Hur ska jag hjälpa/bemöta min 8-åring?

Bukefalos 30 år!

Nu i veckan flyttade dottern till familjehemmet. Helt bisarrt att köra dit hennes cykel, hjälpa henne in med väskorna och sen.. bara åka. Talade om för henne att jag älskade henne, hon såg att jag grät. Hon var nog nervös, men verkade ta det bra. Men jag vet ju inte hur hon mår, på riktigt.
Just nu känns det mest overkligt. Måste hålla ihop för yngsta dottern. Hoppas verkligen det kan komma nåt bra ur det här.
Du är så modig, så rak, så ärlig. Inga ursäkter. Du har det så här svårt, och du delar med dig av det på det rakaste möjliga sättet. Din dotter har bannemej världens bästa mamma. Självklart grät du. Både dottern och du hade ju blivit rubbade annars. ❤️
 
Nu i veckan flyttade dottern till familjehemmet. Helt bisarrt att köra dit hennes cykel, hjälpa henne in med väskorna och sen.. bara åka. Talade om för henne att jag älskade henne, hon såg att jag grät. Hon var nog nervös, men verkade ta det bra. Men jag vet ju inte hur hon mår, på riktigt.
Just nu känns det mest overkligt. Måste hålla ihop för yngsta dottern. Hoppas verkligen det kan komma nåt bra ur det här.
Så otroligt modig och stark du är, och en helt fantastisk förälder, som sätter sina barn först. ❤️
 
Tack alla, ni är fantastiska.
Anade inte att jag skulle reagera såhär. Det är skitjobbigt. Det underlättar naturligtvis att hon bott växelvis varannan vecka, då blir det lite mindre påtagligt. Men blir sentimental och nedstämd av alla smågrejer som är hennes, av att städa av hennes rum, tvätta hennes kläder. Sörjer nästan som om hon var borta för alltid. Samtidigt blir jag påmind om hur hårt hon själv jobbat för det här. Fick nyligen reda på en massa hon skrivit i en Snapchat-grupp med sina klasskamrater som inte alls var till min fördel.

Hoppas verkligen att vi kan reparera vår minst sagt sargade relation tids nog.
 
Otroligt starkt av er att genomföra detta.

Vad händer nu? Får du ha kontakt med henne när du vill? Eller är tanken att hon ska bo in sig helt ett tag i ny hemmet? Eller hänger allt i luften beroende på hur hon mår där?
 
Tack alla, ni är fantastiska.
Anade inte att jag skulle reagera såhär. Det är skitjobbigt. Det underlättar naturligtvis att hon bott växelvis varannan vecka, då blir det lite mindre påtagligt. Men blir sentimental och nedstämd av alla smågrejer som är hennes, av att städa av hennes rum, tvätta hennes kläder. Sörjer nästan som om hon var borta för alltid. Samtidigt blir jag påmind om hur hårt hon själv jobbat för det här. Fick nyligen reda på en massa hon skrivit i en Snapchat-grupp med sina klasskamrater som inte alls var till min fördel.

Hoppas verkligen att vi kan reparera vår minst sagt sargade relation tids nog.

Klart det är jobbigt! ❤️ Men du gör det av rätt anledning, och det är för att du älskar din dotter, och insåg att det var det enda rätt just nu. ❤️

Hur det blir framöver kan bara framtiden visa, men en av mina barndomsvänner hade en riktigt riktigt dålig relation med sina föräldrar, hon skrek, slog sönder saker, blev straffad genom förbud som hon bröt mot, rymde hemifrån, och ja, hon hatade verkligen sina föräldrar. Hon hade det riktigt riktigt tufft, medans hennes mildare lillebror gled på räkmacka, för han var inte jobbig. Det var prat om avlastningsfamilj, men det blev aldrig av. Hon bodde väldigt mycket hemma hos oss, så det vart väll på ett sätt lite avlastning för hennes föräldrar.

Kompisen träffade sen en kille som hon flyttade hem till och fick då distans till föräldrarna helt och hållet, och åren gick och hon mognade. Idag 20-25 år senare har de en jättefin relation. Kompisen byggde nyligen nytt hus med sin man, på granntomten intill sina föräldrar! 😅 Det kunde man INTE tro då!

Nu handlade det i detta fall säkert bara om extremt svår tonårsperiod som gjorde att det satte djupa spår som tog lite tid att reparera, och inte lika svårt fall som er, men jag vill iallafall ge lite hopp att lite distans till varandra ett tag kan göra en stor skillnad. ❤️ Visa bara att du finns där när hon behöver och när hon räcker ut så lite som ett lillfinger så greppar du det direkt, då tror jag att det en vacker dag kommer kännas lite lättare mellan er, och lättar det upp bara lite så kan man oftast kunna se saker med andra ögon.
 
Fem dagar tog det, innan flickebarnet packade sina väskor och ville därifrån. Hon ringde mig och ville bli hämtad. Förklarade att det inte fungerar så, ”då går jag väl då!” sa hon och la på.
Pratade med mamman i familjen som inte var hemma just då, så jag fick åka och leta upp dottern i skogen mellan familjehemmet och min bostad. Sen drog hon igen, hennes pappa fick komma och knata ut i skogen.
En jävla soppa alltihopa. Dottern är förbannad för att hon tycker deras regler och rutiner är orimliga (det är de verkligen inte), och går inte resonera med.
Efter många om och med gick hon in igen, i familjehemmet, men är inte glad. Sönderskuren och förbannad.

Hoppas familjehemsmamman tar diskussionen med soc för jag orkar inte riktigt. Kanske måste hon bo längre bort, så det inte kan bli såhär. Men oavsett kommer det ju finnas regler att rätta sig efter så hon blir inte nöjd nånstans.
 
Fem dagar tog det, innan flickebarnet packade sina väskor och ville därifrån. Hon ringde mig och ville bli hämtad. Förklarade att det inte fungerar så, ”då går jag väl då!” sa hon och la på.
Pratade med mamman i familjen som inte var hemma just då, så jag fick åka och leta upp dottern i skogen mellan familjehemmet och min bostad. Sen drog hon igen, hennes pappa fick komma och knata ut i skogen.
En jävla soppa alltihopa. Dottern är förbannad för att hon tycker deras regler och rutiner är orimliga (det är de verkligen inte), och går inte resonera med.
Efter många om och med gick hon in igen, i familjehemmet, men är inte glad. Sönderskuren och förbannad.

Hoppas familjehemsmamman tar diskussionen med soc för jag orkar inte riktigt. Kanske måste hon bo längre bort, så det inte kan bli såhär. Men oavsett kommer det ju finnas regler att rätta sig efter så hon blir inte nöjd nånstans.
Men åh :heart
Lilla vännen.

Håller tummarna för att det blir bättre. Stenhårt.
 
Fem dagar tog det, innan flickebarnet packade sina väskor och ville därifrån. Hon ringde mig och ville bli hämtad. Förklarade att det inte fungerar så, ”då går jag väl då!” sa hon och la på.
Pratade med mamman i familjen som inte var hemma just då, så jag fick åka och leta upp dottern i skogen mellan familjehemmet och min bostad. Sen drog hon igen, hennes pappa fick komma och knata ut i skogen.
En jävla soppa alltihopa. Dottern är förbannad för att hon tycker deras regler och rutiner är orimliga (det är de verkligen inte), och går inte resonera med.
Efter många om och med gick hon in igen, i familjehemmet, men är inte glad. Sönderskuren och förbannad.

Hoppas familjehemsmamman tar diskussionen med soc för jag orkar inte riktigt. Kanske måste hon bo längre bort, så det inte kan bli såhär. Men oavsett kommer det ju finnas regler att rätta sig efter så hon blir inte nöjd nånstans.
 
Fem dagar tog det, innan flickebarnet packade sina väskor och ville därifrån. Hon ringde mig och ville bli hämtad. Förklarade att det inte fungerar så, ”då går jag väl då!” sa hon och la på.
Pratade med mamman i familjen som inte var hemma just då, så jag fick åka och leta upp dottern i skogen mellan familjehemmet och min bostad. Sen drog hon igen, hennes pappa fick komma och knata ut i skogen.
En jävla soppa alltihopa. Dottern är förbannad för att hon tycker deras regler och rutiner är orimliga (det är de verkligen inte), och går inte resonera med.
Efter många om och med gick hon in igen, i familjehemmet, men är inte glad. Sönderskuren och förbannad.

Hoppas familjehemsmamman tar diskussionen med soc för jag orkar inte riktigt. Kanske måste hon bo längre bort, så det inte kan bli såhär. Men oavsett kommer det ju finnas regler att rätta sig efter så hon blir inte nöjd nånstans.
Men så jobbigt för er alla ❤️
Ändå skönt att det inte bara är din strid att ta nu. Den striden du suttit med i så många år!

Hoppas hon kan lugna ner sig och ge familjehemmet en riktig chans.
 
Fem dagar tog det, innan flickebarnet packade sina väskor och ville därifrån. Hon ringde mig och ville bli hämtad. Förklarade att det inte fungerar så, ”då går jag väl då!” sa hon och la på.
Pratade med mamman i familjen som inte var hemma just då, så jag fick åka och leta upp dottern i skogen mellan familjehemmet och min bostad. Sen drog hon igen, hennes pappa fick komma och knata ut i skogen.
En jävla soppa alltihopa. Dottern är förbannad för att hon tycker deras regler och rutiner är orimliga (det är de verkligen inte), och går inte resonera med.
Efter många om och med gick hon in igen, i familjehemmet, men är inte glad. Sönderskuren och förbannad.

Hoppas familjehemsmamman tar diskussionen med soc för jag orkar inte riktigt. Kanske måste hon bo längre bort, så det inte kan bli såhär. Men oavsett kommer det ju finnas regler att rätta sig efter så hon blir inte nöjd nånstans.
Jag tror inte att man kan räkna med att hon blir nöjd utan en mer eller mindre jobbig "inskolningsfas". Jag tänker mig att hon "måste" testa och utmana och se vad som gäller nu, och hur hon ska förhålla sig till det.
 
Jag tror inte att man kan räkna med att hon blir nöjd utan en mer eller mindre jobbig "inskolningsfas". Jag tänker mig att hon "måste" testa och utmana och se vad som gäller nu, och hur hon ska förhålla sig till det.

Jag har väl insett det med. Det var ett test idag, men varken jag eller hennes pappa gav efter så hon blev ju heligt förbannad att inte få exakt som hon ville. Vi vet ju att hon inte far illa på något vis i familjehemmet, tvärtom så har hon alla möjligheter att göra det där till något jättebra.
Nu vet hon i alla fall att det inte går att rymma eller kräva att få komma hem till nån av oss.
 
Jag blir lite förvånad över att familjehemmet lämnat henne ensam.Hennes reaktion är ju väldigt väntad,och jag tycker inte att det är du eller hennes pappa som ska leta upp henne.Det är familjehemmet som ska ha kontakten med socialsekreteraren.

Jag kände lite så med. Den andra flickan som bor där var ju hemma med, men mamman var 10 mil bort så jag fick sitta och vänta utanför bilen (som dottern vägrade gå ur) i nästan en timme.
Nu löste det sig i och med att både jag och flickans pappa kunde infinna oss snabbt, och familjehemsmamman vände direkt och kom så fort hon kunde., men jag kände väl spontant att det hade varit skönt att slippa den typen av konfrontation.
 
Jag kände lite så med. Den andra flickan som bor där var ju hemma med, men mamman var 10 mil bort så jag fick sitta och vänta utanför bilen (som dottern vägrade gå ur) i nästan en timme.
Nu löste det sig i och med att både jag och flickans pappa kunde infinna oss snabbt, och familjehemsmamman vände direkt och kom så fort hon kunde., men jag kände väl spontant att det hade varit skönt att slippa den typen av konfrontation.
Uppdraget man får som familjehem ser ju olika ut,så jag vill inte uttala mig om just det.Att ett barn/ungdom rymmer när verkligheten börjar falla på plats är varken ovanligt eller konstig tycker jag. När vi har haft barn med problematik likt din dotter har jag varit hemma på heltid,just för att kunna ha koll hela tiden.Bli inte alltför orolig om dottern rymmer igen,eller försöker på olika sätt få dig/er att hämta henne. Det är en stor omställning för henne(och er naturligtvis) och hon är ju för ung för att förstå vad hon har”önskat”. Jag hoppas att ni alla kan få lite ro så småningom,jag tycker du är fantastisk som tagit detta svåra steg för din dotters skull💕
 
Fem dagar tog det, innan flickebarnet packade sina väskor och ville därifrån. Hon ringde mig och ville bli hämtad. Förklarade att det inte fungerar så, ”då går jag väl då!” sa hon och la på.
Pratade med mamman i familjen som inte var hemma just då, så jag fick åka och leta upp dottern i skogen mellan familjehemmet och min bostad. Sen drog hon igen, hennes pappa fick komma och knata ut i skogen.
En jävla soppa alltihopa. Dottern är förbannad för att hon tycker deras regler och rutiner är orimliga (det är de verkligen inte), och går inte resonera med.
Efter många om och med gick hon in igen, i familjehemmet, men är inte glad. Sönderskuren och förbannad.

Hoppas familjehemsmamman tar diskussionen med soc för jag orkar inte riktigt. Kanske måste hon bo längre bort, så det inte kan bli såhär. Men oavsett kommer det ju finnas regler att rätta sig efter så hon blir inte nöjd nånstans.

Jag hade blivit ganska arg och undrat varför de vuxna i familjehemmet lämnat henne ensam. Tanken är väl att de ska ansvara för barnet, inte att ni föräldrar ska behöva rycka ut för att familjehemsföräldrarna är iväg.
 
Jag kände lite så med. Den andra flickan som bor där var ju hemma med, men mamman var 10 mil bort så jag fick sitta och vänta utanför bilen (som dottern vägrade gå ur) i nästan en timme.
Nu löste det sig i och med att både jag och flickans pappa kunde infinna oss snabbt, och familjehemsmamman vände direkt och kom så fort hon kunde., men jag kände väl spontant att det hade varit skönt att slippa den typen av konfrontation.

Var de ensamma hemma? Ingen vuxen alls och mamman var 10 mil bort? Låter inte okej alls…
 
Jag har väl insett det med. Det var ett test idag, men varken jag eller hennes pappa gav efter så hon blev ju heligt förbannad att inte få exakt som hon ville. Vi vet ju att hon inte far illa på något vis i familjehemmet, tvärtom så har hon alla möjligheter att göra det där till något jättebra.
Nu vet hon i alla fall att det inte går att rymma eller kräva att få komma hem till nån av oss.
Och jag går ännu lite "längre" än @Palermo och säger att det är väl inte alldeles säkert att hon blir nöjd alls, eller inte än på flera år i alla fall. Syftet är ju liksom inte att hålla henne nöjd utan att ge alla parter i det här ett någorlunda drägligt liv och er dotter en rimlig uppväxt och skolgång. Jag tycker att både du och dotterns pappa verkar vara utmärkta föräldrar och att ni antagligen har tagit ett alldeles korrekt och nödvändigt steg i och med den här familjehemsplaceringen. Jag tror att er dotter behöver förstå att det här med att följa uppsatta regler och att inte alltid få som man vill gäller inte bara hos er utan också i familjehemmet, skolan och alla andra sammanhang i livet. Och det kan kanske vara en tuff insikt!
 
Dotterns pappa fick en hyfsat akut tid på BUP idag. De skulle höra av sig till mig nästa vecka när hennes ordinarie kontakt är tillbaka, men vi ansåg allihopa att de behöver träffa henne NU, och se hur hon mår. Flickan har själv uttryckt önskemål att komma intill BUP så hon inser ju att hon inte mår bra. De verkar ha haft ett bra samtal med henne, de verkar fått mer insikt i hur stora problem hon faktiskt har, och dottern verkar också ha uppskattat besöket. Kanske kan det skynda på utredning och andra insatser för nu måste det hända nånting. BUP skulle också kontakta soc för att de ska kunna ge familjehemmet lite mer info om hur dottern mår och fungerar för att åtminstone kunna ha lite förståelse för varför hon reagerar som hon gör på vissa saker.
Läste så mycket i hennes journal om vad hon berättade så jag vill bara ta henne i famnen och krama henne men det går ju inte 🥺
 

Liknande trådar

  • Mensskydd för barn
  • Sommarlovsbingo, tips sökes
  • När har era barn börjat gå hem från skolan själva?
  • Ryggsäck till första klass

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp