@Milosari För att utgå från mig själv då, eftersom jag är en av de som kortfattat uttrycker mig med "jag gillar inte barn" emellanåt så är det inte helt ovanligt att en råkar på såna situationer i tex ett köpcenter som du beskriver med ditt barn. Och rent generellt kan jag ta det väldigt bra ute på offentliga platser, det är oftast en engångsföreteelse för mig med just den ungen, hen kommer sannolikt inte att störa mig fler ggr. Oftast flinar jag tillbaka, eller säger Hej. Tom en sån som jag som "inte gillar barn" kan bjussa på det liksom

Jag förstår helt och fullt att det kan vara ett mer krävande barn, att föräldern väljer sina strider och liknande. Ett sådant barn stör mig inte mer än andra människor.
På restaurang är jag en sån där tråkmåns som blir galen när barn lever jävel. Inte galen som i att ställa mig på stolen och skrika rakt ut, men inombords blir jag så stressad att jag blir kallsvettig och bara skyndsamt vill avsluta mitt besök och gå ut. Att då barnet istället får titta i en surfplatta med lurar eller låg ljudvolym är ju en välsignelse för alla inblandade, finns det verkligen de som ifrågasätter sånt när du är på reastaurang? Vad säger de då?

I övrigt så brukar jag försöka hålla mig borta från barn på restaurang genom att välja tider då få småbarnsfamiljer går ut. Jag tycker inte de ska förbjudas att vara ute på restauranger men kan jag undvika dem är jag nöjdast.
Med tanke på hur mkt stoj och skrik det kan vara kring barn i allmänhet så beundrar jag föräldrars tålamod att ha detta kring sig varje dag i timtals, och samtidigt fungera som människa. För mig hade det brustit fullständigt. Jag blir stressad av oljudet så jag umgås inte varje dag med mina vänner som har småbarn, och de ggr jag gör det får jag bita ihop.
Emellanåt kan jag tycka att en förälder är slapp som låter sitt/sina barn härja fritt och störa andra människor, men det är i 8 fall av 10 såna föräldrar och barn jag känner. Tex min syster, jag vet att hennes barn inte har några svårigheter typ ADHD och liknande. Den ena har bara lärt sig att om man skriker högre får man som man vill. Då är jag en tråkmoster som säger åt barnet att antingen är du tyst eller så får du gå ut, och är barnet inte tyst så skickar jag ut hen på bron. Det behövs inte speciellt många sådana manövrar för att få tyst på hen, och sedan kan vi alla vistas och samtala i samma rum igen.
Vad jag ville med mitt inlägg var bara att ge en syn på hur en av oss "som inte gillar barn" ser på ovanstående situationer som räknats upp.