Min man var otrogen

[sthu]

Det gör blir mer privat och utlämnande än vad jag är bekväm med, men jag måste få ur mig mina tankar. Jag vet väl egentligen inte vad jag vill med tråden.

Igår berättade min man att han varit otrogen för ett par veckor sen. Med en annan man som han träffat via nån datingsida.

Han berättade att det var för att han trodde att han var gay och ville testa. Han kom fram till att det inte "var något för honom" (mina ord, inte hans).

Jag har inte riktigt landat i det hela än tror jag.
Det som känns absolut värst är att han inte pratade med mig innan. Alltså om hur han kände.

Att han gjorde som han gjorde, jag vet inte.. Jag blev ledsen, inte så konstigt. Men en del av mig trodde att han hade ihop det med en från jobbet så samtidigt kände jag en sorts lättnad.

Jag vet inte hur jag ska hantera det här.

 

[Ceta]

Åh, va tungt. Beklagar att du behöver gå igenom detta
Har din man sagt något om vad han vill framöver? Inte för att det ska diktera vad du väljer framöver, utan mer för att minska ner alternativen för dig.

kram om du vill ha

 

[SaraXX]

Vad tufft! Känns som att det är så mycket mer än att "bara" ta ställning till en otrohet. Att han har ett jobb att göra, utöver att du behöver fundera på om du kan fortsätta relationen från ditt håll.

 

[sthu]

Han vill gå tillbaka och fortsätta som en familj. Jag vill inte vara utan honom. Samtidigt vet jag inte "var jag har honom" så att säga.
Jag vet varken in eller ut just nu..

 

[farin]

Det gör blir mer privat och utlämnande än vad jag är bekväm med, men jag måste få ur mig mina tankar. Jag vet väl egentligen inte vad jag vill med tråden.

Igår berättade min man att han varit otrogen för ett par veckor sen. Med en annan man som han träffat via nån datingsida.

Han berättade att det var för att han trodde att han var gay och ville testa. Han kom fram till att det inte "var något för honom" (mina ord, inte hans).

Jag har inte riktigt landat i det hela än tror jag.
Det som känns absolut värst är att han inte pratade med mig innan. Alltså om hur han kände.

Att han gjorde som han gjorde, jag vet inte.. Jag blev ledsen, inte så konstigt. Men en del av mig trodde att han hade ihop det med en från jobbet så samtidigt kände jag en sorts lättnad.

Jag vet inte hur jag ska hantera det här.

Förstår att det är omtumlande och att du blev ledsen. Tänker att du just nu är i en chockfas (behöver inte vara allvarlig eller långvarig men ändock ett oväntat och ovälkommet besked) och att du i det här läget ska försöka undvika att göra något i affekt.
Att landa i vad du vill och känner kommer kanske ta lite tid. Och svänga lite åt olika håll innan du känner dig trygg med vad du känner och vill.

Vad är viktigt för dig i relation till din man just nu? Av vad du skriver tänker jag att det bland annat är att han förstår och visar empati för att du känner att han svek inte bara genom handling utan också av att inte kommunicera sitt mående och känslor med dig. Är det något du kan sätta ord på? Hur han bemöter dina behov nu tänker jag påverkar hur du kommer kunna känna framöver.

 

[Tantan]

Jag tänker att du får ta din tid och tänka och känna efter. För en del är det en jättegrej, för andra något man kan komma vidare ifrån.
För mig hade det viktigaste varit att börja kommunicera även om sådant här. Innan man gör. Förstår att det är jättejobbigt på många plan men jag hoppas ni hittar ett sätt att komma vidare. Du framstår som klok och vettig, jag tror på dig och att det blir bra hur du än väljer att hantera det

 

[Tantan]

Han vill gå tillbaka och fortsätta som en familj. Jag vill inte vara utan honom. Samtidigt vet jag inte "var jag har honom" så att säga.
Jag vet varken in eller ut just nu..

Det kanske ni kan, men förtroende måste återskapas. Jag är av åsikten att otrohet är jobbigt men inte behöver vara katastrof. Ta dig tid att känna efter.

 

[sthu]

Jag tror jag kan komma över själva otroheten. Det är just det att han inte berättade hur han kände innan..
Litar han inte på mig?

 

[Tualma]

Jag beklagar situatuonen. Så tufft att uppleva.
Jag tänker att det är viktigt atr du behöver känna att alla känslor och tankar är tillåtna just nu.
Och hur framtiden ska bli, ja, det får bli något för ett senare skede. Det är inget du ska behöva (eller kan) besluta nu mitt i chocken.
Kram

 

[Tantan]

Jag tror jag kan komma över själva otroheten. Det är just det att han inte berättade hur han kände innan..
Litar han inte på mig?

Jag hade nog haft samma känsla. Kan han ha skamkänslor? Tänker att det kan handla om sådant också.

 

[sthu]

Jag hade nog haft samma känsla. Kan han ha skamkänslor? Tänker att det kan handla om sådant också.

Ja, han har lite bagage om jag säger så. Förmodligen en hel del skam kopplat till känslorna.
Men jag känner ändå, varför pratade han inte med mig först? Jag förstår ju både varför och varför inte..

 

[Dorinda]

Det finns inget rätt eller inget fel sätt för dig att känna nu!

Ändå bra att han väljer att berätta, det tyder ju på att han både litar på dig och VILL prata med dig om det. Annars hade han ju bara varit tyst och inte nämnt något för dig.

 

[sthu]

Det finns inget rätt eller inget fel sätt för dig att känna nu!

Ändå bra att han väljer att berätta, det tyder ju på att han både litar på dig och VILL prata med dig om det. Annars hade han ju bara varit tyst och inte nämnt något för dig.

Det är sant. Han kunde lika gärna behållit det för sig själv ännu längre.

Vi pratade rätt länge igår, idag har vi gått runt och låtsats att det regnar typ.

 

[Hippocampus]

Jag är väl okänslig och oresonabel när det gäller sånt men det hade varit dörren direkt. Hade aldrig accepterat något sånt faktiskt.
Att du innan då trodde att han haft något med någon på jobbet gör ju det ännu ”värre”. Då har det varit ett inslag i er relation en tid annars hade du aldrig tänkt så tänker jag?

Innan någon säger, ”ja men även om du haft barn med personen?” Ja, alla dagar i veckan. Mycket kan jag tåla, och hjälpa vid dåligt mående, men otrohet, aldrig. Det är rent självförvållat och ett aktivt beslut från den personens sida.

Vill du ändå fortsätta efter chocken så behöver ni kanske båda psykolog-hjälp? För att reda ut och för att aldrig blicka tillbaka på det.

 

[athena_arabians]

Jag är väl okänslig och oresonabel när det gäller sånt men det hade varit dörren direkt. Hade aldrig accepterat något sånt faktiskt.
Att du innan då trodde att han haft något med någon på jobbet gör ju det ännu ”värre”. Då har det varit ett inslag i er relation en tid annars hade du aldrig tänkt så tänker jag?

Innan någon säger, ”ja men även om du haft barn med personen?” Ja, alla dagar i veckan. Mycket kan jag tåla, och hjälpa vid dåligt mående, men otrohet, aldrig. Det är rent självförvållat och ett aktivt beslut från den personens sida.

Vill du ändå fortsätta efter chocken så behöver ni kanske båda psykolog-hjälp? För att reda ut och för att aldrig blicka tillbaka på det.

Hur tror du ovanstående hjälper TS?

Otrohet är är komplext och det är EXTREMT lätt att sitta och vara kategorisk när en inte är i situationen själv. Sedan är inte otrohet världens ände för flera av oss (det har diskuterats ett antal gånger på Buke).

 

[dobbis]

Jag är väl okänslig och oresonabel när det gäller sånt men det hade varit dörren direkt. Hade aldrig accepterat något sånt faktiskt.
Att du innan då trodde att han haft något med någon på jobbet gör ju det ännu ”värre”. Då har det varit ett inslag i er relation en tid annars hade du aldrig tänkt så tänker jag?

Innan någon säger, ”ja men även om du haft barn med personen?” Ja, alla dagar i veckan. Mycket kan jag tåla, och hjälpa vid dåligt mående, men otrohet, aldrig. Det är rent självförvållat och ett aktivt beslut från den personens sida.

Vill du ändå fortsätta efter chocken så behöver ni kanske båda psykolog-hjälp? För att reda ut och för att aldrig blicka tillbaka på det.

Och ovanpå det var det med en annan kille och han säger ju att det inte kommer hända igen.

 

[sthu]

Alltså anledningen till att jag trodde det var en på jobbet var att han inte velat ha sex på ett par veckor. Nu vet jag varför. Han är rädd att han dragit på sig nån skit och väntar på provsvar.

 

[Hajfisk]

Jag är väl okänslig och oresonabel när det gäller sånt men det hade varit dörren direkt. Hade aldrig accepterat något sånt faktiskt.
Att du innan då trodde att han haft något med någon på jobbet gör ju det ännu ”värre”. Då har det varit ett inslag i er relation en tid annars hade du aldrig tänkt så tänker jag?

Innan någon säger, ”ja men även om du haft barn med personen?” Ja, alla dagar i veckan. Mycket kan jag tåla, och hjälpa vid dåligt mående, men otrohet, aldrig. Det är rent självförvållat och ett aktivt beslut från den personens sida.

Vill du ändå fortsätta efter chocken så behöver ni kanske båda psykolog-hjälp? För att reda ut och för att aldrig blicka tillbaka på det.

Och jag är väl okänslig då som inte hade tyckt att det var en big deal alls. Men det spelar ju heller ingen roll öht hur du eller jag reagerat, tråden handlar om TS och hennes förhållande.

Varför skulle de behöva psykologhjälp menar du? Och vaddå "aldrig blicka tillbaka på det"? Typ lägga locket på och aldrig nämna igen? Låter extremt osunt....

 

[hundtant]

Känner du att du fått svar på alla dina frågor? Annars hade jag fortsatt fråga tills jag kände att jag visste tillräckligt för att fatta beslut om fortsättningen.

 

[Palermo]

Jag tror jag kan komma över själva otroheten. Det är just det att han inte berättade hur han kände innan..
Litar han inte på mig?

Jag tänker att de funderingar han har haft kring om han är gay, ändå säger att det finns något som skaver för honom. Det hade jag velat bena i, i dina skor. Där tänker jag att det finns mycket missad kommunikation.