Bukefalos 28 år!

Enda vs ända, och andra potentiellt förvirrande ord (utbruten från Störiga saker vi stör oss på del 10)

Jag har nu sagt en och än så många gånger att de tappat all mening, jag har även bett min familj, mina kollegor och ett urval av mina besökare på jobbet att säga en och än. De allra allra flesta som kommer från min del av landet (södra Dalsland) har en liten men tydlig uttalsskillnad på en och än. Samma uttalsskillnad finns i enda och ända. Däremot så uttalar jag/vi män och men på samma sätt. Om vi inte pratar om men som i att någon lidit men av någon anledning.
 
Jag pratar nog inte värmländska.
En (antal) uttalar jag enn, busken en een. Ingen värmlänning jag vet skulle säga än om busken. Däremot ”männ” om men (Ja männ va blire ra?), sänn (sen, sedan), dänn (den).
Jag har dock aldrig pratat så. Så mycket iaf. :o

Kommer från västra Värmland (rätt sida :D ).

Jag bor i Västra Värmland och gjort i hela mitt liv. Pratar rätt bred värmländska och uttalar så som du beskriver :p
 
Jag tycker att det är jättesvårt att veta om det ska vara "enda" eller "ända". Uttalar det nog lite olika, men inte tillräckligt för att det ska vara tydligt för mig vilket som är vilket. Lärde mig ett bra trick för att komma ihåg hur det ska vara, men jag får ta till det nästan varje gång alltså!

En och än uttalar jag likadant.

Menar du att du har svårt att härleda "enda" från "en" (en enda, bara en)?
Och att ända, ände, slut liksom?
 
Här säger men "en" med e och "än" med ä. Har nog aldrig träffat på någon irl som uttalar dem lika, även om jag (främst här på buke faktiskt) ser folk som skriver "än", "ända" osv när de menar en och enda. Gräsligt enligt min åsikt.
 
Jag pratar nog inte värmländska.
En (antal) uttalar jag enn, busken en een. Ingen värmlänning jag vet skulle säga än om busken. Däremot ”männ” om men (Ja männ va blire ra?), sänn (sen, sedan), dänn (den).
Jag har dock aldrig pratat så. Så mycket iaf. :o

Kommer från västra Värmland (rätt sida :D ).

nej,nej!

rätt ända, var det ju. Av Värmland, alltså.
 
Jag är född och uppvuxen i Karlskoga, min familj bor fortfarande där och ingen jag känner pratar med E. Alla jag känner säger en och än, men och män, enda och ända likadant.
Exet är född och uppväxt i Karlskoga och enligt honom och hans familj så skiljer det på vilken sida av Karlskoga man var uppväxt. Fråga mig inte vilken sida som avses och var gränsen går. :D
 
Fast trädet en och en apelsin är ju helt olika uttal, men de uttalas inte som ä. Det är kort eller långt "e".

Trädet uttalas "een". En apelsin uttalas "enn" apelsin. Men någon ä-ljud blir det inte ändå (för mig och de jag hör dagligen).
Jag tänkte skriva att båda låter som een, men kom på att det beror på vad jag menar med en. Om det är antal blir det een, men inte annars. Gör alltid skillnad på e och ä. Enda och ända låter olika. Bara men och män som uttalas lika. Kommer från Lund och talar tydlig lokal dialekt (Måns Zelmerlöv typ).
 
Nu har jag försökt, men jag kan verkligen inte få till ett e-ljud i kort version, ett kort e blir ju ett ä-ljud? Den enda uttalsskillnaden jag kan avgöra på korta e och ä är vissa betoningsskillnader, men det har ju mer med orden att göra än bokstäverna. Vilket jag tänker är anledningen till att men och män blir lika för de flesta, det finns liksom inte så många olika sätt att betona dem på.
 
Nu har jag försökt, men jag kan verkligen inte få till ett e-ljud i kort version, ett kort e blir ju ett ä-ljud? Den enda uttalsskillnaden jag kan avgöra på korta e och ä är vissa betoningsskillnader, men det har ju mer med orden att göra än bokstäverna. Vilket jag tänker är anledningen till att men och män blir lika för de flesta, det finns liksom inte så många olika sätt att betona dem på.
Jag uttalar en och än och övriga förslag som kommit upp likadant. Det är först när uttalet ska ske med långt e det blir uttalat som e som i busken en eller att någon lider men. Ska e:et uttalas kort blir det ä.
Nja?

Beror nog på var i ordet de står.

Svarte Petter uttalas väl sällan Svartä? Hunden och inte hundän.. En person från Lettland är lett. Inte lätt.
 
Menar du att du har svårt att härleda "enda" från "en" (en enda, bara en)?
Och att ända, ände, slut liksom?
Ja, jag får tänka till när jag ska skriva "ända till..." eller "det enda problemet är..." och sånt. Just de ledtrådarna du ger där i parenteserna hjälper ju och gör det egentligen solklart, men jag måste som sagt tänka till och påminna mig om det nästan varje gång. Det är väl en sådan där sak som min hjärna helt enkelt inte kan ta till sig, precis som hur man egentligen stavar "character" på engelska. Vissa saker fastnar helt enkelt inte! :p
 
Nja?

Beror nog på var i ordet de står.

Svarte Petter uttalas väl sällan Svartä? Hunden och inte hundän.. En person från Lettland är lett. Inte lätt.
Jo, jag uttalar det med ett ä-ljud, inte ett e-ljud. Det du skriver om att det beror på var i ordet bokstaven står är ju det jag menar med betoning, tror jag? Lett och lätt uttalar jag likadant. Slutet på toalett uttalar jag på samma sätt som lätt också.
 
Nja?

Beror nog på var i ordet de står.

Svarte Petter uttalas väl sällan Svartä? Hunden och inte hundän.. En person från Lettland är lett. Inte lätt.
Nja, jag säger nog Svarte med både e och ä på slutet, alltså "Svarteä"
Säger nog hunden med en blandning av e och ä också, allternativt bara ä.
Och jag säger "lättland" och inte "lettland" :)
 
När vi talar om e och ä, finns det språkhistoriskt flera olika "källor" till dessa ljud. En grundläggande skillnad mellan svearnas och götarnas dialekter i fornsvenskan tycks ha legat just i vilka av de här vokalerna (som för oss motsvaras av e och ä) som sammanföll med vilka.
Det som sedan hände i början av 1800-talet var att folk började flytta in till Stockholm och språkblandningen ökade. För dem som kom från platser utanför Mälardalen var det hopplöst svårt att lära sig det stockholmsk-svealändska systemet, varpå den tendens till sammanfall som redan fanns blev det enklaste och vägledande alternativet. Och runt sekelskiftet 1900 var debatten i full gång: vilket uttal var det mest korrekta? "Storstockholms" eller resten av landets?

Det handlar nog i grunden om vad stockholmare, och andra uppsvenskar, har klarat av när det gäller anpassningen till standardspråket. Skillnaden mellan långt e och ä har man lyckats med, medan den korta distinktionen varit svårare. Här har man inte heller haft samma hjälp av skriften. Kort ä skrivs ofta med e (fem, berg, den med flera) av historiska skäl, så även i många lånord. Stockholmarna har därmed inte klarat att "korrigera" sitt korta sammanfall, och det korta ä-ljudet har följaktligen blivit associerat med landsorten.
http://spraktidningen.se/artiklar/2010/06/e-och
 

Liknande trådar

Tjatter Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
20 21 22
Svar
436
· Visningar
29 533
Relationer Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
10 11 12
Svar
225
· Visningar
14 434
Senast: Badger
·
Trädgård & Växter Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderator. Vi gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
Svar
11
· Visningar
731
Tjatter Denna trådstart är utbruten från en annan tråd av en moderat. Jag gör det ibland när ett ämne verkar intressant för flera och/eller...
Svar
2
· Visningar
885
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Annonsera mera hundar 2
  • Matskålar utan nickel
  • Uppdateringstråd 29

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp