Ah, såklart!Jättefina men faller på pälsvården.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ah, såklart!Jättefina men faller på pälsvården.
Inte för att det är ett totalt no-go om den perfekta hunden skulle dyka upp, men jag känner att det finns tillräckligt många raser jag är intresserad av för att kunna välja bort pälsvården i ett första skede i alla fall.Ah, såklart!
Det förstår jag och håller helt med dig när det kommer till mig själv när jag funderar på nästa hund.Inte för att det är ett totalt no-go om den perfekta hunden skulle dyka upp, men jag känner att det finns tillräckligt många raser jag är intresserad av för att kunna välja bort pälsvården i ett första skede i alla fall.
Om du tar foxterrier, se till att vara noga med uppfödare. Jag är förvånad över hur de beskrivs här i tråden efter att tidigare ha jobbat med en uppfödare av rasen. Hennes hamnade lätt(!) i bråk med varandra och hon beskrev att på rasträffar/kennelträffar så var det alltid tjafs mellan hundarna. Hundarna var dock alltid snälla mot mina, men mina är ju också väldigt mjuka och respektfulla mot andra hundar. Vet inte om det är vanligt att terrier + terrier är en dålig kombo, bara att kollegan fick ha sina hundar åtskilda för att det inte skulle bli krig runt tuggben, vattenskål mm.Foxterriern och Basenjin får helt klart bli kvar på listan!
Podengon är jättetrevlig - men ojämn. Odjuren är ju urhundar. Det finns risk för mycket jakt, men min umgicks ändå jättefint med katter. Det finns hälsoproblem, men hundarna är så få att det är svårt att kvantifiera hur utbredda de är. I Storbritannien är den variant som är lättast att få tag i pequeno ceredoso, den lilla strävhårigaÄr du helt säker ;-)
Podengo tycker jag ser lite käcka ut. Följer en taxuppfödare som även har sådana och jag tycker de verkar trevliga plus behändig storlek. Har inte läst på alls, så gör det man inte ska - tipsar baserat på utseende.
Jag gillar de "hel svenska" basenjihundarna som oftast verkar ganska okomplicerade och vänligaHelt ovetenskapligt röstar jag för en Basenji, kan verkligen se dig ihop med en sån
Jag tycker de är väldigt fina och vore kul att följa den här!
(Men det kommer förstås bli kul att följa er oavsett vad det blir för ny kompis!)
Hojta om du vill bolla dobermann linjerDet förstår jag och håller helt med dig när det kommer till mig själv när jag funderar på nästa hund.
(och på grund av den här tråden har jag ägnat halva morgonen med att titta på riesenschnauser och dobermanlinjer istället för att jobba...jag som tänkt att nästa brukshund såklart blir en malle eller hh)
Jag hade nog valt bort basenji. Verkar vara smått hopplösa att ha ensamma hemma även korta stunder och bildbarheten ligger nästan på minus. Vackra, absolut, men man vill kanske ha mer i en hund?Det här är mest på kul, jag känner mig redan bekväm i mina spekulationer runt ras på nästa hund men det är alltid intressant att höra vad folk tycker!
Jag hoppas på valp någon gång under vintern i år, eventuellt våren nästa år. Jag vill ha en aktiv sällskapshund som hänger med på långpromenader, på resor, camping, lite träning inbakat då och då som nosarbete och agility men ingenting jätteorganiserat. Ingen tävling.
Jag önskar en liten till mellanstor hund (max femton kilo skulle jag vilja säga) med funktionell päls utan pälsvård utöver eventuellt en genomborstning då och då.
Jag har inga andra hobbies utan all min fritid är djuren.
Kattvänlig.
Jag kikar främst på en till Jack Russel och Shiba, men håller även ögonen på Basenji, Corgi (pembroke), alla övriga Nihon Ken (de japanska urhundarna, förutom Akita) och några andra terriers. Patterdale till exempel. Om de funnits tillgängliga i landet hade jag varit intresserad även av Västgötaspets, men eftersom jag bor i UK ser utbudet lite annorlunda ut. Jag vill inte gärna stå i kö för valp i flera år.
Har jag missat något roligt?
Om man är van vid Shiba så borde inte Basenji vara allt för olik?Jag hade nog valt bort basenji. Verkar vara smått hopplösa att ha ensamma hemma även korta stunder och bildbarheten ligger nästan på minus. Vackra, absolut, men man vill kanske ha mer i en hund?
I mitt fall var jag tydlig med att en individ inte är en hel ras och hunden är ung, ofta kommer problem med andra hundar när de börjar bli vuxna. Nu var den väldigt social. Men samma problem upplever jag med med många JRT, att folk får omplacera eller hålla åtskilda då det inte fungerar inom flocken och att det sällan är helt problemfritt med andra hundar. Så eftersom de var ett alternativ tänkte jag ändå lyfta foxterriern.Om du tar foxterrier, se till att vara noga med uppfödare. Jag är förvånad över hur de beskrivs här i tråden efter att tidigare ha jobbat med en uppfödare av rasen. Hennes hamnade lätt(!) i bråk med varandra och hon beskrev att på rasträffar/kennelträffar så var det alltid tjafs mellan hundarna. Hundarna var dock alltid snälla mot mina, men mina är ju också väldigt mjuka och respektfulla mot andra hundar. Vet inte om det är vanligt att terrier + terrier är en dålig kombo, bara att kollegan fick ha sina hundar åtskilda för att det inte skulle bli krig runt tuggben, vattenskål mm.
Som en som vill ha!!! verkar de svåra att få tag iVad tror du om Cirneco dell´etna? Jag tycker dom ser väldigt trevliga ut. Ganska små utan att kännas sköra.
Hoppsan!Det förstår jag och håller helt med dig när det kommer till mig själv när jag funderar på nästa hund.
(och på grund av den här tråden har jag ägnat halva morgonen med att titta på riesenschnauser och dobermanlinjer istället för att jobba...jag som tänkt att nästa brukshund såklart blir en malle eller hh)
Jag har som sagt också fått känslan av att de är snäppet skarpare än gemene terrier men det tål ju att undersökas. Den Fox jag känt allra bäst tillhörde märkvärdigt nog en dam som också driver ett mycket populärt hunddagis i Edinburgh och hade med honom bland alla hundar (och i stallet bland alla hundar där) utan problem, men avarter finns givetvis alltid!Om du tar foxterrier, se till att vara noga med uppfödare. Jag är förvånad över hur de beskrivs här i tråden efter att tidigare ha jobbat med en uppfödare av rasen. Hennes hamnade lätt(!) i bråk med varandra och hon beskrev att på rasträffar/kennelträffar så var det alltid tjafs mellan hundarna. Hundarna var dock alltid snälla mot mina, men mina är ju också väldigt mjuka och respektfulla mot andra hundar. Vet inte om det är vanligt att terrier + terrier är en dålig kombo, bara att kollegan fick ha sina hundar åtskilda för att det inte skulle bli krig runt tuggben, vattenskål mm.
Jag gillar de "hel svenska" basenjihundarna som oftast verkar ganska okomplicerade och vänliga
MEN jag älskar ursprungsblodet, fast där har du ju rejält, extra plus bonus-riviga hundar med "the aloofness" hos vinthundar, attityden hos urhundar och katters självständighet. Hamnar vi här kan det vara svårt med främmande hundar
Jag har snabbkollat lite online och fått uppfattningen att även "Brittiska" Basenjis är lite Basenji light, men helt ärligt har jag knappt träffat några IRL. De var dock med på listan när jag landade i Shiban också, och jag upptäckte att det finns en kennel här i typ grannbyn! Man kan ju peta på dem och hälsa på.Jag hade nog valt bort basenji. Verkar vara smått hopplösa att ha ensamma hemma även korta stunder och bildbarheten ligger nästan på minus. Vackra, absolut, men man vill kanske ha mer i en hund?
Fina! Men dels svåra att få tag på och så tänker jag att de nog är hemskt frusna!Vad tror du om Cirneco dell´etna? Jag tycker dom ser väldigt trevliga ut. Ganska små utan att kännas sköra.