Balansera förväntningar (stress) med tillgodose krävande hundars behov. Diskussionstråd

[Carolininen]

Han verkar ju skapa positiva minnesbilder väldigt lätt och de sitter sedan ordentligt fast. Jag är nog lite inne på att det kanske är lite för mycket av det roliga för honom vid så ung ålder och att det erbjuds i så många olika miljöer att det blir väldigt mycket som han går igång på. Samtidigt så vet jag inte om det är så ovanligt beteende i grunden utan din svårighet kanske har mest att göra med att du lägger in träningen under vanliga promenader. När vi åker till skogen så blir vår boxer extremt uppspelt och drar iväg i full fart, trots att det är någon i andra änden av kopplet. Och likadant fram till dörren på vissa inomhushallar. Men för mig blir det ju inte ett problem för det är bara under korta transportsträckor som han ligger som en rem längs backen.

Mmm, så du tänker ingen träning under vanliga promenader?
Nä det kan vara en lösning.
Jag funderar bara på hur jag ska få ihop det då.
Jag undviker att träna långa pass med honom. 5-10 min lydnad om dagen just för att han är så ung. Ibland 2 pass om dagen.
Jag upplever att han varje dag behöver ”springa av” sig. Att släppa honom i skogen under en långpromenad är det bästa men just nu funkar det ju dåligt iom viltet och jag är dessutom inte 100% på att han inte drar på vilt.
Intervaller kör vi på fält med då är det ju ”träning” och inte fritt springande och nosande.
Spårar gör vi 1-3 dagar i veckan.
Hur skulle du föreslå att jag la upp den vardagliga träningen?

 

[Lillapyret]

Förhoppningvis kommer detta lugna ner sig (med goda rutiner och ett tydligt ledarskap!) när han blir äldre. Unga schäfrar kan vara helt obedrägliga men dom lugnar som regel ner sig när dom blir äldre och mognare.
Jag är lite inne på att du ska fokusera på passivitet, i allmännhet. Gå ut och sätt dig på en stubbe i skogen eller på en parkbänk och gör absolut ingenting. Om du gör detta regelbundet och lyckas ta ner förväntningar till aktivitet så kommer detta helt säkert ordna sig

 

[Linda_A]

Mmm, så du tänker ingen träning under vanliga promenader?
Nä det kan vara en lösning.
Jag funderar bara på hur jag ska få ihop det då.

Det var nog mer en observation om att beteendet inte är så konstigt; de flesta hundar taggar när de vet att de ska träna, men för dig blir det mer märkbart eftersom du får en hund som inte går lugnt på promenaderna.

Det är ju väldigt effektivt att kunna lägga in korta pass på det sätt du gör, så jag förstår att du vill träna så. Men frågan är om det är värt besväret just nu? Han kanske fixar det längre fram, men just nu känns det som du skulle behöva lägga ett ganska stort krav på honom att närma sig dessa platser lugnt, annars kommer han inte fram dit. Tror det riskerar skapa mer stress och konflikt i hans ålder.

 

[WildWilma]

Jag hade fokuserat på färre rejäla träningspass (max 1 om dagen) med tydliga arbetstecken (specifik utrustning, plats mm.) och däremellan bara vara, tråkiga/lugna promenader dvs. och vila hemma. Kanske lägga in passivitet med lite krav som "träning" i vardagen men inget som jagar upp honom. Platsa på en plats och bara låta hunden vänta och reser den sig bara säga åt den att lägga sig igen tills den typ somnar. Belöna genom att hunden när den är lugn och avslappnad får lämna platsen men inga andra belöningar.

Sen kommer han förhoppningsvis lugna ner sig senare när han blir äldre och inse när det är träning på g och inte.

Insåg ganska snabbt när jag skaffade brukshund att "småträning" i vardagen inte var optimalt, både för att stressen gick upp och hunden blev aldrig riktigt trött. Små valpar får man ju lägga in kortare pass med men unghundar och vuxna brukshundar tar inte skada av rejäla pass där de får blåsa ur hjärna och/eller kropp och däremellan bara ta det lugnt.

 

[Marje]

Jag hade fokuserat på färre rejäla träningspass (max 1 om dagen) med tydliga arbetstecken (specifik utrustning, plats mm.) och däremellan bara vara, tråkiga/lugna promenader dvs. och vila hemma. Kanske lägga in passivitet med lite krav som "träning" i vardagen men inget som jagar upp honom. Platsa på en plats och bara låta hunden vänta och reser den sig bara säga åt den att lägga sig igen tills den typ somnar. Belöna genom att hunden när den är lugn och avslappnad får lämna platsen men inga andra belöningar.

Sen kommer han förhoppningsvis lugna ner sig senare när han blir äldre och inse när det är träning på g och inte.

Insåg ganska snabbt när jag skaffade brukshund att "småträning" i vardagen inte var optimalt, både för att stressen gick upp och hunden blev aldrig riktigt trött. Små valpar får man ju lägga in kortare pass med men unghundar och vuxna brukshundar tar inte skada av rejäla pass där de får blåsa ur hjärna och/eller kropp och däremellan bara ta det lugnt.

Jag håller helt om ovanstående!

Och som ett tillägg - om du vill få ner aktiviteten/stressen vid träningen kan lägga in krav på passivitet innan aktiviteten, t. ex. att han måste sitta lugnt vid din sida innan aktiviteten startar, kunna ligga lugnt på en filt innan du kallar in och starta aktiviteten, kunna gå lugnt i koppel in på plan osv. Helt enkelt att han lär sig att aktiviteten startar genom att han utför ett lugnt beteende först.

 

[Åsa A]

Funderar på om du kunde göra någon fokusskapande aktivitet med honom i lägen där han förväntar sig träning och varvar upp, när du faktiskt har tänkt träna just då och där. Tex. minisökruta med godis eller något han ska markera (mynt eller liten bit läder eller liknande) för att få honom i lite mer fokuserat läge. Eller bara ett vanligt godissök med relativt få godisar på lite större yta så att han verkligen behöver jobba med nosen ordentligt, i lägen där du känner att han börjar varva men innan han blivit för mycket uppe i varv.

 

[linnsan]

Nä, hans förväntan på brukshundsklubben är ett litet problem. Där är det lätt att skapa rutiner och ha tydliga signaler.
Problemet är hemma när vi ska ut på promenad.
Han har stenkoll på var det hände roliga saker sist och börjar varva upp sig när vi närmar oss.
Det försöker jag ju lösa med att nästa gång enbart passera stället utan att något kul händer.
Problemet är att han minns ju jäkla bra.
Det finns en stig i i skogen mot fältet där vi kör intervaller som jag inte kunnat gå på månader. När jag märker att han börjar varva upp så vänder jag helt sonika och går åt andra hållet.
Han kan även minnas om det satt en katt under en bil för flera veckor sedan. Då varvar han upp sig när vi närmar oss den bilen varje gång därefter länge.

Jag vänder mig nog emot flera härinne som ger tips om att bara träna på en plats och tänker tvärtom. Träna överallt, MEN lär in ett tydligt "nu ska vi sluta träna" ord/markering.

Gripa är rätt lik din i det avseendet. Har svårt att koppla av när det vankas jobb (men är lugn hemma/annars) och skapar snabbt positiva minnesbilder och minns lååångt efter.

När hon var liten tränade vi överallt (och gör nu också) och eftersom att hon då vande sig vid att vi kunde starta och stoppa när som så lärde hon sig också att när jag sa stopp så var det stopp. Personligen tycker jag att det funkade bra. Det som jag tycker kan gasa hundarna (ofta iaf) är när man själv blir frustrerad/irriterad. Många schäfrar går ju snarare igång mer av det än tvärtom sas.

Jag har även lärt henne "här" vilket betyder att hon ska gå bredvid men att det inte ska hända något kul. Lite åt jaktfotshållet.

Personligen så tycker jag att det blir extra tydligt när det du säger betyder samma sak för hunden oavsett var du är, istället för att alltid ha en gasad hund på en plats för att ni alltid tränar där. Om det makes sense?

Att kolla över hur man belönar etc är ju också viktigt.

Och ja, att de får röra på sig ordentligt också. Vet att många är så mycket för mental träning för brukshundar men jag tycker ofta de behöver ordentligt med rörelse för att må bra också

 

[inverterad]

Jag vänder mig nog emot flera härinne som ger tips om att bara träna på en plats och tänker tvärtom. Träna överallt, MEN lär in ett tydligt "nu ska vi sluta träna" ord/markering.

Gripa är rätt lik din i det avseendet. Har svårt att koppla av när det vankas jobb (men är lugn hemma/annars) och skapar snabbt positiva minnesbilder och minns lååångt efter.

När hon var liten tränade vi överallt (och gör nu också) och eftersom att hon då vande sig vid att vi kunde starta och stoppa när som så lärde hon sig också att när jag sa stopp så var det stopp. Personligen tycker jag att det funkade bra. Det som jag tycker kan gasa hundarna (ofta iaf) är när man själv blir frustrerad/irriterad. Många schäfrar går ju snarare igång mer av det än tvärtom sas.

Jag har även lärt henne "här" vilket betyder att hon ska gå bredvid men att det inte ska hända något kul. Lite åt jaktfotshållet.

Personligen så tycker jag att det blir extra tydligt när det du säger betyder samma sak för hunden oavsett var du är, istället för att alltid ha en gasad hund på en plats för att ni alltid tränar där. Om det makes sense?

Att kolla över hur man belönar etc är ju också viktigt.

Och ja, att de får röra på sig ordentligt också. Vet att många är så mycket för mental träning för brukshundar men jag tycker ofta de behöver ordentligt med rörelse för att må bra också

Håller helt med. Start och stopp och tydliga rutiner hjälper verkligen till både i vardagen och i träning! Så undviks också många konflikter. Det gör ju att både gasen och bromsen blir bättre definierade när hunden lägger energin där den behövs och ingen annan stans.

 

[linnsan]

Håller helt med. Start och stopp och tydliga rutiner hjälper verkligen till både i vardagen och i träning! Så undviks också många konflikter. Det gör ju att både gasen och bromsen blir bättre definierade när hunden lägger energin där den behövs och ingen annan stans.

Verkligen är det så! Jag upplever iaf med Gripa att hon lär sig lika snabbt åt andra hållet sas. Så håller man lite envist på det där med "nu har vi slutat jobba så det är det som gäller" så kommer de också snabbt ner i varv nästa gång.
Der svåraste är att hålla borta sin egen frustration tycker jag

 

[Carolininen]

Uppdatering nu när det gått några månader.
Kort efter den här tråden blev han skadad i en tå och vi tvingades till vila 8 v. Mardröm tänkte jag. Att hjärngympa honom blev svårt för han hade så mycket uppdämd energi. Det blev bara risk för felinlärning.
Istället fick han nöja sig med de korta koppelpromenader han fick. Han fick även ligga med mycket när vi var ute.
Jag kände nästan att det hjälpte honom. Han lärde sig liksom att livet inte behöver gå i 150 km/h hela tiden.
Nu är vi igång igen och kanske är det åldern (han har ju blivit några månader äldre) eller så gjorde den där vilan gott för mig och honom. För nu är han mycket mer balanserad. Det känns som att en spärr har släppt.
Det var även nyttigt för mig att lära mig att många problem inte kan lösas med mer aktivering.

 

[Fetaost]

Uppdatering nu när det gått några månader.
Kort efter den här tråden blev han skadad i en tå och vi tvingades till vila 8 v. Mardröm tänkte jag. Att hjärngympa honom blev svårt för han hade så mycket uppdämd energi. Det blev bara risk för felinlärning.
Istället fick han nöja sig med de korta koppelpromenader han fick. Han fick även ligga med mycket när vi var ute.
Jag kände nästan att det hjälpte honom. Han lärde sig liksom att livet inte behöver gå i 150 km/h hela tiden.
Nu är vi igång igen och kanske är det åldern (han har ju blivit några månader äldre) eller så gjorde den där vilan gott för mig och honom. För nu är han mycket mer balanserad. Det känns som att en spärr har släppt.
Det var även nyttigt för mig att lära mig att många problem inte kan lösas med mer aktivering.

Det är inte alls ovanligt att vi omedvetet skapar stress i våra hundar med att överaktivera dem. Man ser många, duktiga unga hundar och läser att brukshundar ska jobba och träna mycket och man vill göra sitt bästa.
För ett par år sen läste jag en intressant artikel om just det att vi nästan bränner ut våra tävlingshundar.
Jag tror mycket på att låta valpen och unghunden får vara bara hund. Få mogna, leka, hitta sig själv, hitta sina egenskaper och träna varsamt.

 

[Soso]

Jag hoppar på tråden nu i den dök upp igen, lite sent kanske. Skönt att det verkar lösa sig för er!

Jag har liknande problem. Har också en ung schäfer av brukslinjer som är super trevlig och kul på träning, både spår och lydnad men rätt så jobbig i vardagen. Ljudanden i träning är inget större problem, lite som du beskriver det. Kopplar lätt av inne. Men hon får väldigt höga förväntingar när vi ska på vanlig koppelprommenad och ljudar något så hysteriskt precis i början av prommenaden. Mina grannar måste tro att hon blir blåslagen varje gång vi ska ut Det är rätt så pinsamt. Korrigerar jag blir ljudandet blir det bara värre. Det är som värst de första minutrarna men sen slutar hon. Jag har brandsläkt i problemet genom att stoppa in en boll i truten på henne.

Jag har precis börjat att plocka bort nöd-bollen på prommenaden, vår tränare tyckte vi ska testa det några veckor då vi tror den skapar stress och har istället tagit med mig halvroliga godisar eller foder. Har satt upp träningspass där vi tränar på att gå lugnt och tyst när vi går ut. Har delat upp hela "gå-ut-på-prommenad"-grejen i delmoment, ta på koppel i hallen, öppna dörren, låsa dörren, trycka på knapp, gå ut genom porten, ut på gatan etc. Stannar upp om hon ljudar och går tillbaka till momentet innan. Gått in igen och gjort samma sak igen, belönar med godis eller att vi går vidare. Undviker att peppa för mycket utan är mer neutral. Jag tror det avdramatiserar "att gå ut"-grejen lite men har inte hållt på så länge att jag säga om det ger resultat. Lite rädd att det ska skapa frustration istället att hon hela tiden får vänta mellan alla steg på att bli tyst.

Testar det här ett tag och får se hur det går. Så himla tråkigt problem att jobba på. Hoppas mina grannar inte hatar oss

 

[Carolininen]

Jag hoppar på tråden nu i den dök upp igen, lite sent kanske. Skönt att det verkar lösa sig för er!

Jag har liknande problem. Har också en ung schäfer av brukslinjer som är super trevlig och kul på träning, både spår och lydnad men rätt så jobbig i vardagen. Ljudanden i träning är inget större problem, lite som du beskriver det. Kopplar lätt av inne. Men hon får väldigt höga förväntingar när vi ska på vanlig koppelprommenad och ljudar något så hysteriskt precis i början av prommenaden. Mina grannar måste tro att hon blir blåslagen varje gång vi ska ut Det är rätt så pinsamt. Korrigerar jag blir ljudandet blir det bara värre. Det är som värst de första minutrarna men sen slutar hon. Jag har brandsläkt i problemet genom att stoppa in en boll i truten på henne.

Jag har precis börjat att plocka bort nöd-bollen på prommenaden, vår tränare tyckte vi ska testa det några veckor då vi tror den skapar stress och har istället tagit med mig halvroliga godisar eller foder. Har satt upp träningspass där vi tränar på att gå lugnt och tyst när vi går ut. Har delat upp hela "gå-ut-på-prommenad"-grejen i delmoment, ta på koppel i hallen, öppna dörren, låsa dörren, trycka på knapp, gå ut genom porten, ut på gatan etc. Stannar upp om hon ljudar och går tillbaka till momentet innan. Gått in igen och gjort samma sak igen, belönar med godis eller att vi går vidare. Undviker att peppa för mycket utan är mer neutral. Jag tror det avdramatiserar "att gå ut"-grejen lite men har inte hållt på så länge att jag säga om det ger resultat. Lite rädd att det ska skapa frustration istället att hon hela tiden får vänta mellan alla steg på att bli tyst.

Testar det här ett tag och får se hur det går. Så himla tråkigt problem att jobba på. Hoppas mina grannar inte hatar oss

Det där känner jag igen.
Vi har nästan botat det genom att jobba lite som du gör.
Vi håller honom i väldigt kort koppel och ser till att han inte får flänga runt. Gör en rutin av det. När vi kommer ner till cykelbanan och gräset där får han frikommando och tillåtelse att kissa. Då blir det lite hets med att hitta det perfekta stället att kissa men inget ljud. Efter kissen varvar han ner.

Vi har även vävt in många tråkiga kopplepromenader för att han ska förstå att koppelpromenad handlar om rastning och inte jobb. Tycker vi har kommit en bra bit framåt.