Ok, då kan jag ge ett exempel från verkligheten som illustrerar det samtycke du beskriver.
När detta inträffade hade jag faktiskt inte tänkt sälja, det var nog delvis därför det blev en så tydlig kontrast, jag var egentligen inte på jobb och inte inställd på det.
Jag var väldigt berusad (ja, bränn mig på bål) på en fest och det blev ganska mycket naket vilket jag inte hade något emot, jag dansade glatt runt, men självklart fanns det en man närvarande som förstörde stämningen genom att föreslå sex. Min vän som jag anlänt till festen med ville göra en deal, själv sa jag genast nej eftersom jag var alldeles för berusad för att orka anstränga mig. Han var inte min typ. Jag gjorde det oerhört tydligt att jag inte ville ha sex med denna man. Jag sa upprepade gånger att jag inte ville ligga med honom, jag gick iväg från honom när han kom nära, jag skrattade åt vad han erbjöd att betala eftersom jag tyckte det var löjligt lågt, jag erbjöd min vän samma summa för att följa med mig och fortsätta festa någon annanstans. Min vän ville dock inte gå med på det utan skulle genomföra sin del av dealen. Jag tänkte absolut inte lämna henne ensam med mannen. För att göra en lång historia kort slutade det med att jag gick med på att göra en bråkdel av det han bett mig att göra, mest för att vi skulle komma därifrån någon gång och för att det kändes som dålig stil att låta min vän göra allt jobb. Högst motvilligt gjorde jag det. Det var onödigt att låtsas när vi redan avklarat 10-15 min där jag på alla möjliga sätt och vis förklarat att jag inte ville ligga med honom.
Detta är, enligt dig, samtycke. Spontant tycker jag inte att det duger.
Han tyckte för övrigt inte heller att det dög, för jag hade ju inte gjort allt han hade sagt åt mig att göra och min vän hade minsann inte varit tillräckligt entusiastisk heller! Skandal.
Förhoppningsvis går problematiken fram även för de som aldrig befunnit sig i samma situation, även för de som aldrig jobbat en dag i samma industri osv, det här var bland de tydligaste exemplen jag kunde komma på.
