte det att man inte får vara duktig. Men någon som hela tiden tjatar om att hen är så duktig blir tröttsam att lyssna på efter ett tag. Det finns många väldigt duktiga personer som framstår som väldigt sympatiska och trevliga och som säger att de siktar på guld och blir besvikna om de får silver. Jag tycker att Linn Svahn är ett sånt exempel. Hon är väldigt duktig, hon säger att hon siktar på att vara högst upp på pallen och blir väldigt besviken när hon inte lyckas med det. Hon är verkligen inte alls jante men hon framstår som en trevlig person.

Sen har man såna som Zlatan och Petter Northug som också är/var väldigt duktiga men som verkar anstränga sig för att framstå som så otrevliga som möjligt i en del sammanhang.
 
Jag tror att ett problem är att Sverige är, skulle jag påstå, ett av världens mest segregerade samhällen särskilt när det gäller boende, vilket i sin tur har otroliga samhällskonsekvenser. Tittar du på i princip alla storstäder runt om i världen så är befolkningen betydligt mer blandad. Det är något man märker direkt när man är i London, NY, Paris osv. När man enbart umgås inom sin 'egen' krets, kulturellt, socialt, ekonomiskt (till viss del) blir man stöpt. Man gör som alla andra, tänker som alla andra och vill inte sticka ut från gruppen.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/stockholms-stad-har-lanets-mest-segregerade-skolor

Det är i skolorna de första mötena mellan inte bara barn utan även föräldrar grundläggs, en gemensam kultur, att ta och ge och inte enbart språk cementeras. Idag har vi en 'vi och dom' kultur skulle jag nog säga där den 'svenska' absolut har drag av att stöpas eftersom man förstärks av den egna ganska snäva gruppen. Samma sak med andra minoritetsgrupper. Man stöps och stannar inom den kulturellt och socialt trygga gemenskapen.

Man åker och köper pizza och säger ett vänligt hej, jag vill ha pizza xxx. Men att umgås socialt med pizzabagaren gör man inte och det är ett ömsesidigt val. En vvv 'svenne' och en svensk pizzabagare med rötter i Turkiet är definitivt inte stöpta i samma form.

Sociala media förstärker isoleringen från andra svenskar, man följer bara de som delar samma bakgrund, får sina nyheter från samma media och blir därmed bekräftad inom sin grupp av svenskar. Som ja, absolut är stöpta i samma form skulle jag säga.
 
Fast varför ska Annette sluta lägga ut sin macka? Varför får man inte visa lite av sitt liv? Varför får man inte visa sitt hus som ser ut som alla andras hus? Varför måste man bete sig som alla andra?

Vi ÄR väldigt unika individer. Annette kanske hade svårt med orken så det var jobbigt att göra macken, eller så är hon kanske dålig på matlagning eller så har hon bara ingen att prata med och försöker kommunicera på NÅGOT vis liksom?

Måste man vara superduktig kock för att räknas som unik och få lägga upp sin middag på instagram och går bara ovanliga coola hus bra att visa bilder på och vara personligt glad och nöjd för?

Jag tycker att kraven att man måste vara riktigt speciell för att vara värd att lyssna på och lägga märke till är rätt märkligt. Även helt vanliga tråkiga icke unika Annette skulle må bra om någon gav hennes lunchmacka en tummen upp ibland.

Nej och nej och nej och nej.
Du missförstår fullständigt poängen i inlägget.
 
Så olika man kan tänka. Jag tycker mycket väl ett barn ska uppmuntras till självförtroende och självkänsla, SJÄLVKLART ska ett barn få vara duktig och även ha rätt att säga det (en helt annan sak att trycka ner andra och säga att de är dåliga).

Ja väldigt olika tror jag. Jag vet nog inte exakt hur du uppmuntrar dina barn till självförtroende och självkänsla och jag är nog inte expert på just det området. Jag försöker såklart berömma och uppmuntra. Men det är ju inte så att alla människor är bäst på någonting.

Jag tror nog mitt problem är åt andra hållet. Du har ju då haft fantastiska barn som bara är helt bäst på något och vill då gärna framhäva det.

Mitt problem var kanske att jag hade det där andra barnet inför vilket detta framhävdes och tycker det är lite svårt att agera på. Jag vill ju gärna att mitt barn också ska få tycka att det är lite bra och få vara med och bestämma och är väl kanske lite Jante så jag vill kanske att det ska ha egna möjligheter utöver beundran av Putte.

Det kan ju bli lite -långa bollar på Bengt av det hela och det är ju kul för Bengt men inte för de andra i knattelaget. Självklart ska ju Zlatan få allt serverat på plan (dålig på fotboll) men i skolan kanske alla ska lära sig och i vissa sporter kanske ha kul även spelar in.

Jag tycker nog inte detta är så himla svenskt. Varteviga ungdomsfilm från USA handlar väl om den där dryge som får sitt.
 
Eller så vill hon kanske bara berätta vad hon gör och vad hon tänker, kanske ha lite positiv uppmärksamhet eftersom familjen, som svenskar i allmänhet, suger på att ge beröm och uppmärksamhet till andra människor. Ibland vill man märkas och synas och inte bara tas för given.

Alltså jag tänker fortsätta ta Annettes lunchmacka för given. Det behöver hon inte oroa sig över!
 
Och om lilla Lisa nu springer fortast och vinner loppet och hoppar runt efter mållinjen lyckligt tjoandes "jag vann, jag vann" så är vuxna snabba att trycka ner henne med "skryt inte". Det blir en jättebra boost av självförtroendet... eller inte. Jag kan garantera att Lisa aldrig kommer glömma den läxan och den kommer begränsa henne genom livet.
Vilket inte alls var det jag sa. Det är väl för i helskotta en engångssituation som händer varje gång hon vinner och är bäst. Det är väl självklart att hon ska ropa jag vann när hon vann.

Det jag pratar om är ju när hon tjatar om det varje dag tre veckor senare. Jag är snabbast så jag får ta bollen nu, jag är snabbast så jag får va, jag är snabbast så jag ska välja laget, jag är snabbast så osv osv osv så att de andra inte får någon chans att öva.
 
Jag är visserligen rätt trött på människor överlag, men du visar ju här i det du skriver att du ser ner på andra människor för att de inte gör som du tycker de ska göra.

Ibland kan den där extra kunskapen i en kommentar på FB faktiskt vara intressant! Den kan dessutom komma ur folk som inte alltid fungerar så bra socialt. Jag tycker att du i dina inlägg visar hur viktigt du tycker att det är att man håller sig i nivå med alla andra och inte sticker ut på något vis och är annorlunda för då agerar man fel.

Usch.

Jamen det är ju inte så att jag på något vis förnekar att jag är en ganska usel människa? Lika usel som alla andra. :D

Jag tänker att du kanske inte behöver läsa mina inlägg så fruktansvärt bokstavligt. Det är helt sant att jag är trött på folks hets kring att försöka vara så jävla SpEcIELla och UnIkA när cirka ingen ändå är det, men jag sitter givetvis inte och hetsar på enskilda personer liksom. Och nej, sån där oombedd extra kunskap från Gunnar, 57 klarar jag mig gott utan.
 
Jag tror att ett problem är att Sverige är, skulle jag påstå, ett av världens mest segregerade samhällen särskilt när det gäller boende, vilket i sin tur har otroliga samhällskonsekvenser. Tittar du på i princip alla storstäder runt om i världen så är befolkningen betydligt mer blandad. Det är något man märker direkt när man är i London, NY, Paris osv. När man enbart umgås inom sin 'egen' krets, kulturellt, socialt, ekonomiskt (till viss del) blir man stöpt. Man gör som alla andra, tänker som alla andra och vill inte sticka ut från gruppen.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/stockholms-stad-har-lanets-mest-segregerade-skolor

Det är i skolorna de första mötena mellan inte bara barn utan även föräldrar grundläggs, en gemensam kultur, att ta och ge och inte enbart språk cementeras. Idag har vi en 'vi och dom' kultur skulle jag nog säga där den 'svenska' absolut har drag av att stöpas eftersom man förstärks av den egna ganska snäva gruppen. Samma sak med andra minoritetsgrupper. Man stöps och stannar inom den kulturellt och socialt trygga gemenskapen.

Man åker och köper pizza och säger ett vänligt hej, jag vill ha pizza xxx. Men att umgås socialt med pizzabagaren gör man inte och det är ett ömsesidigt val. En vvv 'svenne' och en svensk pizzabagare med rötter i Turkiet är definitivt inte stöpta i samma form.

Sociala media förstärker isoleringen från andra svenskar, man följer bara de som delar samma bakgrund, får sina nyheter från samma media och blir därmed bekräftad inom sin grupp av svenskar. Som ja, absolut är stöpta i samma form skulle jag säga.

Är Sverige verkligen ett av världens mest segregerade samhällen vad gäller boende? Jag säger inte att det inte är segregerat men vi jämför ju nu med länder och städer fyllda av gated communities och kåkstäder, stadsdelar utformade efter ursprungsland (ex China towns) länder med en enorma mängder "olagliga" gästarbetare inhysta i högst tvivelaktiga boenden. Med mera, med mera.

Sverige har vad jag vill inbilla mig, trots sina problem med bostadssegregation, en relativt sett hög lägstanivå och låg högstanivå? Till det ett hyressystem med brukshyror och besittningsrätt. Absolut inte perfekt eller bäst, men verkligen sämst i världen?
 
Är Sverige verkligen ett av världens mest segregerade samhällen vad gäller boende? Jag säger inte att det inte är segregerat men vi jämför ju nu med länder och städer fyllda av gated communities och kåkstäder, stadsdelar utformade efter ursprungsland (ex China towns) länder med en enorma mängder "olagliga" gästarbetare inhysta i högst tvivelaktiga boenden. Med mera, med mera.

Sverige har vad jag vill inbilla mig, trots sina problem med bostadssegregation, en relativt sett hög lägstanivå och låg högstanivå? Till det ett hyressystem med brukshyror och besittningsrätt. Absolut inte perfekt eller bäst, men verkligen sämst i världen?

Inte sämst i världen men jämfört med många andra storstäder så ja. Hittar inte en länk till rapporten som konstaterade att Stockholm är en av världens mest segregerade städer. Och jag tror knappast att det är mer integrerat på småorter - möjligtvis är det mina fördomar som spelar in där.
 
Jamen det är ju inte så att jag på något vis förnekar att jag är en ganska usel människa? Lika usel som alla andra. :D

Jag tänker att du kanske inte behöver läsa mina inlägg så fruktansvärt bokstavligt. Det är helt sant att jag är trött på folks hets kring att försöka vara så jävla SpEcIELla och UnIkA när cirka ingen ändå är det, men jag sitter givetvis inte och hetsar på enskilda personer liksom. Och nej, sån där oombedd extra kunskap från Gunnar, 57 klarar jag mig gott utan.
Haha, känns inte det här med SpEcIELla och UnIkA lite som när man var tonåring och åkte på festival och "alla" hade på sig sjuksköterskekostym i lack med strumpor i olika färg, i led att verka unik? Det mesta känns ganska lindrigt i jämförelse med det (antar att det är så jag är STÖPT) :D
 
Jag upplever att det är mycket mer krav här än i andra länder. Jag har ju bott i några andra länder också. Svensken måste se så himla bra ut, ha rätt grejer, ha ett väldesignat hem och byta inredning så hemmet är modernt, allting ska vara så himla perfekt hela tiden. Och människor ska gärna se likadana ut och bete sig likadant, är någon inte helt stöpt i samma form blir den personen kallad för ett original. I andra länder är den människan bara en annan människa, inget original.

Allt är så viktigt i Sverige också. Socialt får man knappt skaffa hund utan att vara utbildad expert och tänk om man vill köpa en häst! Och tänk för bövelen inte på att avla på dina djur för det kan bara rena experter göra som har en långsiktig plan i sitt avelsarbete. Och det är så fult att säga att man tjänar pengar på aveln, trots att alla fattar att man gör det, för säger man att man tjänar pengar på att tex föda upp kaniner som jag gör då, så kommer det hundra uppfödare som minsann inte tjänar en krona på sin uppfödning utan de gör det för att de vill bevara raserna och brinner för kaninavel. Det är så töntigt!

Och det här rättviseperspektivet som ska råda överallt bidrar ju bara till ännu mer liksidighet och stöpning. Ingen får sticka ut och vara bra på någonting. Barn får knappt tävla längre!

Och att man ser ner på människor som valt att inte leva som de själva gör. Den möter jag nästan dagligen av framför allt mammor som av någon anledning stör sig på att jag inte ser det underbara i att ha barn. "Du kommer ångra dig när du är gammal", "Du kommer ju dö ensam" etc. Stöpning, stöpning. Alla ska vara lika och allt ska vara så perfekt. Nåde dig om du inte klippt gräsmattan när gräset är en viss höjd.
När vi flyttar till hus så är jag rädd för att jag kommer va en sån Karen som typ ”nu har Bosse och Stina inte klippt sin gräsmatta, drar ju ner hela kvarteret!!!” Känner det på mig :p
 
Jag tror att ett problem är att Sverige är, skulle jag påstå, ett av världens mest segregerade samhällen särskilt när det gäller boende, vilket i sin tur har otroliga samhällskonsekvenser. Tittar du på i princip alla storstäder runt om i världen så är befolkningen betydligt mer blandad. Det är något man märker direkt när man är i London, NY, Paris osv. När man enbart umgås inom sin 'egen' krets, kulturellt, socialt, ekonomiskt (till viss del) blir man stöpt. Man gör som alla andra, tänker som alla andra och vill inte sticka ut från gruppen.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/stockholms-stad-har-lanets-mest-segregerade-skolor

Det är i skolorna de första mötena mellan inte bara barn utan även föräldrar grundläggs, en gemensam kultur, att ta och ge och inte enbart språk cementeras. Idag har vi en 'vi och dom' kultur skulle jag nog säga där den 'svenska' absolut har drag av att stöpas eftersom man förstärks av den egna ganska snäva gruppen. Samma sak med andra minoritetsgrupper. Man stöps och stannar inom den kulturellt och socialt trygga gemenskapen.

Man åker och köper pizza och säger ett vänligt hej, jag vill ha pizza xxx. Men att umgås socialt med pizzabagaren gör man inte och det är ett ömsesidigt val. En vvv 'svenne' och en svensk pizzabagare med rötter i Turkiet är definitivt inte stöpta i samma form.

Sociala media förstärker isoleringen från andra svenskar, man följer bara de som delar samma bakgrund, får sina nyheter från samma media och blir därmed bekräftad inom sin grupp av svenskar. Som ja, absolut är stöpta i samma form skulle jag säga.

Det är ett stort problem att skolorna är så olika. I samma stad kan en skola ha 90 % elever med annat modersmål än svenska och en annan har bara 10%.

Men samtidigt kan jag ju säga att hur gärna jag än vill att detta ska ändras så kommer jag inte använda mitt barn som försökskanin. D.v.s. jag kommer göra mitt bästa för att mitt barn ska få gå på den skolan som ger henne de bästa förutsättningarna att lyckas i skolan oavsett om det innebär att det bidrar till segregeringen.
 
Inte sämst i världen men jämfört med många andra storstäder så ja. Hittar inte en länk till rapporten som konstaterade att Stockholm är en av världens mest segregerade städer. Och jag tror knappast att det är mer integrerat på småorter - möjligtvis är det mina fördomar som spelar in där.

Du tänker inte på den stora studien som kom för ett par år sen som pekade ut Stockholm som en av Europas mest segregerade städer? Icke nog så problematiskt såklart men långt ifrån samma sak som att Sverige är ett av världens mest segregerade samhällen :)
 
Du tänker inte på den stora studien som kom för ett par år sen som pekade ut Stockholm som en av Europas mest segregerade städer? Icke nog så problematiskt såklart men långt ifrån samma sak som att Sverige är ett av världens mest segregerade samhällen :)

Den handlade om Stockholm jmf med andra storstäder. Kan vara den jag tänker på. Hittade den här från Handelskammaren som visar ganska klart på problematiken med social och kulturell segregation i Stockholmsregionen och hur segregerat det faktiskt är.

https://www.chamber.se/rapporter/harda-fakta-sa-segregerat-ar-stockholm-2.htm
 

Liknande trådar

Äldre .....ju mer inser jag varför SD växer och växer. Men hur verklighetsförankrade är argumenten SD kör med egentligen? För många gånger...
54 55 56
Svar
1 114
· Visningar
78 480
Senast: No1
·
Utrustning Jag har idag provat en bomlös sadel. Jag har länge varit nyfiken på bomlöst och tyckt det skulle vara PERFEKT till valacken som är ett...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
7 351
Senast: Lord Owen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Vikten av unghästbete
Tillbaka
Upp