Överreagerar jag?? *långt*

[nevin]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Jag tycker du gjorde rätt, det är ERAT barn och inte svärmors. Hur ni uppfostrar barnen är eran sak, och hur ni vill ha det hemma bestämmer ni ju också.

Varför är svärmödrar såna tro, är de födda av himself?

 

[boccia]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Tack för alla svar, känns skönt att höra att jag inte är ensam om att reagera på beteendet.

 

[Hoppla10]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Jag tycker kanske inte att du överreagerar, men förklarade du varför du ville ha henne tillbaka? Svärmor kan ju inte läsa dina tankar. Det är ju oerhört viktigt att vara tydlig i kommunikationen för att hindra onödigt heta känslor.

Vaddå, tror du att TS svärmor är trög på något vis? Hon borde ju själv förstå att om flickan skrikit i 10min utan att hon klarat trösta henne, så vill hon till sin mamma.

Jag förstår inte varför man ska behöva vara övertydlig och förklara allt mycket ordentligt för sina svärföräldrar för att det inte ska bli taskig stämning. De är väl inte dummare än andra människor?! Blir de sura, så är det deras problem inte mitt.

Hoppla10, som slutat dalta med sina svärföräldrar.

 

[Sara-Ida]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Jag förstår inte varför man ska behöva vara övertydlig och förklara allt mycket ordentligt för sina svärföräldrar för att det inte ska bli taskig stämning. De är väl inte dummare än andra människor?! Blir de sura, så är det deras problem inte mitt.

Ojoj, här var vi överkänsliga! Ungefär 80 % av alla konflikter beror på missförstånd och dålig kommunikation. Att vara tydlig har ingenting med "dalt" att göra, utan med att vara pedagogisk och vilja lösa problem konstruktivt. Att alltså tänka logiskt och inte reagera som du gjorde tex nu.

 

[pernilla_s]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Det verkar ju onekligen som detta är ett vanligt problem... Nu har jag inte än märkt av det med då jag recis fött deras ''riktiga'' barnbarn... Men de har betett sig så när det gäller min hund. Försökt bestämma över vad han ska äta, vad han ska göra med mera. Svärfar har till och med hållt fast honom när jag sagt till hunden att han ska gå och lägga sig. Det slutade som med dig att jag fick gå och tja dra loss hunden från honom.

Det senaste de gjort är väl egentligen med barnbarnet. Vi ahde sagt vi ville ha besöksfritt nu en vecka. De skulle hjälpa oss sätta upp gardiner efter denna veckan. Sambon hade varit tydlig med detta och de förstod ju att vi ville vara själva ett tag. Han pratade om dem om detta i söndags igen men de har vetat det länge. Iågr ringde de och ville komma och sätta upp gardinerna och tja visst går killen med på detta.

Gahh för killar med deras föräldrar. Jag blir tokig. Kan de inte klippa navelsträngen. Han visste om att jag inte skulle bli glad men ändå går han med på det.

Nu har vi ju bråkat om detta naturligtvis och han säger att vi kan ljuga och säga att vi är dåliga, men jag tycker inte om att ljuga. Men jag vill inte ha besök heller. Jag är trött och har ont. Så nu vet jag inte om de ska få komma hit eller hur jag ska göra.

De tänkte komma vid halv sju, men det är ganska sent då min äldste går och lägger sig åtta och han kommer behöva varva ner efteråt.

 

[boccia]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Stackare... Men, varför vill killen dra till med en lögn, varför inte bara säga att ni vill vara själva, som ni hade sagt till dem tidigare? Herregud, några dagar dör de väl inte av att vänta, eller?? Hade jag varit dig så hade jag inte låtit dem komma, alternativt så hade jag stängt in mig med bebisen i sovrummet och stannat där tills de hade gått igen Såååå lång tid kan det ju inte ta för dem att sätta upp gardiner (för det är väl det enda de vill göra, tror inte att de är ute efter att dregla över ert nytillskott )

 

[Hoppla10]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Ojoj, här var vi överkänsliga! Ungefär 80 % av alla konflikter beror på missförstånd och dålig kommunikation. Att vara tydlig har ingenting med "dalt" att göra, utan med att vara pedagogisk och vilja lösa problem konstruktivt. Att alltså tänka logiskt och inte reagera som du gjorde tex nu.

Absolut inte överkänslig, men jag anser att även svärföräldrar är vuxna människor med vuxna hjärnor och då ska man inte behöva förklara allt för dem som att de vore barn.
Visst, man ska vara tydlig i sin kommunikation och som du skriver tänka logiskt men varför ska inte svärföräldrar göra det?
Det kan ju inte vara så att 80% av konflikterna mellan svärföräldrar/svärdotter beror på svärdottern. Var kommer svärföräldrarnas ansvar in?

 

[Sara-Ida]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Absolut inte överkänslig, men jag anser att även svärföräldrar är vuxna människor med vuxna hjärnor och då ska man inte behöva förklara allt för dem som att de vore barn.
Visst, man ska vara tydlig i sin kommunikation och som du skriver tänka logiskt men varför ska inte svärföräldrar göra det?
Det kan ju inte vara så att 80% av konflikterna mellan svärföräldrar/svärdotter beror på svärdottern. Var kommer svärföräldrarnas ansvar in?

Det handlar ju inte om vem man ska förlägga ansvaret på (vilket blir den som sas uppfattar relationen som ett problem) utan hur man ska lösa problemet.

 

[Hoppla10]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Det handlar ju inte om vem man ska förlägga ansvaret på (vilket blir den som sas uppfattar relationen som ett problem) utan hur man ska lösa problemet.

Och jag anser att sådana här problem aldrig hade uppstått om svärföräldrarna hade varit löjhörda på vad svärdottern säger istället för att göra som de vill. Speciellt när de är i svärdotterns hem. Jag anser att man alltid har ett ansvar i relationer. BÅDA parter har ett ansvar och båda måste på så vis också vilja lösa problemet.

I just denna situation säger svärmoren att "jag ville ju ha henne" eller något liknande, men det handlar ju om vad barnet ville och hon vill ju uppenbarligen till sin mamma då hon tystnade nästan omedelbart. Detta ska svärmoren/farmor ta hänsyn till om inget annat och förstå utan knussel.

 

[pernilla_s]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Stackare... Men, varför vill killen dra till med en lögn, varför inte bara säga att ni vill vara själva, som ni hade sagt till dem tidigare? Herregud, några dagar dör de väl inte av att vänta, eller?? Hade jag varit dig så hade jag inte låtit dem komma, alternativt så hade jag stängt in mig med bebisen i sovrummet och stannat där tills de hade gått igen Såååå lång tid kan det ju inte ta för dem att sätta upp gardiner (för det är väl det enda de vill göra, tror inte att de är ute efter att dregla över ert nytillskott )

Men det kan han ju inte säga nu vet du väl. Nu har han ju sagt att de kan komma. Klart de inte vill vara med sitt barnbarn... Gardinerna är ju mycket viktigare... Jag har funderat på att till exempel vara i stallet med Alex tills de åkt.... Men då verkar man ju otrevlig...

Men nu vill killen inte heller att de ska komma för han är trött.... Men att jag är trött och har ont, det var inte lika viktigt igår bara han fick upp de förbaksade gardinerna. Ibland älskar jag bara min karl...

Så nu har han tänkt säga att de inte kan komma för att vi är trötta, det är ju ingen lögn iallafall. Men sambon är inte så populär idag det kan jag säga.

 

[Sara-Ida]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Detta ska svärmoren/farmor ta hänsyn till om inget annat och förstå utan knussel.

Jag tror inte man kan utgå ifrån att andra människor automatiskt ska förstå vad som är självklart för mig. Uppenbarligen har svärmor ett annat sätt att se på saken. Nu är ju mamman ändå i ett slags överläge som ansvarig för barnet, vilket jag tror kan vara jobbigt för den äldre generationen, som vill bli respekterad för sin kunskap och erfarenhet. De har ju trots allt gjort samma jobb en gång, och vill gärna att man ska se upp till dem. Då det är möjligt skulle jag bjuda på att låta dem känna sig lite duktiga, även om värderingarna skiljer sig åt.

 

[Hoppla10]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Jag tror inte man kan utgå ifrån att andra människor automatiskt ska förstå vad som är självklart för mig. Uppenbarligen har svärmor ett annat sätt att se på saken. Nu är ju mamman ändå i ett slags överläge som ansvarig för barnet, vilket jag tror kan vara jobbigt för den äldre generationen, som vill bli respekterad för sin kunskap och erfarenhet. De har ju trots allt gjort samma jobb en gång, och vill gärna att man ska se upp till dem. Då det är möjligt skulle jag bjuda på att låta dem känna sig lite duktiga, även om värderingarna skiljer sig åt.

Visst, så kan man ju tänka. Men jag anser att barnets behov ska gå före farmors ego och självkänsla.

 

[Sara-Ida]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Visst, så kan man ju tänka. Men jag anser att barnets behov ska gå före farmors ego och självkänsla.

ja om det verkligen handlar om barnets behov alla gånger, och inte mammans behov. Jag uppfattar nyblivna föräldrar överlag som väldigt känsliga, inte minst från diskussioner på det här forumet. Ofta är det taggarna utåt. Säkert någon biologisk drift, men inte alltid så rationellt.

 

[lillamyggan]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Det senaste de gjort är väl egentligen med barnbarnet. Vi ahde sagt vi ville ha besöksfritt nu en vecka. De skulle hjälpa oss sätta upp gardiner efter denna veckan. Sambon hade varit tydlig med detta och de förstod ju att vi ville vara själva ett tag. Han pratade om dem om detta i söndags igen men de har vetat det länge. Iågr ringde de och ville komma och sätta upp gardinerna och tja visst går killen med på detta.

Samma med min man. Vi hade också bestämt att vi skulle ha besöksfritt första tiden med bebben. Sedan blev det så att jag mådde inte så bra så jag är väldigt glad att jag var stenhård mot mina egna föräldrar på den punkten men ändå. Samma dag som vi kom hem från BB så ringde svärmor (jag tycker jätte mycket om henne, hon är jätte snäll och go) och frågade om hon fick komma förbi och min man kan ju inte säga nej utan börjar .....ja jo eller jag måste kanske fråga min fru först.... så jag var tvungen att säga att NEJ, som du kanske vet mår jag inte så bra, jag orkar inte med besök än. Varför kan inte karlar säga nej själva?????

 

[Hoppla10]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

ja om det verkligen handlar om barnets behov alla gånger, och inte mammans behov. Jag uppfattar nyblivna föräldrar överlag som väldigt känsliga, inte minst från diskussioner på det här forumet. Ofta är det taggarna utåt. Säkert någon biologisk drift, men inte alltid så rationellt.

Så du anser att det är mammans behov när barnet skrikit i farmorns knä i 10min och tystnar när mamman tar det??

Sen är det helt naturligt att relativt nyförlösta mammor är känsliga, vilket även de flesta farmödrar var när de blivit förlösta med barnbarnets pappa och borde därför förstå detta fenomen. Till skillnad från människor utan barn.

 

[Sara-Ida]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Sen är det helt naturligt att relativt nyförlösta mammor är känsliga, vilket även de flesta farmödrar var när de blivit förlösta med barnbarnets pappa och borde därför förstå detta fenomen. Till skillnad från människor utan barn.

Fråga 1, nej, men - antagligen för att jag inte är förälder själv - låter det inte som något jättetraumatiskt i långa loppet.

Fråga 2. De har säkert glömt hur det var. Jag sitter inte och försvarar alla världens fruktansvärda svärmödrar, men visst det är underligt att alla känner en elak sådan - samtidigt som ingen är denna svärmor själv? Du kanske också hamnar i den rollen en vacker dag. Man måste försöka se saker från olika perspektiv.

 

[nevin]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Måste bara inflika lite, har suttit och läst nu vad ni pratat om och blir lite upprörd. Varför i hela fridens namn ska man som mamma acceptera att ens bebis får skrika i 10 minuter hos någon den inte vill vara hos? Bebisar skriker för att de har ett behov, och i det här fallet är en bebis behov att få vara hos sin mamma! Jag hade aldrig låtit min lilla sitta hos svärmor och skrika ens en minut, det är min rätt som mamma att tolka barnets signaler, inte svärmors!!

 

[Sara-Ida]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Måste bara inflika lite, har suttit och läst nu vad ni pratat om och blir lite upprörd. Varför i hela fridens namn ska man som mamma acceptera att ens bebis får skrika i 10 minuter hos någon den inte vill vara hos? Bebisar skriker för att de har ett behov, och i det här fallet är en bebis behov att få vara hos sin mamma! Jag hade aldrig låtit min lilla sitta hos svärmor och skrika ens en minut, det är min rätt som mamma att tolka barnets signaler, inte svärmors!!

Jag talar inte om det här specifika fallet. Jag tycker bara det är intressant med yngre mammors ständiga konflikter med svärmödrar. Kvinnor som själva kanske blir svärmödrar en dag. Vad har då förändrats?

 

[Hoppla10]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Fråga 1, nej, men - antagligen för att jag inte är förälder själv - låter det inte som något jättetraumatiskt i långa loppet.

Fråga 2. De har säkert glömt hur det var. Jag sitter inte och försvarar alla världens fruktansvärda svärmödrar, men visst det är underligt att alla känner en elak sådan - samtidigt som ingen är denna svärmor själv? Du kanske också hamnar i den rollen en vacker dag. Man måste försöka se saker från olika perspektiv.

Kanske inte jättetraumatiskt, men onödigt att låta ett spädbarn vara ledset när det inte behövs.

Visst, man ska se det från olika perspektiv och man har olika värderingar osv. Och jag hoppas verkligen att den dag jag blir någons svärmor att jag lärt mig av mina svärföräldrar hur man INTE ska vara. Att man måste inse att ens barn är stora nog att klara sig själva och inte behöver goda råd och dyl om de inte ber om det. Att jag behandlar min svärdotter/son på samma vis som mina övriga vänner och bekanta. Gör jag inte det så hoppas jag innerligt att det är stake i både min son/dotter och svärdotter/son att säga ifrån.

Jag tror också att många av dessa problem uppstår för att svärföräldrarna inte har några intresse som tar upp deras tid utan de har barn och barnbarn som intresse och det blir helt galet. Som människa måste man ha något eget som tar upp ens tid annars blir man uttråkad och dryg.

 

[Sara-Ida]

Sv: Överreagerar jag?? *långt*

Jag tror också att många av dessa problem uppstår för att svärföräldrarna inte har några intresse som tar upp deras tid utan de har barn och barnbarn som intresse och det blir helt galet. Som människa måste man ha något eget som tar upp ens tid annars blir man uttråkad och dryg.

Ligger säkert massor i det. Samtidigt känner jag många kvinnor som är kritiska till att deras mor/farföräldrar ägnar sig åt allt annat än barnbarnen och åker på utlandsresor i stället. Om de inte lägger ner tillräckligt av sin tid uppfattas det också som stötande. Det är nog inte helt lätt att få till en bra balans.