Arbetsintervju

Om tre timmar ska jag på intervju. Är jätte nervös men också taggad. Det är första intervjun på väldigt länge. Hoppas hoppas hoppas så på att jag får det här jobbet.

Det är deltid dessutom så skulle vara perfekt nu när det ändå var ett par år sedan som jag gjorde mitt sommarjobb.

 

[Tantan]

Idag är bara en sån där dag jag helst vill glömma. Allt blev fel. När jag för en gång skull försökte göra rätt blev det fel ändå. Har så mycket ångest och känner bara att jag inte kan göra nåt rätt längre hur mycket jag än försöker.

Man får faktiskt göra fel. Alla gör det.

 

[vemsomhelst123]

Idag är bara en sån där dag jag helst vill glömma. Allt blev fel. När jag för en gång skull försökte göra rätt blev det fel ändå. Har så mycket ångest och känner bara att jag inte kan göra nåt rätt längre hur mycket jag än försöker.

Fast du har gjort mycket rätt för att vara där du är med nytt kontrakt osv. Jag har varit med om folk på jobbet som gjort allvarliga fel, t.o.m. olagliga fel utan uppsåt och det är just fel man måste göra för att lära sig av. Du är grym

 

[et_flickan]

Fast du har gjort mycket rätt för att vara där du är med nytt kontrakt osv. Jag har varit med om folk på jobbet som gjort allvarliga fel, t.o.m. olagliga fel utan uppsåt och det är just fel man måste göra för att lära sig av. Du är grym

Mamma tyckte också jag gjorde fel och att jag inte är rädd om jobbet. Jag ska vabba i morgon nämligen och det var jätte hemskt.

 

[vemsomhelst123]

Mamma tyckte också jag gjorde fel och att jag inte är rädd om jobbet. Jag ska vabba i morgon nämligen och det var jätte hemskt.

Det vet du ju att det inte är. Vabba är lagligt, helt ok och sånt som händer.

 

[Tantan]

Mamma tyckte också jag gjorde fel och att jag inte är rädd om jobbet. Jag ska vabba i morgon nämligen och det var jätte hemskt.

Idioti, det förstår du ju. Vabba får man. Eller vara sjuk själv.

 

[Fjordfrälst]

Mamma tyckte också jag gjorde fel och att jag inte är rädd om jobbet. Jag ska vabba i morgon nämligen och det var jätte hemskt.

Men va?????

 

[et_flickan]

Vågar inte

Men va?????

Vågar inte skriva ut mer detaljer. Men det var en dålig dag att vabba på vilket jag inte visste om.

Mamma tyckte min man kunde vabba hela veckan men vi hade kommit överens om det upplägget vi tyckte var bättre. Om man säger såhär så är min mamma aldrig på min sida någonsin och jag borde veta bättre och sluta ventilera med henne, det gör mig bara ledsen.

Jag kan ju inte veta vad som är bättre. Nu i efterhand kunde min man vabbat men det tänkte vi inte på igår.

Aja, jag ska försöka släppa det här. Det är en av de där små skit grejerna som blir för stora för mitt eget bästa.

 

[Blyger]

Hade din mamma varit en man hade buke sagt dumpa

 

[et_flickan]

Hade din mamma varit en man hade buke sagt dumpa

Ja. Tur att hon är min mamma ändå. Ingen jag behöver bo med. Hon tycker väl att jag ska vara mer rädd om jobbet i och med att jag varit sjuk mycket. Men nu är det mitt barn som är sjukt och inte jag. Det är väl därför hon tycker att min man ska vabba. Men vi har vårat upplägg som vi tycker känns bra. Sen att det blev tokigt just idag var olyckligt.

 

[vemsomhelst123]

Ja. Tur att hon är min mamma ändå. Ingen jag behöver bo med. Hon tycker väl att jag ska vara mer rädd om jobbet i och med att jag varit sjuk mycket. Men nu är det mitt barn som är sjukt och inte jag. Det är väl därför hon tycker att min man ska vabba. Men vi har vårat upplägg som vi tycker känns bra. Sen att det blev tokigt just idag var olyckligt.

Fast man får vabba. Ingen kan göra dig arbetslös pga att du vabbar. Du är snarare ganska attraktiv med tanke på det då du vad jag förstår inte ska få fler barn och snart är ute ur värsta småbarnsträsket. Sen kommer nya som vabbar ”hela tiden” och är sjuka ”hela tiden”. Att göra vad man har laglig rätt till är inte att riskera jobbet.

 

[et_flickan]

Fast man får vabba. Ingen kan göra dig arbetslös pga att du vabbar. Du är snarare ganska attraktiv med tanke på det då du vad jag förstår inte ska få fler barn och snart är ute ur värsta småbarnsträsket. Sen kommer nya som vabbar ”hela tiden” och är sjuka ”hela tiden”. Att göra vad man har laglig rätt till är inte att riskera jobbet.

Jag vet att man inte får sparken men jag blir så otroligt less på att höra samma hela tiden. Är du inte rädd om jobbet nu när du har ett? Vill du inte jobba? Varför kan inte din man jobba nu när du bara jobbar halvtid etc etc. Jag ska behöva försvara mig hela tiden. Mitt i allt har jag dessutom ångest varje morgon om magen ska hålla hela dagen eller om jag kommer få gå hem eller sjukanmäla mig, sover apdåligt och drömmer mardrömmar/vaknar varje natt så är ständigt trött och dessutom ofta ledsen. Jag vet inte vad det är men mår verkligen inte okej just nu alls.

 

[Keb71]

Ja. Tur att hon är min mamma ändå. Ingen jag behöver bo med. Hon tycker väl att jag ska vara mer rädd om jobbet i och med att jag varit sjuk mycket. Men nu är det mitt barn som är sjukt och inte jag. Det är väl därför hon tycker att min man ska vabba. Men vi har vårat upplägg som vi tycker känns bra. Sen att det blev tokigt just idag var olyckligt.

Jag förstår att det kan vara svårt för dig att säga ifrån mot din mamma; kanske något du kan ta upp med samtalskontakten om du får en? (Vet alltför väl hur det är, jag har haft liknande problem.)
Kan du säga att alla har rätt att vabba och att det inte är grund för uppsägning?
Föreslå att hon kan vabba åt dig nästa gång istället.

 

[vemsomhelst123]

Jag vet att man inte får sparken men jag blir så otroligt less på att höra samma hela tiden. Är du inte rädd om jobbet nu när du har ett? Vill du inte jobba? Varför kan inte din man jobba nu när du bara jobbar halvtid etc etc. Jag ska behöva försvara mig hela tiden. Mitt i allt har jag dessutom ångest varje morgon om magen ska hålla hela dagen eller om jag kommer få gå hem eller sjukanmäla mig, sover apdåligt och drömmer mardrömmar/vaknar varje natt så är ständigt trött och dessutom ofta ledsen. Jag vet inte vad det är men mår verkligen inte okej just nu alls.

Jag förstår det, kanske kan du (om du har samtalskontakt) diskutera med denna om hur du ska hantera din och din mammas relation? Hon är sannolikt för gammal för att ändra sig, och det är inte ovanligt upplever jag att människor som tar stora kliv i livet som du gjort får problem med relationer till människor som kanske tidigare känt sig ”behövda” på ett annat sätt. Hon har kanske jättesvårt att hantera att du ”klarar dig själv” nu. Samtidigt verkar hon ju ha bra relation med barnen så då kanske du bara få bits ihop och jobba på att låta det rinna av. Oavsett är det viktigaste att du vet att hon inte har rätt när hon går igång

 

[SaraXX]

Föreslå att hon kan vabba åt dig nästa gång istället.

Ts: På allvar, det kan ju vara en lösning som funkar bra för alla?

 

[athena_arabians]

Ts: På allvar, det kan ju vara en lösning som funkar bra för alla?

Men nä. Inte vill en väl ha en toxisk släkting som passar ens barn?! Hon har redan fått @et_flickan att må dåligt, inte ska det väl behöva spridas vidare i en generation till?

En nära släkting till mig har en svärförälder som fuckat upp alla sina tre barn (bla gett en av dem anorexi). Hen sitter INTE barnvakt kan jag säga!

 

[vemsomhelst123]

Men nä. Inte vill en väl ha en toxisk släkting som passar ens barn?! Hon har redan fått @et_flickan att må dåligt, inte ska det väl behöva spridas vidare i en generation till?

En nära släkting till mig har en svärförälder som fuckat upp alla sina tre barn (bla gett en av dem anorexi). Hen sitter INTE barnvakt kan jag säga!

Det kan ju vara så att personen är en mycket bättre mor eller farförälder än förälder. Så var, har jag förstått i efterhand, fallet definitivt med min mormor tex.

 

[et_flickan]

Jag litar inte fullt ut på att mamma klarar av min minsta. Han är tung och mamma är i rätt så dåligt skick. Min äldsta klarar sig själv så hon är hos mormor ofta, minst en dag i veckan. Hon är en bra mormor, gör allt för sina barnbarn. Hon ställer även mycket upp på mig och även om vi inte delar vissa saker så är hon min absoluta bästa vän. Minstingen älskar dock sin farfar så behöver vi hjälp kontaktar vi honom.

 

[et_flickan]

Jag förstår det, kanske kan du (om du har samtalskontakt) diskutera med denna om hur du ska hantera din och din mammas relation? Hon är sannolikt för gammal för att ändra sig, och det är inte ovanligt upplever jag att människor som tar stora kliv i livet som du gjort får problem med relationer till människor som kanske tidigare känt sig ”behövda” på ett annat sätt. Hon har kanske jättesvårt att hantera att du ”klarar dig själv” nu. Samtidigt verkar hon ju ha bra relation med barnen så då kanske du bara få bits ihop och jobba på att låta det rinna av. Oavsett är det viktigaste att du vet att hon inte har rätt när hon går igång

Hon har en fantastisk relation till min äldsta. Det är tack vare henne som jag orkade då hon avlastade väldigt mycket i början. Utan hennes hjälp kanske jag aldrig hade överlevt en förlossningsdepression bland annat. Men jag tar absolut ingen skit från henne trots det utan säger ifrån när hon går över gränsen. Jag kan nog säga att vi vågar bli osams och ifrågasätta varandra, ibland på ett rätt så hårt vis. Visst blir jag ledsen när hon gör som hon gjorde nu men det går över fort.

 

[et_flickan]

På tal om min mamma så exploderade jag i bilen på väg hem från dotterns ridlektion när hon sa emot mig om att dotter ska äta frukost innan hon börjar spela i mobilen. Det lilla gjorde att bägaren rann över. Hon har länge sagt emot mig vad gäller dotter och vissa regler vi har för att hon tycker vi är löjliga. Nu blev det för mycket.

 

[et_flickan]

Tyvärr tror jag vår relation fick sig en rejäl känga nu. Det var ju verkligen inte vad jag ville. Men jag fick nog när hon först kritiserar mig för vab och sen inte kan vara tyst när jag pratar med min dotter. Hon tyckte dock jag var löjlig och sa till min dotter att inte bry sig om vad jag säger efter att jag gick ur bilen. Så det landade inte rätt heller. Jag är så nära på att dra in deras umgänge men min dotter skulle bli så ledsen och det vill jag ju inte.