Autistic meltdown

Jag började skriva om hur allt är kopplat till flytten och varför jag inte bara börjar packa och rensa inför visningar och flytt och insåg att det nog kommit till en punkt där det inte bara handlar om det.

Om man tänker på sitt mående på en skala från 1-10 där 10 är jätte bra och 1 är absoluta botten så är jag på 2.

Jag är så långt under botten och dom sakerna jag borde göra för att må bra klarar jag inte av, jag borde ta tag i min yoga för jag har ont och är spänd i hela kroppen, jag borde äta regelbundet och nyttig, laga någon forn av mat, jag borde ut på långpromenader med hundarna två gånger per dag, jag borde duscha,borsta håret, städa, packa inför flytten men jag orkar inte något av det

Det har varit så mycket. Jag har träffat människor varje dag och allt går för fort i livet. Jag ska träffa två mäklare den här veckan och en nästa måndag. Men jag klarar inte allt det som det innebär just nu.

Jag sover på dagarna och om jag fick bestämma skulle jag inte gå upp alls. Hur ska jag först få ordning på mig och sen förbereda en flytt?

 

[jemeni]

Bra jobbat, fotograferingen är klar då är huset snart ute på annons.
Ja det är konstigt att se sitt hem stajlat men det är ju inte till dig själv du ska sälja. Om du orkar ställ inte tillbaka saker det underlättar när det är dags för visning då slipper du plocka bort allt igen.

Grannar på landet är nyfikna, tror alla förstår om du bara säger livet i lägenhet är enklare och det behöver jag just nu.

 

[Lillefrun]

Tänker du att det finns en skam i att inte ha råd att bo kvar? Eftersom du inte vill säga som det är bara. Du måste inte säga något alls, bara att du tyvärr måste sälja och flytta.

Mmm, extrem skam. Och att det blev så under bara två år. Mina föräldrar och psykolog och kurator och min allra vän vet och stöttar mig och vet varför men och dom säger att det var modigt att prova och ge en av mina största drömmar en chans. Inte ett misslyckande

 

[Lillefrun]

Förstår att det är svårt, men tänk att de som faktiskt varit de som hjälpt dig vet bättre hur de tänker och känner än någon annan.

Om du kan så bryt kontakten med din bror. Människor man har runt sig ska få en att må bättre, eller åtminstone vara neutrala. Får de en att må sämre så behöver man inte ha dem runt sig.

Det är inget fel på dig!
Däremot är det fel av din bror att uttrycka sig som han gör.

Han säger så hemska saker men vi är fullständigt vuxna och varje gång vi ses kommer stamningen fram mycket mer och jag får svårt att prata. Jag kan saker vi pratar om men han kan ändå vinna en debatt genom att trycka ner mig eller väljer ett samtalsämne där han vet att jag inte vet så mycket om.

Han förstår inte min sjukersättning, borde bara ta tag i mig och skärpa mig, visstehan något så är det jätte svårt att få det. Det är liksom inte en influensa eller stukad fot.
Han ser mig inte som en vanlig människa.

Och mycket värre saker jag behåller för mig själv. Saker som arrbuu

 

[Lillefrun]

Bra jobbat, fotograferingen är klar då är huset snart ute på annons.
Ja det är konstigt att se sitt hem stajlat men det är ju inte till dig själv du ska sälja. Om du orkar ställ inte tillbaka saker det underlättar när det är dags för visning då slipper du plocka bort allt igen.

Grannar på landet är nyfikna, tror alla förstår om du bara säger livet i lägenhet är enklare och det behöver jag just nu.

Smart! Ska packa in alltt igen som jag kan

 

[monster1]

Mmm, extrem skam. Och att det blev så under bara två år. Mina föräldrar och psykolog och kurator och min allra vän vet och stöttar mig och vet varför men och dom säger att det var modigt att prova och ge en av mina största drömmar en chans. Inte ett misslyckande

Fast det är ju omständigheter du inte kan styra över. Vem som helst kan drabbas av sjukdom och hamna i ett läge där man inte har råd att bo kvar i sin bostad. Det är verkligen inget att skämmas över. .

 

[bettysmatte]

Fast det är ju omständigheter du inte kan styra över. Vem som helst kan drabbas av sjukdom och hamna i ett läge där man inte har råd att bo kvar i sin bostad. Det är verkligen inget att skämmas över. .

Ja, och vem som helst (även friska människor) kan ju testa en boendeform för att efter ett tag inse att, nej, det där var inte som jag trodde/inte för mig.

 

[Lillefrun]

@monster1 och @bettysmatte
Jag tänker egentligen inte så mycket på grannarna efter att jag fått det sagt första gången, fått frågor och jag är förberedd på att någon kommer säga att den hörde av någon som hörde av någon att jag ska flytta.

När jag väl sagt till alla tror jag inte att jag kommer bry mig. ”Tyvärr ” inte så många grannar jag har någon nära kontakt med. Jag saknar ibland grannarna från bostadsrätten och undrar om det verkligen var en bra idé att sälja. Jag gick så fruktansvärt mycket back. Så det blev en dyr upplevelse som jag hade sluppit om jag inte gjort det här. En jättedyr historia som förstört min ekonomi för alltid. Vet inte om det är värt det. Men det var ju min dröm.

Och jag skäms när folk undrar hur det kan förändras så snabbt.

Och jag skäms över min sjukdom inför alla. Det går ju till viss del att se, men jag försöker att dölja det. Det var så hemskt under alla år med anorexi. Att det inte gick att dölja. Oavsett hur mycket kläder jag tog på mig så syntes det. Det är skönt att det inte är så nu,jätte skönt. Men till viss del syns det nu med men har inte berättat och vill inte förklara varför för mina grannar heller..

En granne på andra sidan området gick bara över gränsen och sa typ ”Åh vad skönt med någon mer som mår dåligt!” Vi hade aldrig träffats och jag mådde rätt bra. Njöt av sommaren, att ha hundarna lösa hemma, över slappa dagar på altanen, mina odlingar hemma, av trädgårdsarbete med mina föräldrar och förälskelsen över min nya valp Trassel. Och mådde inte alls särskilt dåligt just då

Så det blir väl så då som jag lämnar dom jag träffat här. Jag har aldrig svarat på frågor om till exempel vad jag vägde när jag hade anorexi eller hur mycket/lite jag åt för det har ingen med att göra. Och min sjukdom syns int nu. Man kan må lika dåligt oavsett hur man ser ut. Det spelar ingen roll om det syns eller inte men problemet nu är att det lämnar öppet för tolkningar. Men kanske spelar det ingen roll alls. Jag menar, hur mycket energi lägger folk ner på grannar som flyttar? Ingen väl? En sekund?

 

[Lillefrun]

Och förklaring bara, att det krånglar med maten nu har inget med någon form av ätstörning att göra. Det är mer autismen där jag får svårt för olika konsistenser och smak och blir väldigt illamående. Så jag har inte längre problem som beror på anorexin för jag är frisk numera.

 

[Lillefrun]

Hjälp, jag kan inte prata och tänka idag. Jag stammar, sluddrar, blandar ihop olika händelser och siffror och pratar jätte snabbt och tappar ord. Jag känner mig inte riktigt klar i huvudet. Hade mina föräldrar här nyss på promenad och det var jätte svårt för dom förstod inte mig och jag förstod inte dom. Känner mig konstig. Att något är annorlunda. Jag vet inte vad men något känns fel.

Ska prova att vila en liten stund. Funderar på att ringa mamma och pappa och fråga om dom märkte något om det känns så här efter en vilostund. Är kanske så enkelt att jag är jätte,jätte trött efter en jobbig vecka.

 

[Lillefrun]

Jag kommer inte ens ihåg riktigt när jag bodde på olika ställen och hur länge.

Hälsade på dit jag ville flytta och har ändrat mig. Där vill jag inte bo. Så nu känner jag mig extra sårbar.

 

[karamelldrottningen]

Hjälp, jag kan inte prata och tänka idag. Jag stammar, sluddrar, blandar ihop olika händelser och siffror och pratar jätte snabbt och tappar ord. Jag känner mig inte riktigt klar i huvudet. Hade mina föräldrar här nyss på promenad och det var jätte svårt för dom förstod inte mig och jag förstod inte dom. Känner mig konstig. Att något är annorlunda. Jag vet inte vad men något känns fel.

Ska prova att vila en liten stund. Funderar på att ringa mamma och pappa och fråga om dom märkte något om det känns så här efter en vilostund. Är kanske så enkelt att jag är jätte,jätte trött efter en jobbig vecka.

Hur mår du nu?

 

[monster1]

Hjälp, jag kan inte prata och tänka idag. Jag stammar, sluddrar, blandar ihop olika händelser och siffror och pratar jätte snabbt och tappar ord. Jag känner mig inte riktigt klar i huvudet. Hade mina föräldrar här nyss på promenad och det var jätte svårt för dom förstod inte mig och jag förstod inte dom. Känner mig konstig. Att något är annorlunda. Jag vet inte vad men något känns fel.

Ska prova att vila en liten stund. Funderar på att ringa mamma och pappa och fråga om dom märkte något om det känns så här efter en vilostund. Är kanske så enkelt att jag är jätte,jätte trött efter en jobbig vecka.

Jag tänker att det nog är bra om du ringer dina föräldrar, så någon kan hålla ett öga på dig om det blir sämre. Kanske en ide att prata med vården också.

 

[Lillefrun]

Hur mår du nu?

Jag har inte sagt enda mening idag förutom enstaviga ord till hundarna.

Provade nu och det låter bättre än igår men det är inte alls sammanhängande och jag kan inte fantisera ihop något att säga. Jag vet att jag inte kan prata med en människa idag men det behövs inte. Känner mig inte rädd som igår. Bara accepterat det. Lite orolig för hur det ska gå när mormor och morfar kommer imorgon bara.

 

[Lillefrun]

Jag tänker att det nog är bra om du ringer dina föräldrar, så någon kan hålla ett öga på dig om det blir sämre. Kanske en ide att prata med vården också.

Jag tänkte så igår för då var jag rädd. Idag har jag bara accepterat läget. Det blir så här när jag inte mår bra. Vet att mina föräldrar hundratals gånger trott att jag är drogpåverkad men dom sa inget igår så tänker att dom borde ha sagt till om dom var oroliga. Jag avvaktar lite och känns det värre hör jag av mig till dom. Det är bara det att dom har en tendens att överdriva lite och vilja ha upp mig till akuten för allt möjligt

 

[Lillefrun]

Jag är så less på mig själv. Jag hade en helt fri och ensam dag tänkte gå långpromenad och yoga och läsa men istället har jag bara borstat tänderna på hundarna äå, borstat det dom har så på Milou blir det ju en del. Och trimmat Trassels ansikte. Sen har jag bara legat i soffan och nu sovit några timmar. Hur är det möjligt att vara så otroligt trött? Fattar inte, ska ut en sista promenad och sen sova igen


Och har knappt orkat prata idag. Inga meningar, inga ljud. Knappt med hundarna men har klarat korta kommandon som sina namn.

Så nu tar jag kväll

 

[karamelldrottningen]

Jättemånga är trötta just nu. Denna årstiden är rätt seg överlag. Och i natt var det fullmåne. En del påverkas ju av sånt också. Så hoppas du fått sova ut ordentligt ändå

Låter som du prioriterar det viktigaste nämligen hundarna.
Idag är en ny dag och kanske får du till ett kortare pass med yoga?

 

[Lillefrun]

Jättemånga är trötta just nu. Denna årstiden är rätt seg överlag. Och i natt var det fullmåne. En del påverkas ju av sånt också. Så hoppas du fått sova ut ordentligt ändå

Låter som du prioriterar det viktigaste nämligen hundarna.
Idag är en ny dag och kanske får du till ett kortare pass med yoga?

Ja hundarna ska aldrig lida pga mig. Orkar jag inte ge dom det dom behöver i aktivitetsnivå förutom någon enstaka gång då och då ber jag om hjälp av mina föräldrar så att dom kommer och går en promenad med grabbarna. Trassel och Milou är viktiga för dom också så dom ställer upp när dom kan.

Ja jag tänker alltid att jag ska köra en timmes passet eller 45 minuters passet men kanske kan sätta lägre krav.

 

[karamelldrottningen]

20 minuter är bättre än 0 minuter

 

[Lillefrun]

20 minuter är bättre än 0 minuter

Jag satte på ett pass på 45 minuter. Min favorit. Men den är extremt fysiskt krävande men jag tänkte att går ju brukar gå bra. Det gjorde det inte. Jag orkade inte styrketräningen som var och jag är alltid en väldigt smidig och böjbar person som oftast inte känner när instruktörer förklarar var det ska kännas. Det gjorde jag idag. Jag brukar aldrig ge upp men den här gången gjorde jag det.

Men jag yogade 22 minuter och 33 sekunder. Så lite lyckades jag som ens kom igång

 

[Niyama]

Jag satte på ett pass på 45 minuter. Min favorit. Men den är extremt fysiskt krävande men jag tänkte att går ju brukar gå bra. Det gjorde det inte. Jag orkade inte styrketräningen som var och jag är alltid en väldigt smidig och böjbar person som oftast inte känner när instruktörer förklarar var det ska kännas. Det gjorde jag idag. Jag brukar aldrig ge upp men den här gången gjorde jag det.

Men jag yogade 22 minuter och 33 sekunder. Så lite lyckades jag som ens kom igång

Vilket yogapass var det?