Överreagerar jag?? *långt*

[boccia]

Har haft svärföräldrarna + min mans syster boende här i några dagar (de bor 85 mil bort). Brukar bita ihop när de gör saker jag inte riktigt gillar, men igår fick jag nog av svärmor

Kort sammanfattning: Min äldsta dotter (2 år) vet att man inte leker vid matbordet, och att leksaker verkligen inte hör hemma på ett dukat bord. Ändå har hon hela tiden när farmor o farfar varit här tramsat rejält vid matdags, och envisats med att ha gosedjur i knät när hon äter (vilket resulterat i bl.a tomatsås på favoritkaninen och massa gnäll att hon inte kunde leka med den när jag var tvungen att tvätta den). Jag har väl sett lite genom fingrarna, hon är ju ändå bara 2 år, och eftersom farmor/farfar sagt att det är okej så vill inte jag hela tiden vara den elaka mamman (min man säger inte ifrån om inte jag gör det först...)

Igår em skulle jag montera ihop dotterns nya gungställning, och sa då till henne att hon fick vänta med att gunga tills jag var färdig. Svärmor stod precis bredvid, och hörde klart och tydligt vad jag sa. Dottern började då istället leka med skruvar/muttrar/bultar osv som hörde till gungorna, och jag tyckte det var helt okej, sålänge hon höll sig på den filt jag hade agt ut på gräset (för att inte slarva bort skruvarna osv). Även det hörde svärmor. Trots det tar det bara ett par minuter innan hon säger till dottern att "du ska nog inte leka med det där, kom och gunga istället...".
"nej, jag har sagt att hon får leka med skruvarna, men måste vänta tills jag har hängt upp alla gungor innan hon får gunga" säger jag då
"okej" hör jag då från svärmor, och så långt allt frid och fröjd alltså. Ytterligare ett par minuter senare hör jag trots det "Kom så ska farmor hjälpa dig att gunga", och jag säger igen "Nej, hon vet att hon ska vänta tills allt är klart" (dottern har inte tjatat alls om att få gunga, hon har bara försökt hjälpa mig ibland genom att ge mig skiftnyckeln och liknande). När svärmor för jag vet inte vilken gång i ordningen tjatar på dottern att hon ska komma och "gunga med farmor" trots vad jag sagt, så blir jag grinig och säger något i stil med "tänk att vuxna har svårare än en 2-åring för att lyssna när man säger något", och får då till svar att "jag ska ju inte vara så hård, hon är ju bara 2 år". Javisst, men dottern har ju inga problem med att förstå och acceptera, det är ju hennes farmor som inte lyssnar...

På kvällen ska vi allihopa titta på ESC (inte 2-årsdottern, men alla andra). Eftersom andra dottern är bara 3 veckor och sitter med oss, så ser jag till att volymen inte dras på för högt (min mans syster har en förmåga att alltid ha TV:n på hög volym). En bit in i programmet börjar lillan gnälla (inget skrik, bara lite allmänt missnöjesknorrande) och vips så höjs volymen. Jag ber då att de ska sänka, och får till svar (av svärmor) att "då hör vi ju inte ordentligt, men ni kanske kan vara på nedervåningen istället?" Jaha....så alla utom jag ska se på TV, jag ska gå iväg så inte vi stör deras viktiga program...
Nåja, lillan tystnar och sover sött i mitt knä, så vi får sitta kvar och volymen sänks igen till normal nivå. En stund senare vill svärmor hålla lillan, och självklart får hon göra det, de träffas ju inte så ofta. Nästan direkt blir det rejäla skrik och en mkt lessen dotter, men svärmor är övertygad om att hon kommer tystna snart. TV-volymen höjs REJÄLT, t.o.m. jag tycker att det är alldeles för högt, så jag kan ju bara tänka mig hur det är för lillans små öron , men tydligen är det bara jag som verkar bry mig om det. Efter en bra stund, utan att lillan lugnat ner sig (och alla småbarnsföräldrar vet väl hur jobbigt det är att höra sin lilla gullegris ledsen), så säger jag att "jag tar henne", men då får jag höra "men jag vill ju ha henne ju" från svärmor. Då kan jag inte bita ihop längre, utan höjer rösten ganska rejält och säger "JAG TAR HENNE SA JAG", svaret blir "men JAG VILL ju" och då far i mig och jag svarar "lyssna noga nu.... JAG TAR HENNE" och mer eller mindre rycker henne ur svärmors famn och går ner på undervåningen. Lillan tystnar direkt, och somnar inom 5 minuter efter att jag hade tagit henne, så jag går och lägger mig (hade ingen som helst lust att gå tillbaka upp, och hörde klart och tydligt samtliga bidrag även i vårt sovrum på undervåningen. Efter en stund kommer min man ner och frågar hur det går, och jag säger som det är, lillan har somnat och nu tänker jag göra samma sak. Okej säger han och går upp igen. Jag hör då att de frågar efter mig, och när han säger att jag gått och lagt mig så får jag höra "men det är ju schlagerfinal och vi är ju här, klart hon ska komma upp igen"

Jag blir bara så trött på att svärmor inte verkar lyssna eller bry sig ett dugg om det jag säger, men om min man säger samma sak så ifrågasätts det inte alls. Det är väl trots allt jag och min man som sätter regler och gränser i vårt hem, inte mina svärföräldrar

Att stora dottern utnyttjar tillfällena att ta sig lite mer friheter när hennes farmor och farfar är här är inte ett dugg konstigt och egentligen inget jag bryr mig så mkt om (hon vet ju vad som gäller här hemma egentligen), det jag reagerar mot är att trots att svärmor (det är mest hon, svärfar har lite lättare att anpassa sig efter det vi säger) klart och tydligt hört mig säga nej till dottern bara några sekunder senare tillåter dottern att göra precis det jag sagt nej till.. Är det jag som överreagerar, eller hade ni reagerat likadant??

Antar att jag bara ville skriva av mig lite ilska, skönt att de åkte hem i morse

 

[Glamoroza ox]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Tycker att du gjorde rätt.
Konstigt ibland att mor/farföräldrar tillåter sina barnbarn att göra saker som dom ALDRIG skulle tillåta sina egna barn.

 

[boccia]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Känns skönt att iaf någon förstår min reaktion... Min man sa igårkväll när han la sig att han tyckte jag skulle be svärmor om ursäkt "annars tror hon att det var hennes fel att du reagerade som du gjorde"...
Ja, och?? Det VAR ju pga henne jag blev arg och reagerade så. Visst hade jag kunnat be om ursäkt, men vad hade vi vunnit på det? Valde istället att låtsas som ingenting imorse innan de åkte...
Är inte van vid personer som tar så mkt "plats" när de är hos andra, jag är inte uppvuxen i en sådan miljö, och de jag känner är mera lyhörda för andra... (men jag har insett att jag måste vänja mig vid motsatsen också) Tycker bra om mina svärföräldrar egentligen, men ibland går de över gränserna alldeles för mkt...

 

[Hrima]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Har inga barn men hade gjort precis som du om jag hade haft några
Tycker det verkar vara en hel del som har svärföräldrar som inte lyssnar på mamman/pappan

 

[vansinnet]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Tycker inte alls att du överreagerar.
Jag hade nog gjort precis likadant. Man ska ju inte låta barnet bli ledset och stressat bara för att farmor ska få hålla.
Hon kan ju hålla en annan gång då barnet inte har den sinnesstämningen.

 

[bettysmatte]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

det jag reagerar mot är att trots att svärmor klart och tydligt hört mig säga nej till dottern bara några sekunder senare tillåter dottern att göra precis det jag sagt nej till.. Är det jag som överreagerar, eller hade ni reagerat likadant??

Nej, jag tycker inte alls att du överreagerar. "Alla" vet ju att mor- och farföräldrar älskar att skämma bort sina barnbarn, men de måste ju ändå ha vett att respektera föräldrarnas önskemål och regler när de kommer på besök.

 

[Sara-Ida]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Jag tycker kanske inte att du överreagerar, men förklarade du varför du ville ha henne tillbaka? Svärmor kan ju inte läsa dina tankar. Det är ju oerhört viktigt att vara tydlig i kommunikationen för att hindra onödigt heta känslor.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

men var är din man i allt det där? varför säger inte han ifrån till sina föräldrar?

 

[vindvissla]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Jag förstår dej helt och hållet. Och dessutom är det så att en mamma alltid tröstar bäst (syftar på sista med gråtande barnet). Andra får gärna hålla Sam så länge han är glad, men blir han ledsen vill jag ha tillbaka honom.

Det där med gungan är ju bara löjligt från hennes sida, är du säker på att hon inte är senil eller nåt? Konstigt att svärföräldrar alltid måste visa att de också kan, istället för att bara njuta av att slippa uppfostra och bara kunna gosa och ha kul.

Sen kan det bli på andra hållet också, mina svärföräldrar bor 5 minuter härifrån och har sett Sam typ 3 gånger på 5 månader. Mina föräldrar som bor i Sverige har spenderat mer tid med honom än vad de har.

Hoppas svärmor lugnar ner sej så att nästa besök inte blir lika jobbigt.

 

[boccia]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

vindvissla:

Mina föräldrar träffar barnen oftare än min mans föräldrar, pga avståndet (mina föräldrar bor 25 mil bort), och mina föräldrar har varit hos oss oftare nu, efter flytten, än vad de var innan, när vi bodde bara 5,5 mil bort (för då var jag hos dem ganska ofta...)

niphredil:

Det har jag också frågat mig (och honom...) några gånger, men aldrig fått något vettigt svar...

Sara-Ida:

Ja, jag sa att jag kunde ta henne för att se om hon lugnar ner sig, innan ordväxlingen jag skrev om (inte lätt för er att veta när jag inte hade nämnt det...)

bettysmatte:

I mina ögon kan man ju skämma bort på massor av andra sätt, utan att ignorera föräldrarnas vilja. Man kan ju ge massor av odelad uppmärksamhet t.ex, hitta på roliga saker m.m. Dessutom så tycker ju dottern att mamma och pappa knappt är vatten värda när det finns någon annan att leka med.
Du vet ju dessutom att min dotter brukar vara ganska lätt att resonera med i de flesta lägen, så därför känns det så fel att hon ska tvingas få dubbla budskap (självklart av välvilja från farmor, men det blir ju ändå så fel...). Det är mkt därför jag backar på många punkter när de är här.

 

[doglover]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Vilken jobbig svärmor!

Jag förstår precis att du reagerade som du gjorde, det hade väl jag med gjort.

Om min Loke blir ledsen hos den som håller honom, vill jag ha tillbaka honom.

Jag hade blitt vansinnig om någon (din svärmor) hade provocerat mig sådär.

 

[darkblonde]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Jag tycker inte att du överreagerar. Det är jättekonstigt att hon beter sig så.

Personligen hade jag först sett till att prata ihop mig ordentligt med min partner, så att vi gemensamt kom fram till hur vi vill att andra - inte bara dina svärföräldrar - ska tillåtas "styra och ställa", både i fråga om barnen och i övrigt. Jag vet inte hur barnens pappa uppfattar dina föräldrars agerande runt barnen, men det känns som det vore bra om du ger utrymme för att diskutera även sådana frågor på en gång. Så klart måste ni visa en enad front.

Steg två vore att ni båda två tar ett snack med de ni tycker beter sig underligt. Målet är att det ska vara odramatiskt och utan anklagelser. Fokusera istället på vad ni tycker redan är bra, vilka förändringar ni anser är viktiga, samt varför. Jag tror det är lämpligt att ni tar det i enrum, utan störande inslag... och i det här fallet får barnen räknas som just sådana. Troligen blir samtalet lättare om det inte tas "i stundens hetta", dvs precis när någon har gjort fel.

Vad tror du om det förslaget?

 

[CeciliaW]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Nu har jag visserligen inga barn, men du överreagerar INTE! Däremot skulle jag (om jag vore du) ta ett rejält snack med din man och fråga varför i hela fridens namn han inte backar upp sin sambo/fru och försvarar det sätt ni uppfostrar era barn?! Det tycker jag är märkligt.

Sen tycker jag det vore bra om du OCH din sambo/man kunde ta ett snack med din svärmor och förklara att hon gärna får hälsa på, men att hon måste respektera era regler. Hon har ingen rätt att göra som hon vill bara för att hon är gäst, tvärtom! Som gäst skall man vara lyhörd för värdparet (i det här fallet, hennes son med familj).

 

[indian-charlie]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Helt ärligt.. jag tycker faktiskt att du överreagerar lite när det gäller att svärmor höll barnet, jag hade gett henne en chans att få tyst på barnet, suttit jämte och hjälp till istället.
Just av den enkla anledningen att hon inte träffar barnbarnen så ofta.

Däremot tycker jag att du reagerar bra över är att ljudet var för högt, där hade jag nog flippat ur istället.

När det gäller gungandet så kan jag hålla med dig, där hade jag också flippat ur och det ordentligt.

 

[boccia]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Har pratat med min man, och han förstår min inställning, och har vid ett par tillfällen pratat med sina föräldrar, och då har det blivit något bättre för en stund iaf. Problemet är nog att det är jag som står för merparten av uppfostran här hemma, dels pga att jag är minst lättövertalad, dels för att det är jag som varit hemma mest (korta dagar i skolan när jag pluggade, jobbade kvällsskift när jag jobbade, är nu föräldraledig). Vi är helt överrens i HUR barnen ska uppfostras, däremot tror jag inte att vi kan bli lika överrens i hur svärmor ska tacklas tyvärr. Min man förstår att jag reagerar som jag gör, men är väldigt rädd att såra sina föräldrar, eftersom de "absolut inte vill vara till besvär"

Ska sätta mig någon kväll och prata ut med honom igen, just nu ligger det lite för nära i tiden för att jag ska ha ordentligt perspektiv på saker och ting.

Känns jobbigare med svärföräldrarna än med mina egna föräldrar, dem kan jag utan problem rensa luften med direkt om det skulle behövas, utan att de tar illa upp. Jag vet vart jag har dem, och de vet vilken inställning vi har till våra barns uppfostran eftersom jag vid några tillfällen i min uppgivenhet över svärmor ringt till mamma och beklagat mig...

 

[boccia]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Helt ärligt.. jag tycker faktiskt att du överreagerar lite när det gäller att svärmor höll barnet, jag hade gett henne en chans att få tyst på barnet, suttit jämte och hjälp till istället.
Just av den enkla anledningen att hon inte träffar barnbarnen så ofta.

Däremot tycker jag att du reagerar bra över är att ljudet var för högt, där hade jag nog flippat ur istället.

När det gäller gungandet så kan jag hålla med dig, där hade jag också flippat ur och det ordentligt.

Självklart vill jag inte ta ifrån svärföräldrarna möjligheten att umgås med och hålla sitt nya barnbarn, men någonstans måste jag dra gränsen käns det som, och för mig var egentligen den gränsen passerad långt innan jag reagerade... Hon hade haft iaf ca 10 minuter på sig att trösta lillan, och mina råd ville hon inte lyssna på för 5 öre. Hon var övertygad om att dottern hade magknip och att det skulle gå över av sig själv, att byta ställning på dottern till att ha henne liggande på mage mot bröstkorgen (som jag föreslog) skulle inte hjälpa (men konstigt att det funkade direkt jag tog över...)

 

[indian-charlie]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Jag menade inget illa med mitt inlägg.. det hoppas jag du förstår.

Jag skrev utifrån min erfarenhet av svärmödrar och att man ibland fick bita sig mycket i tungan samtidigt som man lät dem hållas.

Jag har haft tre olika svärmödrar gissa om man lär sig på det.

Jag tror inte att du hade reagerat så när hon höll dottern om det inte hade varit för att du tidigare under dagen hade haft massa tjafs med henne.

Men vet du.. med tanke på att ni tydligen inte träffas så ofta så är mitt tips.

Lägg ingen energi på det.

 

[majjijann]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Herregud så frustrerande. Visst är det skönt att få veta att man är värd lika mycket som luft...
Stå på dig!

 

[boccia]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Jodå, förstår det (att det inte var illa menat alltså...)

Även om jag blir sur ibland så brukar det gå över fort, så så mkt energi kommer jag inte lägga ner på det.

 

[Björk]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Intressant att det är de som ska bestämma villken volym det ska vara på TV:n i ert hem. Om de nu blir störda av bebisens gnäll så de inte hör TV:n - so what? De är på besök i andras hem och då får man ta att det är värdfamiljen som bestämmer!

Jag tycker du gjorde rätt i båda lägena som du berättar om. Det vore väl kanske enklare om din man också kunde säga ifrån så att ni tydligare visar att "det här är vår familj".