Hur mycket dricker folk egentligen?

Men har verkligen trugandet med att man vill ha en ”medbrottsling”, oavsett om det är alkohol eller fika? Är det inte mer att man vill att andra människor också ska ha kul, unna sig etc?
Sen kanske folk av någon anledning som dom inte vill berätta tackar nej. Jag är väldigt öppen med att jag alltid balanserar på diabetesgränsen, alltså att slippa medicinera. ÄNDÅ ska folk truga mig vad gäller sötsaker. Men andra kanske inte vill berätta. Och om en tjockis som jag tackar nej till kakor - varför i helvete försöka tjöta i mig mer kalorier?
 
Jag dricker inte alkohol. Möts inte heller av människor som inte kan acceptera eller förstå att jag inte dricker. Jag säger bara att jag inte dricker, ger ingen förklaring och man tar emot beskedet och finner sig i det.

Jag umgås dock med människor som sällan eller aldrig dricker så jag utsätts inte för trugande människor så ofta.

Var på festmiddag med jobbet i september och där bjöds det ju på champagne när vi kom, sedan vitt vin och sedan rött vin. Inga problem att få alkoholfritt- naturligaste i världen och jag var knappast ensam om att vilja ha det, tvärtom! Inga kommentarer, ingenting. Brukar inte mötas av det.
 
Precis som i matsituationen undrar jag varför du inte öppnar munnen och pratar med personerna. Säg ifrån, klart och tydligt att de klampar över en gräns. Det brukar faktiskt hjälpa. Och arbeta med dig själv så att du inte tar åt dig av folk som inte kan hålla sig på mattan som sig bör.
I matsituationen har jag försökt göra det, och det har även en annan person gjort, men det har ju inte hjälpt för fem öre. Självklart är inte det här lika jobbigt som matsituationen eftersom den är varje arbetsdag medan detta kanske är ett par-tre gånger/år.

Varför kan man bara inte respektera att alla är olika? I matsituationen kan jag ändå köpa att det kan vara av en rejält missriktad välvilja, men jag förstår verkligen inte varför man vill tjata med en person på fest som man egentligen inte vill umgås med och som signalerar med hela sitt väsen att denne inte vill gå?
 
I matsituationen har jag försökt göra det, och det har även en annan person gjort, men det har ju inte hjälpt för fem öre. Självklart är inte det här lika jobbigt som matsituationen eftersom den är varje arbetsdag medan detta kanske är ett par-tre gånger/år.

Varför kan man bara inte respektera att alla är olika? I matsituationen kan jag ändå köpa att det kan vara av en rejält missriktad välvilja, men jag förstår verkligen inte varför man vill tjata med en person på fest som man egentligen inte vill umgås med och som signalerar med hela sitt väsen att denne inte vill gå?
Alla människor kommer inte att respektera dig. Men du kommer må bättre om du inte tar åt dig så mycket av dem som inte har bättre förstånd.

Vad jag menar att säga ifrån är att faktiskt vara otrevlig. Inte säga dumma saker eller så men att högt och tydligt säga "Du behöver inte tjata på mig elelr säga saker om mig, jag vill inte dricka alkohol och det får du ta". Samma med mat. Otrevlig är nog fel ord, även om det skulle tolkas så av känsliga personer, men övertydlig är nog mer rätt. Om du är det vid varje övertramp slutar rätt snart den mest välvilliga gränslösa personen.
 
Jo men om man nu bara kommentarer att den personen är tråkig om denne dyker upp (för att personen inte dricker alkohol) varför vilja ha dit en tråkig person? Jag har självklart också personer, både på och utanför jobbet, som jag tycker är aptråkiga. Men jag säger ju inte det till dem, och jag söker ju heller inte deras sällskap. Om en tråkig person väljer att stanna hemma borde ju alla de som tycker att denna är trist bli glada att de slapp vederbörande som en partypooper på festen.
Ja alltså just omtänksamhet som var ordet jag nämnde handlar ju om vad någon annan känner helt enkelt, inte vad man själv känner.

Dvs inte att X vill att en viss person ska gå på fest för att göra Xs dag till en bättre dag utan att X vill uttrycka att hen lägger märke till Y och hade tänkt att Y skulle kunnat haft roligt.

Vad en eller annan tycker är tråkigt är väl en smaksak och jag tror inte det borde påverka andra på en fest.
 
Jag dricker inte alkohol. Möts inte heller av människor som inte kan acceptera eller förstå att jag inte dricker. Jag säger bara att jag inte dricker, ger ingen förklaring och man tar emot beskedet och finner sig i det.

Jag umgås dock med människor som sällan eller aldrig dricker så jag utsätts inte för trugande människor så ofta.

Var på festmiddag med jobbet i september och där bjöds det ju på champagne när vi kom, sedan vitt vin och sedan rött vin. Inga problem att få alkoholfritt- naturligaste i världen och jag var knappast ensam om att vilja ha det, tvärtom! Inga kommentarer, ingenting. Brukar inte mötas av det.
Jag tycker inte heller det brukar vara någon som ifrågasätter alkoholfria alternativ när det kommer till jobbfester/aw osv. Jag ska ibland till jobbet efter sådana tillfällen pga mina arbetstider eller behöver köra bil hem och är då av naturliga orsaker nykter, aldrig någon som ifrågasätter det. Då blir de som blir onödigt fulla mer ifrågasatta om det händer.
 
Både och. Eller, jag hatar sociala sammanhang där jag själv inte valt mitt umgänge, vilket jag tycker kollegor faller under. En normal alkoholkonsumtion bland ett självvalt umgänge har jag inget emot. Jag gillar däremot inte att omge mig med människor som är asplakat dyngraka och det måste jag väl ändå få tycka är obehagligt? Sen ogillar jag starkt när folk ska försöka få mig att bli på ett annat sätt, för att det sättet jag redan är på är ”fel”. Om det sen är ”drick alkohol”, ”börja Tinder-dejta”, ”skaffa barn” eller ”börja gilla fotboll” är lite skitsamma. Men att uppmuntra till något som kan leda till ett missbruk tycker jag är mer fel än att promota att någon ska börja gilla fotboll.

Men jag har väl inte sagt ett ord om vad du får eller inte får uppleva som obehagligt? :)

Nu handlade ju tråden om alkohol specifikt och ditt första inlägg var ju både svepande och dömande. Jag förstår din aversion mot sociala sammankomster och en del människors beteenden, men flera av dem har ju inte med alkohol att göra.
 
Men jag har väl inte sagt ett ord om vad du får eller inte får uppleva som obehagligt? :)

Nu handlade ju tråden om alkohol specifikt och ditt första inlägg var ju både svepande och dömande. Jag förstår din aversion mot sociala sammankomster och en del människors beteenden, men flera av dem har ju inte med alkohol att göra.
Fast det har ju det om en av sakerna som tjatas om är just att dricka alkohol? Men jag inser att vi tycker väldigt olika om det här, så jag släpper ämnet.
 
Dricker i princip aldrig nu för tiden. Finns inget som är värre en fulla människor. De blir påstridiga och för närgångna.
Jag är uppvuxen i en familj där vissa av familjens medlemmar har lite svårt att låta bli att dricka. Min farmor var alkolist och likaså min farfar. För hans del så var de spriten som tog hans liv till slut, så sätt vad skiten gör med folk som inte kan behärska sig.
Ska inte säga de jag festa hårt i tonåren men kom väl på bättre tankar när jag blev äldre.

Så nej ser ingen mening med att dricka alkohol över huvudtaget. Vill folk göra så låt dem, de lägger jag mig inte i men jag vaknar heller pigg dagen efter. Undviker fester middagar etc där de blir för mycket drickande, då går jag hem eller går och lägger mig istället. Ser inget fel med att folk dricker vin till mat tex så länge de är måttligt och man kan föra en normal konversation.
 
Fast det har ju det om en av sakerna som tjatas om är just att dricka alkohol? Men jag inser att vi tycker väldigt olika om det här, så jag släpper ämnet.

Ja, en av sakerna, absolut. Men beteendet i sig förekommer ju vad gäller flera andra saker, alltså är det ju inte alkoholen i sig utan beteendet i sig som är irriterande.
 
Jag tycker inte heller det brukar vara någon som ifrågasätter alkoholfria alternativ när det kommer till jobbfester/aw osv. Jag ska ibland till jobbet efter sådana tillfällen pga mina arbetstider eller behöver köra bil hem och är då av naturliga orsaker nykter, aldrig någon som ifrågasätter det. Då blir de som blir onödigt fulla mer ifrågasatta om det händer.
Nej precis. Jag tyckte nog mer att det kanske var förr att någon inte förstod vid första svaret så att man fick säga ifrån en extra gång med hårdare tonläge, men sedan var det lugnt.

Själv har jag tänkt att alkoholfritt har blivit mer och mer nu, det är lika naturligt att ta en alkoholfri öl och vin som samma med alkohol när man är ute någonstans. Man är liksom inte längre förpassad till läsk och vatten som alternativ bara.

Jag gillar öl, men inte alkohol, så då blir det alkoholfria ölen jag köper, men det är förstås godare med riktig alkoholvariant :D

Och baileys...... och whisky! Men fy fan vad full jag blev som ung på det, men gott. Har inte druckit whisky sedan jag var 25...
 
Nej precis. Jag tyckte nog mer att det kanske var förr att någon inte förstod vid första svaret så att man fick säga ifrån en extra gång med hårdare tonläge, men sedan var det lugnt.

Själv har jag tänkt att alkoholfritt har blivit mer och mer nu, det är lika naturligt att ta en alkoholfri öl och vin som samma med alkohol när man är ute någonstans. Man är liksom inte längre förpassad till läsk och vatten som alternativ bara.

Jag gillar öl, men inte alkohol, så då blir det alkoholfria ölen jag köper, men det är förstås godare med riktig alkoholvariant :D

Och baileys...... och whisky! Men fy fan vad full jag blev som ung på det, men gott. Har inte druckit whisky sedan jag var 25...
Mmm jag tänker också att i vissa fall kan det nog säkert vara att folk inte kommer ihåg exakt vad folk äter och dricker och inte. Det är säker självupptaget eller något men jag har inte superbra koll på exakt vilka som äter och dricker det ena och det andra utan måste tänka efter och kan absolut råka erbjuda någon en Fanta trots att jag borde komma ihåg att hen hatar apelsin tex, vilket säkert är superdrygt tredje gången det händer på två år, men om det gäller alkohol blir det kanske jobbigare.
 
Så nej ser ingen mening med att dricka alkohol över huvudtaget. Vill folk göra så låt dem, de lägger jag mig inte i men jag vaknar heller pigg dagen efter. Undviker fester middagar etc där de blir för mycket drickande, då går jag hem eller går och lägger mig istället.

Jag går också hem tidigt om det finns tendenser till att bli för mycket drickande.

Jag vaknar också alltid pigg dagen efter, trots att jag dricker alkoholhaltiga drycker. Det var något som hörde ungdomen till, att man någon gång ibland var dum nog att dricka så mycket att dagen efter blev seg och jobbig. Men jag ser såklart meningen i att dricka ett eller två glas god Bordeaux till oxfilen eller en god Chardonnay till rödingen, för det snäpper upp oxfilen eller fisken så många snäpp i smakupplevelse - tycker jag. Eller en whisky från Islay, som kan vara 2 centilitrar smakexplosion helt på egen kraft.
 
Jag snittar nog på en flaska vin i veckan. Det låter mycket när jag skriver det men det känns inte särskilt mycket om jag t ex öppnar en flaska på fredagen och dricker upp den utspritt över hela helgen.
Samma här. Om jag köper en flaska vin, vilket jag inte alltid gör alla veckor längre, så brukar den vara över helgen. Trevligt och gott med ett par glas vin ibland... :) Men det kostar ju pengar, och just nu finns det en del andra hål att fylla..... ;)
 
Har själv inte druckit så mycket under åren jag var singel, hände någon enstaka gång.
Nu när jag träffat killen har det blivit att vi tagit någon öl på helgen. Även druckit vin. Dock inga mängder.
Kan bli 2-3 öl á la 50cl flaskor, alternativt 1 öl och två drinkar/grogg. Dricker bara på lördagarna, ev kan en öl tas på fredagen.

Nu när vintern och kylan kommer lär det bli fler Irish Coffee.
 
Oj... Jag förstår plötsligt varför min barnmorska definierade mig som nykterist när hon frågade ut mig om hur mina alkoholvanor sett ut innan jag blivit gravid.
 
Är inte det vanliga att det handlar om måltidsdryck? Är det verkligen vanligt att man sitter och dricker för att bli påverkad? En period för 25 år sedan blev jag ibland bjuden på grogg och det var helt klart för att bli påverkad som den typen av mixtur bjöds runt; men då kunde man kanske dricka 10% av ett glas innan man fick ge upp. Därefter har jag nog inte träffat någon (men jag påstår inte heller att mitt umgänge är särskilt stort) i ett sammanhang där påverkan varit drivkraften framför maten och umgänget. Sen kan jag också tycka att det varit/är lite onödigt normaliserat att umgänge ofta sker med lite alkohol, men jag tycker det blivit mycket bättre med åren.

Ungdomarna är mycket klokare idag än vi stolliga på 1990-talet.

(Nu minns jag iofs en svensexa jag varit på för många år sedan och där var nog aldrig maten i fokus, även om jag lämnade tidigt eftersom det är mitt standardbeteende när saker och ting inte längre är bekväma)

En ingift person har helt andra vanor med sig. I dennes familj är det uttalat att alkohol dricker man för att bli full. Och detd bara roligt på fest om man är full...
 
En ingift person har helt andra vanor med sig. I dennes familj är det uttalat att alkohol dricker man för att bli full. Och detd bara roligt på fest om man är full...

Trist. I närvaro av en sådan person skulle jag inte vilja vara och inte ha i närheten av personer jag bryr mig om (som exempelvis barn). Och om jag måste skulle alkohol aldrig få vara med i bilden.
 
Fast lite kan man väl tänka sig att efter 25 så har man lärt sig att man kan ha både extremt kul och unna sig, utan att alkohol är inblandat. Framförallt att människor både vill och tänker olika om det. Innan dess kanske man sitter fast och inte har hunnit skapa sig en egen solid uppfattning.
Just alkohol kanske. Men jag som konstant bantar får ju ofta höra att jag ju är smal och att jag borde äta en bulle. Det är inte för att folk vill feta på mig eller dra ner mig till deras nivå, utan säkerligen helt enkelt för att de tycker att jag ska unna mig en bulle.
 
Jag vaknar också alltid pigg dagen efter, trots att jag dricker alkoholhaltiga drycker. Det var något som hörde ungdomen till, att man någon gång ibland var dum nog att dricka så mycket att dagen efter blev seg och jobbig.
Fast där är vi alla olika. Jag blir aldrig bakfull. Kan egentligen vara hur full som helst på kvällen/natten utan att det märks dagen efter. Så att tro att alla offrar sig för en fylla är fel, för vi är många som är helt oberörda av det där.

De gångerna i mitt liv jag blivit dålig dagen efter är kan jag räkna på en hand, och då är det också fråga om sömnbrist under flera dagar innan. Och då har jag i perioder festat väldigt mycket.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Lite luddig rubrik kanske men kom inte på något som riktigt passade. Det är är apropå tråden om hur man klarar ett tråkigt jobb där det...
2 3 4
Svar
62
· Visningar
4 441
Senast: Grazing
·
Relationer Jag såg att min gamla tråd från i våras hade låsts, men jag fick så himla mycket fina och kloka ord av er den gången, så jag gör ett...
7 8 9
Svar
164
· Visningar
18 809
Senast: jemeni
·
Hundavel & Ras Hej! Planen är att köpa en valp men jag är inte helt säker på ras eller uppfödare/föräldradjur än. Haft finsk lapphund tidigare. Är ute...
4 5 6
Svar
100
· Visningar
5 489
  • Låst
Övr. Hund Jag har problem med min hund. Att flytta hit var det bästa beslutet för mig, men från att vara relativt okomplicerad, om en husky kan...
20 21 22
Svar
425
· Visningar
27 696
Senast: Snurrfian
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2023 -den andra
  • Hundrädda
  • Jättehungrig katt

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp