Bukefalos 28 år!

Arbetsterapeut

Men då är inte din exekutiva förmåga direkt knutet till din ohälsa eftersom det var samma när du mådde bättre? Så skillnaden är att du blir mer stressad/deprimerad/ångest av röran just nu? Jag antar att du inte heller blev glad av att utföra hushållsarbete när du mådde bra? Så då är det inte särskilt troligt att det plötsligt skulle få dig att må bra nu.
Det som är skillnad nu är att förmågan att göra något åt skiten är lägre. Jag har ingen ork. Förr trodde jag att jag skulle kunna lära mig att hålla ordning.
Bättre än ingen mat alls. Eller köra studentlivet och leva på ramennudlar och få skörbjugg.
Förvisso. Men så jävla trist. Bara utfodring liksom.
 
Jag önskar verkligen att jag kunde laga mat, men jag kommer verkligen inte igång. Så jag lever på microrätter och mackor. Det enda jag tillagar är en pannkaka till frukost. Resten går jag bet på.
Hur snäll är du mot dig själv?
Jag tvivlar inte på att du har svårt att sätta igång osv, men jag tycker du låter väldigt hård mot dig själv.

Att boendestödet hjälper dig med saker är inte ett misslyckande, det är därför de finns!
Du har lagat mat minst två gånger den här veckan.
Att julblommorna kommit undan just nu är verkligen ingen big deal.
Att du har rutin att diska tallrik direkt är ju jättebra. Likaså att diska när du behöver något.

Allt i perfekt ordning är det nog inte hos många av oss.
 
Gör ett par utan havregryn om det är svårt att få till rätt mängd och värm dom i en stekpanna om du inte vill micra?
Det går ju inte. Då försvinner ju en stor del av pannkakans innehåll och jag blir inte mätt.

Att värma i stekpanna är inte ett alternativ. Min spis är extremt långsam och jag har inte tid när jag ska iväg och har en tid att passa.
 
Det går ju inte. Då försvinner ju en stor del av pannkakans innehåll och jag blir inte mätt.

Att värma i stekpanna är inte ett alternativ. Min spis är extremt långsam och jag har inte tid när jag ska iväg och har en tid att passa.

Sånt kan också arbetsterapeuten hjälpa med strategier för. Så att man har tillräckligt med tid för det man behöver göra.

Om varje litet tänkbart problem görs till oöverstigligt och olösbart kommer ju inget att funka.
 
Hur snäll är du mot dig själv?
Jag tvivlar inte på att du har svårt att sätta igång osv, men jag tycker du låter väldigt hård mot dig själv.

Att boendestödet hjälper dig med saker är inte ett misslyckande, det är därför de finns!
Du har lagat mat minst två gånger den här veckan.
Att julblommorna kommit undan just nu är verkligen ingen big deal.
Att du har rutin att diska tallrik direkt är ju jättebra. Likaså att diska när du behöver något.

Allt i perfekt ordning är det nog inte hos många av oss.
Jag skulle nog inte påstå att jag lagat mat två gånger. Jag har kokat potatis en gång med hjälp av boendestöd och jag har stoppat in fisk i ugnen en gång.
 
Det finns en hel del mat som tillagas genom att "slänga in i ugnen och vänta tills det är klart". Det räknas definitivt, och ofta är det bra mat också. Det är inte mindre matlagning än ett långkok (som ofta är "släng ner grejer i en gryta, sätt på spisen och vänta tills det är klart").
 
Varför är det en så stor grej att du inte kan laga mat? Jag kan laga mat - ibland men orkar inte heller alltid (ofta). Dock ska man inte läsa vad blir det till middag tråden om tryffelsalami, hemrökta räkor, färsk pasta med hemlagad pesto innan man sorgset går till köket och steker korv med bröd som ätes med senap och ketchup för tredje dagen i rad.

Maten på sjukhuset var vidrig och inte i tillräckliga portioner och du ville hem. Nu är du hemma och kan laga den mat du vill och i tillräckliga portioner vilket var din önskan. Så var tillfredsställd med det. Mat behöver inte vara roligt eller ens gott så länge man får i sig tillräckligt med näring. Visst det kan vara tråkigt, men det är ingen katastrof. Så länge du mår dåligt, strunta i maten. Läs inga recept eller köp matkasse eller planera rätter. Äter du smörgåsar i en månad, tja, du kan leva på det, så no biggie. Kanske omväxla med fil och flingor (även om jag personligen anser det som djävulens uppfinning).

Mitt råd: Strunta i maten och ffa häng inte upp dig på att du inte kan laga mat. Det kan inte heller många högt uppsatta personer som inte har en psykisk ohälsa.
 
Varför är det en så stor grej att du inte kan laga mat? Jag kan laga mat - ibland men orkar inte heller alltid (ofta). Dock ska man inte läsa vad blir det till middag tråden om tryffelsalami, hemrökta räkor, färsk pasta med hemlagad pesto innan man sorgset går till köket och steker korv med bröd som ätes med senap och ketchup för tredje dagen i rad.

Maten på sjukhuset var vidrig och inte i tillräckliga portioner och du ville hem. Nu är du hemma och kan laga den mat du vill och i tillräckliga portioner vilket var din önskan. Så var tillfredsställd med det. Mat behöver inte vara roligt eller ens gott så länge man får i sig tillräckligt med näring. Visst det kan vara tråkigt, men det är ingen katastrof. Så länge du mår dåligt, strunta i maten. Läs inga recept eller köp matkasse eller planera rätter. Äter du smörgåsar i en månad, tja, du kan leva på det, så no biggie. Kanske omväxla med fil och flingor (även om jag personligen anser det som djävulens uppfinning).

Mitt råd: Strunta i maten och ffa häng inte upp dig på att du inte kan laga mat. Det kan inte heller många högt uppsatta personer som inte har en psykisk ohälsa.
Jag vill liksom äta nyttigt och näringsriktigt för att hålla mig frisk, få en bra vikt och få energi att utföra saker.
 
Jag har haft väldiga problem med att komma igång med saker. När jag bodde själv, fick jag ibland en spark i baken av boendestöd, men även av min snälla mor. Hon kom någon gång ibland och så lagade vi (mest hon, men jag hjälpte till så mycket jag orkade just den dagen) flera olika maträtter och fyllde frysen med matlådor. Då hade jag att ta av de dagarna jag inte orkade ett skit. Du kanske har en snäll vän (eller någon bukefalist som bor nära?) som kan hjälpa dig med ett litet matlåderace? Då får du ju mat du vill äta och lite variation från färdigrätter.

Nu har jag en pedant till sambo och vi har båda fått kompromissa lite med hur vi vill/orkar ha det hemma. Jag har fått mitt "pysselrum" där det är ok om det är rörigt. Dit kan vi stänga dörren och jag kan plocka lite när jag orkar eller behöver städa för att kunna göra något där inne.
Övriga utrymmen hjälps vi åt att hålla ordning på. Han är t ex inte bra på att laga mat och tycker det är riktigt tråkigt. Jag tycker det är roligare att laga mat när det är till någon mer än mig själv och lagar därför nästan all mat. Han sköter nästan all disk och undanplock efter maten, eftersom det är svårare för mig att komma igång med och han får panik om det inte görs på en gång.

Innan vi träffades, lagade han mat en gång i veckan och åt sedan samma sak både till lunch och middag alla dagar.

Lite svammel, men ja... Även en person som levt i kaos, kan få lite ordning i livet. Som många andra skrivit så får man försöka hitta en nivå som är acceptabel för en själv och inte sätta upp för höga krav och ha små mål på vägen. I mitt fall kan det vara att jag vill sy något. Då kanske kan behöver städa lite för att hitta rätt mönster/tyg/få plats att klippa ut etc. Belöningen blir då att jag får sätta mig och skapa något en stund. Men jag skulle inte orka städa hela rummet på en gång, så jag får ha små delmål. Nu gjorde jag detta. Då får jag sy. Sen kanske jag behöver plocka bort ett par saker efteråt. Sen får jag vila. T ex.
 
Jag vill liksom äta nyttigt och näringsriktigt för att hålla mig frisk, få en bra vikt och få energi att utföra saker.

När man mår dåligt är det mycket man vill, men inte lika mycket man kan. Uppenbarligen är det inte möjligt för dig just nu att handskas med mat. Så att stressa/depression/ångest/panikångest över något du inte kan göra något åt gör inte att din hälsa blir bättre. Lägg ner matlagningen och maten helt nu när du mår som du mår.

Nu har du dessutom en trädgård och det är tid för att kunna skörda iaf en del grönsaker? Skär grönsaker i bitar, häll på lite balsamvinäger, citron (i flaska), olivolja, flingsalt - ja inte allt på samma gång då - och voilá! En nyttig och kalorifattig måltid som kan ätas med bröd om man vill göra det lite matigare.

Dessutom behöver inte nyttig och näringsrik mat i portioner som antagligen skulle göra att du gick ner i vikt vara gott och du vill därför inte äta den öht, det visade din sjukhusvistelse om något.
 
Jag har haft väldiga problem med att komma igång med saker. När jag bodde själv, fick jag ibland en spark i baken av boendestöd, men även av min snälla mor. Hon kom någon gång ibland och så lagade vi (mest hon, men jag hjälpte till så mycket jag orkade just den dagen) flera olika maträtter och fyllde frysen med matlådor. Då hade jag att ta av de dagarna jag inte orkade ett skit. Du kanske har en snäll vän (eller någon bukefalist som bor nära?) som kan hjälpa dig med ett litet matlåderace? Då får du ju mat du vill äta och lite variation från färdigrätter.

Nu har jag en pedant till sambo och vi har båda fått kompromissa lite med hur vi vill/orkar ha det hemma. Jag har fått mitt "pysselrum" där det är ok om det är rörigt. Dit kan vi stänga dörren och jag kan plocka lite när jag orkar eller behöver städa för att kunna göra något där inne.
Övriga utrymmen hjälps vi åt att hålla ordning på. Han är t ex inte bra på att laga mat och tycker det är riktigt tråkigt. Jag tycker det är roligare att laga mat när det är till någon mer än mig själv och lagar därför nästan all mat. Han sköter nästan all disk och undanplock efter maten, eftersom det är svårare för mig att komma igång med och han får panik om det inte görs på en gång.

Innan vi träffades, lagade han mat en gång i veckan och åt sedan samma sak både till lunch och middag alla dagar.

Lite svammel, men ja... Även en person som levt i kaos, kan få lite ordning i livet. Som många andra skrivit så får man försöka hitta en nivå som är acceptabel för en själv och inte sätta upp för höga krav och ha små mål på vägen. I mitt fall kan det vara att jag vill sy något. Då kanske kan behöver städa lite för att hitta rätt mönster/tyg/få plats att klippa ut etc. Belöningen blir då att jag får sätta mig och skapa något en stund. Men jag skulle inte orka städa hela rummet på en gång, så jag får ha små delmål. Nu gjorde jag detta. Då får jag sy. Sen kanske jag behöver plocka bort ett par saker efteråt. Sen får jag vila. T ex.
Jag har ingen som kan hjälpa mig med maten.
När man mår dåligt är det mycket man vill, men inte lika mycket man kan. Uppenbarligen är det inte möjligt för dig just nu att handskas med mat. Så att stressa/depression/ångest/panikångest över något du inte kan göra något åt gör inte att din hälsa blir bättre. Lägg ner matlagningen och maten helt nu när du mår som du mår.

Nu har du dessutom en trädgård och det är tid för att kunna skörda iaf en del grönsaker? Skär grönsaker i bitar, häll på lite balsamvinäger, citron (i flaska), olivolja, flingsalt - ja inte allt på samma gång då - och voilá! En nyttig och kalorifattig måltid som kan ätas med bröd om man vill göra det lite matigare.

Dessutom behöver inte nyttig och näringsrik mat i portioner som antagligen skulle göra att du gick ner i vikt vara gott och du vill därför inte äta den öht, det visade din sjukhusvistelse om något.
Det är inte tid att skörda något alls. Det är för det första maj och för det andra odlar jag inget. Och jag gillar inte vinäger.

På sjukhuset fick jag för lite potatis och för lite grönsaker. Dessutom hade de lagt potatisen i såsen så den blev alldeles kladdig och svårskalad. Det var meningen att man skulle äta potatisen med skalet på men jag vill inte äta skal. Övriga rätter var ok. Men det var tur att jag kom därifrån. På måndag kväll skulle de servera janssons frestelse och jag tycker det är vidrigt äckligt och oätligt. Jag hade blivit utan mat med andra ord.
 
Jag har ingen som kan hjälpa mig med maten.
Har du frågat dina vänner? Eller någon bukefalist som bor nära? Jag har ingen aning om var du bor, så jag vet inte vilken ände av landet vi pratar om. Det kanske känns jättejobbigt att fråga, men jag tror säkert att någon vill hjälpa dig om du ber om det. Eller ta upp det som en grej med boendestödet? Laga x antal matlådor när denne är där och kan sparka igång dig?
 
Jag har ingen som kan hjälpa mig med maten.

Det är inte tid att skörda något alls. Det är för det första maj och för det andra odlar jag inget. Och jag gillar inte vinäger.

På sjukhuset fick jag för lite potatis och för lite grönsaker. Dessutom hade de lagt potatisen i såsen så den blev alldeles kladdig och svårskalad. Det var meningen att man skulle äta potatisen med skalet på men jag vill inte äta skal. Övriga rätter var ok. Men det var tur att jag kom därifrån. På måndag kväll skulle de servera janssons frestelse och jag tycker det är vidrigt äckligt och oätligt. Jag hade blivit utan mat med andra ord.

Men det var riktigt lagad mat som serverades på fasta tider och näringsrik (antar jag). Att man sedan inte tycker om den är något helt annat. Mat behöver inte vara god.

Vänd på det, istället för att räkna upp vad du inte kan tillaga/äta. Vad kan du göra som är realistiskt?
 
Jag har ingen som kan hjälpa mig med maten.

Det är inte tid att skörda något alls. Det är för det första maj och för det andra odlar jag inget. Och jag gillar inte vinäger.

På sjukhuset fick jag för lite potatis och för lite grönsaker. Dessutom hade de lagt potatisen i såsen så den blev alldeles kladdig och svårskalad. Det var meningen att man skulle äta potatisen med skalet på men jag vill inte äta skal. Övriga rätter var ok. Men det var tur att jag kom därifrån. På måndag kväll skulle de servera janssons frestelse och jag tycker det är vidrigt äckligt och oätligt. Jag hade blivit utan mat med andra ord.
Nej, du hade inte blivit utan mat. Sluta se mer på sjukvården. Dom låter ingen svält.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har ringt psykakuten två gånger idag, men båda gångerna har jag lagt på luren innan jag kommit fram. Jag tycker inte att mitt...
Svar
6
· Visningar
667
Senast: ginnies
·
  • Artikel
Dagbok Jag har kontakt med arbetsterapeut på habiliteringen och vi har börjat nysta i hur jag skulle kunna få en bättre fungerande vardag. Så...
2 3 4
Svar
73
· Visningar
5 075
Senast: Wille
·
Kropp & Själ Jag har haft en arbetsterapeut på plats för att hjälpa mig med min hjärntrötthet och hur jag ska hantera mitt arbete på den nivå jag...
Svar
18
· Visningar
911
Senast: BernT
·
Kropp & Själ Vart vänder man sig när man inte kan få hjälp av vården? Jag fungerar inte på arbetet, min hjärna lägger av och den står liksom och...
2
Svar
38
· Visningar
2 021

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Flämtningar
  • Valp 2024

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp