Autistic meltdown

Bukefalos 30 år!

Jag började skriva om hur allt är kopplat till flytten och varför jag inte bara börjar packa och rensa inför visningar och flytt och insåg att det nog kommit till en punkt där det inte bara handlar om det.

Om man tänker på sitt mående på en skala från 1-10 där 10 är jätte bra och 1 är absoluta botten så är jag på 2.

Jag är så långt under botten och dom sakerna jag borde göra för att må bra klarar jag inte av, jag borde ta tag i min yoga för jag har ont och är spänd i hela kroppen, jag borde äta regelbundet och nyttig, laga någon forn av mat, jag borde ut på långpromenader med hundarna två gånger per dag, jag borde duscha,borsta håret, städa, packa inför flytten men jag orkar inte något av det

Det har varit så mycket. Jag har träffat människor varje dag och allt går för fort i livet. Jag ska träffa två mäklare den här veckan och en nästa måndag. Men jag klarar inte allt det som det innebär just nu.

Jag sover på dagarna och om jag fick bestämma skulle jag inte gå upp alls. Hur ska jag först få ordning på mig och sen förbereda en flytt?
 

Om jag som är så ljudkänslig somnar 3 omgångar på akuten är man antingen väldigt trött eller har väldig bra headset. Eller båda :p
 
För det första, du förstör inte dina föräldrars liv!!! Du försöker få ordning på ditt egna, vilket om något förbättrar deras också. Du är precis där du ska vara just nu och får hjälp.
Flytten är faktiskt inte heller viktig precis just nu.
Ta "bara" (ja jag vet, lätt att säga, svårt att göra) en timme i taget, en dag i taget och låt din stressade kropp hitta lite vila.
Jag vet att autismen är jättedålig på att låta oss vila, speciellt från våra överaktiva hjärnor, men det är så viktigt att hitta nåt litet sätt att överrösta den på <3
Jag håller tummarna för att du snart mår bättre!
 
För det första, du förstör inte dina föräldrars liv!!! Du försöker få ordning på ditt egna, vilket om något förbättrar deras också. Du är precis där du ska vara just nu och får hjälp.
Flytten är faktiskt inte heller viktig precis just nu.
Ta "bara" (ja jag vet, lätt att säga, svårt att göra) en timme i taget, en dag i taget och låt din stressade kropp hitta lite vila.
Jag vet att autismen är jättedålig på att låta oss vila, speciellt från våra överaktiva hjärnor, men det är så viktigt att hitta nåt litet sätt att överrösta den på <3
Jag håller tummarna för att du snart mår bättre!
Tack snälla du,
Det känns verkligen som jag förstör för alla. När jag ringde min bror som jag har väldigt lite kontakt med men jag ville berätta för honom att jag skulle flytta och blev så nertryckt det bara går. Hur jag kunde misslyckas att inte ha råd att bo i hus när mitt hus enligt honom är gratis för att jag inte har lån. Kan han säga som är höginkomsttagare med sambo som också är det och jag har sjukersättning.

Han tycker jag ska klara ALLT själv, inte be om hjälp av mina föräldrar, inte ta emot hjälp. Att jag är lat och inte behöver någon mer människa. Ska han säga som har barnvakt från mina föräldrar 2 gånger i veckan plus hjälp från fler håll. . Och dom är två vuxna. Dom har massor av vänner. Jag har ingen partner och två kompisar varav bara en i Sverige.

Sen sa han som vanligt att jag förströr våra föräldrars liv och ofta lägger han till att jag förstör även hans liv, sambons liv och barnets liv. Den sista tar hårt, att jag skadar barnet som inte ens vet vem jag är. Kan någon som jag bli en bra faster? Vill träffa barnet men inte min bror.
 
För det första, du förstör inte dina föräldrars liv!!! Du försöker få ordning på ditt egna, vilket om något förbättrar deras också. Du är precis där du ska vara just nu och får hjälp.
Flytten är faktiskt inte heller viktig precis just nu.
Ta "bara" (ja jag vet, lätt att säga, svårt att göra) en timme i taget, en dag i taget och låt din stressade kropp hitta lite vila.
Jag vet att autismen är jättedålig på att låta oss vila, speciellt från våra överaktiva hjärnor, men det är så viktigt att hitta nåt litet sätt att överrösta den på <3
Jag håller tummarna för att du snart mår bättre!
Och slappna av är svårt, jag kan knappt sova. Hjärnan går på högvarv men jag får ingen ordning på något i huvudet. Jag måste ta miniräknare på att 100-50=50 för jag kan verkligen inget minsta ansträngande för min hjärna.

Jag tappar alla ord och får svårt att få huvudet att formulera vettiga meningar och jag vill träffa min allra bästa vän men min kropp vill inte. Undrar hela tiden om hon ser att jag håller på att somna, att jag får anstränga mig för att förstå vad vi pratar om. När jag mår bättre vill jag att hon aldrig ska åka hem, den enda personen jag känner så med, men nu är jag utmattad redan innan vi klarat av välkomstkramen.

Och jag är så ledsen hela tiden för jag som brukar vara aktiv vill bara ligga och göra inget hela tiden, då är det bra att hundarna behöver gå ut och aktiveras för annars tror jag att jag skulle ge upp helt. När allt känns tomt lägger dom sig på mig eller nära, nära.Det ska promeneras, vi leker flera gånger per dag och vi tränar på något så dom får tänka lite ock lära sig något nytt.
 
Alltså... den där brorsan kan du slänga i soporna. Jag förstår att du vill träffa ditt/dina syskonbarn, men det kanske går att snacka med barnens mamma istället för honom?
Allt han säger är fel, han fattar tydligen inte alls hur hjärnor som våra funkar, hur totalt utmattad man blir, och hur lätt man kommer dit.
Jag hade också varit jätteledsen av sånt bemötande, fy vad ruttet att behandla någon så. Att förvänta sig att någon ska klara husägande etc på drygt 11k i månaden är ju bara ignorant. Skit i honom, rent ut sagt!

Djur, vad de är fantastiska och helande ändå <3 Jag är glad att du har dem! Särskilt hundar och hästar som tvingar en ur huset, de är guld värda verkligen :)

Hur mår du rent fysiskt nu förresten?
 
Alltså... den där brorsan kan du slänga i soporna. Jag förstår att du vill träffa ditt/dina syskonbarn, men det kanske går att snacka med barnens mamma istället för honom?
Allt han säger är fel, han fattar tydligen inte alls hur hjärnor som våra funkar, hur totalt utmattad man blir, och hur lätt man kommer dit.
Jag hade också varit jätteledsen av sånt bemötande, fy vad ruttet att behandla någon så. Att förvänta sig att någon ska klara husägande etc på drygt 11k i månaden är ju bara ignorant. Skit i honom, rent ut sagt!

Djur, vad de är fantastiska och helande ändå <3 Jag är glad att du har dem! Särskilt hundar och hästar som tvingar en ur huset, de är guld värda verkligen :)

Hur mår du rent fysiskt nu förresten?
Min plan är att träffa barnet när det är hos mamma och pappa. Jag vill ge barnet sin julklapp för jag hoppade över att fira jul med familjen för att jag kände att jag inte skulle orka det.

Ja hästar och hundar fantastiska. Varje gång när jag tränar så börjar jag fnittra eller skratta och när polletten trillar när dom plötsligt fattar en ny sak är fantastisk,
 
Snurrig när jag skrev förut, kanske nu med. Menade att av dom tre sakerna jag äter är en sak näringsdrycker och en sak som är okej och en sak som inte innehåller något av det jag behöver från kostcirkeln men får mig genom dagarna och är gott. Just nu bryr jag mig inte om att det klassas som onyttigt för jag vill få i mig det jag kan.

Är så otroligt rädd att bli så förstoppad igen, så ont i magen och sen när allt vill ut samtidigt blir det ju inte heller bra. Att knappt få ur sig något på en månad är ju vanligt för mig men tydligen inte bra enligt vården. Jag har alltså förstått från andra att det är sällan men inte farligt.

Men det gör mig rädd för att ha saker i magen som klumpar ihop sig och gör jätte ont vilket innebär att det är lite läskigt att äta,inte ätstört jobbigt utan just att ha saker i magen som stoppar allt..

Flera säger att jag blir bättre i magen om jag äter mer. Men jag äter allt jag kan och tar Visiblin efter läkarnas order 2-3 gånger om dagen nu. Känns ju som att om jag äter mer blir ju magen ännu fullare så om jag får fibrer i mig så tror jag att jag äter tillräckligt oavsett vad andra tror, ensidigt ja, för lite nej.

Ligger just nu i sängen och har tidigare tvingat i mig en väldigt tidig frukost. Ångrar mig djupt eftersom jag dels tyckte den var väldigt äcklig, dels fick väldigt ont i magen och mest för att den gör mig så illamående så det känns som jag aldrig mer vill äta det så då försvann en av dom tre sakerna. Jag har två nya saker jag ska prova till lunch eller middag som jag hoppas på.
 
Snurrig när jag skrev förut, kanske nu med. Menade att av dom tre sakerna jag äter är en sak näringsdrycker och en sak som är okej och en sak som inte innehåller något av det jag behöver från kostcirkeln men får mig genom dagarna och är gott. Just nu bryr jag mig inte om att det klassas som onyttigt för jag vill få i mig det jag kan.

Är så otroligt rädd att bli så förstoppad igen, så ont i magen och sen när allt vill ut samtidigt blir det ju inte heller bra. Att knappt få ur sig något på en månad är ju vanligt för mig men tydligen inte bra enligt vården. Jag har alltså förstått från andra att det är sällan men inte farligt.

Men det gör mig rädd för att ha saker i magen som klumpar ihop sig och gör jätte ont vilket innebär att det är lite läskigt att äta,inte ätstört jobbigt utan just att ha saker i magen som stoppar allt..

Flera säger att jag blir bättre i magen om jag äter mer. Men jag äter allt jag kan och tar Visiblin efter läkarnas order 2-3 gånger om dagen nu. Känns ju som att om jag äter mer blir ju magen ännu fullare så om jag får fibrer i mig så tror jag att jag äter tillräckligt oavsett vad andra tror, ensidigt ja, för lite nej.

Ligger just nu i sängen och har tidigare tvingat i mig en väldigt tidig frukost. Ångrar mig djupt eftersom jag dels tyckte den var väldigt äcklig, dels fick väldigt ont i magen och mest för att den gör mig så illamående så det känns som jag aldrig mer vill äta det så då försvann en av dom tre sakerna. Jag har två nya saker jag ska prova till lunch eller middag som jag hoppas på.
Ja, du behöver äta för att magen ska kunna fungera. Inte bara fibrer, utan också fett som smöjer och håller igång tarmarna. Nej, det är inte bra att bara gå på toa en gång per månad. Lita på vad vården säger.
 
Jag blir fullkomligt galen och tokig!!!

På onsdag är det visning av huset och det kommer antagligen bli fler för med min härliga inställning är jag rätt säker på att den enda första som kommer inte vill ha huset.

Jag fixar och det går bara inte. Och ändå har jag inte ens kommit till dammsuga och skura golv. Det är fel ÖVERALLT hos mig för jag är värdelös på att hålla ordning, alltså riktigt värdelös. Ofta tappar jag bort saker men när jag inte gör det kan jag ju leva som det är förutom att jag måste plocka och fixa varje gång kommer. Men inte så här.

Jag har kört på i 4 timmar och jag är så trött, magen gör jätte, jätte ont och jag vet inte hur jag ska fixa allt. Har ca 25 punkter kvar på listan för idag, imorgon och onsdag och då komma ihåg att jag ska vara på vårdcentralen vid 9 imorgon för retrospektiv undersökning, jag ska till psykologen på onsdag och lämna mina hundar till mina föräldrar först och sen kuratorn på fredag. Och jag orkar inget, inget, inget.

Det är kallt men otroligt vackert ute, kan jag se objektivt och tänka att jag måste ut ich njuta, passa på i det fina vädret, inte bara vara inne och slita eller springa runt med saker och hämta ved och sånt. Som på sommaren när det nästan är förbjudet att sitta inomhus. Måste man njuta av väder? Det kommer ju fler dagar med bra väder. Jag ska ut på en långpromenad med hundarna strax och tänker att den plus några rastningsrundor blir bra men jag ser inte fram emot det och orkar inte ta in några intryck. När jag mår så här brukar jag ställa in hjärnan på autopilot och sen stänga av och bara gå. Eller som med städningen. Och så missar jag att ta små pauser.

Ibland känner jag mig som en robot som måste programmeras rätt inför varje moment jag ska utföra. Det går liksom inte naturligt.

Just nu är jag helt yr, huvudet surrar med bara negativa tankar. Jag har både världens bästa psykolog och kurator men ändå kan jag känna mig så otroligt ensam i vad som försiggår i mitt huvud. Mina föräldrar och vänner säger att dom har svårt att ta in på riktigt hur det är men att dom stöttar och finns med så mycket som dom kan.

Ska försöka lägga det negativa åt sidan och faktiskt ta en rast nu när lunchen är i magen. Att bara byta till positivt är svårt men genom att flytta fokus så finns dom negativa tankarna kvar men jag kan göra annat ändå. Målet är inte att försöka bli av med tankar eller grubbla eller göra som i kbt utan inte ruminera, inte gå in i tankar, inte aktivt mota bort dom utan att bara flytta fokus till i princip vad som helst annat. Jag börjar en bli duktig patient nu :p
 
Jag orkar inte mer :cry:
Man kan ju inte bara ge upp, det fungerar ju inte så men jag behöver vila huvudet och kroppen nu
Jag tycker absolut du ska vila ditt stackars huvud och kropp. Alltså du är kroppsligt sjuk med magen, blödningar och svårt att äta. Sen ditt psykiska mående och dessutom en försäljning som bara det tar all kraft ur en.
Det verkar helt övermänskligt att hantera allt det på samma gång. Dessutom verkar du skälla lite på dig själv varje gång du blir trött eller det känns övermäktigt. Gör inte det, du gör ju så gott du kan.
 
Hur panik är det att sälja nu? Kan du skjuta på visningar några veckor?
Jag måste sälja så fort som möjligt, helst igår ungefär. Den första visningen är imorgon med 3-4 stycken som kommer. Jag hoppas det är seriösa spekulanter med koll på ekonomin eftersom man inte får ta lån här. Frågade mäklaren det nyss för det känns meningslöst att slita som ett djur om folk bara tittar för att dom är nyfikna.

Vill veta när jag ska börja rensa i bodarna med vad jag skänka, slänga och eventuellt sälja. Vill leta lägenhet,på riktigt för just nu kan jag ju bara kolla läget.
 
Jag tycker absolut du ska vila ditt stackars huvud och kropp. Alltså du är kroppsligt sjuk med magen, blödningar och svårt att äta. Sen ditt psykiska mående och dessutom en försäljning som bara det tar all kraft ur en.
Det verkar helt övermänskligt att hantera allt det på samma gång. Dessutom verkar du skälla lite på dig själv varje gång du blir trött eller det känns övermäktigt. Gör inte det, du gör ju så gott du kan.
Ja det känns övermäktigt speciellt eftersom jag är ensam nu. Mamma kan inte göra något fysiskt men kan hjälpa att sortera, pappa är hjärtsjuk och får bära max 5 kg och kommer slänga allt jag äger, mina föräldrar anser nämligen att allt jag äger är skräp så det kommer bli ett par månader med bråk. Det här kommer bli fruktansvärt :cry:
 
Ja det känns övermäktigt speciellt eftersom jag är ensam nu. Mamma kan inte göra något fysiskt men kan hjälpa att sortera, pappa är hjärtsjuk och får bära max 5 kg och kommer slänga allt jag äger, mina föräldrar anser nämligen att allt jag äger är skräp så det kommer bli ett par månader med bråk. Det här kommer bli fruktansvärt :cry:
Vore det inte skönt med en nystart, utan massa prylar du inte orkar hantera? Bara spara det du verkligen behöver?
 

Liknande trådar

  • Presenterar mig i efterhand
  • Ensam och ledsen
  • Alkohol
  • Miumius stora flytt-tråd

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp