Beach 2015, del V

Status
Stängd för vidare inlägg.

Modest

Trådstartare
Fortsättning av föregående tråd där vi diskuterar både högt och lågt om träning och hälsa samt peppar varandra. Alla är välkomna!
 
Jag citerar @Koltrast kloka inlägg från förra beachtråden, då det känns väldigt läsvärt och tråden stängdes precis efter det postats.

@Qelina Jag har haft dig på ignore en längre tid, av ren självbevarelsedrift. Alltså inte för att jag ogillar dig eller inte tycker att du har rätt att skriva här utan bara för att jag upplevt dina inlägg som allt sjukare, vilket jag har känt varit för utmanande för mig att läsa. Jag har dock förstått på svaren du fått att saker och ting inte alls står väl till med dig och det gör mig mycket ont. Nu har jag också läst de senaste av dina inlägg och kan inte låta bli att skriva några ord till dig.

Vården kallar dig kroniker. Jag blev också konstaterat kroniskt sjuk i anorexi och det så sent som i slutet på förra sommaren. Dina reaktioner på vad som kan upplevas som en mycket hård "dom" känner jag väl igen. Likaså den ambivalens du lever i.

Vården ville släppa taget om mig helt; de upplevde inte att det var lönt att slösa resurser på mig något mer. Mina kontakter skulle avvecklas och jag skulle erbjudas ett uppföljande läkarbesök per år. Först blev jag oerhört arg, uppgiven och fullkomligt skräckslagen. Sen insåg jag att de, hur orättvist och hårt det än lät, hade rätt. Trots all behandling jag fått var jag inte frisk - jag var sjukare än någonsin.

Det gick några veckor, under vilka jag snarare mådde sämre än bättre, men så växte ett beslut fram i mig. Jag skulle själv se till att bli frisk. JAG, av egen styrka. Det var till följd av en vecka med mer mat än vanligt och således med mer energi i hjärnan jag lyckades fatta ett beslut. Min förhoppning var att jag skulle kunna få stöd av vården, eftersom det skulle underlätta processen, men jag lät det inte stå och falla med det.

Sedan dess har jag arbetat urhårt och jag kan med stolthet berätta att jag är på god väg att bli frisk! Jag, som så sent som för nio månader sedan betraktades som kroniker och som spenderade min förra midsommar på en sluten avdelning! Jag trodde inte att det fanns något liv för mig att leva och jag kunde inte föreställa mig att jag någonsin skulle kunna må bra och då ville jag åtminstone inte vara tjock och må dåligt. Jag betraktade mig själv som rakt igenom defekt.

Nu har det visat sig att jag inte var så defekt. Utan svälten och med en normalviktig kropp fungerar jag precis lika bra som alla andra. Visst, jag har fortfarande min ångestsjukdom, alltjämt PTSD och en benägenhet att falla ner i djupa depressioner, men min förmåga att tackla allt detta är så oändligt mycket bättre nu.

MEN, det finns inga genvägar! Hur jobbigt, otänkbart och hemskt det än låter: DU MÅSTE UPP I VIKT. Så länge du är i det skick du är i nu kan du inte heller se annat än svart. Din hjärna fungerar för dåligt och det är anorexin, inte du som gör dig trögtänkt, nedstämd, rigid och allt vad den nu gör med dig. Du kan inte lita på det anorexin säger till dig. Du måste lita på mig och andra i din omgivning som säger att du kan må bättre. Du måste gå emot och börja äta fastän du inte tror på en bättring.

Jag började äta enligt ett schema och bestämde mig för att go all in. Inga halvmesyrer, inga kryphål för anorexin. Hela portioner, alla måltider. Mellanmål. Ingen träning. Resultaten kom inte omedelbart, men på rätt så kort tid började jag fungera allt bättre kognitivt och efter hand grät jag inte av ångest när jag åt.

Kanske behöver du en tids inläggning för att bryta svälttillståndet? Kanske kan du för en tid lämna över ansvaret till någon annan? Det är oerhört tröttsamt och mycket ensamt att leva med anorexi.

Jag önskar att du vågar släppa taget och fastän du inte tror på det börja äta. Några paprikabitar eller en läkerol räcker inte, du måste förse din hjärna(och dina övriga organ innan de ger upp!) med energi. Klarar du det inte på egen hand: LÄGG IN DIG för en tid. Gör arbetet nu, så har du fler somrar att se framemot.
 
Kloka ord från @Koltrast . Jag tror som någon mer skrev, @Qelina , att du behöver bli inlagd för att få hjälp att bryta svälttillståndet. Hjärnan fungerar inget vidare om man inte ger den näring. Stor kram till dig, jag tänker mycket på hur det skall gå.
 
Idag sprang jag och provade en stig jag spanat in ett bra tag. Tyvärr kom den bara ut på en vändplan, och vägen där gick ner på stora vägen. Improviserade en bit och kom ut på en stig med kryss och cirklar.
10533904_10205075113890306_8974194476583364558_n.jpg
 
Snark! Jag är helt slut i både kropp och knopp. Det är jobbigt att nattvandra, sista timmen var det adrenalin som höll mig vaken. Det var en rätt stökig natt på grund av studenten. Men efter i natt förstår jag verkligen varför polis och ordningsvakter är glada för att vi finns.

Jag förstår också varför jag är trött efter en kväll när jag druckit alkohol, igår var jag spiknykter men det känns som att jag ändå är bakfull. Kroppen är trött, jag har träningsvärk i ryggen och benen, av att stå upp i sex timmar på samma ställe och så har jag huvudvärk, var hemma runt tre i morse. Nästa gång måste ta jag med mer vatten och någon form av energidryck. Även fast man får se lite för mycket fylla än vad man kanske har lust att se så är nattvandringen rolig. Dessutom är det bra för mig att ha lite ansvar och känna att jag gör något bra, det stärker mig verkligen enormt!
 
Jag håller med om allt @Koltrast skriver. Du är så pass sjuk @Qelina att dina små "utmaningar" gör varken till eller från. Du kan inte maska och svansa för sjukdomen med "10 minuter kortare promenad hit, en extra paprikabit dit". Du vet likaväl som vi att det inte gör någon som helst skillnad, och jag tror tyvärr att det är sjukdomen snarare än den friska sidan som vill höra hur otroooooligt lite du verkar äta och hur otrooooligt mycket du rör dig.

Det finns bara en person som kan göra något åt din situation, och det är du. Du måste vilja bli frisk och det enda sättet är att börja äta på riktigt. Du har säkert massor av matscheman som du fått tidigare, så innerst inne tror jag att du vet vad det är som måste till.
 
Jag är DÖD! :p 90min fotboll i 25graders värme wohoo..
Matchen gick inte bra resultatmässigt, men vi spelade bra större delen av den, med tanke på att vi bara hade 2 avbytare och många av oss spelade hela matchen så är det ok ändå tycker jag!
Domaren bröt matchen en gång varje halvlek för drickapaus :up: Jag blev otroligt stum i låren sista 20min och var sååå otroligt nära att peta in bollen i slutminuterna.. match på onsdag igen, sista innan uppehållet i juli..

Over and out!
 
Idag sprang jag och provade en stig jag spanat in ett bra tag. Tyvärr kom den bara ut på en vändplan, och vägen där gick ner på stora vägen. Improviserade en bit och kom ut på en stig med kryss och cirklar.
10533904_10205075113890306_8974194476583364558_n.jpg
Så roligt att upptäcka nya stigar, men man blir besviken när de inte leder någonstans :p
 
Hej nya tråden! Idag har jag traskat omkring i Stockholm ett antal timmar, riktigt varmt! Haft en jättetrevlig dag med systrar och mamma, åt god lunch och inte minst - jag har nu köpt bröllopsklänning :love: Mer om den i bröllopstråden senare ;)

Hoppas få till lite yoga ikväll men det beror lite på hur lång tid det tar att komma hem. :)
 
Idag sprang jag och provade en stig jag spanat in ett bra tag. Tyvärr kom den bara ut på en vändplan, och vägen där gick ner på stora vägen. Improviserade en bit och kom ut på en stig med kryss och cirklar.
10533904_10205075113890306_8974194476583364558_n.jpg

Jag tycker verkligen om att springa på upptäcksfärd, mkt lättare för psyket att springa när man inte vet hur långt det är eller vilka backar som komma skall :angel:
 
Igår blev det en promenad på 9 km (plus lite annan vardagsmotion), kände mig rätt sliten igår då jag inte sov så mycket natten till igår och även rätt öm i en vadmuskel. Ändå glad att jag gav mig ut, tror att det gjorde kroppen gott :)

Idag blev det min stadiga 5 km-runda och det känns bättre och bättre. Börjar äntligen känna igen mig själv lite i löpningen! Måste varit mental utmattning som gjort mig så otroligt trött även i kroppen där kring tentan. Körde mitt vanliga styrkepass efteråt som också kändes bra!

Nu blir det grillning och sedan en kvällspromenad, troligen den backiga rundan i skogen. Hoppas att jag inte blir uppäten av mygg bara.. Ha en fin lördagskväll :up:
 
Gårdagens ridning blev inte alls lika bra som jag hade tänkt mig. Jag fick en ponny jag inte hoppat tidigare, vilket gjorde mig lite nervös.

Vi började med att hoppa alla hindren på skogsrundan i ett led. Min ponny blev lite halvtokig, bockade, sparkade bakut och hade jag inte haft en häst framför så hade jag inte fått stopp på honom.:crazy: Kändes halvkul, jag är ingen modig ryttare rent generellt.:p

Sen skulle vi hoppa banan en och en. En var ute på rundan och resten var i paddocken. När den andra ryttaren är ute i skogen så hör vi helt plötsligt galopphovar på bilvägen och ser hästen komma galopperandes, utan ryttare. Hästen jag sitter på blir rädd och vill springa men jag håller kvar honom på banan medan ridläraren fångar den lösa hästen, går ena hållet på rundan och två andra tar andra vägen. Jag hoppar av och springer ut på bilvägen för att kolla om hon ramlat av där.

De andra hittade henne vid slutet av rundan och tack och lov klarade hon sig ganska bra. Skrapsår i ansiktet och ont i ryggen. 2 cm från att ha åkt in i ett träd med huvudet före. Hästen hade blivit rädd mitt i en snabb galopp och stannat (inte vid ett hinder utan bara mitt i banan) och sen stuckit ut i skogen. Hon hade inte en chans att hålla sig kvar.

Alltså, fy faan vad rädd jag blev! Helt skakis, vilket såklart även gjorde min ponny nervös och på helspänn. Valde att endast hoppa hindren inne i paddocken. Blä, olyckor gör mig grymt rädd. Jag ser alltid värsta scenariot framför mig, även efter jag vet att det gått relativt bra...
 
Hej nya tråden! Var ett tag sedan jag var inne och vare sig läste eller skrev i gamla tråden men hoppas att det går bra för er alla. Själv har jag varit rätt trött/lat sista tiden och nöjt mig med ett gympass, en ridlektion och lite korta promenader per vecka. Efter ett tag med lite tråkigt väder är det varmt och skönt här igen, riktigt sommarväder emellanåt, så nu kommer säkert orken att komma smygande igen :)
 
Gårdagens ridning blev inte alls lika bra som jag hade tänkt mig. Jag fick en ponny jag inte hoppat tidigare, vilket gjorde mig lite nervös.

Vi började med att hoppa alla hindren på skogsrundan i ett led. Min ponny blev lite halvtokig, bockade, sparkade bakut och hade jag inte haft en häst framför så hade jag inte fått stopp på honom.:crazy: Kändes halvkul, jag är ingen modig ryttare rent generellt.:p

Sen skulle vi hoppa banan en och en. En var ute på rundan och resten var i paddocken. När den andra ryttaren är ute i skogen så hör vi helt plötsligt galopphovar på bilvägen och ser hästen komma galopperandes, utan ryttare. Hästen jag sitter på blir rädd och vill springa men jag håller kvar honom på banan medan ridläraren fångar den lösa hästen, går ena hållet på rundan och två andra tar andra vägen. Jag hoppar av och springer ut på bilvägen för att kolla om hon ramlat av där.

De andra hittade henne vid slutet av rundan och tack och lov klarade hon sig ganska bra. Skrapsår i ansiktet och ont i ryggen. 2 cm från att ha åkt in i ett träd med huvudet före. Hästen hade blivit rädd mitt i en snabb galopp och stannat (inte vid ett hinder utan bara mitt i banan) och sen stuckit ut i skogen. Hon hade inte en chans att hålla sig kvar.

Alltså, fy faan vad rädd jag blev! Helt skakis, vilket såklart även gjorde min ponny nervös och på helspänn. Valde att endast hoppa hindren inne i paddocken. Blä, olyckor gör mig grymt rädd. Jag ser alltid värsta scenariot framför mig, även efter jag vet att det gått relativt bra...

Usch vad otäckt, skönt att det gick bra för tjejen! Jag hade nog också hållit mig till paddocken efter det...
 
Det blev ingen träning, det kom ett bröllop i vägen :angel: :D Men jag har å andra sidan fixat en del i trädgården och sen tömt dotterns pool genom att fylla 20 l kannor och bära iväg och vattna landen. Det blev nog ~15 vändor iaf, lagom ansträngande ;)
Imorgon ska jag stå på hästloppis så då blir det nog inte heller någon träning, om jag inte orkar på kvällen. Men mitt mentala mående får gå före :)
 
Hysteriskt trött idag men pga hundtävling och trasig bil blev det iaf 8km cykel och 8km promenad i värmen. Äntligen är sosommaren här!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Kropp & Själ Dags för en ny tråd! Jag kopierar helt fräckt Mineurs intro-inlägg från förra tråden, för det är så fint ❤️ — Vi fortsätter att...
96 97 98
Svar
1 947
· Visningar
62 147
Hundträning Jag vill bli bättre på shejping så tänkte ta tag i det genom att träna trix som inte har med tävling att göra. Bara ha roligt och...
Svar
16
· Visningar
792
Senast: Krumben
·
Tjatter Välkomna till ulvleken! Deltagarlista Kilauea Qitis Harrysen Heffaklumpen LenaH Blacksmithfarm Glimra Fio Gabby_Ossi Jfrelin Lobelia...
32 33 34
Svar
677
· Visningar
9 299
Senast: Madalitso
·
Övr. Barn Hejsan! Kände att jag ville gå med i tråden, även fast vi inte börjat försöka än. Vi tänkte börja försöka i juni om det går som det...
2
Svar
22
· Visningar
1 611
Senast: orkide
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp