Höstföräldrar 2018

[Trollunge]

Angående föräldraledigt så kommer både jag och sambon vara hemma i början, han på A-kassa och jag på mammaledigt. Ingen aning om hur mycket dagar jag behöver ta osv för att få det att bli ok ekonomiskt??
Tycker detta känns som en jättetråkig djungel ärligt talat, är det någon som har något tips på var man kan läsa enkel och bra info om föräldradagar och hur det fungerar?

Min chef har nu också skrivit under utlåtande från arbetsgivaren angående graviditetspenning. Men jag vet inte riktigt hur tidigt jag ska säga att jag vill gå.. Har ju ingen aning hur jag kommer må! Och 3 september som är två månader innan känns ju så himla snart!
Anledningen till gravpenningen är ensamarbete inom hemsjukvård (ssk och helt ensam i kommunen på vårt område kvällar och helger), risk för hot och våld-situationer och en del tunga arbetsuppgifter. Svårt!

Men en spännande grej! Är ganska så nästan helt säker på att jag känt lite rörelser nu! Allra tydligast igår, kändes som massa bubblor i sidan av magen. Sen ungefär samma idag fast inte riktigt lika tydligt. Så kul

 

[Roxer]

Angående föräldraledigt så kommer både jag och sambon vara hemma i början, han på A-kassa och jag på mammaledigt. Ingen aning om hur mycket dagar jag behöver ta osv för att få det att bli ok ekonomiskt??
Tycker detta känns som en jättetråkig djungel ärligt talat, är det någon som har något tips på var man kan läsa enkel och bra info om föräldradagar och hur det fungerar?

Min chef har nu också skrivit under utlåtande från arbetsgivaren angående graviditetspenning. Men jag vet inte riktigt hur tidigt jag ska säga att jag vill gå.. Har ju ingen aning hur jag kommer må! Och 3 september som är två månader innan känns ju så himla snart!
Anledningen till gravpenningen är ensamarbete inom hemsjukvård (ssk och helt ensam i kommunen på vårt område kvällar och helger), risk för hot och våld-situationer och en del tunga arbetsuppgifter. Svårt!

Men en spännande grej! Är ganska så nästan helt säker på att jag känt lite rörelser nu! Allra tydligast igår, kändes som massa bubblor i sidan av magen. Sen ungefär samma idag fast inte riktigt lika tydligt. Så kul

Har du loggat in på försäkringskassan och "provberäknat" i deras planeringsverktyg för föräldraledighet? Eller du kanske inte har fått ditt moderskapsintyg än?

 

[Trollunge]

Har du loggat in på försäkringskassan och "provberäknat" i deras planeringsverktyg för föräldraledighet? Eller du kanske inte har fått ditt moderskapsintyg än?

Åh båda dessa grejerna var helt nya för mig! Det låter ju toppen att man kan gå in och provräkna det måste jag testa! Men nej något moderskapsintyg har jag inte fått, får man det hos BM?

Tack

 

[Roxer]

Åh båda dessa grejerna var helt nya för mig! Det låter ju toppen att man kan gå in och provräkna det måste jag testa! Men nej något moderskapsintyg har jag inte fått, får man det hos BM?

Tack

Ja, intyget får du i vecka 20 ca. Det ska skickas in till fk. Om du loggar in på försäkringskassan tror jag att du kommer åt att räkna på föräldradagar ändå.

Glöm inte att läsa på om afa och premiebefrielse under föräldraledighet om du är kollektivanställd också. Jag är med i unionen nu och måste uppdatera mig på vad som gäller.

 

[Mellanmjölk]

Åh båda dessa grejerna var helt nya för mig! Det låter ju toppen att man kan gå in och provräkna det måste jag testa! Men nej något moderskapsintyg har jag inte fått, får man det hos BM?

Tack

Vi får vårat intyg vid första besöket efter rul så vecka 24 hos oss

Tycker provberäknignen på FK är toppen bra!!

 

[Mellanmjölk]

September
9/9 Samsas, 32 år, andra barnet
9/9 Okeydokey, 31 år, andra barnet
19/9 - Omega, 27 år, andra barnet.
20/9 - maybebaby, 30 år, första barnet.

Oktober
11/10 mellanmjölk, 33 år, andra barnet
14/10 amk, 31 år, andra barnet
19/10 Catrool, 33 år första barnet
23/10 Roxer, 32 år, andra barnet
28/10 LaMirage, 30 år, andra barnet
25/10 Lazy Lady, 37år, tredje barnet

November
4/11 Zodium 31 år, Första barnet
4/11 Olina, 33 år, andra barnet
6/11 Trollunge, 29 år, första barnet
11/11 enligt ägglossning (13/11 enligt appen) fritz_92, 25 år, andra barnet

 

[Roxer]

Alltså. Varje gång jag är gravid går det serier med gravida.. förra gången var det bron (som jag för övrigt låg och babblade med kirurgen om under kejsarsnittet). Den här gången är det Handmaids tale. Så hemsk, men åååh. Kan inte sluta titta. Bölar och vill gömma mig bakom en kudde om vartannat.
Maken har börjat titta snett på mig...

Känner mig fortfarande ogravid trots sparkar. Så knasig känsla. Mage har jag inte heller mer än vanligt trots v 22.

 

[Mellanmjölk]

Alltså. Varje gång jag är gravid går det serier med gravida.. förra gången var det bron (som jag för övrigt låg och babblade med kirurgen om under kejsarsnittet). Den här gången är det Handmaids tale. Så hemsk, men åååh. Kan inte sluta titta. Bölar och vill gömma mig bakom en kudde om vartannat.
Maken har börjat titta snett på mig...

Känner mig fortfarande ogravid trots sparkar. Så knasig känsla. Mage har jag inte heller mer än vanligt trots v 22.

Precis samma här men nu vecka 24 börjar magen växa jag hoppades på att. Vara maglös (kan man säga så när man är en tjockis från början? ) länge till pga hästeriet!

 

[Roxer]

Precis samma här men nu vecka 24 börjar magen växa jag hoppades på att. Vara maglös (kan man säga så när man är en tjockis från början? ) länge till pga hästeriet!

Haha, precis så. Det var någon på jobbet som kommenterade att jag gått ner i vikt häromdagen... vad svarar man på det?
"Njä, mer omfördelar än blir av med den...."

 

[Trollunge]

Vi får vårat intyg vid första besöket efter rul så vecka 24 hos oss

Tycker provberäknignen på FK är toppen bra!!

Tack! Ok vad bra, har ett BM-besök inbokat v 24 så då får jag säkert det då!

 

[Trollunge]

Jag börjar faktiskt få lite mage nu i v 20! Har jag lite lösa kläder syns det inte alltid och vet man inte att jag inte hade mage innan kanske man inte skulle våga gissa men ändå
Berättade för några till kollegor igår som jag inte jobbar lika nära och de hade inte sett det (jobbar i bylsig piké + väst) men när jag sa det tyckte de det syntes lite. Eller egentligen var det en som frågade faktiskt men hon hade inte sett det på magen sa hon utan det var "en känsla" + att jag var täppt, haha.

Angående det här att fråga om graviditet när man inte vet.. Jag tycket hon gjorde det på ett bra sätt ändå! Vi pratade om vårt bröllop och bröllopsresa osv och hon sa typ "ja.. det händer mycket nu. Det är inte så att det kanske blir barn framöver?" Hade ju ändå varit lätt att bara slå bort det med ett "nej herregud nu har det hänt tillräckligt för ett tag framöver" eller liknande men öppnade ju upp för att ifall jag ville berätta så hade jag en möjlighet. Jag tycker annars det känns lite konstigt att bara säga det apropå ingenting typ

Vad tycker ni? Har ni fått frågor eller så? Skickar ni ut ett mail till alla på jobbet eller berättar för alla man träffar eller de får lista ut det liksom? Vi har ju inte lagt ut nåt på fb eller Insta eller så heller, hur har ni gjort?

 

[Samsas]

@Trollunge
Jag har varit helt eller deltidssjukskriven från start båda mina graviditeter så mina kollegor har nog anat något innan jag sagt till. På grund av sjukskrivningarna har jag gått ut tidigt (v.13-14) med att jag är gravid och har då valt att berätta för alla samtidigt så det inte blir något snack. Hade nog gjort på det sättet även om jag hade berättat senare.

 

[Mellanmjölk]

Haha, precis så. Det var någon på jobbet som kommenterade att jag gått ner i vikt häromdagen... vad svarar man på det?
"Njä, mer omfördelar än blir av med den...."

Haha precis samma har hänt mig! Tre gånger sista månaden! Jag kräks en del och ligger ett par kg ner så de är ju iofs rätt men

 

[Mellanmjölk]

Jag börjar faktiskt få lite mage nu i v 20! Har jag lite lösa kläder syns det inte alltid och vet man inte att jag inte hade mage innan kanske man inte skulle våga gissa men ändå
Berättade för några till kollegor igår som jag inte jobbar lika nära och de hade inte sett det (jobbar i bylsig piké + väst) men när jag sa det tyckte de det syntes lite. Eller egentligen var det en som frågade faktiskt men hon hade inte sett det på magen sa hon utan det var "en känsla" + att jag var täppt, haha.

Angående det här att fråga om graviditet när man inte vet.. Jag tycket hon gjorde det på ett bra sätt ändå! Vi pratade om vårt bröllop och bröllopsresa osv och hon sa typ "ja.. det händer mycket nu. Det är inte så att det kanske blir barn framöver?" Hade ju ändå varit lätt att bara slå bort det med ett "nej herregud nu har det hänt tillräckligt för ett tag framöver" eller liknande men öppnade ju upp för att ifall jag ville berätta så hade jag en möjlighet. Jag tycker annars det känns lite konstigt att bara säga det apropå ingenting typ

Vad tycker ni? Har ni fått frågor eller så? Skickar ni ut ett mail till alla på jobbet eller berättar för alla man träffar eller de får lista ut det liksom? Vi har ju inte lagt ut nåt på fb eller Insta eller så heller, hur har ni gjort?

Jag kräks som sagt en del! Så berättade tidigt för tjejen som jobbar väldigt nära mig! Till kollegorna föll de sig naturligt att berätta de omkring vecka 18 när vi pratade om de, chefen visste rättså tidigt pga lite svårt att hitta vikarie med rätt kompetens till mig tjänst tyvärr.

Men annars berättar jag om vi kommer in på de annars inte! Har inte delat de på sociala medier dock

 

[Omega]

Jag börjar faktiskt få lite mage nu i v 20! Har jag lite lösa kläder syns det inte alltid och vet man inte att jag inte hade mage innan kanske man inte skulle våga gissa men ändå
Berättade för några till kollegor igår som jag inte jobbar lika nära och de hade inte sett det (jobbar i bylsig piké + väst) men när jag sa det tyckte de det syntes lite. Eller egentligen var det en som frågade faktiskt men hon hade inte sett det på magen sa hon utan det var "en känsla" + att jag var täppt, haha.

Angående det här att fråga om graviditet när man inte vet.. Jag tycket hon gjorde det på ett bra sätt ändå! Vi pratade om vårt bröllop och bröllopsresa osv och hon sa typ "ja.. det händer mycket nu. Det är inte så att det kanske blir barn framöver?" Hade ju ändå varit lätt att bara slå bort det med ett "nej herregud nu har det hänt tillräckligt för ett tag framöver" eller liknande men öppnade ju upp för att ifall jag ville berätta så hade jag en möjlighet. Jag tycker annars det känns lite konstigt att bara säga det apropå ingenting typ

Vad tycker ni? Har ni fått frågor eller så? Skickar ni ut ett mail till alla på jobbet eller berättar för alla man träffar eller de får lista ut det liksom? Vi har ju inte lagt ut nåt på fb eller Insta eller så heller, hur har ni gjort?

Alltså jag är så avundsjuk på er som inte fått så jättestora magar än! Jag har varit enorm rätt länge nu tycker jag.. Kollade på bilder från min förra graviditet häromdagen och det är verkligen stor skillnad! Då blev jag stor precis mot slutet, men var ganska liten fram till dess. Var dock mindre innan jag blev gravid den gången, denna gång hade jag några kilon från förra graviditeten kvar, så det är kanske inte så konstigt, men känner mig riktigt otymplig.

Angående att berätta/få frågan om graviditet så var det som sagt svårt att dölja denna gång. Det gick ett tag med tanke på att det var vinter och jag kunde gå i bylsiga kläder men sen valde vi att berätta nån gång i vecka 12-13 för de närmaste. La faktiskt ut nyheten på fb efter RUL då jag kände att jag hellre gjorde så än att folk ska spekulera.
På jobbet valde jag att berätta för chefen först, rätt tidigt med tanke på vikarie osv, och de andra kollegorna fick väl veta så småningom. Flera hade tydligen gissat det då jag varit väldigt trött.
Så som du fick frågan av din kollega tycker jag personligen är helt okej. Då är det ju mer i ett samtal, så att säga. Förr, när jag inte alls var säker på att jag ville ha barn kunde jag bli lite provocerad av liknande frågor då det antogs att "alla vill väl ha barn" typ, men en neutral fråga ser jag inte som något problem.

 

[Trollunge]

Ganska säker på att jag kände bebisen buffa runt en stund inne i magen igår när jag skulle sova med

 

[Lazy Lady]

Jag börjar faktiskt få lite mage nu i v 20! Har jag lite lösa kläder syns det inte alltid och vet man inte att jag inte hade mage innan kanske man inte skulle våga gissa men ändå
Berättade för några till kollegor igår som jag inte jobbar lika nära och de hade inte sett det (jobbar i bylsig piké + väst) men när jag sa det tyckte de det syntes lite. Eller egentligen var det en som frågade faktiskt men hon hade inte sett det på magen sa hon utan det var "en känsla" + att jag var täppt, haha.

Angående det här att fråga om graviditet när man inte vet.. Jag tycket hon gjorde det på ett bra sätt ändå! Vi pratade om vårt bröllop och bröllopsresa osv och hon sa typ "ja.. det händer mycket nu. Det är inte så att det kanske blir barn framöver?" Hade ju ändå varit lätt att bara slå bort det med ett "nej herregud nu har det hänt tillräckligt för ett tag framöver" eller liknande men öppnade ju upp för att ifall jag ville berätta så hade jag en möjlighet. Jag tycker annars det känns lite konstigt att bara säga det apropå ingenting typ

Vad tycker ni? Har ni fått frågor eller så? Skickar ni ut ett mail till alla på jobbet eller berättar för alla man träffar eller de får lista ut det liksom? Vi har ju inte lagt ut nåt på fb eller Insta eller så heller, hur har ni gjort?

Jag åkte in och berättade för cheferna i v17, sen får dom ta det med mina kollegor och min vikarie. Vi har inte gått ut i sociala medier om det denna gången, vi har berättat för för våra vänner och bekanta efterhand som det passat oss istället.

 

[Okeydokey]

Sista trimestern då! Kom hem från en kortare semesterresa idag och jag är helt förundrad över att jag inte ens börjat bli kissnödigare än vanligt än. Behöver aldrig gå upp på nätterna och kissa - det gjorde jag två gånger per natt från vecka 20 med första barnet. Nu kan det vara så lite som två månader kvar till vi får träffa lillebror, har blivit lovad igångsättning i 37+0 om jag får hepatos den här gången också. Idag ska vi åka och köpa lite sängkläder, spjälskydd och annat smått och gott. Det känns lite verkligare för varje dag som går nu, att vi faktiskt ska få en bebis .

 

[Omega]

Varning för gnällinlägg. Tänkte att detta kanske ändå är ett bra ställe att få avreagera sig lite.
Jag vet att jag tagit upp det tidigare i tråden, men nu börjar jag ledsna rejält på att så många runt omkring mig verkar haka upp sig på kön/åldersskillnad gällande bebis i magen. Förmodligen är jag väl extra känslig nu också, känner att gravidhormonerna flödar fritt, men ändå. Jag känner mig så leds på att det tydligen är ett måste att ha typ 2,5 års åldersskillnad på barnen (för två ska det tydligen också vara) och absolut en pojke och en flicka. Tidigare i graviditeten hanterade jag kommentarer som "Oj oj, så tätt, ni får det kämpigt!" (sonen är ju 1 år, så det kommer att skilja 15-16 månader mellan barnen) eller "Nu får vi hålla tummarna för att det blir en flicka denna gång då!" bättre, då kunde jag ge svar på tal omgående. Nu blir jag uppriktigt jätteledsen. Jag förstår att ingen menar nåt illa, men tycker att det är otroligt klumpigt att uttrycka sig så. Jag blir liksom ledsen för mitt ofödda barns skull. Hen är så älskad och efterlängtad av både mig och av sambon (som hanterar kommentarerna mycket bättre än mig), men det känns som att "alla andra" har krav på hen. Jag vet att våra respektive familjer kommer att älska bebis villkorslöst när hen väl är här, men jag tycker att det känns jättejobbigt att veta att de blir gladare om det visar sig vara en flicka t ex. Och det är jobbigt att "alla" antar att jag också går och önskar mig det. Det gör jag inte! Jag längtar efter att få träffa mitt barn, that's it liksom. När jag förklarar det får jag typ lite roade leenden till svar. Numer blir jag ledsen bara av en sån kommentar som jag t ex fick av svärmor för en tid sedan, då hon sa att om det blir en flicka så ska hon köpa en fin klänning till henne, att det vore roligt typ, men att en pojke behöver ju inget nytt direkt för vi har ju redan kläder som passar då (nu tänker inte jag alls som henne kring kläder, men det är en annan diskussion). Eller typ när folk säger att de tror att det är en flicka och verkar förvänta sig att jag ska bli jätteglad av den kommentaren (hänt flera gånger). Eller när nån säger att det kommer att bli några jobbiga år med tanke på åldersskillnaden, men det blir säkert bra sen typ (händer jämt). För det är ju precis vad man vill höra, typ "Grattis, men nu blir det jobbigt".

Vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg, bara få skriva av mig antar jag. Känns som att jag tjatar om detta, men kommentarerna bara fortsätter att komma och jag har inte energi att hantera dem längre känns det som Jag blir ledsen. Nån som har något tips?

 

[Lazy Lady]

Varning för gnällinlägg. Tänkte att detta kanske ändå är ett bra ställe att få avreagera sig lite.
Jag vet att jag tagit upp det tidigare i tråden, men nu börjar jag ledsna rejält på att så många runt omkring mig verkar haka upp sig på kön/åldersskillnad gällande bebis i magen. Förmodligen är jag väl extra känslig nu också, känner att gravidhormonerna flödar fritt, men ändå. Jag känner mig så leds på att det tydligen är ett måste att ha typ 2,5 års åldersskillnad på barnen (för två ska det tydligen också vara) och absolut en pojke och en flicka. Tidigare i graviditeten hanterade jag kommentarer som "Oj oj, så tätt, ni får det kämpigt!" (sonen är ju 1 år, så det kommer att skilja 15-16 månader mellan barnen) eller "Nu får vi hålla tummarna för att det blir en flicka denna gång då!" bättre, då kunde jag ge svar på tal omgående. Nu blir jag uppriktigt jätteledsen. Jag förstår att ingen menar nåt illa, men tycker att det är otroligt klumpigt att uttrycka sig så. Jag blir liksom ledsen för mitt ofödda barns skull. Hen är så älskad och efterlängtad av både mig och av sambon (som hanterar kommentarerna mycket bättre än mig), men det känns som att "alla andra" har krav på hen. Jag vet att våra respektive familjer kommer att älska bebis villkorslöst när hen väl är här, men jag tycker att det känns jättejobbigt att veta att de blir gladare om det visar sig vara en flicka t ex. Och det är jobbigt att "alla" antar att jag också går och önskar mig det. Det gör jag inte! Jag längtar efter att få träffa mitt barn, that's it liksom. När jag förklarar det får jag typ lite roade leenden till svar. Numer blir jag ledsen bara av en sån kommentar som jag t ex fick av svärmor för en tid sedan, då hon sa att om det blir en flicka så ska hon köpa en fin klänning till henne, att det vore roligt typ, men att en pojke behöver ju inget nytt direkt för vi har ju redan kläder som passar då (nu tänker inte jag alls som henne kring kläder, men det är en annan diskussion). Eller typ när folk säger att de tror att det är en flicka och verkar förvänta sig att jag ska bli jätteglad av den kommentaren (hänt flera gånger). Eller när nån säger att det kommer att bli några jobbiga år med tanke på åldersskillnaden, men det blir säkert bra sen typ (händer jämt). För det är ju precis vad man vill höra, typ "Grattis, men nu blir det jobbigt".

Vet inte riktigt vad jag vill med detta inlägg, bara få skriva av mig antar jag. Känns som att jag tjatar om detta, men kommentarerna bara fortsätter att komma och jag har inte energi att hantera dem längre känns det som Jag blir ledsen. Nån som har något tips?

Vi får ju också tätt mellan Sammy och syskonet, Sammy kommer vara ganska exakt 1,5 när bebis kommer och vi har också fått höra en del kommentarer i stil med ”-Vänta bara!!!” Sagda med hånflin Men vi får lika många kommentarer om att det är ju lika bra att köra! Jag brukar bara svara att det löser sej nog med det!
Orkar liksom inte bry mej.