Alltså de KAN vara jäkligt jobbiga ( Våran är för jäkligt på nätterna med fötter och går inte att stänga ut henne för då hoppar hon på dörren ) men alltså jag är så glad att jag har fått vara med och forma henne till den katt hon är idag när hon är snart 6 månader. Fantastisk liten katt men som sagt mycket djävulskap har hon för sig, men de hör till hennes ålder med. Hon är pratig, glad och kelsjuk på morgonen och kurrar järnet när vi äter frukost Tigger som en liten men vi får skylla oss själva när vi matar henne från bordet bara för att hon var söt Hon är en terrorist men samtidigt en snäll sådan Gäller att aktivera henne ordentligt på dagtid så hon håller sig i skinnet på kvällarnaIom att gammelkatt var så ... um... gammal har jag funderat på ny katt (eller inte) under en längre period.
Jag har ju den yngre förmågan (som iofs inte är så ung heller.. hon är 10 i år) och jag tror att hon skulle uppskatta en kompis. Hon har alltid bott med kompis, är väldigt lekfull och vill gärna sova i hög.
Själv skulle jag nog också vilja ha en till. Och börja från kattunge den här gången, och inte bara ta över äldre katter. Drömmen hade nog varit en pratsam, leksam dam. En bengal kanske? (kommer nog sluta med huskatt men ändå)
Några i min familj (som iofs inte har något med det att göra,) har i stället uttryckt att jag nu kan passa på att göra mig av med den yngre katten för nu är gammelkatten borta.
Är kattungar för djäkliga? Eller är det mest folk som inte är vana vid aktiva katter som upplever dem som sådana? Är det vettigt att vilja ha en katt till?