Jag har inte blivit av med jobbet och är inte först att få gå om det blir uppsägningar pga arbetsbrist. Men korttidsarbete är infört och jag vågar inte räkna med att det är lugnt, går det åt skogen så räknar jag inte med att vara säker. Jag försöker undvika att öka mina fasta kostnader (skulle tex inte våga skaffa nån ny häst nu - nu är tanken för mig att inte göra det på ett tag oavsett, redan innan detta, men ändå. Det räcker med mina två katter - det drar ju fort iväg om något händer/de blir sjuka. Har velat flytta till en större lägenhet än den jag har, men att dubbla hyran känns det inte heller läge för nu. Osv.). Lägga undan pengar till buffert. Är med i a-kassan och uppfyller såvitt jag förstår båda kraven för ersättning. Har en inkomstförsäkring via facket som ska täcka upp en period när a-kassan sjunker (dag 101-200, tror jag att det var. A-kassan sänks efter 100 dagar.). Men det känns ändå jobbigt, det blir ju en kännbar sänkning av inkomsten om det skulle bli så.. Jag tycker att korttidsarbete/korttidspermitteringen känns jobbigt också, just för att inkomsten sjunker, men det är ju ett mycket bättre "alternativ" än att bli av med jobbet naturligtvis.
Innan mitt nuvarande jobb så har jag mestadels jobbat på timme, och räknar krasst med att det blir så igen om jag blir av med jobbet men inom andra branscher än förut. Jag tror att utsikterna att få en tillsvidare tjänst nu framöver är ganska dåliga..jag har också en utmattning som knappast är någon fördel. Men många kan nog komma att behöva vikarier och extrapersonal, så timtjänster borde det finnas. Hemtjänsten här behöver personal, tex, och så länge läget är som det är så brottas ju en hel del företag med hög sjukfrånvaro bland sina anställda. Däremot räknar jag med att få byta bransch - som sadelmakare finns det inte många möjligheter till anställning ens i vanliga fall utan majoriteten driver ju eget. Men så får det vara isf, försörjning är som jag ser det prio ett när det gäller jobb i det läget.