Min man var otrogen

[Fd Diabetikern]

Jag behöver hjälp att få ner ångesten. Den har suttit i sen klockan tre igår natt. Det börjar blir fysiskt jobbigt nu. Jag har provat att andas i fyrkant och distrahera mig med annat, men det går inte. Det bara värker i bröstet och är svårt att andas. Ibland flimrar det för ögonen. Hela kroppen är på helspänn.

Kan det hjälpa att prata med utomstående?

Tänker jourhavande präst är utbildade och kan vara något?

Bara en tanke.

För övrigt Heja dig. Du ÄR jäkligt starkt, tror inget annat men att hamna i ett trauma så som du har gjort är inte lätt.

Ens känslor försvinner inte bara sådär huxflux. Ibland kunde man önska att kärleken tog slut där och då men det gör det inte. Man känner sig tom, sviken och snuvad på livet bortprioriterad.

Andas ta det lugnt och var öppen med till andra att han varit otrogen. Det är inte det minsta skämmigt för dig bara för honom. Känn absolut ingen skuld eller skam över detta. Det var hans val inte ditt.

Jag är fruktansvärt arg å dina vägar på din sk man. Jag stod bredvid en av mina bästa vänner när hon gick igenom samma. Hon förlorade nästan alla gemensamma vänner. Tja det gjorde de båda två för det vart så infekterat. De gjorde parterapi, terapi på egen hand men landade i uppbrott efter några månader. Först nu 2 år senare så mår hon fruktansvärt bra. Har hittat lite nya vänner från jkobbet. (vi bor ca 50 mil ifrån varandra så svårt att umgås på det sättet)

Det kommer vara jobbigt, Det kommer fortsätta vara oerhört tufft men du kommer må bättre.

Buke finns dessutom här för dig.

 

[Emtherlia]

Vilken fruktansvärd situation för dig! Han har betett sig fruktansvärt och fortsätter på samma spår.

Jag förstår att många tankar och scenarier rusar genom ditt huvud, men som flera skrivit tidigare, du måste inte fatta beslut precis nu. Först måste du ta sig igenom denna fasen av kaos och trauma.

Kontakta sjukvården för att eventuell få ångestdämpande och hjälp i detta akuta stadie.

Sen ser inte jag vad parterapi skulle hjälpa. Han bär hela skulden här och han måste själv förstå, inse, vad han har gjort och varför. Han har ju tidigare kunnat vara trogen så det låter inte som att han har problem med impulsen.

Ta hand om dig. Du behöver distans och tid ifrån honom, han kan slagga hos en vän, du ska inte behöva ha honom i huset efter ännu ett svek.

 

[FeatherCloud]

Vi pratade en del igår kväll, men det kändes mest som att det var mitt fel allting. Att jag har sagt och gjort saker som drivit iväg honom. Han berättade att han blivit kär i henne, att det var nytt och spännande, som en kåt tonåring. Jag blev så arg och ledsen.

Alltså jag förstår att man blir lite intresserad och får intresse tillbaka. Men man agerar inte på det.

Jag läste deras sms. Det har pågått rätt länge. När vi varit ute på annat har han suttit och skickat sms till henne. Han har aktivt valt att hellre ha kontakt med henne än med oss.

Vilket praktsvin till man du har Så utstuderat elakt av honom att göra så och sen skylla på dig istället för att ta ansvar. Fegt och elakt. Och i kombination med hur han upprepade gånger prioriterar ner dig och sonen för jobbet så blir han ju verkligen ingenting att ha.

Jag fattar att det känns läskigt med tankar om att bli ensam. Man vet man har men inte vad man får osv. Jag trodde att livet var slut när mina barns pappa lämnade mig, visste inte hur jag skulle klara av huset och barnen själv, tänkte att jag skulle bli ensam osv.

Men det gick. Och du kan. När han flyttade var det som att lägga ifrån sig en stor åbäkig sten jag burit på. Jag blev och är så mycket gladare och har mer energi, både för att jag slipper en dålig relation och dels för att man faktiskt får chans till återhämtning när barnen är hos sin pappa. Jag har inte heller en stor mängd vänner men har hittat två nya sedan han flyttade. Och barnen blir större och större och är det bästa sällskap man kan ha.
Du klarar det också

 

[farin]

Jag har inga vänner kvar. De lämnade i förra förhållandet och jag har inte fått några nya. På tio år. Ja, så illa är det.

Min familj vill jag inte prata med. De kommer inte förstå. Jag kommer berätta allt om det tar slut. Då ska alla få veta vad han gjort.

Vi pratade en del igår kväll, men det kändes mest som att det var mitt fel allting. Att jag har sagt och gjort saker som drivit iväg honom. Han berättade att han blivit kär i henne, att det var nytt och spännande, som en kåt tonåring. Jag blev så arg och ledsen.

Alltså jag förstår att man blir lite intresserad och får intresse tillbaka. Men man agerar inte på det.

Jag läste deras sms. Det har pågått rätt länge. När vi varit ute på annat har han suttit och skickat sms till henne. Han har aktivt valt att hellre ha kontakt med henne än med oss.

Jag krävde svar på varför han inte svarade när jag ringde. "Jag trodde du skulle bli arg". No shit Sherlock...

Bra att du skriver här så kan du senare, när det mest akuta lagt sig, gå tillbaka och läsa och se det vi utifrån ser.

Hinner inte skriva allt jag tänker nu, men låt honom inte lägga skulden på dig. Hans val är inte ditt fel.

Ursäkta språket, men vilket jävla praktsvin han är. Hans val att inleda en relation och planera för sin otrohet är INTE ditt fel.

 

[Red_Chili]

Jag har inga vänner kvar. De lämnade i förra förhållandet och jag har inte fått några nya. På tio år. Ja, så illa är det.

Min familj vill jag inte prata med. De kommer inte förstå. Jag kommer berätta allt om det tar slut. Då ska alla få veta vad han gjort.

Vi pratade en del igår kväll, men det kändes mest som att det var mitt fel allting. Att jag har sagt och gjort saker som drivit iväg honom. Han berättade att han blivit kär i henne, att det var nytt och spännande, som en kåt tonåring. Jag blev så arg och ledsen.

Alltså jag förstår att man blir lite intresserad och får intresse tillbaka. Men man agerar inte på det.

Jag läste deras sms. Det har pågått rätt länge. När vi varit ute på annat har han suttit och skickat sms till henne. Han har aktivt valt att hellre ha kontakt med henne än med oss.

Jag krävde svar på varför han inte svarade när jag ringde. "Jag trodde du skulle bli arg". No shit Sherlock...

Inte f*n är något ditt fel. Om han känner att han blir mer attraherad av andra än av dig, oavsett anledning, och ni bestämt er för en monogam relation, då har han två alternativ. Antingen jobbar han på relationen med dig för att "hitta tillbaka" till dig, eller så lämnar han er relation innan(!) han agerar på sina känslor gentemot den andra kvinnan. Det spelar ingen som helst roll varför han vill vara med andra.

Att han agerar på det är ingen annans fel, det är hans egna val att göra det och han har bara sig själv att skylla. Han hade kunnat välja att göra annat, men gjorde inte det. Det är inte du som på något sätt tvingat eller övertalat honom att vara otrogen och därmed inte heller ditt fel.

Han har betett sig som en respektlös skitstövel, men tycker nog inte om att räkna in sig själv i kategorin respektlösa skitstövlar och försöker hitta sätt att skylla på dig för att själv må bättre och för att själv passa in i sin bild av vem han vill vara och framstå som.

 

[pepp]

Lämna. Han kommer inte förändras. Inget av det är ditt fel

Jag har ju varit på "andra sidan" av detta och skyddat den otrogna mannen. Han ljög sin partner upp i ansiktet varje dag och detta pågick länge. Han sa att han skulle lämna, men männen är för fega och kan inte ta konsekvenserna för sitt agerande.

 

[sthu]

Han är väldigt snabb på att säga att han är ett svin osv. Men det känns mest som ett sätt att ursäkta sig.

Har ringt psyk, hoppas på hjälp idag.

 

[gammalek]

Han är väldigt snabb på att säga att han är ett svin osv. Men det känns mest som ett sätt att ursäkta sig.

Har ringt psyk, hoppas på hjälp idag.

Bra att du söker hjälp

Jag tror precis som du att han ursäktar sig om än på ett patetiskt sätt. Det är ju väldigt bekvämt att medvetet begå svek och felaktiga handlingar och  efteråt säga att man är ett svin.

 

[Petronilla]

det finns inga ord som inte redan är sagda, räcker upp en hand för att jag finns här om du behöver prata.

 

[cambodia]

Vill bara skicka en kram, bra att du tar hjälp

Jag har kämpat med ångest det senaste och tagit hjälp av Atarax som jag inte behövt ta på flera år. Men min kompis sa det så fint, ”Se det inte som ett nederlag!”.

Det är starkt att be om hjälp. Och inget av det här är ditt fel!

 

[Ninnurur]

Jag har ingen erfarenhet av otrohetsbiten, men att bli ensam med litet barn. Det var tungt! Som fan. De flesta vännerna hade sitt eget sorgearbete just då så jag var ensam. Förutom buke. Buke räddade mig på så många sätt. Stöd i storm av sällskap och samtal, juridisk rådgivning, sjukskrivning i det akuta skedet och allt annat som finns här. Buke besitter en enorm kunskapsbank som vi gärna delar med oss av. Nyttja den! Det är skitläskigt att bli ensam men med förskola och rutiner så tuggar man ändå på. Tack vare det där älskade barnet som gör att man måste fortsätta varje dag.
De där tidigare vännerna? Av de som var mina närmsta då finns ingen kvar, en som var i periferin däremot valde mig, och jag henne. Hon är min syster mer än vad mina biologiska syskon är. Så det finns guldkorn som kan hitta rätt. Annars har jag (trots väldigt introvert med adhd) lärt känna personer då jag gått på kvällskurser i tex fotografering och keramik. Inga nära vänner men ändå bekanta för stunden vilket har berikat livet. Det tog några år innan jag kom dit, och det är ok, för under tiden så finns buke

 

[SiZo]

Övning 9b: Fysiska metoder​

Varför?​

Följande fyra övningar är till sin karaktär fysiska, eftersom förmågan att tänka försvagas i ett olidligt sinnestillstånd.

Syftet med dessa övningar är att återställa sinnestillståndet till en nivå där du igen kan agera.

Hur?​

• Utnyttja kyla
• Intensiv motion
• Spännings-avslappningsteknik
• Lugna andningen

Du kan testa en eller två övningar eller varför inte alla. När du hittar en metod som passar dig lönar det sig att börja tillämpa den varje gång du känner att din ångest är på väg att bli olidligt stark.

Exempel​

• Utnyttja kyla: Doppa händerna i kallt vatten / ta en kall dusch / placera en frysproduktpåse på ditt ansikte eller nacke. Om du under kylexponeringen håller andan i 30 sekunder ökar de fysiologiska verkningarna av övningen, och effekten blir starkare.
• Intensiv motion: Spring runt kvarteret eller upp- och nerför en trappa tills du blir andfådd.
• Spännings-avslappningsteknik: Sätt dig på en stol. Spänn musklerna i den övre delen av kroppen så hårt du orkar och håll samtidigt andan 15 sekunder. Andas ut och låt musklerna slappna av. Upprepa minst tre gånger.
• Lugna andningen: Andas långsamt in och ut så att utandningen är något längre än inandningen. Upprepa tills du märker att du blir lugn.
• ‐---‐-'----------------------------------------------------
• ‐---------------------------''---''--'----------

Och det är egentligen inte konstigt att du får ångest i den situationen du är i: Ångest fungerar ofta som kroppens inbyggda larmsystem när dina personliga, känslomässiga eller fysiska gränser har blivit överträdda. När du ignorerar dina egna behov eller låter andra kliva över dina gränser, reagerar nervsystemet med stress och ångest som en varningssignal på att din trygghet är hotad.

Det här är nog mest metoder för mäns kroppar. Kyla fungerar inte för kvinnor utan kvinnors kroppar går upp i stress av kyla. Så kallade cold plunges är alltså endast bra för män.

Mycket forskning är fortfarande bara gjord på män.

 

[parellikusken]

Det här är nog mest metoder för mäns kroppar. Kyla fungerar inte för kvinnor utan kvinnors kroppar går upp i stress av kyla. Så kallade cold plunges är alltså endast bra för män.

Mycket forskning är fortfarande bara gjord på män.

Det fungerar mycket bra för mig. När ångesten är som värst brukar jag ta en iskall dusch. Det brukar ta bort den värsta ångesten.

 

[gammalek]

Det här är nog mest metoder för mäns kroppar. Kyla fungerar inte för kvinnor utan kvinnors kroppar går upp i stress av kyla. Så kallade cold plunges är alltså endast bra för män.

Mycket forskning är fortfarande bara gjord på män.

Oj, det visste jag inte. Informationen finns på flera offentliga vårdsajter, så då tar jag för givet att det stämmer. Intressant...

 

[MacGyver 2.0]

Jag har inga vänner kvar. De lämnade i förra förhållandet och jag har inte fått några nya. På tio år. Ja, så illa är det.

Min familj vill jag inte prata med. De kommer inte förstå. Jag kommer berätta allt om det tar slut. Då ska alla få veta vad han gjort.

Vi pratade en del igår kväll, men det kändes mest som att det var mitt fel allting. Att jag har sagt och gjort saker som drivit iväg honom. Han berättade att han blivit kär i henne, att det var nytt och spännande, som en kåt tonåring. Jag blev så arg och ledsen.

Alltså jag förstår att man blir lite intresserad och får intresse tillbaka. Men man agerar inte på det.

Jag läste deras sms. Det har pågått rätt länge. När vi varit ute på annat har han suttit och skickat sms till henne. Han har aktivt valt att hellre ha kontakt med henne än med oss.

Jag krävde svar på varför han inte svarade när jag ringde. "Jag trodde du skulle bli arg". No shit Sherlock...

Jaha, offerkoftan kliar ser jag, samma argument som grannen R körde med när det uppdagades att han gjort det igen. När han gråtande berättade för mig att dom skulle skiljas var det för att han inte fick ha sex så ofta han ville fast lite lagom inlindat, jag svarade "är att få ha obegränsat sex när det passar det enda som håller ihop en familj då är det fan så dåligt och jag har inget till övers för otrohet, det såg jag allt för mycket av när farsan började kn*lla runt och sen grinade över att det var mammas fel", precis där slutade all kommunikation med den grannen. Att skylla på den andra för att man själv hoppat över skaklarna är ett rejält bottennapp.

 

[Philosophia]

Han är väldigt snabb på att säga att han är ett svin osv. Men det känns mest som ett sätt att ursäkta sig.

Har ringt psyk, hoppas på hjälp idag.

Det är inte ett sätt att ursäkta sig utan ett sätt att försöka bli av med skulden utan om att avväpna dig. Det gör att du inte kan tala om för honom att han är ett svin eftersom han redan har ”erkänt”.

Jag tycker han låter egoistisk, manipulativ, barnslig, elak och allmänt svinaktig. Det gör det inte lättare för dig just nu, men snälla, res dig upp och gå.

 

[JohannaB]

Jag tror också du tjänar på att avsluta äktenskapet med honom. Han kommer alltid finnas kvar som din sons pappa så helt avbrutet blir inte ert förhållande ändå.
Men för mig som står på sidan om och slipper känna alla känslor skulle att slippa ha ansvar för hans liv (tar på sig jobb som påverkar familjen), dela ekonomi med honom (du tjänar mer än honom) serva med barnets omsorg (halva tiden var) vara på plus sidan.

Fast det är som sagt himla enkelt när man slipper KÄNNA samma saker som du gör. Så ta hand om dig själv först, klara av den akuta krisen och slipp paniken så kommer förhoppningsvis ilskan snart istället och då blir det kanske lättare att få energi att förändra saker?

 

[Otherside]

Jag tycker också att du behöver hjälp med den akuta ångesten, men inte som ett långvarigt sätt att lägga locket på och inte känna. Du måste känna ilskan och besvikelsen och hela spektrat av känslor, och dessa har HAN orsakat, du har ingen skuld i det hela. Att han vill mena sånt är fruktansvärt fegt och grymt.

Jag hade tveklöst lämnat. Sen kan du definitivt hitta nya vänner. Det är inte ens säkert att de gamla tar hans sida sedan de fått veta allt? Det är ju inga småsaker han utsatt dig för. Du klarar det här!

 

[Exile]

Jag har för nu länge sedan varit med om ett fruktansvärt uppbrott där jag blev lämnad pang bom av någon som skulle vara mitt för evigt. Det kom som en blixt från klar himmel och det tog mig flera år att inse hur fruktansvärd hela den relationen var och hur illa behandlad jag blivit. Jag minns än idag den där känslan av hur hela livet liksom rämnade och jag skulle ALDRIG klara det.

Men det gjorde jag, det gör man. Det tar lång tid men jag lovar dig att någon dag i framtiden så kommer även du sitta där, tillfreds med ditt liv och glad och stolt över dig själv!

Jag är vanligtvis ingen anhängare av "dumpa!"-kören men av allt jag läst om hur du beskriver hur din man agerat i allt detta så ser jag verkligen inte hur det ska kunna bli bra. För att man ska kunna komma över något måste både vilja det och arbeta för det men det verkar som att din man ärligt talat inte ens vill vara med dig men han är en feg liten råtta som inte kan/orkar/vill/vågar avsluta det utan väntar på att du ska vara den onda som slår ner yxan, den minst charmiga egenskapen som finns - brist på stake.

Jag skickar en virtuell kram. Jag tror tyvärr vi bor rätt långt ifrån varandra (hälsingland här) men precis som alla andra här så säger jag att tveka inte med att be om hjälp vad det än är

 

[Roheryn]

Alltså @sthu jag har följt den här tråden sen den första (?) otroheten i höstas. Jag är normalt sett ingen person som tycker att otrohet är slutet på allt, men det mönstret jag ser här är snarare att din man åsidosätter dig, dina behov och ert gemensamma förhållande på ett närmast systematiskt vis - och DET hade jag haft mycket svårare att leva med och därför varit benägen att avsluta förhållandet. Han verkar ju inte vara en del av det längre...?

Angående vänner så KOMMER du att hitta nya! Börja här på Buke! Vi är flera som gärna vill vara din vän och som är högst frivilliga samtalspartners eller lyssnare om du behöver lätta ditt hjärta - bara ett PM bort!

Angående separation: Du kan och du vågar! Och du är långt ifrån ensam - vi är många här som gjort samma eller liknande resor med eller utan barn. Oftast är det första steget svårast, sen blir det lättare efter hand. Vill ni inte skiljas direkt så gör inte det - men en separation (permanent eller tillfällig) känns nästan nödvändig? Det blir en möjlighet för dig att få reflektera över allt som hänt och bygga upp ditt liv i lugn och ro och kanske tillfälle för din man att steppa upp och ta ansvar genom att bli varannan-veckas-pappa! Det KAN bli en win-win!