Feminism och kritik

[Petruska]

Ja det är det kanske på sätt och vis (off topic), men jag ser nog ändå ett samband. Att de som inte lever upp till en viss standard sågas.

Det var verkligen inte meningen att det sista skulle vara en känga. Mer att man får se upp så att man inte silar mygg och sväljer elefanter (t ex tycker jag att det är dumt att kritisera t-shorts med girl power-tryck när det fortfarande säljs bikinis till småbarn. Jag tror helt enkelt inte att man kan göra allt samtidigt, utan att förändringen måste ske stegvis. Ett snabbare sätt hade kanske varit att titta på hur det i hela friden kan finnas en efterfrågan. Vad försiggår i huvudet på den som sätter på en bikini på sitt barn???).

Jag vet inte vad du menar med att leva upp till en viss standard, om vi då mödosamt återgår till feminism och kritik av olika självutnämnda feminister.

I de fall då de självutnämnda feministerna är tex företag eller personer med makt, tex partiledare, så är det helt självklart för mig att det är öppet mål för feministisk kritik.

Och det var väl ungefär trådämnet.

Kommersiella lanseringar av empowerment och girl power som säljargument, inte bara får utan bör kritiseras. Däremot kritiserar jag inte elvaåriga ungar som känner sig coola när de har produkterna. Men successivt fördjupar jag helst diskussionen med dem, i takt med att de blir större.

 

[Petruska]

Sen tycker jag att det finns alla goda feministiska skäl att på olika sätt testa att utmana genusnormer både med sitt yttre och med sin livsstil. Och då ser inte jag utpräglat feminina attribut på en kvinna som en sådan utmaning.

 

[Milosari]

Jag vet inte vad du menar med att leva upp till en viss standard, om vi då mödosamt återgår till feminism och kritik av olika självutnämnda feminister.

I de fall då de självutnämnda feministerna är tex företag eller personer med makt, tex partiledare, så är det helt självklart för mig att det är öppet mål för feministisk kritik.

Och det var väl ungefär trådämnet.

Kommersiella lanseringar av empowerment och girl power som säljargument, inte bara får utan bör kritiseras. Däremot kritiserar jag inte elvaåriga ungar som känner sig coola när de har produkterna. Men successivt fördjupar jag helst diskussionen med dem, i takt med att de blir större.

Mödosamt .

Men... Jag tänker att diskussion är en mer framgångsrik väg än kritik i det här fallet. Ebba kanske ser sig själv som feminist, det kan man inte riktigt kritisera. Men däremot måste ju partiets politik i frågan ifrågasättas och diskutera, för många bitar är ju direkt antifeministiska.

 

[Raderad medlem 6459]

Sluta på topp

(5 dagar med feberkänningar och tivoli kan knäcka vem som helst).

Mens och förkylning här

 

[Killaloe]

Mödosamt .

Men... Jag tänker att diskussion är en mer framgångsrik väg än kritik i det här fallet. Ebba kanske ser sig själv som feminist, det kan man inte riktigt kritisera. Men däremot måste ju partiets politik i frågan ifrågasättas och diskutera, för många bitar är ju direkt antifeministiska.

Och jag tycker att Ebba kan få rejält med kritik som partiledare för ett misogynt och funkofobiskt parti (vad hon gör privat har jag noll koll på och inget intresse av). Inte bara svepande för vad partiet gör utan för alla helt huvudlösa grejer hon uttrycker som är direkt anti-feministiska i sin kamp att få föra någon ”ny feminism”. Hon är ett typexempel på en person som själv öppet och väldigt svepande kritiserar feminismen för att vinna billiga poänger för sig själv, vilket definitivt bör ifrågasättas/kritiseras (och görs).

Jag menar, det här är en person som påstår sig stå för någon form av feminism, men som samtligt är direkt anti-feministisk i många sammanhang - jag tror liksom att ämnet har diskuterats med henne både en och två gånger (antagligen fler) för det vore väldigt konstigt annars.

Så är en beredd att offra allt som kvinnor gjort för andra kvinnor och som möjliggjort ens position genom att förlöjliga och marginalisera feminismen för att själv kunna lansera någon typ av otroligt priviligerad och selektiv ”feminism”, då anser jag att en definitiv bör ifrågasättas (sakligt såklart) och kritiseras (konstruktivt).

 

[Petruska]

Mödosamt .

Men... Jag tänker att diskussion är en mer framgångsrik väg än kritik i det här fallet. Ebba kanske ser sig själv som feminist, det kan man inte riktigt kritisera. Men däremot måste ju partiets politik i frågan ifrågasättas och diskutera, för många bitar är ju direkt antifeministiska.

@Killaloe har redan svarat bättre än jag hade kunnat. Och jag vill tillägga att jo, i egenskap av partiledare kan och bör Busch Thor ( jag är inte, som du, Ebba med henne) kritiseras när hon kallar sig feminist. Hon bedömer att nu är ordet feminist avväpnat nog för att hon ska kunna använda det, och sen ger hon det en egen betydelse. Som ledare för ett av de mest misogyna partierna.

Sen har ju jag ingen plattform för vare sig kritik eller diskussion med EBT personligen. Men som offentlig makthavare får hon tåla att tex jag bara har kritik till övers för henne. Jag ser inte att diskussion med henne skulle vara vare sig fruktbart eller intressant för mig, så det är inget jag skulle prioritera.

 

[sjoberga]

Och jag tycker att Ebba kan få rejält med kritik som partiledare för ett misogynt och funkofobiskt parti (vad hon gör privat har jag noll koll på och inget intresse av). Inte bara svepande för vad partiet gör utan för alla helt huvudlösa grejer hon uttrycker som är direkt anti-feministiska i sin kamp att få föra någon ”ny feminism”. Hon är ett typexempel på en person som själv öppet och väldigt svepande kritiserar feminismen för att vinna billiga poänger för sig själv, vilket definitivt bör ifrågasättas/kritiseras (och görs).

Jag menar, det här är en person som påstår sig stå för någon form av feminism, men som samtligt är direkt anti-feministisk i många sammanhang - jag tror liksom att ämnet har diskuterats med henne både en och två gånger (antagligen fler) för det vore väldigt konstigt annars.

Så är en beredd att offra allt som kvinnor gjort för andra kvinnor och som möjliggjort ens position genom att förlöjliga och marginalisera feminismen för att själv kunna lansera någon typ av otroligt priviligerad och selektiv ”feminism”, då anser jag att en definitiv bör ifrågasättas (sakligt såklart) och kritiseras (konstruktivt).

Om KD ska stå för den ”nya feminismen” kan vi nog nästan stryka både ”nya” och ”feminismen” så blir det ”gamla unkna konservativa och misogyna värderingar”-”feminismen” kvar. Att hissa det under feministflagg är bara falsk marknadsföring.

Där krävs massiv kritik och på det sättet är det kanske bra att de väljer att kalla det feminism. Det blir öppet mål. Tyvärr tror jag dock att nätet i målet saknas hos stora medborgargrupper idag i det samhälle vi lever i.

 

[sjoberga]

För övrigt är det fler partiledare som deklarerat sig som feminister som verkar ”glömma” det perspektivet 4 gånger av 5. På nåt otäckt sätt urvattnar det.

 

[Asko]

Det specifika exemplet i den här tråden var hur kvinnor ska vara med på programmet och banta ner sig till normstorlek, sminka sig så som trenden ser ut idag och klä sig på ett sätt som anses vara sexigt idag. Hela poängen är att få en "hämndkropp", dvs det är baserat på att man ska "hämnas" på ex-partnern genom att bli normsnygg. Hur är det frikopplat från skönhetsideal och normer?

Nej herregud, det programmet hade jag inte alls läst om (missade tydligen det specifika exemplet någonstans), det var inte alls så jag menade!

Tillägg: Det jag menade är kvinnor som en dag känner för att klä sig extra sexigt, eller sminka sig extra, etc, utan att det ska anses ofeministiskt eller att det inte kan vara för deras egen skull. Må lite extra bra helt enkelt. Det behöver såklart inte vara sexigt enligt samhällets normer heller.
Säger jag som typ aldrig sminkar mig, men står för andra kvinnors rätt att göra så om de vill.

 

[Petruska]

Nej herregud, det programmet hade jag inte alls läst om (missade tydligen det specifika exemplet någonstans), det var inte alls så jag menade!

Tillägg: Det jag menade är kvinnor som en dag känner för att klä sig extra sexigt, eller sminka sig extra, etc, utan att det ska anses ofeministiskt eller att det inte kan vara för deras egen skull. Må lite extra bra helt enkelt. Det behöver såklart inte vara sexigt enligt samhällets normer heller.
Säger jag som typ aldrig sminkar mig, men står för andra kvinnors rätt att göra så om de vill.

Men alltså, förekommer det ens att kvinnor som fixar sig inom någon sorts normativ snygghet får kritik för att det skulle vara ofeministiskt? För mig låter det mer som antifeministisk skräckpropaganda.

Jag har i mitt liv mött det motsatta, men det är numera länge sedan. I min ungdom var det tydligt att heterofeminister inte ville synas tillsammans med "manhaftiga" lesbiska feminister. Det var viktigt att se ofarligt normativ ut, tydligen, även om ordet normativ inte var det man använde då.

 

[aiquen]

Det här tänker jag är kopplat till det @Killaloe tog upp tidigare i tråden (och som jag tänkt kommentera men inte hunnit, sorry för det Killa!). Det kan ju komma ur att de helt enkelt får så mycket hat och skit att det till slut blir för mycket med minsta lilla kritik och att man därför, för att skydda sig själv, stänger ner allt. Lite som det som tråden handlar om: vill man vara en av alla dom som kritiserar och ifrågasätter feminister? Men liksom du tycker jag att det är en rätt problematisk grej, helt plötsligt vill man inte bli ifrågasatt alls och blockerar och raderar allt som ifrågasätter.

Jag tycker frågan är rätt svår för jag tror att de flesta skulle bli jävligt less på att bli så ifrågasatta exakt hela tiden. Å andra sidan om en del av ens karriär består av att man är en sk influencer och tyckare så kanske man får stå ut med att människor har åsikter som inte alltid stämmer överens med ens egna?

Lite samma grej som jag har stört mig på är en väldigt känd feminist som gick ut och med namn kritiserade kända män som inte engagerat sig i en specifik fråga hon tyckte var viktig. Hon hade själv DM:at dessa personer och de hade avböjt att backa en särskild grej offentligt. Det här la hon ut för alla att se och sågade dem hårt. Sen hände exakt samma sak henne typ: någon kommenterade på hennes insta och kritiserade att hon inte engagerade sig i en grej varpå hon fick jättemycket skit för det vilket hon givetvis blev ledsen och frustrerad över. Och det hade jag också blivit, alla hade väl blivit det! Men att hon själv gjort exakt samma sak fast mot andra verkar ha gått henne helt förbi.

Jag tänker att det är lite samma sak som det här med att tåla att bli ifrågasatt etc. Går man ut hårt och kritiserar och ifrågasätter andra personer så bör man nog vara beredd på att även själv bli ifrågasatt publikt. Särskilt om man är en "instagramkändis" liksom.

(ursäkta att det blev så långt och babbligt, är sjuk och trött)

Jag förstår vad du menar och hatet är ju onekligen ett enormt problem!

Men det är nog framför allt det senare du skriver som har gjort att jag får den här skavande känslan; att kritiken ofta verkar vara ok åt det ena hållet men inte åt det andra.

Jag vill ju tycka att feminismen ska vara tillgänglig och inkluderande för alla. Inte skapa rädsla/tystnad och slagpåsar - dessvärre inte sällan kvinnor emellan.

För mig är det här tillräckligt problematiskt och bara så drygt att följa att jag tar avstånd av det. (Även hur en del frågor drivs ...) Deras val, mitt val.

Men synd, tycker jag, när det handlar om ofta stora/ledande konton (som hörs och sprids mest) på sociala medier.

 

[Badger]

Men alltså, förekommer det ens att kvinnor som fixar sig inom någon sorts normativ snygghet får kritik för att det skulle vara ofeministiskt? För mig låter det mer som antifeministisk skräckpropaganda.

Jag har i mitt liv mött det motsatta, men det är numera länge sedan. I min ungdom var det tydligt att heterofeminister inte ville synas tillsammans med "manhaftiga" lesbiska feminister. Det var viktigt att se ofarligt normativ ut, tydligen, även om ordet normativ inte var det man använde då.

Naaeej, jag hade nog uppfattat att det händer, men kanske inte till person. Dvs jag har inte personligen stött på det eller hört det i direkt tilltal.

Men jag tycker det händer i allmänt tilltal (skrivna åsikter, bloggar, kolumner?), att det tex är lite shaming på att raka benen och under armarna just nu? Eller? Hade jag missuppfattat det?

Jag tycker att kanske också det tidigare i tråden lät lite som att det kan vara feministiskt att exponera vissa kroppar i bilder som kroppspositiva men inte andra? Eller tex att om man tidigare publicerat bilder på sig själv kroppspositivt kanske inte sedan kan samarbeta med ett företag om en kroppsförändring. Det är kanske lite dubbelt. (samtidigt det är ju klart att om du har varit aggressiv raw vegan bloggare och börjar äta fisk, det är klart folk reagerar. Samtidigt om en person mådde dåligt och var sjuk? Det kanske var den ursprungliga aggressiviteten/ståndpunkten som är problemet egentligen. Snarare än den senare kritiken? Om kritiken är rimligt formulerad?)

(ta inte det här om bilder som mina åsikter nu, utan jag är mer urtrist på så vis att jag lite tycker att det är tråkigt att kvinnor känner att de måste visa sig själva i vissa typer av bilder medan män inte verkar ha bilder i tex underkläder lika ofta. Dvs redan som tonåring störde jag mig på att feminismen så gärna och ofta uttrycker kvinnokroppen naken i bild och omslag även när det inte handlar om kropp utan om tex karriär. Samtidigt som jag verkligen ser poängen med och tycker om att människor visar kroppar som inte syns lika ofta i reklamen, eftersom det verkligen uppenbarligen behövs.)

Allt ovanstående i den här mer filosoferande andan som ts kanske ville ha lite.

 

[Milosari]

Sen tycker jag att det finns alla goda feministiska skäl att på olika sätt testa att utmana genusnormer både med sitt yttre och med sin livsstil. Och då ser inte jag utpräglat feminina attribut på en kvinna som en sådan utmaning.

Detta tycker jag är en jätteviktig del och en hjärtefråga för mig personligen. Jag tycker att det måste finnas frihet att välja. Men samtidigt så kommer jag ju att bidra till normen att kroppshår på kvinnor är ofräscht varje gång jag rakar benen. Trots detta så vet jag ju om att mina åsikter inte är annorlunda beroende på om jag går i blåställ med en prilla under läppen (eller ja ingen prilla längre) eller trippar runt i raffset och stiletter.

Jag lyckas inte hitta ett bra sätt att kombinera detta i verkliga världen, vilket har gjort att jag enbart femininiserar mig själv i den graden när jag är i sällskap med kvinnor och transpersoner. Jag är helt enkelt inte bekväm nog att göra det bland cis-män men mest på grund av mitt eget hjärnspöke som säger att det är en antifeminiatisk handling. Och någonstans här blir det ett verkligt bekymmer för mig. För var ligger det antifeministiska egentligen. Är det i val av kläder, eller i begränsandet av kläder?

Om KD ska stå för den ”nya feminismen” kan vi nog nästan stryka både ”nya” och ”feminismen” så blir det ”gamla unkna konservativa och misogyna värderingar”-”feminismen” kvar. Att hissa det under feministflagg är bara falsk marknadsföring.

Där krävs massiv kritik och på det sättet är det kanske bra att de väljer att kalla det feminism. Det blir öppet mål. Tyvärr tror jag dock att nätet i målet saknas hos stora medborgargrupper idag i det samhälle vi lever i.

Jag ser det verkligen inte som en ny feminism utan som en gren. När jag ser tillbaka på min egen barndom har det funnits gott om feminister som t ex hävdat att kvinnor måste bejaka sin kvinnlighet, följa sina naturliga instinkter och passa barnen, männen skulle hållas utanför vissa saker etc etc. Allt under feminismens flagg. Förvisso har de gått klädda som hippies och absolut inte brytt sig om varken rakhyvlar eller BH, men jag känner igen en del av tankegångarna sedan gammalt. Jag och mamma (som anser sig själv vara radikalfeminist) tjafsar rätt mycket om detta med föräldraroller.

Det är inte en inriktning som passar mig, mycket av åsikterna går precis tvärtemot mina egna. Jag är vänstervriden politiskt, jag tror knappast att enskilda människor generellt fattar beslut som är bra för den stora massan men lite sämre för dem själva. Men argumentet får ju baseras på exempel. Som att pappor INTE tar ut all den ledighet de har möjlighet till dvs den egna planeringen leder till att kvinnor är hemma mer. I de fallen när marknaden så att säga inte reglerar sig själv då får man ju gå in med en lagstiftning för att få en önskad förändring. Så har man ju gjort på andra områden förut och det är mycket effektivt.

 

[Badger]

Detta tycker jag är en jätteviktig del och en hjärtefråga för mig personligen. Jag tycker att det måste finnas frihet att välja. Men samtidigt så kommer jag ju att bidra till normen att kroppshår på kvinnor är ofräscht varje gång jag rakar benen. Trots detta så vet jag ju om att mina åsikter inte är annorlunda beroende på om jag går i blåställ med en prilla under läppen (eller ja ingen prilla längre) eller trippar runt i raffset och stiletter.

Jag tänker mig vagt att en möjlig lösning på det här problemet är mannen, för att jämna ut det. Dvs meterosexualiteten och ett rakande av armhålor även hos män. Det kan tillåta kvinnor att fritt raka eller ej som man tycker passar en själv, om männen rakar eller ej så som det passar dem. Ett utjämnande/utsmetande av könsrollerna i tillåten tyckmyckenhet . Att rakningen inte sitter fast i femininiteten utan i intresse för utseende (eller ej) / ev individuell extra risk för lukt pga hår, hos människa. (Detta tycker säkert jag eftersom jag rakar under armarna alltid och benen på sommaren. Mannen rakar under armarna, men inte benen. Finns förresten män som vaxar ryggen, tror inte alls så ovanligt.)

ag ser det verkligen inte som en ny feminism utan som en gren. När jag ser tillbaka på min egen barndom har det funnits gott om feminister som t ex hävdat att kvinnor måste bejaka sin kvinnlighet, följa sina naturliga instinkter och passa barnen, männen skulle hållas utanför vissa saker etc etc. Allt under feminismens flagg. Förvisso har de gått klädda som hippies och absolut inte brytt sig om varken rakhyvlar eller BH, men jag känner igen en del av tankegångarna sedan gammalt. Jag och mamma (som anser sig själv vara radikalfeminist) tjafsar rätt mycket om detta med föräldraroller.

Den härliga särartsfeminismen som knappast är feminism tycker jag (personligen), eftersom den förutsätter att alla med ett visst kön tycker om vissa saker i grunden och är bra på vissa saker i grunden. Även om det skulle vara så att viss ojämnhet föreligger på något vis hos en majoritet (vilket jag betvivlar) så lämnas ju fortfarande 40% av kvinnligheten/manligheten vilse i en situation där de mer eller mindre inte trivs på ett kontinuum.

Däremot kan man ju samtidigt inte låta bli att bedrövas över att de traditionella "kvinnliga" fantastiska konstarterna och sysselsättningarna nedvärderas så historiskt. Vävning, ölbryggning, bakning. Men lyfts igen till konst när en man gör det surdegsbak, gobelängvävning, ölbryggning.. Så den delen av bejakandet kan jag inte låta bli att uppskatta samtidigt som jag blir irriterad.

Det är inte en inriktning som passar mig, mycket av åsikterna går precis tvärtemot mina egna. Jag är vänstervriden politiskt, jag tror knappast att enskilda människor generellt fattar beslut som är bra för den stora massan men lite sämre för dem själva. Men argumentet får ju baseras på exempel. Som att pappor INTE tar ut all den ledighet de har möjlighet till dvs den egna planeringen leder till att kvinnor är hemma mer. I de fallen när marknaden så att säga inte reglerar sig själv då får man ju gå in med en lagstiftning för att få en önskad förändring. Så har man ju gjort på andra områden förut och det är mycket effektivt.

Den biten tror inte jag är vänstervriden feminism, jag tror det är vanlig feminism. Jag ligger inte åt det vänstervridna hållet och håller totalt och helt med. Såvitt jag sett håller nog alla partier med existerande feministisk tanke med om det. (utom tex KD där jag har så svårt att ta deras ev hävdade feministiska åsikter på allvar, med deras nuvarande partiledare i alla fall.)

 

[Petruska]

Naaeej, jag hade nog uppfattat att det händer, men kanske inte till person. Dvs jag har inte personligen stött på det eller hört det i direkt tilltal.

Men jag tycker det händer i allmänt tilltal (skrivna åsikter, bloggar, kolumner?), att det tex är lite shaming på att raka benen och under armarna just nu? Eller? Hade jag missuppfattat det?

Jag får erkänna att jag inte är någon flitig läsare av bloggar eller användare av instagram.

För mig är det lite att ta till brösttoner att direkt kalla det för shaming. Om det är så att kvinnor med rakade ben och armhålor "shameas" för detta, så är de ju i gott sällskap med nästan hela den kvinnliga befolkningen, vad jag kan se. Det skuldbeläggandet bör alltså inte vara alltför tungt att bära för var och en.

Men jag känner inte igen det. Snarare känner jag igen att någon kvinna någon gång blir fotograferad i orakat skick, och genast möts av skällsord. Och sen även får försvar. Men det är ju inte samma sak att försvara rakade kvinnor som att shamea orakade.

 

[Badger]

Jag får erkänna att jag inte är någon flitig läsare av bloggar eller användare av instagram.

För mig är det lite att ta till brösttoner att direkt kalla det för shaming. Om det är så att kvinnor med rakade ben och armhålor "shameas" för detta, så är de ju i gott sällskap med nästan hela den kvinnliga befolkningen, vad jag kan se. Det skuldbeläggandet bör alltså inte vara alltför tungt att bära för var och en.

Men jag känner inte igen det. Snarare känner jag igen att någon kvinna någon gång blir fotograferad i orakat skick, och genast möts av skällsord. Och sen även får försvar. Men det är ju inte samma sak att försvara rakade kvinnor som att shamea orakade.

Jo så är det säkert. Jag är också dålig på att läsa instagram och bloggar så jag ska inte säga att jag helt vet. Bara sett antydningar till det.

Sedan har jag såklart sett att tydligen orakade får mycket kritik också. Egentligen tänker jag kanske att det är möjligt att båda får kritik samtidigt men från olika håll helt enkelt och det kanske beror på sällskap om man tycker att man bryr sig om det eller inte. Dvs i en viss krets kanske det är hårdare tryck på inte och i en annan hårdare tryck att. Även om inte kretsen är mycket mindre kanske det inte spelar någon roll om alla ens vänner tillhör den. Det kan kännas som press.

 

[EmmaBovary]

Tex din otrevliga approach skyller jag inte på feminismen utan på dig. Du väljer att vara en besserwisser, det har inget med feminism att göra.

Men du gestaltar det jag tycker är problemet idag. Personer som ska berätta för andra hur feminism är och ska vara, barn som är rätt och fel. Och med en rätt otrevlig debattstil.

Jag anser att man kan kritisera när folk väljer att följa en norm, särskilt sådana som
påverkar oss alla.

Men alltså, att understryka att det finns olika falanger inom feminismen, däribland en transfobisk, är väl inte att tala om hur feminismen ska vara? (Ursäkta om det upplevs som att jag talar över huvudet på dig @niphredil blev bara lite förbluffad)

 

[Raderad medlem 6459]

Men alltså, att understryka att det finns olika falanger inom feminismen, däribland en transfobisk, är väl inte att tala om hur feminismen ska vara? (Ursäkta om det upplevs som att jag talar över huvudet på dig @niphredil blev bara lite förbluffad)

Det är helt lugnt! Jag blev lika förbluffad själv.

 

[Saeta]

Varför skulle det vara en hämnd mot ett taskigt ex att bli snyggare än man var förut?

Herregud vad jag känner igen det här från högstadie/gymnasieåldern. Inte något jag gjorde själv då jag aldrig hade ett förhållande. Men vänner omkring mig. Tankar som dessa var såå vanliga:
"Nu ska jag börja träna och bli snygg och smal (fettahet är bra underbart, va), sminka mig lite extra, kanske klippa mig och köpa nya kläder så att hen minsann ångrar sig och vill ha mig tillbaka..."

Det sjuka är att även jag tyckte att det var högst rimligt, att göra sig snyggare än förut.


För övrigt en väldigt bra och intressant tråd. Kortfattat: självklart ska feminism kunna kritiseras!

 

[Raderad medlem 6459]

För övrigt en väldigt bra och intressant tråd.

Kul att du tycker det! Jag tycker att det var en väldigt matnyttig tråd, är alltid bra att vrida och vända lite på varför man tycker som man gör.